I måndags var jag på Stiftsfullmäktige i Växjö. Förutom det gamla vanliga hade hållbarhetschefen i Svenska kyrkan Sara Nordbrand kallats in för att informera oss om Svenska kyrkans miljöarbete. Det var nog en och annan som suckade över att behöva ägna några timmar åt detta, men inte jag av särskilda skäl.
Det är nämligen så att när Frimodig kyrka skulle göra upp om vem som ska sitta i vilka utskott i nästa veckas kyrkomöte förföll jag till passivitet. Det finns alltid folk som vill sitta i de mest spännande utskotten som det om kyrkoliv eller det om ekumenik och vi har duktigt folk som kan göra rätt för oss där. Och eftersom jag tidigare arbetade som ersättare med kyrkorättsliga frågor (inte mitt ämne) så tänkte jag att det spelar mindre roll var jag sitter den här gången. Det fick den följden att när alla önskat sitt fanns bara förvaltarskapsutskottet kvar. Det handlar om förvaltning av Svenska kyrkans byggnader, mark och skog ur ett hållbarhetsperspektiv. Vi ska vidare ta oss an frågor om kulturhistoriskt värdefulla egendomar och bereda ärenden om miljö. fattigdoms- och fredsfrågor. Om det är mitt område? Tror inte, men vem har sagt att man inte kan lära sig något nytt - ur ett bibelteologiskt perspektiv!
Därför var jag lite intresserad av hållbarhetschefens information och hon gjorde sin presentation riktigt bra. Bland annat visade hon hur de olika områdena är integrerade i varandra genom att rita ett antal koncentriska cirklar och i den innersta cirkeln stod skrivet: Det sociala. I nästa, om jag minns rätt stod det; det ekonomiska eller var det kultur? Och i den yttersta; det existentiella (religion ...) Med den bilden ville hon också visa att det social omsluts av det kulturella som i sin tur omsluts av det ekonomiska etc. Och den yttersta cirkeln, som omsluter allt, är det existentiella. Det var på den punkten jag vaknade till. Varför säga att det andliga, det existentiell omsluter allt när vi faktiskt uppträder som en kristen kyrka. Hade det inte varit bättre att skriva; kristen tro! eller evangelium! Och på det sättet låtit oss få en kristen hållbarhetsutveckling, förankrad i och omsluten av evangelium.
Det hade passat synnerligen bra med tanke på att det längre ner i föredraget gavs fyra punkter som skulle motivera det vi kalla för förvaltarskapstanken. Dessa fyra punkter innebär:
1. en förskjutning från människan till skapelsen. Det är inte människans välstånd som står i centrum utan skapelsens!
2. att människan och skapelsen lever i beroende av varandra. Vi lever i och av skapelsen.
3. att skapelsen är som en väv. Alla inslag i skapelsen ingår i väven och ingenting kan förändras utan att allt helheten förändras.
4. att människan är satt att våra skapelsen. Hon är till och med Guds medskapare.
Men dessa fyra utmärkta punkter kan väl aldrig vara ett motiverande tillägg till Parisavtalet eller mänskliga rättigheter. De utgör ju för en kristen själva utgångspunkten! Så varför inte låta den yttersta cirkeln EVANGELIUM omsluta helheten? Det skulle tror jag dessutom i större grad motivera många troende kristna att ta sig an de stora frågorna.
Tack Sara för denna introduktion som jag kommer att ha glädje av fortsättningsvis.
Det är nämligen så att när Frimodig kyrka skulle göra upp om vem som ska sitta i vilka utskott i nästa veckas kyrkomöte förföll jag till passivitet. Det finns alltid folk som vill sitta i de mest spännande utskotten som det om kyrkoliv eller det om ekumenik och vi har duktigt folk som kan göra rätt för oss där. Och eftersom jag tidigare arbetade som ersättare med kyrkorättsliga frågor (inte mitt ämne) så tänkte jag att det spelar mindre roll var jag sitter den här gången. Det fick den följden att när alla önskat sitt fanns bara förvaltarskapsutskottet kvar. Det handlar om förvaltning av Svenska kyrkans byggnader, mark och skog ur ett hållbarhetsperspektiv. Vi ska vidare ta oss an frågor om kulturhistoriskt värdefulla egendomar och bereda ärenden om miljö. fattigdoms- och fredsfrågor. Om det är mitt område? Tror inte, men vem har sagt att man inte kan lära sig något nytt - ur ett bibelteologiskt perspektiv!
Därför var jag lite intresserad av hållbarhetschefens information och hon gjorde sin presentation riktigt bra. Bland annat visade hon hur de olika områdena är integrerade i varandra genom att rita ett antal koncentriska cirklar och i den innersta cirkeln stod skrivet: Det sociala. I nästa, om jag minns rätt stod det; det ekonomiska eller var det kultur? Och i den yttersta; det existentiella (religion ...) Med den bilden ville hon också visa att det social omsluts av det kulturella som i sin tur omsluts av det ekonomiska etc. Och den yttersta cirkeln, som omsluter allt, är det existentiella. Det var på den punkten jag vaknade till. Varför säga att det andliga, det existentiell omsluter allt när vi faktiskt uppträder som en kristen kyrka. Hade det inte varit bättre att skriva; kristen tro! eller evangelium! Och på det sättet låtit oss få en kristen hållbarhetsutveckling, förankrad i och omsluten av evangelium.
Det hade passat synnerligen bra med tanke på att det längre ner i föredraget gavs fyra punkter som skulle motivera det vi kalla för förvaltarskapstanken. Dessa fyra punkter innebär:
1. en förskjutning från människan till skapelsen. Det är inte människans välstånd som står i centrum utan skapelsens!
2. att människan och skapelsen lever i beroende av varandra. Vi lever i och av skapelsen.
3. att skapelsen är som en väv. Alla inslag i skapelsen ingår i väven och ingenting kan förändras utan att allt helheten förändras.
4. att människan är satt att våra skapelsen. Hon är till och med Guds medskapare.
Men dessa fyra utmärkta punkter kan väl aldrig vara ett motiverande tillägg till Parisavtalet eller mänskliga rättigheter. De utgör ju för en kristen själva utgångspunkten! Så varför inte låta den yttersta cirkeln EVANGELIUM omsluta helheten? Det skulle tror jag dessutom i större grad motivera många troende kristna att ta sig an de stora frågorna.
Tack Sara för denna introduktion som jag kommer att ha glädje av fortsättningsvis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar