Nu börjar vi på ett nytt kyrkoår med bönen att få lära känna Jesus Kristus allt bättre. Härligt att få fira 1 advent tillsammans med vännerna i kyrkan. Jag hade tänkt fortsätta tänka omkring Patrik Hagmans bok Efter Folkkyrkan, men så kom biskop Antje Jackeléns försvarstal i DN emellan. Och det bara måste jag få kommentera.
Som vanligt förmodar jag är det journalisterna som sätter rubriken så den får vi inte lägga henne till last. Våg av näthat mot nya ärkebiskopen, heter det. Det är självklart sorgligt att det finns dem som hatar Antje Jackelén och som dessutom skriver det. Den typen av påhopp säger mer om den som kritiserar. Men som sagt är det journalisternas rubrik. Det går snabbt är göra folk till hjältar, martyrer eller offer i media. Jackelén har faktiskt inte ens börjat sin tjänst som ärkebiskop än så redan där blev det fel i rubriken. Nej, artikeln är snarare ett personligt försvarstal.
När jag letade efter artikeln som du kan läsa genom att klicka här så fann jag den tidigare Jackelénska utsagan om att vi inte kan vara säkra på jungfrufödsel. (Den hittar du här.) Det är självklart och riktigt att den typen av utsagor ska få möta motstånd. Jag ska kommentera.
1. Hennes huvudförsvar för sin otydlighet tycks vara att "polariseringen spelar extrema krafter i händerna". Därför är det med andra ord bäst att inte vara för tydlig. Det här är ett uttryck för den så kallade anpassningslinjen. SvK anpassar sig till omgivningen för att inte väcka anstöt. Gud är alltid större, säger Jackelén mycket riktigt. Den tesen är inte ny inom teologin utan närmast en självklarhet, men att den ska ligga till grund för anpassningslinjen är både nytt och främmande för Kyrkan. Socialdemokraterna har i årtionden använt sig av anpassningslinjen och nu ska Jackelén fortsätta den linjen också internationellt med hjälp av teologiska argument. Hon lyckades bra i kyrkomötet 2012 då mötet bestämde att ett nytt kapitel ska in i Kyrkoordningen, ett om ekumenik. Jackelén lyckades få kyrkomötet att med ekumenik också avse religionsdialog.
Religionsdialog är jag för. Den är viktig, men förutsätter naturligtvis att företrädare för andra religioner respekterar Kyrkans tro. Men då måste tron vara tydlig och inte anpasslig. Anpassligheten gynnar bara förakt Jackelén inte vill ha. "Om saltet mister sin sälta ..."
2. Jackelén skriver vidare att det är "teologiskt allmängods att bibeltolkning var ett diskussionsämne redan på 200-talet". Det är förvisso också sant, men att ta det till inteckning för att ifrågasätta och/eller tolka på egen hand är också något nytt. Det sägs emellanåt från företrädare inom SvK att Luther tolkade och reformerade och att det därför är ett kännetecken för SvK, att i hans fotspår fortsätta tolka och reformera. Det är möjligt att argumentet går hem bland allmänheten men varje seriös kristen vet att vi inte äger rätt att förändra det budskap som faktiskt leder till frälsning. Bibeltolkning är för övrigt något som jag ägnar mycket tid åt och det är förbluffande hur samstämmiga exegeterna är, säger förbluffande samstämmighet. Nu är vi så samstämmiga att evangelisk-lutherska och romersk-katolska teologer är överens om rättfärdiggörelsen. Den överenskommelsen ingår till och med som ett tillägg till våra bekännelseskrifter! Den som vill kan hitta fram till detta dokument genom att klicka här.
3. Som tredje punkt vill jag fästa uppmärksamheten på följande mening i Jackeléns försvarstal: "Jag kan vara tydlig med min tro på Jesus Kristus och samtidigt respektera andras tro." Också en självklarhet, men problemet är att Jackelén inte är tydlig. Och hennes otydlighet blir nästintill gigantisk i hennes påstående. För det första vet vi inte vad hon menar med Kristus. I vår tid och särskilt inom New Age-rörelsen finns det många kristus-ar. I Växjö stift kallade man för några år sedan samman stiftets konfirmander till en konsert i domkyrkan där popikonen Thomas di Leva fick dem alla att sjunga: "Everyone is Jesus". För det andra skriver hon: "Jag ... min tro", men nu är det faktiskt så att "tron är inte var mans". Tron är Kyrkans tro och biskop blir man för att representera och företräda Kyrkans tro, inte för att göra om den. Vi har nu hört att biskoparna svävar på målet i både den ena och andra dogmatiska frågan. Vi har sett hur de försöker anpassa sig till den politiska majoriteten, men jag tänker göra motstånd mot sådana utspel trots hot om repressalier. Biskoparna har inte rätt att göra om den kristna tron eller göra den till sin egen lekplats. Ursäkta bilden, men såväl Jesus som Paulus använder sig av lekplatsen som en bild om sin tids religiösa ledare. För det tredje skriver hon att hon "kan vara tydlig". Ja,men så var det då så vi alla vet vem du representerar. Det räcker inte med mitra på huvudet och biskopsstav i handen.
Sammantaget, vid en ganska snabb genomläsning av hennes försvarstal, tillför hon just ingenting förutom självklarheter. Som präst förväntas jag vara lojal mot SvK för att inte bestraffas. Är det då för mycket begärt att SvK genom sina biskopar står fast vid tron, beskyddar mig i mitt kall och hjälper mig att vägleda församlingen? Jag tycker inte.
Som vanligt förmodar jag är det journalisterna som sätter rubriken så den får vi inte lägga henne till last. Våg av näthat mot nya ärkebiskopen, heter det. Det är självklart sorgligt att det finns dem som hatar Antje Jackelén och som dessutom skriver det. Den typen av påhopp säger mer om den som kritiserar. Men som sagt är det journalisternas rubrik. Det går snabbt är göra folk till hjältar, martyrer eller offer i media. Jackelén har faktiskt inte ens börjat sin tjänst som ärkebiskop än så redan där blev det fel i rubriken. Nej, artikeln är snarare ett personligt försvarstal.
När jag letade efter artikeln som du kan läsa genom att klicka här så fann jag den tidigare Jackelénska utsagan om att vi inte kan vara säkra på jungfrufödsel. (Den hittar du här.) Det är självklart och riktigt att den typen av utsagor ska få möta motstånd. Jag ska kommentera.
1. Hennes huvudförsvar för sin otydlighet tycks vara att "polariseringen spelar extrema krafter i händerna". Därför är det med andra ord bäst att inte vara för tydlig. Det här är ett uttryck för den så kallade anpassningslinjen. SvK anpassar sig till omgivningen för att inte väcka anstöt. Gud är alltid större, säger Jackelén mycket riktigt. Den tesen är inte ny inom teologin utan närmast en självklarhet, men att den ska ligga till grund för anpassningslinjen är både nytt och främmande för Kyrkan. Socialdemokraterna har i årtionden använt sig av anpassningslinjen och nu ska Jackelén fortsätta den linjen också internationellt med hjälp av teologiska argument. Hon lyckades bra i kyrkomötet 2012 då mötet bestämde att ett nytt kapitel ska in i Kyrkoordningen, ett om ekumenik. Jackelén lyckades få kyrkomötet att med ekumenik också avse religionsdialog.
Religionsdialog är jag för. Den är viktig, men förutsätter naturligtvis att företrädare för andra religioner respekterar Kyrkans tro. Men då måste tron vara tydlig och inte anpasslig. Anpassligheten gynnar bara förakt Jackelén inte vill ha. "Om saltet mister sin sälta ..."
2. Jackelén skriver vidare att det är "teologiskt allmängods att bibeltolkning var ett diskussionsämne redan på 200-talet". Det är förvisso också sant, men att ta det till inteckning för att ifrågasätta och/eller tolka på egen hand är också något nytt. Det sägs emellanåt från företrädare inom SvK att Luther tolkade och reformerade och att det därför är ett kännetecken för SvK, att i hans fotspår fortsätta tolka och reformera. Det är möjligt att argumentet går hem bland allmänheten men varje seriös kristen vet att vi inte äger rätt att förändra det budskap som faktiskt leder till frälsning. Bibeltolkning är för övrigt något som jag ägnar mycket tid åt och det är förbluffande hur samstämmiga exegeterna är, säger förbluffande samstämmighet. Nu är vi så samstämmiga att evangelisk-lutherska och romersk-katolska teologer är överens om rättfärdiggörelsen. Den överenskommelsen ingår till och med som ett tillägg till våra bekännelseskrifter! Den som vill kan hitta fram till detta dokument genom att klicka här.
3. Som tredje punkt vill jag fästa uppmärksamheten på följande mening i Jackeléns försvarstal: "Jag kan vara tydlig med min tro på Jesus Kristus och samtidigt respektera andras tro." Också en självklarhet, men problemet är att Jackelén inte är tydlig. Och hennes otydlighet blir nästintill gigantisk i hennes påstående. För det första vet vi inte vad hon menar med Kristus. I vår tid och särskilt inom New Age-rörelsen finns det många kristus-ar. I Växjö stift kallade man för några år sedan samman stiftets konfirmander till en konsert i domkyrkan där popikonen Thomas di Leva fick dem alla att sjunga: "Everyone is Jesus". För det andra skriver hon: "Jag ... min tro", men nu är det faktiskt så att "tron är inte var mans". Tron är Kyrkans tro och biskop blir man för att representera och företräda Kyrkans tro, inte för att göra om den. Vi har nu hört att biskoparna svävar på målet i både den ena och andra dogmatiska frågan. Vi har sett hur de försöker anpassa sig till den politiska majoriteten, men jag tänker göra motstånd mot sådana utspel trots hot om repressalier. Biskoparna har inte rätt att göra om den kristna tron eller göra den till sin egen lekplats. Ursäkta bilden, men såväl Jesus som Paulus använder sig av lekplatsen som en bild om sin tids religiösa ledare. För det tredje skriver hon att hon "kan vara tydlig". Ja,men så var det då så vi alla vet vem du representerar. Det räcker inte med mitra på huvudet och biskopsstav i handen.
Sammantaget, vid en ganska snabb genomläsning av hennes försvarstal, tillför hon just ingenting förutom självklarheter. Som präst förväntas jag vara lojal mot SvK för att inte bestraffas. Är det då för mycket begärt att SvK genom sina biskopar står fast vid tron, beskyddar mig i mitt kall och hjälper mig att vägleda församlingen? Jag tycker inte.
6 kommentarer:
Egentligen klockrent skrivet, Håkan. När våra ärkebiskopar Hammar, Wejryd och Jackelén hamnar på sidan om kyrkans tro - eller i bästa fall uttrycker den förfärande otydligt - måste detta fortsätta påtalas, ja, vi måste rent av ta tydligt avstånd.
Men det hindrar ju inte att vi kan hålla med dem - eller t.o.m. Dalai lama! - om vissa saker vad gäller flyktingpolitik eller andra sociala frågor, och att vi också måste stå upp till stöd för dem när de angrips rent hatiskt och hotas på ett mycket otäckt sätt.
Problemet är a) när varje kritik av makthavaren betraktas som indirekt uppmuntran eller bifall till våld mot henom (ungefär som det vimlade av skuldbelägganden av den politiska oppositionen vid tiden för palmemordet, som om all riktigt skarp kritik mot Palme hade triggat mördaren - det där slapp vi lyckligtvis i stort sett när Anna Lindh mördades).
Problemet är b) när t.ex. Sverigedemokrater och nyfascister faktiskt har rätt i att det är sjukt svagt av en kristen ärkebiskop att inte öppet kunna kritisera islam eller uttala kyrkans strävan att alla människor - inklusive sverigedemokrater och nazister! - ska bli Kristi lärjungar.
Problemet är c) att vi trots allt detta verkligen - som sagt - lika tydligt måste stå upp för Antje Jackelén när hon hotas och hatas (inkl. de drag av misogyni som uttryck som "kärringen" uppvisar) utan att lägga ner vår kritik. Men vi måste också tänka på hur denna formuleras; läste nyss en missionsledares ord om hur "Vita häxan" tagit över Svenska kyrkan, och även om han säkert inte syftade på just Jackelén är det väldigt, väldigt lätt hänt att tolkningen blir ditåt.
(Även om det är synd och skam att dra jungfrufödelsen i tvivelsmål, har Jackelén dock inte aviserat ett avskaffande av julen eller de ännu mer drakoniska åtgärder som drabbade Narnia under den oändliga vintern).
Intressant syn du har på kyrkoorganisationen och höga ämbeten i den. Btrf individer har jag, detta bedrövliga ord, inga synpunkter av offentligt slag, men rörande den kyrkosyn och ämbetsyn du ger uttryck för undrar jag var du finner stöd för den i Jesu undervisning och hos apostlarna? / Magnus Olsson
Det är inte enkelt att ha en entydig eller självklar kyrko- eller ämbetssyn. Jag förstår inte vad MO syftar på, men förtydliga gärna.
Kyrkan är eskatologisk till sitt väsen men får nerslag i och genom historien, ett mycket bristfälligt sådant.
Bästa Håkan,
kommenterar inte till saken, men jag skulle vilja be dig att byta bakgrund i din blogg - vit text på röd bakgrund framkallar synrubbningar.
Detta gäller inte innehållet!
Tack!
det är huvudet på spiken, kritiken mot otydligheten möts med "jag kan vara tydlig" och ifrågasättandet av otydligheten beskrivs som näthat med antydan av nationalism.
Jag ser ingen nationalism i din frågeställning, inte ett uns mer än Antjes tydliggörande av otydligheten i debattartikeln.
Jag håller faktiskt med den kommentator som föreslog att du ska byta till mörk text på ljus bakgrund, enbart för att göra det lättare för oss lite till mans och kvinns att läsa din blogg!
Jag i Halland
Skicka en kommentar