Skönt att vara lite ledig som jag är idag. Kari och jag har gått en rejäl promenad och i eftermiddag blir det att läsa lite och skriva något. Ikväll börjar Bibelförklaringarna igen. Den här gången ska vi ge oss på Romarbrevet. Det ska bli spännande inte minst med tanke på att jag den här gången kommer att läsa brevet i ett något annat ljus än tidigare. Det har nämligen visat sig att de tidigare svåra kapitlen 9-11 om Israels utkorelse och plats i frälsningshistorien kan vara en nyckel till en bättre förståelse av Romarbrevet. På lördag ska jag hålla ett föredrag på årsmötet för Shalom, Värnamo och då får jag tillfälle att testa undervisningen. Mitt ämne är där Det nya Förbundet.
Väl hemkommen från promenaden kunde jag ändra presentationerna av mig själv här på bloggen från engelska till svenska. Skälet till att de har varit på engelska är att när jag började blogga hade jag en hel del internationella kontakter dels på grund av arbete med Cellkyrkan som modell och dels på grund av det begynnande missionsarbetet i Albanien. Det är inte längre lika aktuellt.
Vidare har jag lagt till min gode vän Hans Sundbergs blogg bland mina länkar. Det ska bli intressant att se vad han skriver framöver. Han har gott om internationella kontakter från sina år som ledare för Vineyard, men även från det missionsarbete han bedriver i Nepal och Indien. Sedan ser jag fram emot att läsa hur han kommenterar Ulf Ekmans konversion. Jag är inte säker på att han tycker som jag. Apropå sådana som inte tycker som jag kom jag att läsa Hans Marklunds blogg. Jag länkar den här som ett bra exempel på vad jag inte tycker. Han har rubriken Ulf Ekman kommer ur garderoben. Hans Marklund, som ofta syns i Kanal 10, är intressant så till vida att han ogenerat visar upp fördomarna om katolicismen, för underströmmen av splittring inom svensk kristenhet till ytan och därför också om än ofrivilligt väcker viktiga teologiska frågeställningar till liv.
De kommentarer jag tagit del av vad gäller Ulf Ekmans konversion hittills visar på hur låsta vi kristna kan vara vid våra kyrkor och samfund. Jag minns när pastor Sven Nilsson i Katarina kyrka för övrigt redan 1978 (?) talade om samfundsväsendet. Han hävdade att vi skulle bekänna det som synd ... Det är mer än 30 år sedan. Har vi inte kommit längre? Jag menar inte att teologin är oviktig, men jag menar att var och som är kristen på riktigt är inlemmad i Kristi enda kropp och att vi i våra dagar börjar upptäcka det. Kanske blir Ulf Ekman en föregångare också i detta? Är det inte så att vi bekänner en, helig, allmännelig kyrka? Hur kan då några spela ut bröder och systrar från Livets Ord mot andra i S:t Lars församling? Om jag skriver att församlingstillhörigheten inte är viktig hindrar det inte att jag anser att vissa sammanhang på ett bättre sätt återspeglar den allmänneliga kyrkan än andra. Men här måste var och en hitta sin plats.
Åren i Hjälmseryd öppnade definitivt mina ögon för väckelsekristendomen även om jag inte var helt blind dessförinnan heller, rotad som jag var i f Gunnars katolska arv. Jag tycker om att se hur människor ger sig hän till Gud, lovsjunger och prisar honom som är värd all tillbedjan och ivrar för mission och evangelisation. Men det är just där den allmänneliga tron behöver förklaras. För övrigt skulle vi inom Svenska kyrkan behöva mycket av det liv som finns bland de väckelsekristna och framför allt; det är dumt att spela ut kyrkliga och frikyrkliga mot varandra. Vem det än är som ägnar sig åt sådant. Särskilt nu när Svenska kyrkan är skild från staten. Men det är det inte alla som fattat - ännu.
Väl hemkommen från promenaden kunde jag ändra presentationerna av mig själv här på bloggen från engelska till svenska. Skälet till att de har varit på engelska är att när jag började blogga hade jag en hel del internationella kontakter dels på grund av arbete med Cellkyrkan som modell och dels på grund av det begynnande missionsarbetet i Albanien. Det är inte längre lika aktuellt.
Vidare har jag lagt till min gode vän Hans Sundbergs blogg bland mina länkar. Det ska bli intressant att se vad han skriver framöver. Han har gott om internationella kontakter från sina år som ledare för Vineyard, men även från det missionsarbete han bedriver i Nepal och Indien. Sedan ser jag fram emot att läsa hur han kommenterar Ulf Ekmans konversion. Jag är inte säker på att han tycker som jag. Apropå sådana som inte tycker som jag kom jag att läsa Hans Marklunds blogg. Jag länkar den här som ett bra exempel på vad jag inte tycker. Han har rubriken Ulf Ekman kommer ur garderoben. Hans Marklund, som ofta syns i Kanal 10, är intressant så till vida att han ogenerat visar upp fördomarna om katolicismen, för underströmmen av splittring inom svensk kristenhet till ytan och därför också om än ofrivilligt väcker viktiga teologiska frågeställningar till liv.
De kommentarer jag tagit del av vad gäller Ulf Ekmans konversion hittills visar på hur låsta vi kristna kan vara vid våra kyrkor och samfund. Jag minns när pastor Sven Nilsson i Katarina kyrka för övrigt redan 1978 (?) talade om samfundsväsendet. Han hävdade att vi skulle bekänna det som synd ... Det är mer än 30 år sedan. Har vi inte kommit längre? Jag menar inte att teologin är oviktig, men jag menar att var och som är kristen på riktigt är inlemmad i Kristi enda kropp och att vi i våra dagar börjar upptäcka det. Kanske blir Ulf Ekman en föregångare också i detta? Är det inte så att vi bekänner en, helig, allmännelig kyrka? Hur kan då några spela ut bröder och systrar från Livets Ord mot andra i S:t Lars församling? Om jag skriver att församlingstillhörigheten inte är viktig hindrar det inte att jag anser att vissa sammanhang på ett bättre sätt återspeglar den allmänneliga kyrkan än andra. Men här måste var och en hitta sin plats.
Åren i Hjälmseryd öppnade definitivt mina ögon för väckelsekristendomen även om jag inte var helt blind dessförinnan heller, rotad som jag var i f Gunnars katolska arv. Jag tycker om att se hur människor ger sig hän till Gud, lovsjunger och prisar honom som är värd all tillbedjan och ivrar för mission och evangelisation. Men det är just där den allmänneliga tron behöver förklaras. För övrigt skulle vi inom Svenska kyrkan behöva mycket av det liv som finns bland de väckelsekristna och framför allt; det är dumt att spela ut kyrkliga och frikyrkliga mot varandra. Vem det än är som ägnar sig åt sådant. Särskilt nu när Svenska kyrkan är skild från staten. Men det är det inte alla som fattat - ännu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar