Den 19 december 2012 skrev jag en blogg med rubriken Den sekulära kyrkan. Den byggde på Maria Rosenius blivande doktorsavhandling Från statskyrka till trossamfund: Svenska kyrkan, samma kyrka? Av artikeln som är publicerad i Svenska Teologisk Kvartalstidskrift 2012 framgår att hon menar att förslaget till Den svenska kyrkohandboken visar att Svenska kyrkan blir en sekulär kyrka. Detta är uppseendeväckande. Och än mer uppseendeväckande om det är sant.
Vännen Ola Isacsson lämnade en längre kommentar där han bland skrev: "Några uppgifter du lämnar stämmer inte eller ger intryck av att kyrkohandboksförslaget inför en annan ordning än den nu gällande." Det är möjligt att här förelåg ett litet missförstånd. Rosenius artikel behandlade de teologiska grundprinciperna för arbetet i 2006 års kyrkohandboksgrupp, inte nuvarande förslag. Här gör jag därför några förtydliganden med anledning av Olas kommentar.
Rosenius kritik och min kvarstår snarare som ett konstaterande. De teologiska grundprinciperna visar tydligt en förskjutning i fråga om trosläran, ett utsuddande av gränsen mellan kyrkan och världen. Det kommer att få fortsatta följder om än i något långsammare takt än folket i Kyrkans Hus, Uppsala önskar. För övrigt hänvisar jag tillbaka till bloggen av den 19 december 2012.
Vännen Ola Isacsson lämnade en längre kommentar där han bland skrev: "Några uppgifter du lämnar stämmer inte eller ger intryck av att kyrkohandboksförslaget inför en annan ordning än den nu gällande." Det är möjligt att här förelåg ett litet missförstånd. Rosenius artikel behandlade de teologiska grundprinciperna för arbetet i 2006 års kyrkohandboksgrupp, inte nuvarande förslag. Här gör jag därför några förtydliganden med anledning av Olas kommentar.
- I förarbetet föreslogs att syndabekännelse och avlösning inte skulle vara obligatoriskt ens i mässan. Nu är den fortfarande det om än med 16 olika variationer. "Det är viktigt att inget i gudstjänsten ... antyder att människans synd skulle vara ett hinder."
- I förarbetet föreslogs att endast evangelieläsningen förblir ett obligatorium i den gemensamma gudstjänsten. Resultatet blev att endast evangelium är obligatoriskt i huvudgudstjänst som inte är utlyst som högmässa. Om det är högmässa förblir såväl GT, episteln och evangeliet obligatoriska. Rosenius hävdar att Bibelns betydelse är i avtagande.
- Av förarbetet framgår också att orden efter läsningarna som "Så lyder Herrens ord" inte är obligatoriskt utan valfritt.
- Rosenius skriver också att trosbekännelsen (credo) var starkt ifrågasatt i förarbetet. Skälet till detta var att credo blev obligatoriskt först på 1000-talet. Resultatet blev att credo förblir obligatoriskt i huvudgudstjänst.
Rosenius kritik och min kvarstår snarare som ett konstaterande. De teologiska grundprinciperna visar tydligt en förskjutning i fråga om trosläran, ett utsuddande av gränsen mellan kyrkan och världen. Det kommer att få fortsatta följder om än i något långsammare takt än folket i Kyrkans Hus, Uppsala önskar. För övrigt hänvisar jag tillbaka till bloggen av den 19 december 2012.
2 kommentarer:
Läs NP Wetterlund så ser du både vad som måste komma och hur det inte är farligt om man litar till Gud. Det finns för mycket av omvägar bland kristna. Det konstantinska experimentet är avslutat så gott som. Gud ger ALLT till den som är INTET. Det enda Gud kräver är två bud 1 älska Gud över allt 2 älska medmänniskan. Mystik, förening, och diakoni, båda i ändrat sinnelag. I kärleken finns ingen, INGEN! Rädsla. / Magnus Olsson
Hej! Jag kan passa på att tipsa om Dr Michael Brown's bok "the Real Kosher Jesus" samt bokserie: "Answering Jewish Objections to Jesus (band 1-5)" samt boken "60 questions Christians ask about Jewish beliefs and Practices".
mvh Magnus
Skicka en kommentar