Nu bär det iväg - igen

Snart bär det iväg - igen. Tillsammans med Frimodig kyrka (FK), Växjö stift reser vi på ett studiebesök till Oxford, England. Vi är lika med Dag Sandahl, Thomas Gustafsson och undertecknad. Det blir intressant ur flera synvinklar. Det främsta skälet borde vara att vi faktiskt ska samtala med varandra om året som nu ligger framför oss. Det är ju val och frågan är vilka frågor som ska drivas. För egen del tror jag att diakonin är den viktigaste och kanske inte minst med anledning av Centerpartiets idéprogram även frågan om vad ett äktenskap egentligen är. Men det finns säkert andra frågor också. Det andra skälet som jag tycker är minst lika intressant är att Växjö stift har anammat koncepter Till Tro som är hämtat från just Oxford stift, vårt vänstift. Jag måste i all ödmjukhet påminna om att jag är ganska väl påläst på konceptet och har inga som helst problem att se var skon klämmer. Jag lever dagligen med frågan: Är det verkligen möjligt att genomföra detta? Djupast sett tror jag det handlar om ett paradigmskifte i den meningen att det är två helt olika utgångspunkter, det vi lever i och det som kommer. Idag har det blivit särskilt levande eftersom ledningsgruppen i Värnamo pastorat har suttit hela dagen och ventilerat frågan. Och tro det eller ej, men jag tycker mig ana att det går åt rätt håll. Vi håller faktiskt i radikal mening på att lämna 1900-talet för att nyorientera oss i 2000-talet med ett helt annat pastoralt tänkande. Jag ska kort förklara;

Vi började sammanträdet med att lista de verksamheter vi driver. Det blev en hel del, om jag säger så. Kanske 100? Jag har inte räknat. Ledningsgruppen såg omedelbart att dessa verksamheter planeras, drivs och utvärderas av de anställda  Jag behöver kanske inte säga mer. Det kommande samtalet landade ganska väl i att vi i vår tänkande istället behöver utgå från Jesus eller för att använda Ordet, gudstjänsten. Men vad är gudstjänsten om inte ett möte med Jesus? Jesus är församlingens DNA. Och eftersom vi sedan tidigare vill tillämpa konceptet Till Tro fogade vi till detta DNA  "göra skillnad i världen", "lärjungaskap idag", "förtroendefullt ledarskap" och "levande gemenskaper". Vi kom för all del inte så långt, men har Värnamo slagit in på den vägen blir det svårt att återvända. Och i ledningsgruppen som består av kyrkoherden och tre arbetsledare var samstämmigheten stor. Jag tror att detta är är unikt för Svenska kyrkan. Därmed inte sagt att andra församlingar inte kan finna andra bra modeller.

Imorgon reser vi som sagt till Oxford och självklart kommer jag att se efter och fråga dem vi möter hur konceptet slagit ut hos dem. De ligger i alla fall åtminstone tio år framför oss. Och än mer om man ser till Svenska kyrkan i stort.

Trots att vi har suttit i möte en heldag har jag hunnit med att planera arbetet med De Glömda Barnen i Värnamo. Det är ett enormt arbete som leds av en entrepeneur av Guds nåde. Den som vill kan läsa mer om detta på hemsidan eller rentav kontakta mig. Här talar vi diakoni i ordets bästa bemärkelse. Vårt stora problem är att arbetet vuxit mycket snabbt. Vi kan knappast, menar jag, anställa bort problemet, utan måste i stället kvalitetssäkra arbetet och lägga en plan på lång sikt. Det är också vad vi håller på med.

Jag har också just innan vi reste till Eilat gjort färdigt min "Outline" för pastorsutbildningen i Nepal. Och mitt i allt annat känner jag att tiden för avresan snabbt kommer nära. Avresan är planerad till 2 februari och den andra sessionen som jag ska medverka i varar i två veckor. Men jag får berätta mer om detta senare. Nu är det Oxford som gäller. Jag tror tåget går innan 06.00 i imorgon bitti så det är bäst jag slutar nu.