Vilken innehållsrik! Det är Första söndagen i Fastan, prövningens stund, och jag har i vanlig ordning börjat dagen med Högmässa. Men så var det också det att jag drar mig till minnes att det idag är exakt 62 år sedan jag döptes till Herren Jesus Kristus och hans död. Det var prästen Per-David Eby som döpte mig den 9 mars i Katarina kyrka. Det var också han som konfirmerade mig 13 år senare. Det är märkligt hur livet gestaltar sig i backspegeln. Förmodligen svårt att förstå för dem som är yngre och svårt att först hur det kan ha varit för någon annan än mig själv. Jag vet att många är kallade, ja, att alla är kallade till gemenskap med Gud och inte desto mindre känner jag mig idag älskad och utvald.
När Kari och jag kom hem från Högmässan kunde jag ta del av nyheten att Birgitta och Ulf Ekman konverterat och jag fylls med glädje. Så underbart att Ulf har fått komma hem till den allmänneliga Kyrkan igen. Ulf prästvigdes, som jag, av biskop Bertil Gärtner. Vi arbetade ihop under åren jag var anställd i SESG och fick gör en del goda erfarenheter tillsammans. Ulf fick aldrig någon anställning i Svenska kyrkan, men eftersom han hjälpte så många människor till tro på Kristus fick han en egen församling som han försökte ta hand om på bästa sätt, - inte helt utan framgång. Jo, jag är glad för att Birgitta och han har hittat hem. Vi är många som har känt Ulf "från begynnelsen" och vi vet att han alltid har haft och har ett uppriktigt hjärta att leva med Gud. Det känns nu som om han kommit till "den stora vilan". Må Gud välsigna dem båda. Sedan får vi se om jag och andra får följa med när vi gjort färdigt vår slavtjänst i Svenska kyrkan. Det kan inte var så många år kvar.
Men dagen är inte slut än. På väg till årsmöte med Hela Människan / LP får jag veta att Degerfors har tagit ledningen mot Hammarby med 1-0 på hörna. Det ryktas att det var självmål. Nåja, det är många minuter kvar än tänker jag om än något fundersam. När jag sitter på årsmötet kan jag inte låta bli att ge mig ut på nätet i all stillhet. Till min glädje ser jag att Bajen vänder på matchen och vinner med 3-1. Nu vet vi var skåpet ska stå. Det är en kvar match kvar (minst) i Svenska cupen. På lördag spelar vi borta mot svenska mästarna Malmö FF, en match som vi självklart ska förlora, men, men ... bollen är rund.
Vid 18-tiden kom jag hem igen och tänkte jag ska kolla kvällstidningarna. De lär visst ha något om Birgitta och Ulf. Jo, det har dem, men det är en annan Ulf som fångar mitt intresse. Ulf Lundell har gift sig! 63 år gammal med fotografen Sofia Möller, 37 år gammal. Man gratulerar! Jag lyssnar mer än gärna till Ulf Lundell. Hans musik och jag läser gärna hans böcker även om jag har läst bättre. Men som en företeelse i tiden har det varit spännande att läsa hans böcker, alltifrån Jack, Saknaden, Friheten, Värmen och Sömnen. Jag har dem i bokhyllan. Men kanske mest intressant Varg söker sin flock. Undrar hur det gick med tron efter besvikelsen på en av Svenska kyrkans präster?
Hann inte mer än att ta in informationen förrän Kari frågade om jag läst Jakobs blogg. Nej, det hade jag inte. Men nu har jag gjort det. Han berättar om hur han kom till Makedonien, om mötet med henne som kom att bli hans fru Marija och om hur krigsplanen dundrade över Skopje just vid den här tiden på året. Och än en gång förundras jag över hur livet gestaltar sig för oss.
När Kari och jag kom hem från Högmässan kunde jag ta del av nyheten att Birgitta och Ulf Ekman konverterat och jag fylls med glädje. Så underbart att Ulf har fått komma hem till den allmänneliga Kyrkan igen. Ulf prästvigdes, som jag, av biskop Bertil Gärtner. Vi arbetade ihop under åren jag var anställd i SESG och fick gör en del goda erfarenheter tillsammans. Ulf fick aldrig någon anställning i Svenska kyrkan, men eftersom han hjälpte så många människor till tro på Kristus fick han en egen församling som han försökte ta hand om på bästa sätt, - inte helt utan framgång. Jo, jag är glad för att Birgitta och han har hittat hem. Vi är många som har känt Ulf "från begynnelsen" och vi vet att han alltid har haft och har ett uppriktigt hjärta att leva med Gud. Det känns nu som om han kommit till "den stora vilan". Må Gud välsigna dem båda. Sedan får vi se om jag och andra får följa med när vi gjort färdigt vår slavtjänst i Svenska kyrkan. Det kan inte var så många år kvar.
Men dagen är inte slut än. På väg till årsmöte med Hela Människan / LP får jag veta att Degerfors har tagit ledningen mot Hammarby med 1-0 på hörna. Det ryktas att det var självmål. Nåja, det är många minuter kvar än tänker jag om än något fundersam. När jag sitter på årsmötet kan jag inte låta bli att ge mig ut på nätet i all stillhet. Till min glädje ser jag att Bajen vänder på matchen och vinner med 3-1. Nu vet vi var skåpet ska stå. Det är en kvar match kvar (minst) i Svenska cupen. På lördag spelar vi borta mot svenska mästarna Malmö FF, en match som vi självklart ska förlora, men, men ... bollen är rund.
Vid 18-tiden kom jag hem igen och tänkte jag ska kolla kvällstidningarna. De lär visst ha något om Birgitta och Ulf. Jo, det har dem, men det är en annan Ulf som fångar mitt intresse. Ulf Lundell har gift sig! 63 år gammal med fotografen Sofia Möller, 37 år gammal. Man gratulerar! Jag lyssnar mer än gärna till Ulf Lundell. Hans musik och jag läser gärna hans böcker även om jag har läst bättre. Men som en företeelse i tiden har det varit spännande att läsa hans böcker, alltifrån Jack, Saknaden, Friheten, Värmen och Sömnen. Jag har dem i bokhyllan. Men kanske mest intressant Varg söker sin flock. Undrar hur det gick med tron efter besvikelsen på en av Svenska kyrkans präster?
Hann inte mer än att ta in informationen förrän Kari frågade om jag läst Jakobs blogg. Nej, det hade jag inte. Men nu har jag gjort det. Han berättar om hur han kom till Makedonien, om mötet med henne som kom att bli hans fru Marija och om hur krigsplanen dundrade över Skopje just vid den här tiden på året. Och än en gång förundras jag över hur livet gestaltar sig för oss.
6 kommentarer:
Det här måste vi prata om pappa nästa gång vi ses. Är inte odelat positiv http://sunnliden.se/?p=3509
Att benämna sitt arbete slavtkänst, och överväga att lämna när inte längre ekonomin binder en till den nuvarande trosgemenskapen. Detta gör mig ledsen, mycket ledsen /Elisabeth Linde, Södertälje
Det var tråkigt Elisabeth att du blir ledsen. Det behöver du inte vara. Jag kan inte lämna Svenska kyrkan så länge jag är anställd och anställd är jag tills jag slutar min anställning. Så länge jag är anställd arbetar jag inom Svenska kyrkan och för det får jag lön. Det är inget konstigt med det.
Vad gäller den bibliska metaforen om slavtjänst så är den i det här fallet, precis som den var för Paulus frivillig. I den ofrivilliga meningen anser jag att det är det Svenska kyrkan som har förslavat mig.
Vi får väl hoppas att franmtiden för Svenska kyrkan har blivit tydligare innan du går i pension. Kanske syns då helt andra möjligheter än de vi ser idag.
Välsignelse över dig och din tjänst!
Sigrid/Sigge
Fint att läsa din söndagsblog, Håkan! Och jag lyssnade också på Kari och läste Jacobs blog. Minns barnvaktsstund på Folkungagatan, och uppmaningen att sjunga "Si, Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd en säker hamn.." som godnattsång för Victor o Jacob. Varma hälsningar till dig och Kari / Mia
Och jag som trodde att den allemänneliga kyrkan inte var en organisation utan alla kristna tillsammans och så påstår du att den romersk-katolska kyrkan (som vi alla vet är en organisation, lika mycket som svenskan kyrkan eller EFK)är den allmänneliga kyrkan. Känns lite underligt faktiskt.
Skicka en kommentar