Som de initierade vet har Gnosjö församling utan grund avskedat komministern Mattias Fjellander. Det är upprörande att kyrkopolitiker får bete sig som de gjort. I bästa fall gick det tidigare att skylla på inkompetens, men det är värre än så. Det är diskriminering, förföljelse och maktmissbruk på grund av att Mattias är, inte fullkomlig, men förespråkare för den sanna kristna tron. Jag vet att min beskyllning är grov och vill därför redogöra för Domkapitlets utredning.
Förutom vad jag redan skrivit var det så att Mattias avskedade på ett formellt oriktigt sätt. Innan ett avskedande kan äga rum ska Domkapitlet säga sitt. Det ska så att säga godkänna förfarandet. Ett avskedande kunde ju ha varit teologiskt betingat och därför ska Domkapitlet göra den första undersökningen. Gnosjö församlings kyrkoråd och den vikarierande kyrkoherden struntade i detta. Nu kunde de ha ursäktat sig att de handlat mot bättre vetande, men det gör man inte helt enkelt av det skälet att de inte bryr sig. De vill bara ha bort Mattias om än utan orsak.
Domkapitlet förnärmades och inledde därför ett tillsynsärende mot Gnosjö församling. Det var tre områden som Domkapitlet ville undersöka närmare. Först avskedandet av Mattias Fjellander. Sedan varför församlingen inte firar huvudgudstjänster som de ska och för det tredje ville de undersöka hur arbetet med konfirmanderna fungerar.
Domkapitlet konstaterar att avskedandet har gått oriktigt till, att inga protokoll fördes över förspelet till avskedandet och att kyrkoherden som är Biskopens förlängda arm underlåtit att informera kyrkorådet vad som gäller. Gnosjö församling väljer att skylla ifrån sig genom att hänvisa till Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation som gett klartecken till avskedandet (sic!). Arbetsgivarorganisationen förvånar sig över att Växjö stift använder sig av befogenhetsprövning eftersom det inte sker i andra stift (sic igen). Gnosjö församling menar vidare att det inte behöver föras några protokoll och att stiftskansliet uppmuntrat till att de inte ska föra protokoll (sic! en tredje gång). Tala om rättsosäkerhet!
Domkapitlet konstaterar vid sitt sammanträde att ord står mot ord vad gäller ett antal uppgifter och att det därför är svårt att med säkerhet bilda sig en uppfattning i de olika sakfrågorna. Den vikarierande kyrkoherden kan emellertid "inte undgå kritik enligt domkapitlets mening. Även kyrkorådet kan i viss mån kritiseras".
Undersökningen visade vidare att församlingen ersätter huvudgudstjänster med andra gudstjänster som inte uppfyller kyrkohandbokens reglering. När det gäller arbetet med konfirmander samarbetar Gnosjö församling med församlingarna i Tofteryds pastorat och Kävsjö pastorat. Det finns inga beslut om detta i kyrkorådet och det finns ingen reglering av denna samverkan. Domkapitlet väljer att göra påpekanden i saken och avslutar med följande ord: "Med den kritik och de påpekanden som framförts beslutar domkapitlet att lägga ärendet till handlingarna."
Jag kan konstatera:
Som av en händelse läser jag insändaren i Kyrkans Tidning, den med rubriken Avskaffa domkapitlen. Jag tycker mig känna igen rubriken. Eftersom domkapitlen inte fungerar behöver vi dem inte. De utför inte något som inte stiftsstyrelsen skulle kunna lösa. Och om vi inte lägger ner domkapitlen behöver vi åtminstone reformera dem. Det håller inte att som ärkebiskopen i kyrkomötet säga att vi ska hålla oss till arbetsrätten. Pastoraten köper ut för dem misshagliga präster som väljer att ta emot miljonerna. Domkapitlen är hjälplösa och i ett fåtal fall går ärende vidare till Arbetsdomstolen (AD) som Mattias nu väljer att göra. Jag frågar och han svarar:
"I slutet av månaden skall vi kommentera vad arbetsgivarsidan skickat till AD, och sedan kommer sannolikt ett delbeslut snabbt om att avskedet är ogiltigt. Lika snabbt kan ett beslut förväntas komma i Gnosjö att jag ändå inte är välkommen tillbaka. Sedan kvarstår frågan om skadeståndets storlek, som inte kommer att bli klar lika snabbt. I slutet av april blir det ett möte i AD om den frågan. Då har det hela pågått i mer än ett år..."
Domkapitlet framstår för mig alltmer som en illegal domstol.
Heder åt Mattias som tar saken till AD.
Förutom vad jag redan skrivit var det så att Mattias avskedade på ett formellt oriktigt sätt. Innan ett avskedande kan äga rum ska Domkapitlet säga sitt. Det ska så att säga godkänna förfarandet. Ett avskedande kunde ju ha varit teologiskt betingat och därför ska Domkapitlet göra den första undersökningen. Gnosjö församlings kyrkoråd och den vikarierande kyrkoherden struntade i detta. Nu kunde de ha ursäktat sig att de handlat mot bättre vetande, men det gör man inte helt enkelt av det skälet att de inte bryr sig. De vill bara ha bort Mattias om än utan orsak.
Domkapitlet förnärmades och inledde därför ett tillsynsärende mot Gnosjö församling. Det var tre områden som Domkapitlet ville undersöka närmare. Först avskedandet av Mattias Fjellander. Sedan varför församlingen inte firar huvudgudstjänster som de ska och för det tredje ville de undersöka hur arbetet med konfirmanderna fungerar.
Domkapitlet konstaterar att avskedandet har gått oriktigt till, att inga protokoll fördes över förspelet till avskedandet och att kyrkoherden som är Biskopens förlängda arm underlåtit att informera kyrkorådet vad som gäller. Gnosjö församling väljer att skylla ifrån sig genom att hänvisa till Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation som gett klartecken till avskedandet (sic!). Arbetsgivarorganisationen förvånar sig över att Växjö stift använder sig av befogenhetsprövning eftersom det inte sker i andra stift (sic igen). Gnosjö församling menar vidare att det inte behöver föras några protokoll och att stiftskansliet uppmuntrat till att de inte ska föra protokoll (sic! en tredje gång). Tala om rättsosäkerhet!
Domkapitlet konstaterar vid sitt sammanträde att ord står mot ord vad gäller ett antal uppgifter och att det därför är svårt att med säkerhet bilda sig en uppfattning i de olika sakfrågorna. Den vikarierande kyrkoherden kan emellertid "inte undgå kritik enligt domkapitlets mening. Även kyrkorådet kan i viss mån kritiseras".
Undersökningen visade vidare att församlingen ersätter huvudgudstjänster med andra gudstjänster som inte uppfyller kyrkohandbokens reglering. När det gäller arbetet med konfirmander samarbetar Gnosjö församling med församlingarna i Tofteryds pastorat och Kävsjö pastorat. Det finns inga beslut om detta i kyrkorådet och det finns ingen reglering av denna samverkan. Domkapitlet väljer att göra påpekanden i saken och avslutar med följande ord: "Med den kritik och de påpekanden som framförts beslutar domkapitlet att lägga ärendet till handlingarna."
Jag kan konstatera:
- Gnosjö församling har avskedat Mattias på ett oriktigt sätt men ångrar sig inte.
- Trots detta kan domkapitlet inte hjälpa sina präster.
Som av en händelse läser jag insändaren i Kyrkans Tidning, den med rubriken Avskaffa domkapitlen. Jag tycker mig känna igen rubriken. Eftersom domkapitlen inte fungerar behöver vi dem inte. De utför inte något som inte stiftsstyrelsen skulle kunna lösa. Och om vi inte lägger ner domkapitlen behöver vi åtminstone reformera dem. Det håller inte att som ärkebiskopen i kyrkomötet säga att vi ska hålla oss till arbetsrätten. Pastoraten köper ut för dem misshagliga präster som väljer att ta emot miljonerna. Domkapitlen är hjälplösa och i ett fåtal fall går ärende vidare till Arbetsdomstolen (AD) som Mattias nu väljer att göra. Jag frågar och han svarar:
"I slutet av månaden skall vi kommentera vad arbetsgivarsidan skickat till AD, och sedan kommer sannolikt ett delbeslut snabbt om att avskedet är ogiltigt. Lika snabbt kan ett beslut förväntas komma i Gnosjö att jag ändå inte är välkommen tillbaka. Sedan kvarstår frågan om skadeståndets storlek, som inte kommer att bli klar lika snabbt. I slutet av april blir det ett möte i AD om den frågan. Då har det hela pågått i mer än ett år..."
Domkapitlet framstår för mig alltmer som en illegal domstol.
Heder åt Mattias som tar saken till AD.
11 kommentarer:
Om sakfrågan eller själva ärendet varken kan eller vill jag yttra mig, det har jag ingen kompetens om. Däremot är det en ytterst svår fråga hur den enskilde skall agera. Därmed ingen kritik av den berörde prästen och ärendets fortsättning utan blott en egen erfarenhet 1 samvetet. 2 Sam vetandet 3 vetekornets lag. Det tycks mig som frågor som hur enskildas samveten behandlas, frågan om att släpa varandra inför världsliga domstolar, lagens bruk, efterföljelsen, blir svårare och svårare. Det är naturligtvis enklare att relatera till frågeställningarna utifrån den mellanmänskliga juridiska lagen, regler, avtal, etc men bakom allt detta finns ju den teologiska frågan, i grunden den personliga och det är den jag ställer till mig själv: " hur är jag kristen på riktigt?". Att Jesus inte utlovat en enkel väg är klart men hur ställer jag mig till det när livets svårigheter möter? Detta är absolut ingen kritik av den berörde prästen, det vill jag starkt poängtera men det väcker hos mig själv den svåra frågan, OM jag varit hans kollega, hur hade jag agerat? Jag är rädd för att jag fegat, sagt " jag vill inte bli inblandad" jag har ingen åsikt osv. Därmed inte sagt att jag tagit ställning i sak, liksom jag inte gör nu i detta inlägg, utan det jag med det bristfälliga språkets form försöker säga är: hade jag i motsvarande situation haft klart för mig hur jag skulle förhållit mig? Och hade jag i det varit Kristus trogen? Eller hade jag agerat mot min övertygelse. Inser i samma stund som jag läser det jag nu skrivit att det kan missförstås, tolkas, ges innebörden att jag uttalar mig om ärendet och olika instanser eller beslut, men nej, det är inte min avsikt, mitt motiv utan detta är mitt ärende: hur lever jag som kristen? / Magnus Olsson
Domkapitlet är inte en domstol även om det försöker ge intryck av den saken. Det är numera inget annat än en av arbetsgivaren inrättad disciplinkommitté som inom sitt område har obegränsasd makt mot prästerna men ingen makt alls när det kommer till kyrkoråden och kyrkopolitikerna. Det är givetvis med avsikt ordningen ser sådan ut.
Jag hävdar att den nuvarande konstruktionen med "prästlicensen" i domkapitlet och det arbetsrättsliga ansvaret i kyrkoråden inget annat är, än ett försök av arbetsgivaren att kringgå svensk lag och utanför en sakrättslig prövning inför en statlig domstol kunna göra sig av med obekväma präster. Återkallar kapitlet "licensen" kan prästen inte längre utföra de arbetsuppgifter han är anställd för att utföra. Då uppstår i lagens mening arbetsbrist, om än av arbetsgivaren konstruerad, och den lokale arbetgivaren kan säga upp på den grunden utan mer motivering än så, och till ett billigt pris.
Säger den lokale arbetsgivaren upp p.g.a. "samarbetssvårigheter", dvs. i klartext att man inte längre vill samarbeta med prästen i fråga, ska en sakrättslig prövning göras i arbetsdomstolen(AD). Eftersom arbetsgivaren alltid kan köpa sig fri blir den prövningen ofta en tom formalitet, men med den fördelen för prästen/arbetstagaren att han då kan få ett anständigt skadestånd om det saknas sakliga skäl för uppsägning.
Med den sitsen kan man säga att präster i dag inte mer anställningstrygghet har än gästarbetare. Vi är nästintill rättslösa! Säkert kan Magnus ur detta faktum utvinna mycket uppbyggligt :-)
Annars borde den uppenbara konsekvensen förskräcka. Man har över lag rättat in sig i ledet. Tala är silver, men tiga är guld. Vem har kunnat ungå att lägga märke till det?
”Fallet” Mattias F och flera liknande vi kunnat läsa om, ger ingen vacker bild av Svenska Kyrkan och dess ledning. Utan att kunna några detaljer i ärendet, tycks takhöjden och utrymmet för olika sorts åsikter och personligheter vara högst begränsat. Vi människor lever ju tillsammans i en gemenskap och måste naturligtvis ha en viss portion tolerans d.v.s. att vi är villiga att tåla andras egenheter eller befogade intressen. Annars är vi inte socialt anpassbara. Detsamma borde väl då gälla kyrkans förhållande till sina medarbetare. Behöver vi verkligen gå som katten runt den heta gröten, Magnus O, för att konstatera detta.
Det är möjligt att jag går som katten kring het gröt men det var närmast för att jag ville beträda försiktigt ämnet för att inte med mina ord ge intryck av en "dom" över den präst det gällde, de tär nämligen mig främmande att formulera mig så att det intrycket ges, varför jag får be om ursäkt ifall mitt sätt att formulera mig är obegripligt eller svårtolkat. För mig hanlar frågan egentligen bara om hur jag själv agerar,det är nämligen det enda jag skall avlägga rä'kenskap för. Magnus Olsson
Ja, Staffanw, utrymmet för olika sorts åsikter och personligheter har definitivt minskat i SvK, det är givetvis tråkigt, inte minst på det sättet att gemensamma samlingar för präster ofta blir inget annat än en bräkande enfald, manifesterad i de mest PK uniforma åsikter. Det är så pass tråkigt att det inbjuder till att fly till närmsta anständiga servering och en kall pilsner.
Men i grunden är det naturligtvis värre än så. Det handlar om predikstolens frihet. Den blir på det här sättet i praktiken avskaffad.
Sedan Magnus är det väl ändå så att vi ska stå vid varandras sida till stöd och uppmuntran och alldeles oavsett om den andre är likformig med mig i åsikterna.
När orätt sker eller bara vid misstanken om att så kan vara fallet har jag ingen ursäkt för att inget göra. Föregående söndags GTliga läsning är tydlig på den punkten. "Herren såg med misshag att det inte fanns någon rätt. Han såg att ingen trädde fram och häpnade över att ingen ingrep."
Magnus - de låter lite som sköt Dig själv- är det rätt uppfattat?
Konstigt med Svenska Kyrkan ibland.
Jag råkar veta vad en av angreppspunkterna mot Mattias Fjellander skulle handla om och den uppgiften har jag fått av en Gnosjöbo. Jag tror inte att han ljuger och inte skulle vara insatt i ärendet.
Kyrkoherden i Gnosjö har haft det gyllene läge att han utfört även andra uppgifter åt församlingen. I stället för sin månatliga lön har han då fått möjligheten att debitera dessa kostnader (inklusive lön) som en särskild kostnad till pastoratet. Jag fick uppgiften om kostnaden av denne församlingsbo, men har tyvärr glömt dess storlek. Men jag minns att jag hajade till inför summans storlek. Den var betydande.
Den här uppgörelsen mellan Kh. och pastoratets ordf. var en sak som tydligen skedde mycket i det fördolda. Det skulle inte komma ut hur stor kostnad Gnosjö församling betalade ut till sin kyrkoherde.
De tycks ju vara dåliga på att skriva protokoll i Gnosjö församling har ju framgått i utredningen av Mattias ärende, och tydligen har väl protokoll om uppgörelsen mellan Kh. och Ordf. varit bristfälliga också, kan man antaga. Hur som helst visste Mattias om den kostnad till Kh. som pastoratet betalade och upplyste väl församlingsbor om detta i god tro att det inte fanns något hysch-hysch i detta. Men se det fanns det. Det var tydligen meningen att detta inte skulle komma ut. Uppgörelsen var väl inte tillräckligt rumsren. Nu skulle förstås Mattias straffas för detta och kom i onåd...och till blev det då så att han helt enkelt skulle bort från församlingen.
Om nu detta inte i allt skulle stämma, så är jag tacksam att uppgifterna rättas till eller kompletteras. Rätt skall ju vara rätt. Men jag tycker det är en fruktansvärd situation Mattias råkat ut för och förorsakar stor skada för både Gnosjö församling och Sv. kyrkan i stort. Det rasar betänkligt utför med vår gamla svenska kyrka. Vi får väl se hur länge hon står.
"Präst från Skara stift"
Eftersom en kommentator valde att direkt missförstå mig och en annan raljerar, väljer jag att bara notera det men avstår att gå i svaromål, då dylika nätsamtal om nu samtal är ett lämpligt ordval i regel är meningslösa att föra och direkt skadliga att ge sig in i. / Magnus Olsson
Lagrummet i arbetsrätten sätter taket på skadeståndet vid 36 månadslöner. Det är extremt sällsynt med så höga skadestånd.
I detta fall står ord emot ord och det finns ingen dokumentation om samarbetssvårigheter. Det är alltid försvårande för arbetsgivaren om det inte funnits dokumentation.
Det finns tre sätt för en arbetsgivare att göra sig av med anställda.
Uppsägning p.g.a. arbetsbrist, Uppsägning av personliga skäl eller Avsked.
För det sistnämnda behövs påvisade oegentligheter såsom stöld.
Jag vet inte om detta använts för präster som uppträtt på ett sätt som inte anstår en präst eller om det bara är domkapitlens formulering vid avkragning med automatisk arbetsbrist p.g.a. obehörighet.
Är det Avsked i det aktuella fallet så blir det definitivt skadestånd som borde hamna på minst 12 månadslöner utöver avtal.
Exempelvis ger minst 10 års anställning och en uppnåd ålder av 55år 12 månaders uppsägningstid.
Personliga skäl föregås i regel av skriftliga varningar och får inte åberopa händelser mer än tre månader bort om de inte tidigare dokumneterats i t.ex. en varning.
Samarbetssvårigheter hamnar i regel i denna kategori.
Utan dokumnetation och varning så lär det bli skadestånd även här, troligen i liknande storleksordning.
Arbetsbrist inebär att färre eller andra arbetsuppgifter skall utföras. Om det är samma antal gudstjänster så lär det bli svårt att säga upp en komminister av detta skäl. Vid denna typ av uppsägning har den uppsagde förtur vid tillsättning av tjänster, så församlingen kan alltså inte anställa en anna komminister efter eget tycke. Det gör att denna uppsägningsform inte förekommer i dylika läget om arbetsgivaren inte är säker på att kunna köpa ut individen.
Man har lärt sig ett och annat under det fackliga engagemanget genom åren, lärorikt men inte alltid så upplyftande.
@Peter T. Det finns ytterligare en variant på att från Svenska Kyrkan försöka göra sig av med en anställd.
I Tvååkers pastorat avskedade man i sept 2007 plötsligt sin kyrkoherde, Stefan Svensson, SOM HADE EN FULLMAKTSTJÄNST och som hade haft tjänsten i fråga i 19 (!) år. Skälen som man anförde var såväl grumliga som lögnaktiga och dessa osanna anklagelser låg i vissa fall mer än tio år tillbaka i tiden. Man använde sig tom av anonyma insändare i lokalpressen.
Första gång i Arbetsdomstolen (dom nr 21/09) vann kyrkoherden fullt ut men arbetsgivaren och församlingsförbundet vägrade likväl att ta till sig att fullmakten gällde. Alltså fick ärendet en andra vända till AD, också denna gång vann kyrkoherden och SKTF fullt ut (dom nr 10/11).
Domarna i sin helhet finns på AD:s hemsida.
Och kostnaderna då? Mänskligt lidande och offentlig smutskastning går ju inte att värdera i pengar, men skadestånd måste ju utbetalas enligt domen - och lön för 11 år (dvs från avsked till 67 års ålder), ränta på felaktigt innehållen lön, sem ers, egna och motpartens rättegångskostn mm. Kostnaderna för pastoratet ligger på drygt 6 milj! Har Svenska Kyrkan verkligen dålig ekonomi och i så fall varför?
Hallandsboende
Fantastiskt intressanta och lärorika kommentarer. Jag bugar och tackar. Särskilt det Jörgen U Bengtsson skriver om domkapitlets hjälplöshet och orden "Det är givetvis med avsikt ordningen ser sådan ut". Tänk att så vågat har jag aldrig tänkt, men jag inser omedelbart att han har rätt.
Skräckexemplet med kyrkoherden Stefan Svensson talar också starkt. Hans fall verkar vara i full paritet med Fjellanders. Undrar vem som blir nästa offer? Jag hoppas att kommande fall kommer att uppmärksammas så vi kan fortsätta trycket mot den korrumperade överheten. Här får vi alla hjälpas åt.
Skicka en kommentar