I dag är det valdagen. Jag har nyss varit och röstat. För första gången på alla dessa år var jag osäker på hur jag skulle rösta. Jag har i flera val röstat på KD, men tycker nu att de svikit de judiska-kristna värderingarna. Det kanske är bra att partiet har breddats men till vilket pris?
Ebba Busch-Thor har gjort en fenomenal spurt och förmodligen lyft in partiet i riksdagen igen. I skrivande stund finns inga resultat, men när jag skrivit detta ska jag sätta mig framför TV:n. Det lär dröja några timmar innan tendenserna blir synliga. För närvarande verkar det ändå ligga i luften att KD blir kvar i riksdagen.
Nej, jag var osäker på hur jag skulle rösta. Jag tycker ärligt talat att det varit fyra svaga år. Jag tänker tillbaka på den så kallade decemberöverenskommelsen, på migrationspolitiken förstås, alla dessa skjutningar och de tafatta försöken att hindra dem. Men så vet jag att media bestämmer vad jag får veta och det gör mig ännu mer osäker. Hur de har behandlat SD råder emellertid ingen tvekan om. Det är svårt att förstå och riktigt acceptera hur partier, medier och folk i allmänhet behandlat och behandlar SD. Har jag någon gång hört eller läst något positivt om SD? Jag tror inte det.
Däremot, men det var nog inför förra valet, har jag läst SD:s partiprogram. Där står ingenting som jag omedelbart vänder mig emot. Jo, det finns ett undantag, men det finna i alla partier sådant jag kan tycka annorlunda om. Jag är inte övertygad om att SD har en sämre människosyn än de övriga.
Det SD menade med att stänga gränser eller tala om återvandring är ingenting nytt. Deras argument har varit begripliga och flera av de övriga partierna har tagit efter SD. Inte minst KD.
Vidare har jag mött SD:are i kyrkopolitiken och de har verkligen inte varit "mindre kristna" än de övriga. Vänstersidan har aldrig talat till mig. Jag tror inte på socialismen. Deras hållning mot oss kristna har varit avskyvärd och deras medvetna politik att underminera Svenska kyrkan lika avskyvärd.
Centerpartiet är starkt här i Värnamo. Men en partiledare som inte begriper vad samvetsfrihet är och därmed inte heller förstår grunden för demokratin inger knappast heller förtroende. Det har varit svårt att veta var jag ska lägga min röst den här gången. Men någonstans måste jag lägga den och tanken att rösta blankt är inte heller angenäm. Vad är rätt? Vad är fel? Vilka värderingar stämmer bäst med Kyrkans?
Det finns en tröst i detta ofullkomliga val som jag gärna delar med er. Gud vill verka sin vilja genom alla partier. Det spelar ur Gudsrikets perspektiv mindre vilka som kommer att bilda regering, Gud vill verka genom alla människor. Gud kan tyckas ha en svår uppgift, men samtidigt visar kyrkohistorien kan Gud verka också genom ogudaktighet. Så är jag inte bara tröstad utan också vid gott mod oavsett resultatet i kväll. Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet!
Den största utmaningen för vårt land anser jag vara kyrkans eller de kristnas för att vara mer konkret. Det är varje kristen människas kallelse att leva med Jesus Kristus som Herren, låta sig fyllas av Hans goda och visa detta efter Guds nåd för varje medmänniska.
Ebba Busch-Thor har gjort en fenomenal spurt och förmodligen lyft in partiet i riksdagen igen. I skrivande stund finns inga resultat, men när jag skrivit detta ska jag sätta mig framför TV:n. Det lär dröja några timmar innan tendenserna blir synliga. För närvarande verkar det ändå ligga i luften att KD blir kvar i riksdagen.
Nej, jag var osäker på hur jag skulle rösta. Jag tycker ärligt talat att det varit fyra svaga år. Jag tänker tillbaka på den så kallade decemberöverenskommelsen, på migrationspolitiken förstås, alla dessa skjutningar och de tafatta försöken att hindra dem. Men så vet jag att media bestämmer vad jag får veta och det gör mig ännu mer osäker. Hur de har behandlat SD råder emellertid ingen tvekan om. Det är svårt att förstå och riktigt acceptera hur partier, medier och folk i allmänhet behandlat och behandlar SD. Har jag någon gång hört eller läst något positivt om SD? Jag tror inte det.
Däremot, men det var nog inför förra valet, har jag läst SD:s partiprogram. Där står ingenting som jag omedelbart vänder mig emot. Jo, det finns ett undantag, men det finna i alla partier sådant jag kan tycka annorlunda om. Jag är inte övertygad om att SD har en sämre människosyn än de övriga.
Det SD menade med att stänga gränser eller tala om återvandring är ingenting nytt. Deras argument har varit begripliga och flera av de övriga partierna har tagit efter SD. Inte minst KD.
Vidare har jag mött SD:are i kyrkopolitiken och de har verkligen inte varit "mindre kristna" än de övriga. Vänstersidan har aldrig talat till mig. Jag tror inte på socialismen. Deras hållning mot oss kristna har varit avskyvärd och deras medvetna politik att underminera Svenska kyrkan lika avskyvärd.
Centerpartiet är starkt här i Värnamo. Men en partiledare som inte begriper vad samvetsfrihet är och därmed inte heller förstår grunden för demokratin inger knappast heller förtroende. Det har varit svårt att veta var jag ska lägga min röst den här gången. Men någonstans måste jag lägga den och tanken att rösta blankt är inte heller angenäm. Vad är rätt? Vad är fel? Vilka värderingar stämmer bäst med Kyrkans?
Det finns en tröst i detta ofullkomliga val som jag gärna delar med er. Gud vill verka sin vilja genom alla partier. Det spelar ur Gudsrikets perspektiv mindre vilka som kommer att bilda regering, Gud vill verka genom alla människor. Gud kan tyckas ha en svår uppgift, men samtidigt visar kyrkohistorien kan Gud verka också genom ogudaktighet. Så är jag inte bara tröstad utan också vid gott mod oavsett resultatet i kväll. Jesus Kristus är densamme igår, idag och i evighet!
Den största utmaningen för vårt land anser jag vara kyrkans eller de kristnas för att vara mer konkret. Det är varje kristen människas kallelse att leva med Jesus Kristus som Herren, låta sig fyllas av Hans goda och visa detta efter Guds nåd för varje medmänniska.
3 kommentarer:
Så klokt och fint skrivet. Håller fullständigt med dig.
Gud välsigne dig! 🕎
Rita
Om nu Kristdemokraterna har svikit de judisk-kristna värderingarna, är det inte då så att alla andra gör det i ännu högre grad?! Det har ju varit möjligt att kryssa värdekonservativa Sara Skyttedal, kommunalråd i Linköping som konverterade till Katolska kyrkan för inte så länge sedan och därvid får förutsättas, för sin egen del i vart fall, vara helt emot abort och helt för samvetsfrihet.
Det finns ju undantag beträffande ledande företrädare i SD som Julia Kronlid, i övrigt uppfattar jag inte att de är genuint kristna. När man har argumenterat för sänkning av 18-veckorsgränsen till 12-veckor har det inte varit med hänsyn till det ofödda barnet..
Ett stort fel med SD är förstås att de är emot EU och NATO. Jag håller med om att man inte ska demonisera dem och alltid ta upp deras bakgrund. Då får man ju göra samma sak med Vänsterpartiet, vad jag vet är det fortfarande tillåtet att vara kommunist och vara medlem i partiet.
Jonas M
Du låter dig lätt bedragas. Som vanligt.
Skicka en kommentar