Då är livet som bäst

Idag kom Hans och Lotta Sundberg på lunch. De var på väg hem från Skåne där de firat jul och skulle nu tillbaka till Uppsala. Det var roligt att de tittade in. Vi fick en god stund tillsammans med mat, gott samtal och bön.

Det som eventuellt kan intressera någon bloggläsare är att nästa session i Nepal blir i februari. Det skulle ha varit en session i november-december men politisk oro gjorde att vi fick skjuta upp sessionen. Som planeringen ser ut nu kommer jag att resa till Nepal i maj månad för att göra en session i kyrkohistoria. Det ska verkligen bli spännande att se hur det blir. Jag har några frågor

• Kommer människor som befinner sig mitt i väckelsen att alls intressera sig för kyrkans historia?
• Hur relevant är västkyrkans dogmhistoria för en asiatisk kultur?
• Vilka lärofrågor kommer att vara kontroversiella i Nepal om tio år? 

Jag kan bara förbereda och ta med mig vad jag själv lärt, men inser strax att jag kommer att möta helt andra föreställningar än jag är van vid. Jungfrufödselns och Jesu gudom anser vi vara nödvändiga men är de svåra i en hinduisk miljö? I en miljö där än den ena än den andra guden stiger ner till människorna? Att Jesus är Gud utgör ingen större svårighet. Det finns tusentals gudar i Nepal och en mer eller mindre spelar ingen stor roll vad jag förstår? Hur är det med synen på människan? Människan är knappas intressant som individ i en nepalesisk miljö där en opersonlig själ antingen tar jordisk gestalt på ett nytt sätt eller i bästa fall återgår till anden. Ja, som ni förstår finns det ganska många frågor jag kommer att få brottas med. De mest närliggande frågorna i Nepal handlar annars om att människor blir befriade och helbrägdagjorda genom Jesu namn. Får väl återkomma när jag kommer lite längre i förberedelserna.

Sedan på kvällen var Kari och jag på storsamling med cellerna. Det blev en liten samling med ett knappt ett 20-tal. Flera var bortresta, andra hade gäster hos sig och ytterligare andra hade arbetat i helgen och var alltför trötta för att komma. Men det blev en god samling. Jag kunde berätta om att fler gemenskaper verkar växa fram, dels en ekumenisk sådan och dels en utifrån Mariakyrkan. Vidare kunde jag berätta att det planeras en större samling för dessa gemenskaper sista fredagen i februari. Vi ser redan fram emot denna.

Karis syster kommer från Norge till nyår och själv är jag predikoledig över nyårshelgen. Det ska bli skönt att få några dagar utan skyldigheter. Samtidigt finns det annat att fundera över. Jag ska skriva en artikel till nästa nummer av pastoratets tidning, hålla ett föredrag i ekumeniska anda i mitten av januari och skriva en artikel till SPT med mera. Så visst finns det att tänka på. Men så är det för många av oss. Det är gott att leva med Herren Jesus, bröder och systrar och att tjäna Herren i allt vi gör. Och då är livet som bäst.