Så var det vardag igen. Fast inte riktigt därför att nu börjar helgen och jag har just gjort det första utkastet inför morgondagen, den Första söndagen efter Trettondedagen. Veckan som ligger framför oss betraktar evangeliet ur synvinkeln av Jesu dop. Jesu dop utgör en viktigt del av evangeliet. Mer om det i morgon. I morgon har vi också en träff med dem som var med på resan till Jordanien och Israel i slutet av oktober. Det ska bli roligt att få träffa dem alla och återuppleva en härlig resa.
Hur var det i England då? Jo, det var bra och jag ska kosta på mig att berätta varför. Vi tre fick gott om tid att samtala med varandra - i lugn och ro utan tidspress. Det är i sig oerhört kreativt att umgås med sådan bröder som Dag och Thomas. Har vi dessutom tre hela dagar på oss händer det mycket. Det är särskilt två angelägenheter vi bär på. Den första handlar om Frimodig kyrkas (FK) bidrag till Växjö stift och den andra handlar om konceptet Till Tro.
När det gäller FK:s bidrag till stiftet så har vi redan levererat ett par bra motioner till Stiftsfullmäktige, men när vi nu gick på gatorna i Oxford kom en rad mer eller mindre användbara förslag till ytan. Vi kom överens om att Dag skulle skriva ner våra bästa förslag. Det blir inte några motioner av dem, men det blir goda förslag och en bra rapport som vi kan delge Biskopen och bära med oss vidare. Kanske kan några komma till användning i den kommande valrörelsen.
Jag var särskilt nyfiken på konceptet Till Tro, dels därför att det innehåller just de principer jag själv arbetat med under så många år och dels därför att jag ville se hur det har gått för dem i Oxford. Hur gjorde de? Vad var bra och vad var mindre bra? Var befinner de sig i processen? Finns det några synbara resultat? Till saken hör också att Linda Muhr-Sandahl just anställts av Växjö stift för att verka som inspiratör för församlingarna i stiftet. Hon kommer att behöva all uppmuntran vågar jag lova.
Utan att ge mig in på detaljer kan jag konstatera att konceptet kom från Biskopen John Oxon och togs i bruk så sent som i april 2008. Du kan läsa presentationen av konceptet här. Det var betydligt senare än jag trodde. De har använt sig av det i mindre än fem år. Det förklarar också varför det ännu är svårt att se tydliga resultat. Vi behöver med andra ord ha ett långsiktigt perspektiv. Det är det första Linda behöver få höra och förstå. Med långsiktigt perspektiv talar vi snarare om 10 år än fem år, det vill säga år 2020!
Vi träffade Oxfordsstiftets ekumeniske kontaktman canon Tony Dickinson, kyrkoherdarna Huge White och Andrew Wingfield Digby och en av den senares medarbetare. Ingen av dem kunde peka på några direkta framgångar, om uttrycket tillåts. Den senare konstaterade att de inte behövde konceptet eftersom de redan hade allt igång, vilket också verkade stämma. Den anglo-evangeliska församlingen S:t Andrew har närmare 1000 medlemmar och ett digert program, knappt hälften av dem är med i husgrupper. Den förre kyrkoherden Huge White kunde berätta att hans församling utsetts att vara "prövoförsamling" när det gäller "att göra skillnad i världen", vilket får mig att undra hur han ser på det annars holistiska konceptet. Det är den andra Linda behöver tänka på
Det holistiska konceptet, canon Tony Dickinson förstod och bejakade begreppet, innebär att helheten finns i delarna och delarna ingår i helheten. Han kunde också säga att det är genom att vårda det heliga eller som det heter på engelska "Sustaining the sacred center" som de andra områdena växer fram.
Alla vi som använder eller framöver vill använda oss av konceptet behöver förstå att en levande gemenskap växer fram ur vår gemensamma tro och när vi tillsammans praktiseras vår gemensamma tro. Jag tycker därför fortfarande att det föredrag vår kyrkoherde Pär-Magnus Möller höll på vår senaste smågrupps-konferens väl håller måttet. Du kan läsa det genom att klicka här.
Så blev det då en blogg denna lördagskväll, men det ska snart bli flera.
Hur var det i England då? Jo, det var bra och jag ska kosta på mig att berätta varför. Vi tre fick gott om tid att samtala med varandra - i lugn och ro utan tidspress. Det är i sig oerhört kreativt att umgås med sådan bröder som Dag och Thomas. Har vi dessutom tre hela dagar på oss händer det mycket. Det är särskilt två angelägenheter vi bär på. Den första handlar om Frimodig kyrkas (FK) bidrag till Växjö stift och den andra handlar om konceptet Till Tro.
När det gäller FK:s bidrag till stiftet så har vi redan levererat ett par bra motioner till Stiftsfullmäktige, men när vi nu gick på gatorna i Oxford kom en rad mer eller mindre användbara förslag till ytan. Vi kom överens om att Dag skulle skriva ner våra bästa förslag. Det blir inte några motioner av dem, men det blir goda förslag och en bra rapport som vi kan delge Biskopen och bära med oss vidare. Kanske kan några komma till användning i den kommande valrörelsen.
Jag var särskilt nyfiken på konceptet Till Tro, dels därför att det innehåller just de principer jag själv arbetat med under så många år och dels därför att jag ville se hur det har gått för dem i Oxford. Hur gjorde de? Vad var bra och vad var mindre bra? Var befinner de sig i processen? Finns det några synbara resultat? Till saken hör också att Linda Muhr-Sandahl just anställts av Växjö stift för att verka som inspiratör för församlingarna i stiftet. Hon kommer att behöva all uppmuntran vågar jag lova.
Utan att ge mig in på detaljer kan jag konstatera att konceptet kom från Biskopen John Oxon och togs i bruk så sent som i april 2008. Du kan läsa presentationen av konceptet här. Det var betydligt senare än jag trodde. De har använt sig av det i mindre än fem år. Det förklarar också varför det ännu är svårt att se tydliga resultat. Vi behöver med andra ord ha ett långsiktigt perspektiv. Det är det första Linda behöver få höra och förstå. Med långsiktigt perspektiv talar vi snarare om 10 år än fem år, det vill säga år 2020!
Vi träffade Oxfordsstiftets ekumeniske kontaktman canon Tony Dickinson, kyrkoherdarna Huge White och Andrew Wingfield Digby och en av den senares medarbetare. Ingen av dem kunde peka på några direkta framgångar, om uttrycket tillåts. Den senare konstaterade att de inte behövde konceptet eftersom de redan hade allt igång, vilket också verkade stämma. Den anglo-evangeliska församlingen S:t Andrew har närmare 1000 medlemmar och ett digert program, knappt hälften av dem är med i husgrupper. Den förre kyrkoherden Huge White kunde berätta att hans församling utsetts att vara "prövoförsamling" när det gäller "att göra skillnad i världen", vilket får mig att undra hur han ser på det annars holistiska konceptet. Det är den andra Linda behöver tänka på
Det holistiska konceptet, canon Tony Dickinson förstod och bejakade begreppet, innebär att helheten finns i delarna och delarna ingår i helheten. Han kunde också säga att det är genom att vårda det heliga eller som det heter på engelska "Sustaining the sacred center" som de andra områdena växer fram.
Alla vi som använder eller framöver vill använda oss av konceptet behöver förstå att en levande gemenskap växer fram ur vår gemensamma tro och när vi tillsammans praktiseras vår gemensamma tro. Jag tycker därför fortfarande att det föredrag vår kyrkoherde Pär-Magnus Möller höll på vår senaste smågrupps-konferens väl håller måttet. Du kan läsa det genom att klicka här.
Så blev det då en blogg denna lördagskväll, men det ska snart bli flera.
1 kommentar:
Spännande att läsa saker som skrivs till en, tur bara att jag av en slump hittade det, brukar vanligtvis inte googla mitt eget namn ;)Det finns en hel del att fundera över och arbeta med, mycket riktigt. Spännande och utmanande alltså!
Skicka en kommentar