Inom den närmaste tiden, förhoppningsvis, ska vi få en ny regering. Vilken det blir är en annan sak. I morse läste jag en utmärkt ledare i SvD skriven av Tove Lifvendahl. Du kan läsa den genom att klicka här. Hon ondgör sig till en början över att Stefan Löfvén inte verkar kunna skilja mellan staten och samhället. Det är fler än han som blandar samman de två vill jag påstå. Men det säger något om den samhälleliga förståelsen. Lifvendahls ledare går ut på att staten inte fungerar så bra som samhället i övrigt. Till exempel skriver hon:
Nu sitter vi här i politiken och journalistiken och rullar runt den matematiska ekvationen av valresultatet, varv efter varv efter varv utan att se någon smaklig lösning. Stefan Löfvén har flyttat ut från Rosenbad (på grund av renovering, nota bene) och ... ändå ser det mesta ut som vanligt i samhället. Folk går till jobbet, ungarna tränar fotboll på kvällarna, verksamheten inom akademin och civilsamhällets alla möjliga delar (säker även de olagliga) fortgår. Det invigs foto-. och konstutställningar och begås biopremiärer. Springs halvmaror och trampas cykellopp.
De allra flesta människor som har friheten och ansvaret över sin egen vardag kan fortsätta leva sina liv som normalt, trots att det är oklart vilka som till sist bildar regering och baxar budgeten genom riksdagen.
Sedan avsluta hon ledaren med följande ord:
Vi talar ofta om samhällsproblem. Sådana finns, och de karaktäriseras ofta av att politiska beslut inte alltid kan lösa dem. Men det stora bekymret Sverige har är inte samhällsutvecklingen - många sfärer blomstrar och utvecklas alldeles oavsett politikerna och regeringsbildningen. Det är snarare staten som återkommande skapar de riktiga problemen.
Det kan vara bra att upprätthålla perspektiven. Riksdagen stiftar lagar men den styr knappast samhällsutvecklingen. Som så ofta är det Mamon som styr, media och andra krafter. Det är också i det perspektivet vi ska förstå hur viktig den kristna kyrkan är när den får vara vad den är, salt på jorden och ljus i världen. Men också i kyrkan behöver en rensning äga rum. Längre in i SvD låter journalisten Jenny Nordberg oss få se in i den romerska kyrkans förruttnelse. Det är avskyvärd läsning, betydligt värre än jag tidigare trott. Hon talar om kyrkan som "en global organiserad pedofilring" och läsningen förskräcker. Verkligheten är förmodligen än värre. Vi har tydligen bara hört och sett början på denna skandal. Vi har fått se något av det som kommit till ytan, men förstår att det är än värre. Usch! I morgontidningen som jag läser löd rubriken: Inget vidare att vara katolik denna höst, men när jag skulle länka till artikeln var rubriken Hur många pedofiler rymmer katolska kyrkan? Usch igen. Den som vill kan läsa genom att klicka här.
Nästa lördag ska jag undervisa en heldag om ämbetet. Jag kommer att peka på ämbetets bakgrund, dess närvaro i NT, i den apostoliska successionen och fram till våra dagar. Men jag måste stryka under att ämbetet är ett tjänande ämbete för människors bästa och så förstås att det innehas av män med köttslig natur. I Svenska kyrkan mest av kvinnor med köttslig natur.
För övrigt har jag i dag celebrerat mässan i Hamneda kyrka. Där har jag aldrig varit tidigare, men naturligtvis var det en stor glädje att få göra det.
Nu sitter vi här i politiken och journalistiken och rullar runt den matematiska ekvationen av valresultatet, varv efter varv efter varv utan att se någon smaklig lösning. Stefan Löfvén har flyttat ut från Rosenbad (på grund av renovering, nota bene) och ... ändå ser det mesta ut som vanligt i samhället. Folk går till jobbet, ungarna tränar fotboll på kvällarna, verksamheten inom akademin och civilsamhällets alla möjliga delar (säker även de olagliga) fortgår. Det invigs foto-. och konstutställningar och begås biopremiärer. Springs halvmaror och trampas cykellopp.
De allra flesta människor som har friheten och ansvaret över sin egen vardag kan fortsätta leva sina liv som normalt, trots att det är oklart vilka som till sist bildar regering och baxar budgeten genom riksdagen.
Sedan avsluta hon ledaren med följande ord:
Vi talar ofta om samhällsproblem. Sådana finns, och de karaktäriseras ofta av att politiska beslut inte alltid kan lösa dem. Men det stora bekymret Sverige har är inte samhällsutvecklingen - många sfärer blomstrar och utvecklas alldeles oavsett politikerna och regeringsbildningen. Det är snarare staten som återkommande skapar de riktiga problemen.
Det kan vara bra att upprätthålla perspektiven. Riksdagen stiftar lagar men den styr knappast samhällsutvecklingen. Som så ofta är det Mamon som styr, media och andra krafter. Det är också i det perspektivet vi ska förstå hur viktig den kristna kyrkan är när den får vara vad den är, salt på jorden och ljus i världen. Men också i kyrkan behöver en rensning äga rum. Längre in i SvD låter journalisten Jenny Nordberg oss få se in i den romerska kyrkans förruttnelse. Det är avskyvärd läsning, betydligt värre än jag tidigare trott. Hon talar om kyrkan som "en global organiserad pedofilring" och läsningen förskräcker. Verkligheten är förmodligen än värre. Vi har tydligen bara hört och sett början på denna skandal. Vi har fått se något av det som kommit till ytan, men förstår att det är än värre. Usch! I morgontidningen som jag läser löd rubriken: Inget vidare att vara katolik denna höst, men när jag skulle länka till artikeln var rubriken Hur många pedofiler rymmer katolska kyrkan? Usch igen. Den som vill kan läsa genom att klicka här.
Nästa lördag ska jag undervisa en heldag om ämbetet. Jag kommer att peka på ämbetets bakgrund, dess närvaro i NT, i den apostoliska successionen och fram till våra dagar. Men jag måste stryka under att ämbetet är ett tjänande ämbete för människors bästa och så förstås att det innehas av män med köttslig natur. I Svenska kyrkan mest av kvinnor med köttslig natur.
För övrigt har jag i dag celebrerat mässan i Hamneda kyrka. Där har jag aldrig varit tidigare, men naturligtvis var det en stor glädje att få göra det.
1 kommentar:
Prästen är genom ämbetet en direkt representant för Kristus och då synnerhet i egenskap av allas vår tjänare. En av de mest tydligaste symbolerna för det är när prästen tvättar tolv mäns (eller möjligen kvinnor) fötter i skärtorsdagens liturgi.
Vi alla kristna som ju är präster tillhörande det allmänna prästadömet ska också tjäna andra och kan Guds moder Maria som förebild därvidlag. Det gäller förstås också de kvinnor som innehar prästtjänster i Svenska kyrkan. Deras tjänande är således av ett lite annat slag.
Jonas M
Skicka en kommentar