Det blev ingen högmässa idag för min del. Redan på fredagskvällen förstod jag att det var kört. Då hade jag haft början på tandvärk sedan ett par dagar och vi män tänker som så: "ah, det går över". Men det gör det inte alltid. På fredagen blev det att svälja värktabletter och så har det fortsatt intill nu. Men kan någon förklara för mig varför Folktandvården i Värnamo inte har någon jour? Det hela slutade med att jag fick åka till Jönköping och därifrån kom jag vid 15-tiden idag. Det var en äldre lagning i framtanden som släppt in bakterier så nu var tanden död. Och nästa gång blir det rotfyllning - i en framtand! Hur kul är det på en skala mellan 1 och 10, som ungarna skulle ha sagt. Jag ska bespara er från detaljerna.
Men det hade det goda med sig att jag kunde se högmässan från Katarina kyrka. Som ni vet har jag en stor del av mitt hjärta i Katarina eftersom det var där jag döptes och det var där jag hade min första prästtjänstgöring. Jag skulle mer än gärna flytta tillbaka dit. Jag tycker om kvarteren, människorna och fotbollslaget fast det numera mest är inflyttade som bor där.
Jag kom in i TV-sändningen lagom till att Olle Carlsson skulle börja predika. Han hade snappat upp (varifrån?) de tre utsagor svensken helst vill höra. Jag har hört om det förut men fick då aldrig någon källa. De utsagorna svensken vill höra är:
1. Jag älskar dig
2. Du är förlåten
3. Maten är klar
Det är inte svårt att göra en predikan över de orden. Jag avstår från att försöka återge vad han sa, men konstaterar att han har en lysande personlighet. Han berättade inledningsvis att han hörde till de få som har glädjen att ha två kyrkor i församlingen , som båda är fullsatta varje söndag! Hemligheten är, menade han, att vi praktiskt taget varje gång predikar över ämnet "Gud älskar dig." Han vände sig till alla dem som känner sig oälskade, som aldrig får någon uppmärksamhet eller som tvingas leva isolerade. Han vände sig till dem som bär sin egen skuld, lider av dåligt självförtroende eller plågas av psykisk sjukdom. Och de är många.
Maten är klar-uttrycket använde han för att tala om gästfrihet, måltidsgemenskap och självklart också om hur Gud dukar bordet för oss. Ja, det var faktiskt underbart att lyssna till honom och jag har inte svårt att förstå att människor kommer igen och igen.
Men det är klart, teolog som jag är och som en som brottas med dogmerna, liturgins utformning eller SvK:s prekära läge, funderar jag på allt det där som inte sades. Jag hör hur mina egna ord skorrar och inser att det finns mängder av längtande människor som vi präster vanligtvis aldrig når. Vi når de redan bärgade och kanske lever de med andra frågeställningar. Så inser jag hur väl vi alla behöver varandra. Vi har olika kallelser över våra liv och jag önskar att SvK kunde ta vara "på kompetenserna" som de säger på stiftet och förmodar jag i Kyrkans Hus. När jag i mina kretsar hör någonting åt det hållet brukar det heta att varje församling "ska ha sin profil". Men det räcker inte utan vi behöver få se vad Paulus skriver Kristi kropp, det vill säga se alla de troende samverka på ett bibliska och socialt sätt. Om Olle Carlsson är närmare det idealet än vi andra vet jag inte, men det verkar så.
Nej, nu får jag ta några värktabletter och gå och lägga mig igen. Vi hörs!
Men det hade det goda med sig att jag kunde se högmässan från Katarina kyrka. Som ni vet har jag en stor del av mitt hjärta i Katarina eftersom det var där jag döptes och det var där jag hade min första prästtjänstgöring. Jag skulle mer än gärna flytta tillbaka dit. Jag tycker om kvarteren, människorna och fotbollslaget fast det numera mest är inflyttade som bor där.
Jag kom in i TV-sändningen lagom till att Olle Carlsson skulle börja predika. Han hade snappat upp (varifrån?) de tre utsagor svensken helst vill höra. Jag har hört om det förut men fick då aldrig någon källa. De utsagorna svensken vill höra är:
1. Jag älskar dig
2. Du är förlåten
3. Maten är klar
Det är inte svårt att göra en predikan över de orden. Jag avstår från att försöka återge vad han sa, men konstaterar att han har en lysande personlighet. Han berättade inledningsvis att han hörde till de få som har glädjen att ha två kyrkor i församlingen , som båda är fullsatta varje söndag! Hemligheten är, menade han, att vi praktiskt taget varje gång predikar över ämnet "Gud älskar dig." Han vände sig till alla dem som känner sig oälskade, som aldrig får någon uppmärksamhet eller som tvingas leva isolerade. Han vände sig till dem som bär sin egen skuld, lider av dåligt självförtroende eller plågas av psykisk sjukdom. Och de är många.
Maten är klar-uttrycket använde han för att tala om gästfrihet, måltidsgemenskap och självklart också om hur Gud dukar bordet för oss. Ja, det var faktiskt underbart att lyssna till honom och jag har inte svårt att förstå att människor kommer igen och igen.
Men det är klart, teolog som jag är och som en som brottas med dogmerna, liturgins utformning eller SvK:s prekära läge, funderar jag på allt det där som inte sades. Jag hör hur mina egna ord skorrar och inser att det finns mängder av längtande människor som vi präster vanligtvis aldrig når. Vi når de redan bärgade och kanske lever de med andra frågeställningar. Så inser jag hur väl vi alla behöver varandra. Vi har olika kallelser över våra liv och jag önskar att SvK kunde ta vara "på kompetenserna" som de säger på stiftet och förmodar jag i Kyrkans Hus. När jag i mina kretsar hör någonting åt det hållet brukar det heta att varje församling "ska ha sin profil". Men det räcker inte utan vi behöver få se vad Paulus skriver Kristi kropp, det vill säga se alla de troende samverka på ett bibliska och socialt sätt. Om Olle Carlsson är närmare det idealet än vi andra vet jag inte, men det verkar så.
Nej, nu får jag ta några värktabletter och gå och lägga mig igen. Vi hörs!
4 kommentarer:
Mycket intressant läsning. / Magnus Olsson
Utan att falla i fällan att dra slutsatsen att det som inte sägs just här inte sägs annorstädes så uppstår ändå en viss betänksamhet runt "Gud älskar dig"-budskapet. Det är inget fel i det omm (om och endast om för er som inte är matematiskt bevandrade) det också finns ett budskap som säger att Gud inte älskar alla dina handlingar. Det behöver inte finnas samma söndag, men det måste finnas.
I dag när kravlöshet och egocentricitet drar som pandemier genom landet torde det visserligen vara ett budskap som lockar att "Gud älskar dig kravlöst", men leder det folk på helgelsens väg? Hjälper det människor till frälsning om inte det kärva budskapet också finns? Behövs inte både sötma och sälta?
Jag har aldrig hört Olle Carlsson predika men man uppfattar ju att han är en karismatisk person. När han blev kyrkoherde var det ju inte utan kontrovers. Bara det jag såg i dagspress och liknande gav mig en mycket dålig smak i munnen som inte kom sig av Carlssons förkunnelse: jag kom inte undan känslan att politikerna i församlingen höll det emot honom att han fyllde kyrkan! Oavsett förkunnelse så är den kyrka mycket snett ute som ser det som negativt i sig att locka folk.
Intressant tolkning. / Magnus Olsson
Hade inte tillfälle att besöka min kyrka på annandagen, så jag bänkade mig framför TV:n kl 10.00, för att se TV-gudstjänsten från Katarina Kyrka.
Blev något förvånad, inte en enda av annandagens texter lästes, inte ett enda ord om Stefanos eller martyriet i predikan, bara detta om att Gud älskar och kan inte hindra det svåra som sker, bara vara med.
Skicka en kommentar