I går hade Frimodig kyrka i Växjö stift sitt årsmöte. Det var inte särskilt spännande förutom att det är uppenbart att vi närmar oss ett kyrkoval. Vad är det som upptar mitt intresse?
Det går ganska enkelt att konstatera att uppgivenheten är stor. Partipolitiseringen är alltför påtaglig. Det blir mer och mer uppenbart att det stora problemet heter Lagen om Svenska kyrkan. Riksdagen har bestämt att Svenska kyrkan ska vara territoriell, demokratiskt och öppen, det vill säga fel, fel och återigen fel. Men så ser det ut och partipolitikerna har lagt sig som en våt filt över hela organisationen men uppriktigt sagt i gott samarbete med Svenska kyrkans ledning. Det är väldigt svårt att se hur det ska kunna gå att vända utvecklingen. Och ändå finns där ett litet hopp. Inte så stort. Många potentiella väljare till Frimodig kyrka konverterar och många har slutat bry sig. Kanske går de och röstar, men inte ens det är säkert.
Ett litet hopp? Ja, Berlin-muren föll, järnridån togs bort och det syntes oväntat. Som om det hände över en natt, men missnöjet har pyrt länge. Gräsrötterna hade genomskådat systemet, sett något annat i västvärlden och i takt med att knorrandet tilltog ökade hoppet. Sedan plötsligt förändrades allt. Kan det hända med Svenska kyrkan? Mänskligt sett knappast, men man ska aldrig säga aldrig.
Och ändå - om det hände - skulle restaureringsarbetet i sig vara en gigantisk uppgift. Samtidigt kanske vi skulle få god hjälp av andra kyrkor kanske tack vare Borgåöverenskommelsen.
Är det här ett tillräckligt hopp?
Det var annars glädjande att höra att det inte tycks vara särskilt svårt att få ihop en lista för Frimodig kyrka. Jag hörde siffran ungefär 40 stycken, om det nu stämmer. Andra grupperingar tvingas lägga ner eftersom, det inte folk som vill ställa upp. Men Frimodig kyrka tycks leva upp till devisen. Människorna är inte alltid glada. Hur skulle de kunna vara det? Men de är frimodiga och frimodighet s'ger Skriften har med sig stor lön. Här gäller det kanhända att hålla ut.
Men är det verkligen meningsfullt? Nja, det måste väl vara meningsfullt att bry sig om sina medkristna? Sina bröder och systrar? Det finns bröder och systrar i tron som far illa i våra pastorat. Också i Värnamo pastorat. Ganska mycket illa dessutom. De kan vara anställda. De kan vara gudstjänstfirare. De kan vara deltagare i olika verksamheter. De kan vara svältfödda, bekymrade, oförstående eller frågande inför utvecklingen. De kan ha personliga bördor att bära men inte veta hur de ska få hjälp. De kan bära på sorg eller egna sjukdomar och så vidare. Jag tror jag skulle kunna ge exempel på allt. Kan det vara så att människor som behöver Gud och varandra också kommer att hitta varandra?
För att knyta an till just det meningslösa kyrkovalet kanske det skulle behövas lokala Frimodig kyrka grupper. Grupper som kunde mötas regelbundet. Kanske inte före att bli kyrkopolitiker, men för att hjälpa varandra? Kanske för att i hemmen kunna prata fritt och öppet om våra gemensamma problem. Vår Svenska kyrka lider till stor del av en tystnadens kultur. Tänk om vi kunde bryta denna? Ja, vi kan bryta den - i hemmen! Där kan vi också förenas i tron på Kristus, sjunga och be och hitta nya vägar för Guds folk utan att behöva lämna Svenska kyrkan. Kanske kunde man just genom kyrkovalet slå en brygga från husförsamlingarna till pastoratet?
Ja, så kan jag fundera. I morgon ska jag tillsammans med f Dag till Jönköping. De vill visst starta en Frimodig kyrka grupp.
Det går ganska enkelt att konstatera att uppgivenheten är stor. Partipolitiseringen är alltför påtaglig. Det blir mer och mer uppenbart att det stora problemet heter Lagen om Svenska kyrkan. Riksdagen har bestämt att Svenska kyrkan ska vara territoriell, demokratiskt och öppen, det vill säga fel, fel och återigen fel. Men så ser det ut och partipolitikerna har lagt sig som en våt filt över hela organisationen men uppriktigt sagt i gott samarbete med Svenska kyrkans ledning. Det är väldigt svårt att se hur det ska kunna gå att vända utvecklingen. Och ändå finns där ett litet hopp. Inte så stort. Många potentiella väljare till Frimodig kyrka konverterar och många har slutat bry sig. Kanske går de och röstar, men inte ens det är säkert.
Ett litet hopp? Ja, Berlin-muren föll, järnridån togs bort och det syntes oväntat. Som om det hände över en natt, men missnöjet har pyrt länge. Gräsrötterna hade genomskådat systemet, sett något annat i västvärlden och i takt med att knorrandet tilltog ökade hoppet. Sedan plötsligt förändrades allt. Kan det hända med Svenska kyrkan? Mänskligt sett knappast, men man ska aldrig säga aldrig.
Och ändå - om det hände - skulle restaureringsarbetet i sig vara en gigantisk uppgift. Samtidigt kanske vi skulle få god hjälp av andra kyrkor kanske tack vare Borgåöverenskommelsen.
Är det här ett tillräckligt hopp?
Det var annars glädjande att höra att det inte tycks vara särskilt svårt att få ihop en lista för Frimodig kyrka. Jag hörde siffran ungefär 40 stycken, om det nu stämmer. Andra grupperingar tvingas lägga ner eftersom, det inte folk som vill ställa upp. Men Frimodig kyrka tycks leva upp till devisen. Människorna är inte alltid glada. Hur skulle de kunna vara det? Men de är frimodiga och frimodighet s'ger Skriften har med sig stor lön. Här gäller det kanhända att hålla ut.
Men är det verkligen meningsfullt? Nja, det måste väl vara meningsfullt att bry sig om sina medkristna? Sina bröder och systrar? Det finns bröder och systrar i tron som far illa i våra pastorat. Också i Värnamo pastorat. Ganska mycket illa dessutom. De kan vara anställda. De kan vara gudstjänstfirare. De kan vara deltagare i olika verksamheter. De kan vara svältfödda, bekymrade, oförstående eller frågande inför utvecklingen. De kan ha personliga bördor att bära men inte veta hur de ska få hjälp. De kan bära på sorg eller egna sjukdomar och så vidare. Jag tror jag skulle kunna ge exempel på allt. Kan det vara så att människor som behöver Gud och varandra också kommer att hitta varandra?
För att knyta an till just det meningslösa kyrkovalet kanske det skulle behövas lokala Frimodig kyrka grupper. Grupper som kunde mötas regelbundet. Kanske inte före att bli kyrkopolitiker, men för att hjälpa varandra? Kanske för att i hemmen kunna prata fritt och öppet om våra gemensamma problem. Vår Svenska kyrka lider till stor del av en tystnadens kultur. Tänk om vi kunde bryta denna? Ja, vi kan bryta den - i hemmen! Där kan vi också förenas i tron på Kristus, sjunga och be och hitta nya vägar för Guds folk utan att behöva lämna Svenska kyrkan. Kanske kunde man just genom kyrkovalet slå en brygga från husförsamlingarna till pastoratet?
Ja, så kan jag fundera. I morgon ska jag tillsammans med f Dag till Jönköping. De vill visst starta en Frimodig kyrka grupp.
1 kommentar:
Ja Lagen om svenska kyrkan är ett stort stort fel; "öppen", "demokratisk", "folkkyrka" har inget med Kristi Kyrka, i vart fall inte i den mening som avses.
Men är Frimodig kyrka tillräckligt tydlig med detta, att man vill att lagen ska avskaffas, och därigenom sig själva? Att vara emot demokrati kanske också klingar konstigt men bara man har rätt förståelse och rätt kyrkosyn går det mycket bra att förklara.
Jonas M
Skicka en kommentar