Sedan jag började läsa rabbinen Boteach och professorn Vermes har jag funderat en hel del. Det är uppenbart att jag har mycket stor glädje och behållning av att läsa dessa böcker. Det är nästan som att jag har väntat på dem under många år. När jag läser deras beskrivningar av den kristna tron känner jag igen dessa. De beskriver naturligtvis Jesus som jude, hans enkla men oerhört radikala budskap. Och de beskriver det liv som Jesus i god judisk tradition ömmar för. De skriver också om urkyrkan som också fortsättningsvis följde den judiska livsstilen. Inte så märkligt eftersom de var judar och eftersom Jesus inte ville göra sig av med den judiska tron. Men så kommer de till Paulus och varningsklockorna börjar klämta inom mig.
Rabbinen Boteach går längst av de båda när han ifrågasätter Paulus identitet. Han menar att Paulus knappast var den han utgav sig för. Paulus kanske ville vara en god jude, men han var det aldrig. Han var knappast lärjunge hos Gamaliel och aldrig någon nitälskande farisé. Snarare var han en rätt misslyckad jude som ville vara lyckad men istället uppfann kristendomen. Han var född i diasporan, grekisktalande och fostrad lika mycket i den hellenistiska kulturen som den judiska. Hans lära är präglad av hellenismen och den är från början till slut skild från judisk tro och tradition. Jag kan följa argumentationen. Argumentationen är "vetenskapligt" underbyggd och låt mig nämna två följder av detta sätt att argumentera.
För det första är Paulus skrifter tidigare än evangelierna. Hedningen Lukas var lärjunge hos Paulus och reste tillsammans med honom. Han skrev Lukasevangeliet och var också upphov till att Matteus och Markus fick hellenistiska inskott som inte alls stämde med Jesus juden. De hednakristna kom att utveckla kyrkan och prägla Nya Testamentet, ämbetet och sakramentet.
Och det är det andra. Du finner inte någon hierarki eller några sakrament hos Jesus. Allt är sprunget från Paulus. Paulus är med andra ord tagen ur sitt judiska sammanhang och satt i sitt hellenistiska sammanhang. Plötsligt får ersättningsteologin logik. Var inte judarna själva delaktiga i ersättningsteologins uppkomst?
Jag har funderat vidare över rabbinens och professorns sätt att argumentera och drar mig till minnes att deras "vetenskapliga" resonemang harmonierar väl med hur det var att läsa teologi i Uppsala på 1970-talet. Det är inget fel på resonemanget. Jag menar inte alls att det är ovetenskapligt. Men är det inte ur Kyrkans synvinkel så att Bibeln är en enhet? Det blir problem när man löser upp Kyrkans och Bibelns enhet. Det är sant att Paulus skrev sina brev före evangelisterna skrev sina berättelse. Det kan säkert också vara så att att Paulus har påverkat evangelisterna, MEN Kyrkans vittnesbörd är att breven och evangelierna utgör en sammanhängande enhet och det är denna enhet som på 300-talet kanoniserades. Det tog helt enkelt ett par hundra år innan Kyrkan som storhet var på plats. I denna utveckling var Paulus en nyckelfigur. Men Kyrkans sätt att argumentera spelar tillkomsthistorien mindre roll.
Jag är inte alls negativ till böckerna. Tvärtom jag älskar att läsa dem, men de ger mig nya tankar och tvingar mig att förnya vissa val jag gjort under mina 40 år som kristen.
Av någon anledning kom jag till Biskop Åke Bonniers hemsida och från den blogg som handlar om utställningen Jesus juden klipper jag följande belysande citat:
Första skapade Gud alla folk, sen utvalde Gud ett folk. Så blev det så småningom en rest kvar och man började tala om Messias. Så kom Messias, d v s Jesus, han samlade en rest, d v s lärjungarna, de var med och skapade ett folk, d v s kyrkan och kyrkans uppgift är att göra alla folk till lärjungar.
Det är en härlig beskrivning av ett långt och helt skeende som inte går att plocka isär för att sedan blanda delarna. Läs gärna bloggen i sin helhet här. Den är skriven i samband med att Biskop Åke invigningstalade när Judiska Museet öppnade utställningen Juden Jesus. Utställningen pågår mellan den 14 januari och 30 september och jag hoppas innerligt att jag får tillfälle att se den. Det är viktigt att förstå att den judiska tron och traditionen. Judarna är våra andliga föräldrar, men det är också viktigt att förstå hur den kristna Kyrkan uppstod.
Rabbinen Boteach går längst av de båda när han ifrågasätter Paulus identitet. Han menar att Paulus knappast var den han utgav sig för. Paulus kanske ville vara en god jude, men han var det aldrig. Han var knappast lärjunge hos Gamaliel och aldrig någon nitälskande farisé. Snarare var han en rätt misslyckad jude som ville vara lyckad men istället uppfann kristendomen. Han var född i diasporan, grekisktalande och fostrad lika mycket i den hellenistiska kulturen som den judiska. Hans lära är präglad av hellenismen och den är från början till slut skild från judisk tro och tradition. Jag kan följa argumentationen. Argumentationen är "vetenskapligt" underbyggd och låt mig nämna två följder av detta sätt att argumentera.
För det första är Paulus skrifter tidigare än evangelierna. Hedningen Lukas var lärjunge hos Paulus och reste tillsammans med honom. Han skrev Lukasevangeliet och var också upphov till att Matteus och Markus fick hellenistiska inskott som inte alls stämde med Jesus juden. De hednakristna kom att utveckla kyrkan och prägla Nya Testamentet, ämbetet och sakramentet.
Och det är det andra. Du finner inte någon hierarki eller några sakrament hos Jesus. Allt är sprunget från Paulus. Paulus är med andra ord tagen ur sitt judiska sammanhang och satt i sitt hellenistiska sammanhang. Plötsligt får ersättningsteologin logik. Var inte judarna själva delaktiga i ersättningsteologins uppkomst?
Jag har funderat vidare över rabbinens och professorns sätt att argumentera och drar mig till minnes att deras "vetenskapliga" resonemang harmonierar väl med hur det var att läsa teologi i Uppsala på 1970-talet. Det är inget fel på resonemanget. Jag menar inte alls att det är ovetenskapligt. Men är det inte ur Kyrkans synvinkel så att Bibeln är en enhet? Det blir problem när man löser upp Kyrkans och Bibelns enhet. Det är sant att Paulus skrev sina brev före evangelisterna skrev sina berättelse. Det kan säkert också vara så att att Paulus har påverkat evangelisterna, MEN Kyrkans vittnesbörd är att breven och evangelierna utgör en sammanhängande enhet och det är denna enhet som på 300-talet kanoniserades. Det tog helt enkelt ett par hundra år innan Kyrkan som storhet var på plats. I denna utveckling var Paulus en nyckelfigur. Men Kyrkans sätt att argumentera spelar tillkomsthistorien mindre roll.
Jag är inte alls negativ till böckerna. Tvärtom jag älskar att läsa dem, men de ger mig nya tankar och tvingar mig att förnya vissa val jag gjort under mina 40 år som kristen.
Av någon anledning kom jag till Biskop Åke Bonniers hemsida och från den blogg som handlar om utställningen Jesus juden klipper jag följande belysande citat:
Första skapade Gud alla folk, sen utvalde Gud ett folk. Så blev det så småningom en rest kvar och man började tala om Messias. Så kom Messias, d v s Jesus, han samlade en rest, d v s lärjungarna, de var med och skapade ett folk, d v s kyrkan och kyrkans uppgift är att göra alla folk till lärjungar.
Det är en härlig beskrivning av ett långt och helt skeende som inte går att plocka isär för att sedan blanda delarna. Läs gärna bloggen i sin helhet här. Den är skriven i samband med att Biskop Åke invigningstalade när Judiska Museet öppnade utställningen Juden Jesus. Utställningen pågår mellan den 14 januari och 30 september och jag hoppas innerligt att jag får tillfälle att se den. Det är viktigt att förstå att den judiska tron och traditionen. Judarna är våra andliga föräldrar, men det är också viktigt att förstå hur den kristna Kyrkan uppstod.
5 kommentarer:
För det första är inte evangelierna skrivna så sent som du antar, de första skrevs redan på 40-talet och allt i bibeln är skrivet före år 70 e Kr. Och detta eftersom Jerusalems och templets förstörelse genom romarna, inte omnämns som en fullbordan av profetian Jesus utsagt. Detta hoppas jag att du inser. Sen är ju Jesus ord avgörande och viktiga genom emot fariseerna som sedan blev det ledande partiet i Judendomen. Det framgår ju av Odebergs Fariseism och Kristendom.
Att Paulus var en "misslyckad jude" är verkligen huvudet på spiken. Misslyckade är just vad vi kristna är; vi erkänner och bekänner det varje söndag - och det är just därför vi behöver Jesus.
Att få slippa eftersträva det ouppnåeliga idealet att bli en "lyckad" kristen är en del av befrielsen.
Nu bör ju ihågkommas inte bara hur judendomen utvecklades efter templets förstöring genom synagogsjudendomens exklusiva överlevnad utan också experimentet som Konstantin införde 323 och vars avveckling inleddes 1789 i Europa och nu befinner sig i slutet på sin slutfas. Det är ju en omväg från pingstdagen, förutsedd men ej förutbestämd av Gud, som givit upphov till att såväl judendomen som kristendomen, avlägsnat sig från sin egen rot. Att detta återställs först när kristna blir medvetandegjorda om sin judiska grund och tillsammans med dem som utgår från Shema, kan inleda det som utgör det egentliga skyddet ( som Konstantins experiment i grunden inte kunde vara) inför det som komma skall. / Magnus Olsson
Boktips: formation of Christianity in Antioch av Magnus Zetterholm. Brodershälsningar David Åhlén
Kolla även in www.ffoz.og mycket intressant material! David Å
Skicka en kommentar