På mindre än ett dygn har jag talat till mellan 1000 och 1500 personer - i kyrkan dessutom. Säga vad man vill om "Vi sjunger in julen" och skolavslutningarna, men det går inte att komma ifrån att det ger prästen unika möjligheter att sätta Kyrkans prägel på det hela.
Idag på morgonen var det terminsavslutning för Apladalsskolan i Värnamo. Det handlar om årskurserna 6-8 och programmet som de själva ställt samman var präglat av sång och musik. Till detta bad man prästen att ge en julhälsning någonstans i mitten. Avslutningen började med att kören sjöng Tänd ett ljus och fortsatte sedan med Gustaf Nordqvists Jul, jul strålande jul. Psalmen som sjöng innan min julhälsning var Nu tändas tusen juleljus. I den fick eleverna veta "född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud".
Jag kunde sedan fortsätta med att berätta att religion är ett allmänmänskligt fenomen som innebär att människor åkallar någon/något/några som ska hjälpa. Vår relation till religionen kan vara besvärlig och det verkar som att de som är främmande för religionen har det svårast med den.
Den kristna tron utmärker sig på det sättet att här är det Gud som intresserar sig för dig. Det är Gud som redan i paradiset kallar på människan och slutligen blir Han själv människa för att komma oss nära. Det tycker Kyrkan är värt att fira.
Vi är av begynnelsen alla skapade till Guds Avbild men tyvärr har det blivit så att det knappast märks mer än undantagsvis. Det är inte lätt att se Guds närvaro i andra människor. Det kräver övning. Men så synliggör Gud den sanna människan. Det börjar där med barnet i krubban och sedan följer vi Jesus i den stora berättelsen.
Det kan vara bra att känna till julens innersta eftersom den döljs av så mycket mat och dryck, tomtar och troll för att inte tala om julklappar. Så önskar jag er alla en god fortsättning på dagen och en välsignad jul!
Avslutningen fortsatte sedan med att skolkören sjöng ytterligare några julsånger och avslutningsvis att alla sjöng Dagen är kommen där refrängen lyder:
O, kom låt oss tillbedja
O, kom låt oss tillbedja
O, kom låt oss tillbedja vår Herre och Gud.
Jag tycker inte att jag gick över gränsen eftersom jag inte hade någon bön. Välsignelsen tog jag i form av orden "en välsignad jul", men det må väl vara tillåtet. Kanske att skolan själv möjligtvis gick över gränsen, men det störde inte mig. Hela skolavslutningen blev för mig en värdig gudstjänst. Må Gud välsigna dem alla!
Idag på morgonen var det terminsavslutning för Apladalsskolan i Värnamo. Det handlar om årskurserna 6-8 och programmet som de själva ställt samman var präglat av sång och musik. Till detta bad man prästen att ge en julhälsning någonstans i mitten. Avslutningen började med att kören sjöng Tänd ett ljus och fortsatte sedan med Gustaf Nordqvists Jul, jul strålande jul. Psalmen som sjöng innan min julhälsning var Nu tändas tusen juleljus. I den fick eleverna veta "född är Herren Jesus Krist, vår Frälsare och Gud".
Jag kunde sedan fortsätta med att berätta att religion är ett allmänmänskligt fenomen som innebär att människor åkallar någon/något/några som ska hjälpa. Vår relation till religionen kan vara besvärlig och det verkar som att de som är främmande för religionen har det svårast med den.
Den kristna tron utmärker sig på det sättet att här är det Gud som intresserar sig för dig. Det är Gud som redan i paradiset kallar på människan och slutligen blir Han själv människa för att komma oss nära. Det tycker Kyrkan är värt att fira.
Vi är av begynnelsen alla skapade till Guds Avbild men tyvärr har det blivit så att det knappast märks mer än undantagsvis. Det är inte lätt att se Guds närvaro i andra människor. Det kräver övning. Men så synliggör Gud den sanna människan. Det börjar där med barnet i krubban och sedan följer vi Jesus i den stora berättelsen.
Det kan vara bra att känna till julens innersta eftersom den döljs av så mycket mat och dryck, tomtar och troll för att inte tala om julklappar. Så önskar jag er alla en god fortsättning på dagen och en välsignad jul!
Avslutningen fortsatte sedan med att skolkören sjöng ytterligare några julsånger och avslutningsvis att alla sjöng Dagen är kommen där refrängen lyder:
O, kom låt oss tillbedja
O, kom låt oss tillbedja
O, kom låt oss tillbedja vår Herre och Gud.
Jag tycker inte att jag gick över gränsen eftersom jag inte hade någon bön. Välsignelsen tog jag i form av orden "en välsignad jul", men det må väl vara tillåtet. Kanske att skolan själv möjligtvis gick över gränsen, men det störde inte mig. Hela skolavslutningen blev för mig en värdig gudstjänst. Må Gud välsigna dem alla!
9 kommentarer:
Du valde kompromiss, alltså? Ingen kritik bara ett konstaterande. / Magnus Olsson
Jag tycker alltid det är uppmuntrande med kommentarer. Det visar att någon eller några har läst. Men det är inte alltid jag begriper vad kommentatorerna åsyftar. MO är till exempel inte alltid så lätt. Men vad då kompromissa? Är det inte självklart att vi måste välja nivå beroende på sammanhang? Menar du att jag skulle ha predikat omvändelse eller kanske åtminstone antytt en sådan? Kanske skulle jag ha talat om risken att gå förlorad?
Jag tror inte att du är kritisk i negativ mening. Jag bara inte förstår var kompromissen ligger.
Kompromissen jag, detta bedrövliga ord, åsyftade var den lilla välsignelsen, om talet kan jag inget säga och skall inget säga eftersom jag inte hörde det och man skall skilja på rum, varför min kommentar inte gällde rummet, kontexten du var i utan texten du skrev OM det. Då återger du en kompromiss, du välsignar "dolt", inget fel i det, tvärtom, själv välsignar jag alltid skolklasser och förskolebarn som kliver på buss eller tunnelbana och frågar aldrig om lov. Min poäng är att du beskriver en kompromiss, då kan ju frågan ställas: hur skall kompromisser ske? Vart går gränserna? Det säger också något om kyrkosynen, den du efterfrågade om jag anser dynamisk eller statisk i föregående blogg. Därför noterar jag att du praktiserar en dynamisk med kompromiss, det fann jag intressant. / Magnus Olsson
Ps vad gäller min ev otydlighet, eller hur jag formulerat mig språkligt kan jag bara svara, kommentera med, att jag uttrycker mig som jag anser mig tillåten, av Guds Ande. Hur det tolkas eller uppfattas av andra är mig egalt. / Magnus Olsson
http://debatt.svt.se/2013/12/19/bjorklunds-julklapp-till-ateisterna/
Tack Camilla för hänvisningen till din blogg. Vad jag förstår är vi mycket överens. Du hade en massa kommentarer som jag inte har läst men din blogg läste jag. Det är självklart att prästen ska få be och välsigna dem som kommer och det är självklart att de som är närvarande är det frivilligt. Om det sedan blir mindre folk har liten betydelse.
Både ateister och kristna blir glada av det här beslutet.
Magnus. Tack för den mycket tänkvärda tanken att mitt handlande faktiskt avspeglar en kyrkosyn. Det är viktigt att kyrkosynen inte stannar vid teori. Jag tror att jag tänker att Jesus är i centrum och att jag vill agera utifrån centrum. Sedan får "metoden" att välsigna anpassas till den möjlighet människor har att förstå och att ta emot. Jag tror att detta att ha Jesus i centrum är en bra utgångspunkt för en kyrkosyn efter folkkyrkan.
Ingen orsak, varsogod, på frukten skall vi kännas och kännas igen. / Magnus Olsson
Det är snart dags att inse att kyrkan och skolan inte har någonting gemensamt.
Till kyrkan går man för att man TROR.
Till skolan går man för att LÄRA SIG saker.
Skicka en kommentar