Nu kommer det massiva protester från framför allt länderna i väst med Turkiet och Sverige i spetsen. Det är för tidigt att dra några slutsatser, men min fråga står kvar; Vilket syfte hade Ship to Gaza? Nu har den frågan ställts också av TV-nyheterna och de flesta talar om nödvändigheten av en utredning. Förhoppningsvis ska den utredningen visa inte bara vad som hänt utan också vilka motiv som ligger bakom Ship to Gaza. Var det främst en politisk aktion? Det är uppenbart att israelerna bedömde det så. Det är också skälet till att ett antal personer häktats och att flera kan komma att häktas. Sedan kvarstår ändå frågan om det var en rätt bedömning.
Svenska politiker med utrikesminister Carl Bildt i spetsen verkar redan ha löst frågan. Han talar om övervåld, om först ett samlat EU-fördömande, senare världs-fördömande och en blockad mot Israel. Lars Ohly skriker ut sin vrede och kallar israelerna för mördare. Jag menar att det är en överreaktion som sannolikt säger mer om deras förförståelse än om israelernas avsikt. Det är allom bekant att det funnits en växande kritik mot Israel under många år. I den meningen är denna incident en droppe, visserligen den droppen som fått bägaren att rinna över, men ändå.
Då kan det vara på sin plats att erinra om att denna krigsliknande handling faktiskt ingår i ett krig. Israel har ända sedan 1948 legat i krig med de flesta arabstaterna och gör det fortfarande. Kriget mot Palestina och särskilt Hamas är ett krig som utkämpas med hjälp av ekonomi, blockader, kontroller, husbyggen,propaganda och så vidare. Detta är den nya världens krig och det vi sett nu ingår som en del i detta krig.
Tyvärr trappas detta krig upp nu och vinnare så här långt är det muslimska Turkiet som nu får möjlighet att bryta sin tidigare ganska goda relation till Israel. Den största vinnaren kommer förmodligen att vara Iran som helst vill utplåna Israel, men även Syrien får medvind i sin kamp mot Israel.
Dem som förlorar mest på detta är Israel, men det kanske var det som var syftet med aktionen Ship to Gaza?
måndag, maj 31, 2010
Var det sjätte skeppet lastat med terrorister?
Jag har skummat svensk media och vad som så här långt skrivits om bordningen av Ships to Gaza. Min tråd är att ställa frågan vilket syfte aktionen egentligen har. Tidningen Dagens ledarblogg ställer faktiskt frågan: "Hjälpsändningar eller politisk aktion? Ja, av allt att döma både ock." Men än så länge blir det inte så mycket mer än så.
Jerusalem Post hävdar att ett av de sex skeppen bestod av krigiska extremister. Det var det skeppet som bordades. Försvarsminister Barak försäkrar att soldaterna försökte genomföra aktionen fredligt men att det inte fanns en chans till det. Skeppet sponsrades av bland andra Al-Qaida och Hamas och var "fyllt av hat och våld". Soldaterna hamnade omedebart i en situation där de var tvungna att försvara sig genom att skjuta skarpt. 15 aktivister dog, - alla turkar. Israels utrikesminister Danny Ayalon säger i sitt uttalande att aktivisternas "intention var våld, deras metoder var våldsamma och resultatet var olyckligtvis våld."
Det finns för närvarande tre länder som har kallat till sig Israels ambassadörer för att protestera. Det är Turkiet, Sverige och Grekland.
MUFs ordförande Nils Wykman har i sin blogg skrivit: "... att det inte är humanitär hjälp som är huvudsaken för Ship to Gaza – utan att få till politisk konfrontation." Vidare twittrar han: "Ship to Gaza har inget med välgörenhet att göra. Det är en ideologisk kamp där liv är underordnat idéer." Intervjun finns publicerad i SvD och reaktionen från SSU lät inte vänta på sig:
"SSU:s ordförande Jytte Guteland har reagerat kraftigt på Niklas Wykmans uttalande och kräver att Moderaterna ska slänga ut Wykman från partiets styrelse.
– Det är bland det värsta han har gjort. Det är totalt oacceptabelt. Det handlar om våld och mord på hjälparbetare och brott mot folkrätten. Moderaterna måste nu reagera och slänga ut Wykman från partistyrelsen, annars är det här moderat politik, säger hon till TT."
Tongångarna från vänsterkanten känns igen. Och jag fruktar att de lär bli än värre.
Jerusalem Post hävdar att ett av de sex skeppen bestod av krigiska extremister. Det var det skeppet som bordades. Försvarsminister Barak försäkrar att soldaterna försökte genomföra aktionen fredligt men att det inte fanns en chans till det. Skeppet sponsrades av bland andra Al-Qaida och Hamas och var "fyllt av hat och våld". Soldaterna hamnade omedebart i en situation där de var tvungna att försvara sig genom att skjuta skarpt. 15 aktivister dog, - alla turkar. Israels utrikesminister Danny Ayalon säger i sitt uttalande att aktivisternas "intention var våld, deras metoder var våldsamma och resultatet var olyckligtvis våld."
Det finns för närvarande tre länder som har kallat till sig Israels ambassadörer för att protestera. Det är Turkiet, Sverige och Grekland.
MUFs ordförande Nils Wykman har i sin blogg skrivit: "... att det inte är humanitär hjälp som är huvudsaken för Ship to Gaza – utan att få till politisk konfrontation." Vidare twittrar han: "Ship to Gaza har inget med välgörenhet att göra. Det är en ideologisk kamp där liv är underordnat idéer." Intervjun finns publicerad i SvD och reaktionen från SSU lät inte vänta på sig:
"SSU:s ordförande Jytte Guteland har reagerat kraftigt på Niklas Wykmans uttalande och kräver att Moderaterna ska slänga ut Wykman från partiets styrelse.
– Det är bland det värsta han har gjort. Det är totalt oacceptabelt. Det handlar om våld och mord på hjälparbetare och brott mot folkrätten. Moderaterna måste nu reagera och slänga ut Wykman från partistyrelsen, annars är det här moderat politik, säger hon till TT."
Tongångarna från vänsterkanten känns igen. Och jag fruktar att de lär bli än värre.
Vilket är syftet med Ship to Gaza?
Nu har Ship to Gaza nått sitt mål. De 600 deltagarna har arresterats av Israelisk militär. Det officiella målet var att hjälpa Gazas befolkning med förnödenheter, men trodde de verkligen att det var möjligt? Är de så dåligt pålästa?
Israel Defence Forces (IDF) det vill säga den israeliska försvarsmakten hade i god tid bett konvojen att avbryta aktionen. Antingen vänder ni om eller följer oss till Ashdod, Israels hamn. Aktivisterna väljer att inte lyda utan fortsätta. Israeliska helikoptrar cirkulerar i luften och krigsfartyg ligger runtomkring. Konvojen fortsätter. IDF bestämmer sig för att borda Ship to Gaza genom att fira ner soldaterna från helikoptrar med rep. Soldaterna möts av basebollträn, stålrör, knivar och öppen eld. Några aktivister lyckas ta ett vapen från en israeliska soldat och eldslossning bryter ut. IDF säger att aktivisterna var välplanerade och uppträdde som allt annat än fredsaktivister, snarare som en lynchmobb. Jag förstår att det minst sagt var spänt läge. Aktionen började klockan 02.00 och avslutades 08.00. Uppgifterna om antalet dödade skiftar från 10 till 16 personer. Så småningom kommer siffran att fastställas och en utredning om vad som hänt att äga rum.
Nu riktas blickarna mot Israel och deras aktion, - som vanligt. Det är därför jag frågar efter syftet med Ship to Gaza. Vill rörelsen hjälpa Gaza-borna med förnödenheter eller använda sig av freden som vapen mot Israel? Vill rörelsen väcka väldsopinion mot Israel? Det lär inte dröja alltför länge innan vi bättre kan urskilja situationen.
Mina källor är inte svenska massmedia utan Jerusalem Post, Ship to Gazas hemsida och New York Times. Först senare ska jag läsa svensk massmedia. Undrar om de ens kommer att ställa den fråga jag ställt?
Israel Defence Forces (IDF) det vill säga den israeliska försvarsmakten hade i god tid bett konvojen att avbryta aktionen. Antingen vänder ni om eller följer oss till Ashdod, Israels hamn. Aktivisterna väljer att inte lyda utan fortsätta. Israeliska helikoptrar cirkulerar i luften och krigsfartyg ligger runtomkring. Konvojen fortsätter. IDF bestämmer sig för att borda Ship to Gaza genom att fira ner soldaterna från helikoptrar med rep. Soldaterna möts av basebollträn, stålrör, knivar och öppen eld. Några aktivister lyckas ta ett vapen från en israeliska soldat och eldslossning bryter ut. IDF säger att aktivisterna var välplanerade och uppträdde som allt annat än fredsaktivister, snarare som en lynchmobb. Jag förstår att det minst sagt var spänt läge. Aktionen började klockan 02.00 och avslutades 08.00. Uppgifterna om antalet dödade skiftar från 10 till 16 personer. Så småningom kommer siffran att fastställas och en utredning om vad som hänt att äga rum.
Nu riktas blickarna mot Israel och deras aktion, - som vanligt. Det är därför jag frågar efter syftet med Ship to Gaza. Vill rörelsen hjälpa Gaza-borna med förnödenheter eller använda sig av freden som vapen mot Israel? Vill rörelsen väcka väldsopinion mot Israel? Det lär inte dröja alltför länge innan vi bättre kan urskilja situationen.
Mina källor är inte svenska massmedia utan Jerusalem Post, Ship to Gazas hemsida och New York Times. Först senare ska jag läsa svensk massmedia. Undrar om de ens kommer att ställa den fråga jag ställt?
söndag, maj 30, 2010
Att vara kyrkopolitiker
Har just kommit hem från ett två-dagars sammanträde med FRIMODIG KYRKA. Det var inspirerande på många sätt. Vi är 13 personer som tillsammans kommer att sitta i Kyrkomötet under fyra år. Detta tillsammans med att jag sitter i Växjö Stiftsfullmäktige har gett mig nya inblickar i Svenska kyrkan. Jag ser nu mer av spelet bakom kulisserna samtidigt som jag förstår att jag kommer att upptäcka mycket mer under åren framöver. Låt mig få ge bara ett exempel på kyrkopolitik.
FRIMODIG KYRKA fick 13 mandat av Kyrkomötets 251 mandat. Det låter inte så mycket men är dubbelt så många jämfört med förra perioden. Tyvärr hade vi behövt 16 mandat för att av egen kraft få en ordinarie plats i varje utskott. Kyrkomötet består av två veckor. Den första veckan arbetar vi i åtta olika utskott och den andra vecka debatterar vi och beslutar om Svenska kyrkans framtid. Vi fick med andra ord inga mandat - av egen kraft. MEN - och nu kommer politiken in - vi kan samarbeta med andra och på så sätt komma över gränsen. Till en början ville ingen samarbeta med oss. Och i vårt program heter det också att vi vill få bort politiken från Svenska kyrkan.
Vi hopppades att de andra grupperna (POSK, ÖKA och KR) som säger sig vilja ha bort politiken skulle gå i valteknisk samarbete med oss. Men inte de heller. Vi var isolerade och utstötta, tills den borgerliga alliansen tyckte att vi kunde få vara med dem. Då inträffar nämligen det att de eller vi tar ett mandat från Socialdemokraterna. Det mandatet skull då vi få, det vill säga ett mandat i varje utskott. Lysande? Detta blev som en skänk från ovan som är svår att tacka nej till. Så där är vi.
MEN det innebär att vi också plötsligt spelar med på kyrkopolitikens villkor. Det innebär visserligen att vi får plats i de åtta utskotten, men inte i Kyrkostyrelsen ("Kyrkomötets regering") och det är där det beslutas om vad som ska beslutas. Finns det då andra alternaitv? Ja, åtminstone två.
Det andra är att vi sträcker ut en hand mot Sverigedemokraterna. Svenska kyrkan är en folkkyrka och folket har röstat in SD i kyrkomötet. Ska de då inte få vara med? Om de tar den utsträckta handen blir vi så många att vi får en plats i Kyrkostyrelsen. Det innebär också att SD får vara med i utskotten. De och vi skulle vara vinnare. Varför inte? Därför att då blir alla kristna arga och vänder oss ryggen. De kommer att hänga ut oss i massmedia och sluta stödja FRIMODIG KYRKA. Jag är inte helt övetygad om det.
Det tredje alternativet är att vi tackar nej till alliansens erbjudande och ställer oss helt utanför, går i opposition. Då kan vi säga att vi vägrar vara med och administrerar en sönderfallande kyrka. Vi vill inte stödja dem som undergräver allt det vi står för. Vi vill inte samarbeta med dem som undergräver ämbetet, röstar för homosexuella äktenskap och sällan eller aldrig tar Jesus på allvar. Om vi står utanför kan vi utgöra ett eget litet utskott som träffas varje dag, skriver motioner och svarar på skrivelser. Vi kan fortfarande debattera i plenum ... Dessutom kan vi inför nästa val säga; Rösta på oss som vägrar kyrkopolitik.
Hur gjorde vi då? Efter en viss debatt bland oss 13 stannade vi vid alt 1. Med den här bloggen vill jag bara visa på hur det måste gå till och att det inte är självklart att FRIMODIG KYRKA kommer att gå i andras ledband. Det senare behöver vi i och för sig inte göra ändå. Vi samverkar för att få plats, inte för att arbeta tillsammans med motioner eller i debatter. Vi säger naturligtvis vad vi vill, även om vi emellanåt kan göra gemensam sak om ett och annat.
Jag vill att du ska veta detta. Du är välkommen med kommentarer. Stöd FRIMODIG KYRKA med dina förböner!
FRIMODIG KYRKA fick 13 mandat av Kyrkomötets 251 mandat. Det låter inte så mycket men är dubbelt så många jämfört med förra perioden. Tyvärr hade vi behövt 16 mandat för att av egen kraft få en ordinarie plats i varje utskott. Kyrkomötet består av två veckor. Den första veckan arbetar vi i åtta olika utskott och den andra vecka debatterar vi och beslutar om Svenska kyrkans framtid. Vi fick med andra ord inga mandat - av egen kraft. MEN - och nu kommer politiken in - vi kan samarbeta med andra och på så sätt komma över gränsen. Till en början ville ingen samarbeta med oss. Och i vårt program heter det också att vi vill få bort politiken från Svenska kyrkan.
Vi hopppades att de andra grupperna (POSK, ÖKA och KR) som säger sig vilja ha bort politiken skulle gå i valteknisk samarbete med oss. Men inte de heller. Vi var isolerade och utstötta, tills den borgerliga alliansen tyckte att vi kunde få vara med dem. Då inträffar nämligen det att de eller vi tar ett mandat från Socialdemokraterna. Det mandatet skull då vi få, det vill säga ett mandat i varje utskott. Lysande? Detta blev som en skänk från ovan som är svår att tacka nej till. Så där är vi.
MEN det innebär att vi också plötsligt spelar med på kyrkopolitikens villkor. Det innebär visserligen att vi får plats i de åtta utskotten, men inte i Kyrkostyrelsen ("Kyrkomötets regering") och det är där det beslutas om vad som ska beslutas. Finns det då andra alternaitv? Ja, åtminstone två.
Det andra är att vi sträcker ut en hand mot Sverigedemokraterna. Svenska kyrkan är en folkkyrka och folket har röstat in SD i kyrkomötet. Ska de då inte få vara med? Om de tar den utsträckta handen blir vi så många att vi får en plats i Kyrkostyrelsen. Det innebär också att SD får vara med i utskotten. De och vi skulle vara vinnare. Varför inte? Därför att då blir alla kristna arga och vänder oss ryggen. De kommer att hänga ut oss i massmedia och sluta stödja FRIMODIG KYRKA. Jag är inte helt övetygad om det.
Det tredje alternativet är att vi tackar nej till alliansens erbjudande och ställer oss helt utanför, går i opposition. Då kan vi säga att vi vägrar vara med och administrerar en sönderfallande kyrka. Vi vill inte stödja dem som undergräver allt det vi står för. Vi vill inte samarbeta med dem som undergräver ämbetet, röstar för homosexuella äktenskap och sällan eller aldrig tar Jesus på allvar. Om vi står utanför kan vi utgöra ett eget litet utskott som träffas varje dag, skriver motioner och svarar på skrivelser. Vi kan fortfarande debattera i plenum ... Dessutom kan vi inför nästa val säga; Rösta på oss som vägrar kyrkopolitik.
Hur gjorde vi då? Efter en viss debatt bland oss 13 stannade vi vid alt 1. Med den här bloggen vill jag bara visa på hur det måste gå till och att det inte är självklart att FRIMODIG KYRKA kommer att gå i andras ledband. Det senare behöver vi i och för sig inte göra ändå. Vi samverkar för att få plats, inte för att arbeta tillsammans med motioner eller i debatter. Vi säger naturligtvis vad vi vill, även om vi emellanåt kan göra gemensam sak om ett och annat.
Jag vill att du ska veta detta. Du är välkommen med kommentarer. Stöd FRIMODIG KYRKA med dina förböner!
torsdag, maj 27, 2010
Brudöverlämning - vad är det?
Det verkar som att debatten om "brudöverlämning" fortsätter med oförminskad intensitet. Tydligen en mycket het fråga. Är inte det märkligt?
Det finne i tidningen Dagen (27/5-10) en artikel som reser några frågor värda att skärskåda.
För det första talas det om "brudöverlämning". Varifrån kom det ordet? Det finns i alla fall inte med i Akademins ordlista. Är det någon som försöker manipulera läsaren genom att leda läsarens tanke åt fel håll? Förvånad? Nä inte alls.
För det andra strider det mot traditionen att mannen och kvinnan är jämlika. Vill skribenten säga att kronprinsessan och Daniel inte är jämställda? Vem är i sådana fall underställd vem? Självklart är de jämställda. Men varför då använda detta argument?
För det tredje säga att äktenskapet ska ingås av fri vilja. Nu får srkibenten väl ge sig. Finns det någon som på allvar menar att kronprinsessan inte ingår detta äktenskap av fri vilja? Självklart ingår de äktenskap av fri vilja. Men varför då använda detta som argument. Man använder med andra ord argument som inte är giltiga.
För det fjärde hävdar prästen Maria Klasson Sundin att seden strider mot Svenska kyrkans tradition. Vem bryr sig om Svenska kyrkans traditioner? Inte dem som stred för vigsel av samkönade i alla fall. Så varför använda detta som ett argument?
För det femte sägs att det finns finns mer än 2400 som på Facebook hävdar att seden är olämplig. Men hallå - Vad är det för argument? Eller håller argumenten på att ta slut?
Till detta kommer två argument för denna goda sed. Prästen Boel Hössjer Sundman förklarar att det i nuvarande Handbok inte finns någonting som hindrar att fadern leder bruden till altaret. Ja,men då så.
Vidare sägs på hovets informationsavdelning sägs att det är kronprinsessans önskan att kunge leder henne till altaret. Det är vad jag kallar ett argument. Väl talat!
Det finne i tidningen Dagen (27/5-10) en artikel som reser några frågor värda att skärskåda.
För det första talas det om "brudöverlämning". Varifrån kom det ordet? Det finns i alla fall inte med i Akademins ordlista. Är det någon som försöker manipulera läsaren genom att leda läsarens tanke åt fel håll? Förvånad? Nä inte alls.
För det andra strider det mot traditionen att mannen och kvinnan är jämlika. Vill skribenten säga att kronprinsessan och Daniel inte är jämställda? Vem är i sådana fall underställd vem? Självklart är de jämställda. Men varför då använda detta argument?
För det tredje säga att äktenskapet ska ingås av fri vilja. Nu får srkibenten väl ge sig. Finns det någon som på allvar menar att kronprinsessan inte ingår detta äktenskap av fri vilja? Självklart ingår de äktenskap av fri vilja. Men varför då använda detta som argument. Man använder med andra ord argument som inte är giltiga.
För det fjärde hävdar prästen Maria Klasson Sundin att seden strider mot Svenska kyrkans tradition. Vem bryr sig om Svenska kyrkans traditioner? Inte dem som stred för vigsel av samkönade i alla fall. Så varför använda detta som ett argument?
För det femte sägs att det finns finns mer än 2400 som på Facebook hävdar att seden är olämplig. Men hallå - Vad är det för argument? Eller håller argumenten på att ta slut?
Till detta kommer två argument för denna goda sed. Prästen Boel Hössjer Sundman förklarar att det i nuvarande Handbok inte finns någonting som hindrar att fadern leder bruden till altaret. Ja,men då så.
Vidare sägs på hovets informationsavdelning sägs att det är kronprinsessans önskan att kunge leder henne till altaret. Det är vad jag kallar ett argument. Väl talat!
måndag, maj 24, 2010
Jag skäms
Nu har kungahuset satt ner foten och sagt att kungen ska föra kronprinsessan till altaret. Daniel ska gå dem till mötes och så ska Daniel och kronprinsessan tillsammns stå inför altaret. Detta visar om nu någon har tvivlat att kronprinsessan är en självständig människa som tillsammans med sin familj tar beslut trots att feministmaffian inom Svenska kyrkan uttrycker sin avsky. Därme skulle man kunna tänka sig att saken var klar. Men icke.
Nu visar Svenska kyrkans representanter sitt rätta ansikte. Annika Borg går till ny attack mot kungahuset. Och inte nog med det; hon gör det å Svenska kyrkans vägnar. Jag skäms över henne. Samtidigt stör det mig oerhört att hon talar å kyrkans vägnar. Ärkebiskopen borde gripa in och sätta henne på plats. Sannolikt kommer han inte att göra ett dugg, för det där gänget ingår i samma maffia. Det man kunde hoppas nu är att de går så hårt åt kungahuset att de riktigt gör bort sig och får svenska folket emot sig. Tänk om opinionen kunde få svänga till kronprinsessans fördel. Det skulle vara underbart.
Annika Borg kränker kronprinsessan och oss andra inom Svenska kyrkan när hon vädjar till kungahuset att bekänna sina synder, tänka om och ändra sig. Som om det vore en synd med denna gamla fina sed! Jag märker att jag har svårt att finna ord för vad jag känner. Jag skäms och hoppas att detta trots allt ska samverka till allas vårt bästa.
Nu visar Svenska kyrkans representanter sitt rätta ansikte. Annika Borg går till ny attack mot kungahuset. Och inte nog med det; hon gör det å Svenska kyrkans vägnar. Jag skäms över henne. Samtidigt stör det mig oerhört att hon talar å kyrkans vägnar. Ärkebiskopen borde gripa in och sätta henne på plats. Sannolikt kommer han inte att göra ett dugg, för det där gänget ingår i samma maffia. Det man kunde hoppas nu är att de går så hårt åt kungahuset att de riktigt gör bort sig och får svenska folket emot sig. Tänk om opinionen kunde få svänga till kronprinsessans fördel. Det skulle vara underbart.
Annika Borg kränker kronprinsessan och oss andra inom Svenska kyrkan när hon vädjar till kungahuset att bekänna sina synder, tänka om och ändra sig. Som om det vore en synd med denna gamla fina sed! Jag märker att jag har svårt att finna ord för vad jag känner. Jag skäms och hoppas att detta trots allt ska samverka till allas vårt bästa.
fredag, maj 21, 2010
Jag hyser kärlek till landet Israel
Ikväll känner jag ett behov av att skriva något om min kärlek till landet Israel, det land jag läst och och längtat till sedan jag började läsa Bibeln för nästan 50 år sedan.
Kanske har kärleken till Israel flammat upp ikväll delvis därför att jag just läst Menorah, en tidning utgiven av Förenade Israelinsamlingen. Tidningen har kommit ut i 40 år, men har nu bytt layout på ett häpnadsväckande sätt. Förra numret hade som vanligt en rätt intetsägande layout. Detta nummer ser ut som värsta Hänt i Veckan. Jag har knappt hämtat mig efter chocken. Men innehållet är som vanligt intressant, lärorikt, tankeväckande och i viss mån underhållande. I detta nummer rapporteras från Israeldagen den 14 mars i Stockhom. Där var en av huvudfigurerna sportjournalisten Artur Ringart. Vidare rapporterades från föreningens 90-årsfirande i Göteborg där bland andra journalisten Dilsa Demirbag-Sten berättade om sin respekt för Israel. Bloggaren Calle Schulman skrev en krönika om sin kärlek till Israel. Den var nästintill gripande när han berättade om det han han mött av judehat bara för att han semestrat i detta land. Bloggen mynnade ut i ett slagord att så här får det inte gå till. Något liknande skrev C-politikern Fredrik Federly som också mött antisemitismens fula ansikte. Sedan berättas det om sedvanliga judiska framgångar inom till exempel design och miljö.
Ett annat skäl kan vara att jag just kallats som talare till en Israelskonferens i Västerås den 22-24 oktober. Den anordnas av Shalom över Israel. De vill att jag ska tala om Israels hopp, inte helt enkelt i och för sig eftersom hoppet om framtiden spretar ganska bra i Israel. Men det är ju en utmaning i sig.
Ett tredje skäl är att jag kommer att leda en bibelresa till Israel 30/10-7/11 och att programmet just har kommit. Du hittar det på www.kingtours.se/Reseprogram-3.htm. Men det är lika bra att jag säger det på en gång; Resan kommer att bli fulltecknad. Det finns ett 40-tal intressenter just nu, men av erfarenhet vet jag att en del hoppar av och andra kommer till. Kanske du är en av dem som kommer till? Välkommen med i sådana fall. Israel är ett underbart land att vistas i. Det är en förmån för en bibellärare att få resa i landet med Bibeln i hand och studera tillsammans med andra som älskar landet.
Kanske har kärleken till Israel flammat upp ikväll delvis därför att jag just läst Menorah, en tidning utgiven av Förenade Israelinsamlingen. Tidningen har kommit ut i 40 år, men har nu bytt layout på ett häpnadsväckande sätt. Förra numret hade som vanligt en rätt intetsägande layout. Detta nummer ser ut som värsta Hänt i Veckan. Jag har knappt hämtat mig efter chocken. Men innehållet är som vanligt intressant, lärorikt, tankeväckande och i viss mån underhållande. I detta nummer rapporteras från Israeldagen den 14 mars i Stockhom. Där var en av huvudfigurerna sportjournalisten Artur Ringart. Vidare rapporterades från föreningens 90-årsfirande i Göteborg där bland andra journalisten Dilsa Demirbag-Sten berättade om sin respekt för Israel. Bloggaren Calle Schulman skrev en krönika om sin kärlek till Israel. Den var nästintill gripande när han berättade om det han han mött av judehat bara för att han semestrat i detta land. Bloggen mynnade ut i ett slagord att så här får det inte gå till. Något liknande skrev C-politikern Fredrik Federly som också mött antisemitismens fula ansikte. Sedan berättas det om sedvanliga judiska framgångar inom till exempel design och miljö.
Ett annat skäl kan vara att jag just kallats som talare till en Israelskonferens i Västerås den 22-24 oktober. Den anordnas av Shalom över Israel. De vill att jag ska tala om Israels hopp, inte helt enkelt i och för sig eftersom hoppet om framtiden spretar ganska bra i Israel. Men det är ju en utmaning i sig.
Ett tredje skäl är att jag kommer att leda en bibelresa till Israel 30/10-7/11 och att programmet just har kommit. Du hittar det på www.kingtours.se/Reseprogram-3.htm. Men det är lika bra att jag säger det på en gång; Resan kommer att bli fulltecknad. Det finns ett 40-tal intressenter just nu, men av erfarenhet vet jag att en del hoppar av och andra kommer till. Kanske du är en av dem som kommer till? Välkommen med i sådana fall. Israel är ett underbart land att vistas i. Det är en förmån för en bibellärare att få resa i landet med Bibeln i hand och studera tillsammans med andra som älskar landet.
torsdag, maj 20, 2010
Processioner och symboler är viktiga inslag i all liturgi
Det är nu ett par veckor sedan prästen och kolumnisten i Kyrkans Tidning Annika Borg skrev och protesterade mot att kronprinsessan planerar gå med kungen fram till altaret i Storkyrkan. Det är en gammal, fin anglosaxisk sed. Vi talar om mer än 1 000 år. När Kari och jag gifte oss gjorde vi på samma sätt. Vi gifte oss i Norge och det är så de gör i Norge. Maria och Jakob gjorde också så. Det har ingenting att göra med Hollywood. Jag tycker att det är märkligt att de är så dåligt pålästa på Aktuellt-redaktionen att de låter miljontals TV-tittare tro att det har med Hollywood att göra.
Nu driver stridbara feministpräster frågan vidare fick vi veta. Nio Lundapräster skriver till kronprinsessan och hävdar att seden strider mot jämlikheten, att kvinnnan går som en ägodel från en man till en annan och att det inte är svensk tradition. Jag tror inte att Kari, Maria eller kronprinsessan valde denna sed för att visa underdånighet. Och om dem gjorde det så gjorde de det frivilligt, kanske för att ära Gud. Kanske har kritikerna rätt såtillvida att de genom denna symbolhandling faktiskt visar på något stort. Hursomhelst har feministerna nu väckt ett samtal och fyllt denna växande sed med innehåll. Vi bugar och tackar.
Det förvånar mig annars att dem som mer eller mindre med våld drivit igenom en ändrad äktenskapslagstiftning nu åberopar svensk tradition som helig. Hur kan de alls använda sådana argument? De värnade inte om svensk tradition när de ville viga samkönade? Man använder argumenten som det passar de egna syftena. Än en gång har vi fått se att militanta feminister inte strider med blanka vapen. Jag är van vid det. Och tyvärr börjar jag också bli van vid att massmedia har noll koll och ändå sprider villfarelserna bland vårt folk.
Detta kunde ärkebiskopen har rett ut! Om han gjorde det? Gissa!
Nu driver stridbara feministpräster frågan vidare fick vi veta. Nio Lundapräster skriver till kronprinsessan och hävdar att seden strider mot jämlikheten, att kvinnnan går som en ägodel från en man till en annan och att det inte är svensk tradition. Jag tror inte att Kari, Maria eller kronprinsessan valde denna sed för att visa underdånighet. Och om dem gjorde det så gjorde de det frivilligt, kanske för att ära Gud. Kanske har kritikerna rätt såtillvida att de genom denna symbolhandling faktiskt visar på något stort. Hursomhelst har feministerna nu väckt ett samtal och fyllt denna växande sed med innehåll. Vi bugar och tackar.
Det förvånar mig annars att dem som mer eller mindre med våld drivit igenom en ändrad äktenskapslagstiftning nu åberopar svensk tradition som helig. Hur kan de alls använda sådana argument? De värnade inte om svensk tradition när de ville viga samkönade? Man använder argumenten som det passar de egna syftena. Än en gång har vi fått se att militanta feminister inte strider med blanka vapen. Jag är van vid det. Och tyvärr börjar jag också bli van vid att massmedia har noll koll och ändå sprider villfarelserna bland vårt folk.
Detta kunde ärkebiskopen har rett ut! Om han gjorde det? Gissa!
måndag, maj 17, 2010
Om andliga ledare
Jag har fått frågor om min blogg. Den där som handlar om att "skvallra" på andliga ledare. Mitt intresse är inte att "skvallra", men mitt pathos lider av det andligt korrumperade ledarskap vi har inom Svenska kyrkan. Hur ska vi komma tillrätta med det? Det dåliga ledarskapet rinner som vatten ner igenom organisationen. Dåliga biskopar ger svaga prostar och rådgivare. Det ger oss kyrkoherdar som är självupptagna, maktlystna och visionslösa, naturligtvis med undantag. Det gör att kyrkobesökarna får höra undermåliga predikningar och att evangeliet rinner ut i sanden. Då är det lika bra att folk inte kommer till kyrkan. Det är särskilt på tre områden jag vill se förändringar.
För det första handlar det om utnämningspolitiken. Vi måste så snart det bara är möjligt befrias från kyrkopolitiken och den diskriminering som råder. Vännerna inom Frimodig kyrka menar att det kommer att ta ytterligare tre eller fyra mandatperioder innan den rena partipolitiken är borta från kyrkomötet. Tre eller fyra? Det är 12-16 år! Förhoppningsvis kan det gå fortare på lokalnivå, åtminstonen i landsbygden där de knappt får ihop till en lista. Jag hörde att Frimodig kyrka har för avsikt att bilda lokala församlingsgrupper. Det är bra därför att det är på det lokala planet kampen står.
För det andra handlar det om diskriminering. De bästa biskopskandidaterna blir inte ens behörighetsförklarade därför att de tror att det är fel att prästviga kvinnor eller för att de menar att homosexualitet strider mot Guds vilja. Det är diskriminering på högsta nivå. Jag kan förstå det ur ett svenskt jämlikhetsperspektiv, även om jag tvivlar på metoden, men ur ett biblsikt perspektiv är det ett hyckleri utan like. Det är klart att det påverkar de lokala församlingarna! Här hoppas jag att församlingarna i högre grad sätter sig över de nationella direktiven.
För det tredje och det var det bloggen handlade om. Vad gör vi när hyckleriet avslöjas? När biskopar och andra potentater avslöjas som horkarlar eller drinkare? När en stackars komminister i Göteborgs stift har åsikter om barnvälsignelse hotar man att ta ämbetet ifrån honom. När en annan i Härnösand stift följer mobben och delar ut blommor till en mobbare hängs han ut i TV, radio och tidningar. När en kommnister i Växjö stift talar fräckt förföljs han och anmäls till Domkapitlet. Det händer att en komminister uppträder berusad eller begår äktenskapsbrott. Då sitter han löst. Men när biskopar, prostar eller kyrkoherdar missköter sig å det grövsta och här tänker jag inte på biskop Sven, som jag trots det inträffade håller högt, händer ingenting. Då ska det mörkas. Varför inte ställa högre krav på biskopar än på komministrar? Åtminstone lika höga.
Det andliga ledarskapet är i kris när det inte håller måttet. Vi lever i en sådan kris och det är viktigt att lekmännen inte bara ser igenom detta utan lär sig att ta eget ansvar därför att det är alltid dem som tar mest stryk.
För det första handlar det om utnämningspolitiken. Vi måste så snart det bara är möjligt befrias från kyrkopolitiken och den diskriminering som råder. Vännerna inom Frimodig kyrka menar att det kommer att ta ytterligare tre eller fyra mandatperioder innan den rena partipolitiken är borta från kyrkomötet. Tre eller fyra? Det är 12-16 år! Förhoppningsvis kan det gå fortare på lokalnivå, åtminstonen i landsbygden där de knappt får ihop till en lista. Jag hörde att Frimodig kyrka har för avsikt att bilda lokala församlingsgrupper. Det är bra därför att det är på det lokala planet kampen står.
För det andra handlar det om diskriminering. De bästa biskopskandidaterna blir inte ens behörighetsförklarade därför att de tror att det är fel att prästviga kvinnor eller för att de menar att homosexualitet strider mot Guds vilja. Det är diskriminering på högsta nivå. Jag kan förstå det ur ett svenskt jämlikhetsperspektiv, även om jag tvivlar på metoden, men ur ett biblsikt perspektiv är det ett hyckleri utan like. Det är klart att det påverkar de lokala församlingarna! Här hoppas jag att församlingarna i högre grad sätter sig över de nationella direktiven.
För det tredje och det var det bloggen handlade om. Vad gör vi när hyckleriet avslöjas? När biskopar och andra potentater avslöjas som horkarlar eller drinkare? När en stackars komminister i Göteborgs stift har åsikter om barnvälsignelse hotar man att ta ämbetet ifrån honom. När en annan i Härnösand stift följer mobben och delar ut blommor till en mobbare hängs han ut i TV, radio och tidningar. När en kommnister i Växjö stift talar fräckt förföljs han och anmäls till Domkapitlet. Det händer att en komminister uppträder berusad eller begår äktenskapsbrott. Då sitter han löst. Men när biskopar, prostar eller kyrkoherdar missköter sig å det grövsta och här tänker jag inte på biskop Sven, som jag trots det inträffade håller högt, händer ingenting. Då ska det mörkas. Varför inte ställa högre krav på biskopar än på komministrar? Åtminstone lika höga.
Det andliga ledarskapet är i kris när det inte håller måttet. Vi lever i en sådan kris och det är viktigt att lekmännen inte bara ser igenom detta utan lär sig att ta eget ansvar därför att det är alltid dem som tar mest stryk.
lördag, maj 15, 2010
Cykelgaraget brukas som kapell
Igår var vi några stycken, närmare bestämt ett knappt 20-tal i Växjö hos vår broder Anders B Weiborn. Du ser honom här på bilden i sitt hemgjorda Det heliga hjärtats kapell. Ikonen han håller i är från Egypten och avbildar apostlarna i den övre salen, en utmärkt bild när vi nu befinner oss i veckan före Pingst. Men också utmärkt därför att det cykelgarage hyresvärden låter honom disponera påminner om övre salen, platsen där den Helige Ande föll. I detta enkla kapell ÄR den Helige Ande. Här firas bönegudstjänster varje onsdag och lördag. Vi var som sagt där igår, bad, mediterade och firade mässan. Kapellet var fyllt av människor i stilla tillbedjan. Vilken nåd att få vara med om något sådant!
Till höger ser du en målning gjord av en av våra cellmedlemmar, Thomas Sandén. Han målade denna Kristusbild lagom till invigningen i augusti 2009. Bilden hänger på väggen till vänster om altarbordet. Den gågnen var det Biskop Sven som celebrerade mässan.
Altarbordet är kapellets centrum. Det är inte mer än någon eller några decimeter över golvet. Vi som är närvarande sitter på golvet, på små pallar liknande dem som används i Taizé. Jag sitter bakom altarbordet och Anders B sitter vid sidan om. Han låter rökelse från Egypten fylla rummet. Han har också dagen till ära lånat ett par konsekrationsklockor från systrarna i staden. Det blir en underbar Gudsnärvaro när tystnaden bryts och sången börjar ljuda. Efter mässan uppenbarar sig Anden genom nådegåvorna. Paulus undervisar om deras bruk i gudstjänsten i 1 Kor 12-14.
Det är Paulus som är avbildad på under vägglampan. Bilden sitter till höger direkt innanför ytterdörren när man kommer in. Kanske kommer det en dag när du får se ett liknande kapell i ditt kvarter. Det enda som "krävs" är några personer som viger sina liv åt Kristus och livet i den Helige Ande.
Det har genom åren blivit allt tydligare för mig att Kyrkan i sin fullhet mycket väl kan ta gestalt inte bara i den lokala församlingen utan lika mycket i den lilla gemenskapen, cellen och husförsamlingen. Nu önskar jag att vi kunde få se ett huskapell liknande det Anders inrett i vart och vartannat kvarter, inte bara i Växjö utan också i Värnamo och på många andra platser. Förutom hemmen är kapellen goda miljöer för de heligas gemenskap. Där det är möjligt samlas vi sedan allihop i Högmässan. Vänner, det finns en väg!
Kyrkans strukturella framtid
Som tidigare framgått har jag valts in i både Kyrkomöte och stiftsstyrelse, om än bara ersättare för Dag Sandahl i det senare fallet. Det innebär att jag får del av en hel del material. Idag har jag läst igenom Strukturer för framtidens församling, ett utskick från den Strukturutredning Kyrkostyrelsen tillsatt. Den innehåller tankar som både uppmuntrar och skrämmer. Jag kunde ge exempel på både ock. Uppdraget handlar om att förutse hur "församlingen" kommer att vara organiserad år 2025. Ingen lätt uppgift med andra ord i synnerhet inte om kyrkan ska anpassa sig till samhället. Det vet vi ju inte alls vart det tar vägen. Men här kommer tre exempel.
Först; Det handlar ändå om att "församlingen" kommer att vara organiserad ungefär som idag med tillhörighet till ett stift samordnat med andra stift på nationell nivå. I diskussionerna finns en glidning från församlingen, via stift till nationell nivå. I det senare fallet skulle alla medlemmar, all makt (även om den delegeras) och all ekonomi (även om den distribueras) samlas på nationell nivå. En jättelik centralisering med andra ord. Varför inte? Vi slipper massor med administration och kan koncentrera oss på vårt andliga uppdrag? Skälet till att vi förmodligen måste stå emot en sådan utveckling är att "församlingarnas" självständighet minskar i samma takt som centralmaktens ökar. Detta skulle också fortsättningsvis vad jag förstår göra Svenska kyrkan intressant för politikerna. Där makten samlas, dit går också politikerna. Det ska bli intressant att följa diskusionerna framöver och kanske kan jag dela med mig av dessa på denna blogg. Utredningen ska vara klar 1 april 2011 och föreläggas oss på Kyrkomötet 2012. Jo, jo.
Sedan; Mycket av utvecklingen verkar vara förutbestämd. Ta detta med begravningsverksamheten till exempel. Staten har just avslutat en utredning som innebär att alla människor inom en och samma kommun ska ha samma begravningsavgift. Det låter bra och är nog så också. Men vad innebär det för "församlingen"? Nu är det varje samfällighet som bestämmer avgiften även om några medlemmar bor i Värnamo kommun och andra i Sävsjö. Alltså måste avgiften bestämmas av kommunen, det vill säga "församlingen" får anpassa sig. I ett av förslagen inför framtiden diskuteras att församlingens gränser därför ska sammanfalla med kommunens. Och så fortsätter det på punkt efter punkt.
Ytterligare; Ett annat mer eller mindre tvingande exempel är utbetalningen av löner. Som det är nu har varje "församling" eller samfällighet ansvar för detta. Men med dagens nätverksbaserade lösningar skulle det bli betydligt billigare att alla Svenska kyrkans anställda fick sina löner från Stockholm. Så gör också andra större företag. Då kan vi samtidigt spara genom att säga upp en hel del personal. Förändringar blir det oavsett vad vi önskar.
Denna utveckling övertygar mig mer och mer om hur viktig de heligas gemenskap är och kommer att vara. Denna gemenskap ska ha Jesus som Herren och själv ansvara för den. Den ska läsa och leva av Guds Ord, ta emot Honom genom Sakramentet, verka för den lokala församlingens endräkt under ett endräktigt presbyterium. Jag är övertygad om att Herren själv kommer att bygga denna gemenskap. Men vi behöver vara lyhörda och villiga att gå den väg Herren visar - nu.
Först; Det handlar ändå om att "församlingen" kommer att vara organiserad ungefär som idag med tillhörighet till ett stift samordnat med andra stift på nationell nivå. I diskussionerna finns en glidning från församlingen, via stift till nationell nivå. I det senare fallet skulle alla medlemmar, all makt (även om den delegeras) och all ekonomi (även om den distribueras) samlas på nationell nivå. En jättelik centralisering med andra ord. Varför inte? Vi slipper massor med administration och kan koncentrera oss på vårt andliga uppdrag? Skälet till att vi förmodligen måste stå emot en sådan utveckling är att "församlingarnas" självständighet minskar i samma takt som centralmaktens ökar. Detta skulle också fortsättningsvis vad jag förstår göra Svenska kyrkan intressant för politikerna. Där makten samlas, dit går också politikerna. Det ska bli intressant att följa diskusionerna framöver och kanske kan jag dela med mig av dessa på denna blogg. Utredningen ska vara klar 1 april 2011 och föreläggas oss på Kyrkomötet 2012. Jo, jo.
Sedan; Mycket av utvecklingen verkar vara förutbestämd. Ta detta med begravningsverksamheten till exempel. Staten har just avslutat en utredning som innebär att alla människor inom en och samma kommun ska ha samma begravningsavgift. Det låter bra och är nog så också. Men vad innebär det för "församlingen"? Nu är det varje samfällighet som bestämmer avgiften även om några medlemmar bor i Värnamo kommun och andra i Sävsjö. Alltså måste avgiften bestämmas av kommunen, det vill säga "församlingen" får anpassa sig. I ett av förslagen inför framtiden diskuteras att församlingens gränser därför ska sammanfalla med kommunens. Och så fortsätter det på punkt efter punkt.
Ytterligare; Ett annat mer eller mindre tvingande exempel är utbetalningen av löner. Som det är nu har varje "församling" eller samfällighet ansvar för detta. Men med dagens nätverksbaserade lösningar skulle det bli betydligt billigare att alla Svenska kyrkans anställda fick sina löner från Stockholm. Så gör också andra större företag. Då kan vi samtidigt spara genom att säga upp en hel del personal. Förändringar blir det oavsett vad vi önskar.
Denna utveckling övertygar mig mer och mer om hur viktig de heligas gemenskap är och kommer att vara. Denna gemenskap ska ha Jesus som Herren och själv ansvara för den. Den ska läsa och leva av Guds Ord, ta emot Honom genom Sakramentet, verka för den lokala församlingens endräkt under ett endräktigt presbyterium. Jag är övertygad om att Herren själv kommer att bygga denna gemenskap. Men vi behöver vara lyhörda och villiga att gå den väg Herren visar - nu.
lördag, maj 08, 2010
Jag bara undrar
Jag har haft en del intressanta samtal de senaste dagarna med några olika personer. Tro det eller ej, men det skvallrades en del. Vi samtalade om ledarskapet inom Svenska kyrkan det vill säga främst om biskoparna. Vi ska ju ha biskopsval i Växjö stift den 20 augusti. När vi undersåtar talar om biskoparna är det inte alltid, faktiskt sällan, i berömmande ordalag. Och det ena ger det andra. Jag har nu hört en del häpnadsväckande saker om några av dem. En del av det var känt sedan tidigare, men annat var helt nytt, nästan chockerande om jag ska vara ärlig. Hur gör jag nu?
Det är väl inte rätt att föra "skvaller" vidare? Men om det är sant då? Är det bra att makthavares överträdelser ställs fram? Spelar det någon roll om de fortfarande är i tjänst? Har lekfolket rätt att få veta vad som pågår bakom kulisserna eller är det att betunga dem? Jag funderar eftersom jag vet hur viktig historieskrivningen är. Jag vet också att det oftast är segrarnas historia som drar längsta strået oavsett.
Det är väl inte rätt att "mörka" sådant som kan ha betydelse för helheten? Det bästa vore väl att överträdelser av olika slag bekändes som synd och sedan faktiskt slängs i glömskans hav. Men då ska vi inte dra upp det långt senare. Men hur gör vi då med sådant som pågår? Kanske kan pedofilhärvaran få stå som exempel. Några präster har förgripit sig på minderåriga för 40, 50 och 60 år sedan. Är det något att ta upp nu som om det vore sensationellt? Hade det inte varit annorlunda om de pågår? Ska inte kyrkan förlåta? Eller är det så att just i kyrkan ska vi inte mörka eftersom kyrkan är en organism och alla påverkas. Om en lem lider ...
Så kan tankarna gå fram och tillbaka. Hur gör jag med dessa skandaler jag nu har fått kännedom om? Vem ska skriva historien om hur det gick till när Svenska kyrkans biskopar utnänmndes? Jag bara undrar.
Det är väl inte rätt att föra "skvaller" vidare? Men om det är sant då? Är det bra att makthavares överträdelser ställs fram? Spelar det någon roll om de fortfarande är i tjänst? Har lekfolket rätt att få veta vad som pågår bakom kulisserna eller är det att betunga dem? Jag funderar eftersom jag vet hur viktig historieskrivningen är. Jag vet också att det oftast är segrarnas historia som drar längsta strået oavsett.
Det är väl inte rätt att "mörka" sådant som kan ha betydelse för helheten? Det bästa vore väl att överträdelser av olika slag bekändes som synd och sedan faktiskt slängs i glömskans hav. Men då ska vi inte dra upp det långt senare. Men hur gör vi då med sådant som pågår? Kanske kan pedofilhärvaran få stå som exempel. Några präster har förgripit sig på minderåriga för 40, 50 och 60 år sedan. Är det något att ta upp nu som om det vore sensationellt? Hade det inte varit annorlunda om de pågår? Ska inte kyrkan förlåta? Eller är det så att just i kyrkan ska vi inte mörka eftersom kyrkan är en organism och alla påverkas. Om en lem lider ...
Så kan tankarna gå fram och tillbaka. Hur gör jag med dessa skandaler jag nu har fått kännedom om? Vem ska skriva historien om hur det gick till när Svenska kyrkans biskopar utnänmndes? Jag bara undrar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)