I går började julen. Den började med julbönen kl 17.00. Kyrkan var nästan fullsatt och Värnamo Vocalis, som är en kvartett, sjöng stämningsfullt. Julevangeliet lästes och så predikades. Den här gången försökte jag vidga perspektivet något. Det är inte bara det judiska folket som i århundraden väntat på Messias utan också de hedniska folken väntade. Jag berättade om hur kejsar Augustus redan vid sin födelse utpekades som frälsare (grekiska soter), om hur han byggde sitt fridsrike (pax romana) och gjorde anspråk på hela världen (oikoumene). Allt detta var på plats redan innan Jesu födelse. Det var mycket pompa och ståt omkring kejsar Augustus. Ingen hade kunnat räkna ut att Marias barn skulle bli det Augustus längtade efter att få vara.
När Adam och Eva nödgades lämna paradiset var det en som var kvar. Herren Gud hade vandrat med dem, men följde inte med i fallet. Kanske var Han den som var mest sorgsen när Han såg dem gå ut i mörkret. Men Han gav dem ett löfte. Eller det blev åtminstone ett löfte. Ordet var först riktat till ormen som fick höra att kvinnans säd/barn en dag skulle krossa ormens makt, men Adam och Eva hörde orden och glömde dem inte. Sedan dess är längtan efter det paradisiska tillståndet är en allmänmänsklig företeelse.
När Gud blir människa stannar det inte vid Jesus. Att han antar mänsklig gestalt betyder att han får ingång i alla människor. Såsom Adam fick inflytande över alla människor får också Jesus det. Det han är, blir, säger och gör kommer alla människor till del. Han blev människa för vår skull. Det räcker inte med att säga att han dog för oss. Vi måste börja med att han blev vår. Hans förkunnelse, undervisning och välgärningar gjorda han för vår skull liksom att han dog, uppstod, togs in i himmelen och utgöt den Helige Ande för vår skull.
Jesus är den nya människan, sådan vi alla (?) vill vara. Han är vår möjlighet. Vi kan få en ny-start i det att vi blir hans lärjungar ...
Ungefär så. Och budskapet fick bli detsamma till Midnattsmässan. Uppgifterna om kejsar Augustus fick jag från Josph Ratzingers bok Jesus från Nasaret, del III . barndomsberättelserna. Jag läste den under advent och tycker att den gav en hel del. Om du inte har läst del I, II eller III rekommenderar jag dem för den som är intresserad av bibelstudium. Böckerna är en genomgång av Jesu liv sådant det är återberättat i evangelierna. Och Ratzinger väjer inte för de svåra frågorna.
Idag Juldagen har vi tagit det lugnt. Det är skönt efter att ha kommit i säng vid 02-tiden på natten. Dottern Elisabet med familj har hälsat på, julklappar delades ut och nu råder full julstämning. Själv får jag nog ge mig på morgondagens predikan. Det börjar bli hög tid att förbereda Annandag Jul eller den helige Stefanus dag. Självklart kommer jag att tala om och lyfta fram vår tids martyrer. Det finns ett pris att betala för efterföljelsen. Det gäller för övrigt också för oss svenskar.
God Jul!
När Adam och Eva nödgades lämna paradiset var det en som var kvar. Herren Gud hade vandrat med dem, men följde inte med i fallet. Kanske var Han den som var mest sorgsen när Han såg dem gå ut i mörkret. Men Han gav dem ett löfte. Eller det blev åtminstone ett löfte. Ordet var först riktat till ormen som fick höra att kvinnans säd/barn en dag skulle krossa ormens makt, men Adam och Eva hörde orden och glömde dem inte. Sedan dess är längtan efter det paradisiska tillståndet är en allmänmänsklig företeelse.
När Gud blir människa stannar det inte vid Jesus. Att han antar mänsklig gestalt betyder att han får ingång i alla människor. Såsom Adam fick inflytande över alla människor får också Jesus det. Det han är, blir, säger och gör kommer alla människor till del. Han blev människa för vår skull. Det räcker inte med att säga att han dog för oss. Vi måste börja med att han blev vår. Hans förkunnelse, undervisning och välgärningar gjorda han för vår skull liksom att han dog, uppstod, togs in i himmelen och utgöt den Helige Ande för vår skull.
Jesus är den nya människan, sådan vi alla (?) vill vara. Han är vår möjlighet. Vi kan få en ny-start i det att vi blir hans lärjungar ...
Ungefär så. Och budskapet fick bli detsamma till Midnattsmässan. Uppgifterna om kejsar Augustus fick jag från Josph Ratzingers bok Jesus från Nasaret, del III . barndomsberättelserna. Jag läste den under advent och tycker att den gav en hel del. Om du inte har läst del I, II eller III rekommenderar jag dem för den som är intresserad av bibelstudium. Böckerna är en genomgång av Jesu liv sådant det är återberättat i evangelierna. Och Ratzinger väjer inte för de svåra frågorna.
Idag Juldagen har vi tagit det lugnt. Det är skönt efter att ha kommit i säng vid 02-tiden på natten. Dottern Elisabet med familj har hälsat på, julklappar delades ut och nu råder full julstämning. Själv får jag nog ge mig på morgondagens predikan. Det börjar bli hög tid att förbereda Annandag Jul eller den helige Stefanus dag. Självklart kommer jag att tala om och lyfta fram vår tids martyrer. Det finns ett pris att betala för efterföljelsen. Det gäller för övrigt också för oss svenskar.
God Jul!
5 kommentarer:
Tack till Herren att vi har nått enda til detta dag i livet med välsignelse i Jesus namn och att får vara med och hjälpa folk til tron och upleva gåven den Heliga Andens kraft ,därför är julen så vigtig del av oss i världen med hoppet ,tack med välsignat dag keijo södertälje
Nej den började inte med julbönen. Det är advent också på afton före jul. Jul börjar på juldagen. / Magnus Olsson
OK, men håll med om att söndagens första vesper beds på lördagskvällen (helgmålsbön). I enlighet med detta kan väl julen börjar med julbönen?
Gud har ingen brådska skapat och särskilt kyrklig är jag, detta bedrövliga ord, inte, så jag säger: håller inte med men har heller inga problem med att generöst låta andra göra som de vill, det gör de väl ändå? Men bli isterätare före jul, nix, bara om tjänsten kräver det. Förblir vid natten då allt sker, som är mer Guds bön till oss än vår till Gud. / Magnus Olsson
Helgmålsklockorna ringer klockan 6 och därmed startar helgfriden. En storhelg som jul är det väl högst rimligt att starta ännu tidigare. På julaftonsförmiddag sändes utlysningen av julfrid från Åbo klockan 12 lokal tid.
I Sverige har vi ju en lång tradition att mer fira helgdagsafton än helgdag. Månne beror det på att vår brännvinstörst som gör att firandet leder till ett behov av vilodag efteråt? Jag tolkar det dock som något som går tillbaka till den judiska dygnsuppfattningen där dygnet räknades från solens nedgång. Därmed räknar vi rätterligen helgdagarna från helgaftonens vesper.
Skicka en kommentar