Bifall åt Motion 2016:48

Jodå, det gick bra i TV 2020, tror jag. Vi får väl se när de lägger ut intervjun.

Nu måste jag skriva och beklaga ännu en motion till kyrkomötet. Det ska ju beslutas i ett antal motioner 21-23 november. Och nu har utskottens betänkanden, förslag till beslut, lagts ut på kyrkomötets hemsida. De flesta motioner avslås, men några bifalls, som till exempel nr 48.

Motion nr 48 handlar om präster i Svenska kyrkan får leda eller medverka i gudstjänster i annat kristet samfund. Och i Kyrkoordningen står det att det får de. Men det finns en begränsning när det heter att gudstjänsten inte får "vara av sådan karaktär att den står i strid med Svenska kyrkans tro, bekännelse eller lära." Det tycker jag låter som en god ordning.

Nu var det som bekant några präster som lett eller medverkat vid gudstjänst som arrangerats av Missionsprovinsen. Då beslutade domkapitlet i Göteborg att avkraga dessa. Överklagandenämnden upphävde sedan det beslutet. Det kunde ha stannat där. MEN visade det sig; domkapitlet respekterar inte överklagandenämndens beslut. Jag undrar varför? Det ligger nära till hands att misstänka att domkapitlet i Göteborg vill hämnas. Domkapitlet tycker helt enkelt illa om Missionsprovinsen. Man vill marginalisera och om man kunde också eliminera Missionsprovinsen. Beteendet känns igen.

Överklagandenämnden tolkar Kyrkoordningen positivt, det vill säga en präst får verka utanför sin tjänstebefattning  och arbetsbeskrivning. Det är en god tanke att sprida evangelium i alla sammanhang. Men domkapitlet i Göteborg tolkar det negativt. Varför, frågar jag mig? När blev domkapitlet i Göteborg så mån om den rena lutherska läran?

Överklagandenämnden har klargjort att det är OK att en präst leder eller medverkar i annat kristet samfund, i alla fall om prästen följer Kyrkohandboken. Det tycker jag är bra. Men det tycker inte domkapitlet i Göteborg. Nu är det visserligen inte domkapitlet som har lagt motionen om "att  utreda behovet av ytterligare bestämmelser ... ", men det är representanter för domkapitlet som tillsammans med ÖKA, BA, C, ViSK, S, MPSK och biskopen (sic!) i Göteborg. Här finns nu ännu ett tillfälle för kyrkopolitikerna att köra över Svenska kyrkans präster.

Ola Isacsson och Berth Löndahl har reserverat sig i utskottet eftersom utskottet beslutade att bifalla motionen. De ställer i sin reservation följande frågor: "Är det tillåtet för en pensionerad präst att leda dopgudstjänst i ett hem? Är det tillåtet om några av gudstjänstdeltagarna tillhör en kyrka som Svenska kyrkan inte har ekumeniska relationer till? Är det förbjudet om flertalet gudstjänstdeltagare tillhör en kyrka utan ekumeniska relationer till Svenska kyrkan? Är det tillåtet för en präst att leda friluftsgudstjänst i grannförsamlingen? Är det förbjudet att leda samma gudstjänst i en byggnad som tillhör ett kristet samfund Svenska kyrkan inte har ekumeniska relationer till? Får en präst i Svenska kyrkan leda nattvardsgudstjänst och dela ut nattvarden till deltagarna vid den ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby? Är det förbjudet att dela ut nattvarden om deltagarna tillhör Missionsprovinsen?"

En annan ledamot gjorde ett särskilt yttrande. "Medarbetare i Svenska kyrkan har på flera sätt samverkat med diametralt motsatta trossamfund såsom islam och driver på flera håll en långtgående samverkan utan någon större analys, vilket ligger betydligt längre från Svenska kyrkans tro och bekännelseskrifter än gudstjänster hos exempelvis Missionsprovinsen. I så fall bör samverkan med andra kyrkor och trossamfund utvärderas och analyseras i ett bredare perspektiv än det som motionären efterlyser."

Nu finns det en påtaglig riska att motionen går igenom. Och även om det kan ha en poäng att frågan utreds är risken att resultatet begränsar prästernas handlingsfrihet uppenbar. För det är ju syftet. Först knäcker politikerna ryggraden på ämbetsbärarna, sedan stiftar riksdagen en ramlag för deras agerande, sedan ska de tvingas att samarbeta och viga samkönade. Nu ska de nekas att sprida Guds Ord utanför det egna sammanhanget. Nog liknar prästerna mer statens förlängda arm, Svenska kyrkans springpojkar än apostlarnas efterträdare?

Guds vilja

I morgon blir det TV-inspelning. Det är TV 2020 som vill göra en intervju. Programmet heter Vardagstro special. Det kommer visst att handla om viktiga val. Anders Wisth som producerar programmen, ja hela kanalen, är en gammal god vän från tiden i Hjälmseryd. han var då pastor först i Allianskyrkan och sedan i Pingstkyrkan i Stockaryd om jag minns rätt. Vi gjorde en resa till Israel tillsamman med en grupp. Efter att vi lämnat Hjälmseryd, någon gång i slutet av 1990-talet vet jag att Anders arbetade inom möbelindustrin i Lammhult. Han måste då ha varit på väg bort från pastorstjänst. Hur länge han arbetat med Media-huset, som hans bolag heter, vet jag faktiskt inte. Jag får väl fråga i morgon. Men jag ser på de program som finns att de har en seriös tro. Och jag vet att TV2020 vill försöka spegla människors vardagstro.

Några av frågorna kommer säkert att handla om hur det kom sig att jag "valde" Cellkyrkan, vad som hände med den modellen och hur jag ser på det idag. Åtminstone är jag beredd på det. Ett annat viktigt val jag gjort var att alls lämna Hjälmseryd. Det blir nog några frågor om det också. Det som eventuellt kan intressera vanliga tittare är nog de teologiska frågorna som typ; Kom visionen från Gud? Ser du slutet i Hjälmseryd som ett misslyckande? Vad händer nu i Värnamo? Det finns tyvärr inga enkla eller snabba svar på den typen av frågor, men jag kan inte förneka att jag funderat över dem många gånger.

Säkert kommer han också att fråga om olyckan i Nepal. Den kan väl inte ha varit Guds vilja? Hur har din bild av Gud påverkats? Nåja, vi får se vart det tar vägen, men som du märker har jag bearbetat frågorna även om det som sagt inte finns några enkla svar.

Annars präglas den här kvällen av väntans tider. Elisabet väntar sitt tredje barn, Karis och mitt åttonde barnbarn, vilken timme som helst. Nu snackar vi verkligheter. Att föda barn är inte en teori. Om det tar lång tid, om det går snabbt eller det tillstöter komplikationer; vem kan påverka sådant? I kväll känner jag mig lugn annars måste jag erkänna att det varit lite oroligt eller ska jag säga att mitt hjärta varit i bön för henne. Med ålderns rätt vet jag att inte ta ut något i förväg. Inte ta saker och ting för självklart. Våra liv ligger i Guds händer och vi har att förlita oss på Honom.

Den här bloggen blev inte skriven i kronologisk ordning. Innan jag började fundera över morgondagen och innan jag var ute hos Claes och Elisabet har Kari och jag varit på mässan i Mariakyrkan i Värnamo. Jag tror jag har nämnt om det tidigare. När vi inte längre mer eller mindre rutinmässigt går till Värnamo kyrka har Mariakyrkan och mässan på torsdagskvällarna blivit vårt nya hem. Mariakyrkan ligger inte heller längre än fem minuters promenad från bostaden så det passar bra. På denna mässa brukar det vara fem till tio personer, men jag tycker det har ökat något under senare tid. Flera av bröderna och systrarna i koinoinan har också sökt sig dit och denna kväll var vi kanske 15 personer. Jag räknade inte, Men eftersom vi inte är många och vi alla känner varandra väl så blir det en mycket god anda i mässan. Mässan blir fylld med frid, trygghet och glädje. Och bäst av allt; Herren Jesus är närvarande på mer än ett sätt. När vi samlas i hans namn är han hos oss. Han syns i bröderna och systrarna. Och hans närvaro blir konkret i, med och under gestalterna av bröd och vin.

Nu ber jag att han ska vara med dig och oss alla den natt som ligger framför oss. Herren ska vara med under morgondagen. Det är också Guds vilja. Sov gott!

En avslöjande folder

Socialdemokraternas har nu satt i gång sin partipolitiska propaganda inför nästa val. Jag borde inte bli ledsen eller upprörd eftersom jag vet hur eländigt staten och kyrkopolitiken hanterar Svenska kyrkan. Bit för bit bryts Svenska kyrkan ner och den nya tidens kyrka byggs upp, en kyrka som inte har Guds verk i och genom Jesus Kristus i centrum. Tvärtom finns det mer och mer som indikerar att kyrkopolitiker inte vill ha med Herren att göra över huvud. Överdriver jag?

Jag läser Dag Sandahls blogg och kan via den hitta propagandafoldern. Den som vill kan själv läsa foldern genom att klicka här.

Här bekräftas det som forskare länge känt till, men inte folk i allmänhet vågar jag påstå, nämligen att Socialdemokraterna styrs av kristendomsfientlig partipolitik. Det uttrycks inte så helt öppet. Då får man gå tillbaka till Socialdemokratins bildande för att hitta den typen av formuleringar. Men i denna folder sägs att "Svenska kyrkan har en viktig funktion i det samhällsbygge socialdemokratin vill genomföra". Med en sådan definition av sin politik har man också förklarat alla dem som inte röstar på Socialdemokraterna som motståndare.

Svenska kyrkan ska med andra ord vara ett redskap i socialdemokratins samhällsbygge. Jo, visst det har jag väl vetat hela tiden och jag välkomnar om nu fler får veta det. Då kanske det blir lättare att genomskåda vad som sker i Svenska kyrkan. Till socialdemokratins förtjänster hör också enligt folderns beskrivning att de vill verka för en kyrka som står upp för alla människors lika värde. Jag trodde att kristen tro snarare än socialdemokratin karaktäriserades av just detta.

I foldern som uppmanar folk att engagera sig kyrkopolitiskt får jag också veta varför man ska rösta socialdemokratiskt. Jo, därför att "vi behöver en stark socialdemokrati för att bekämpa homofobi och kvinnoprästmotstånd." Här preciseras inte vilka som är homofober men om du undrar kan jag berätta. Homofober är alla dem som håller fast vid att äktenskapet är för man och kvinna. Om du gör det så känna dig träffad av Socialdemokraternas propaganda! Är det inte att trakassera och att skrämma människor till tystnad? Är det syftet?

Talet om kvinnoprästmotstånd ska förstås på samma sätt. Vad jag vet finns inget kvinnoprästmotstånd i Svenska kyrkan. Men däremot finns det på goda grunder människor som håller fast vid den allmänneliga kyrkans tro att det finns ett särskilt ämbete för män. Att dessa skulle utöva aktivt motstånd mot nuvarande ordning inom Svenska kyrkan är helt enkelt inte sant. Finns det några sådana exempel? Eller är det helt enkelt så att Socialdemokraterna har bestämt vad folk ska tycka? Vill socialdemokratin samla alla rädda och skrämda människor till sig, alla som tycker illa om homofober och kvinnoprästmotståndare? Ska de som inte tycker som socialdemokrater ska tycka föras upp på särskilda listor, diskrimineras och förföljas? Är det inte förföljelse när man skriver att man vill bekämpa homofobi och kvinnoprästmotstånd?

Vidare heter det i foldern att kyrkan är hotad av de kristna! Ja, det uttrycks inte så. det står att Svenska kyrkan "hotad av grupper som istället vill göra kyrkan inåtvänd och exkluderande." Kristna människor skiljer sig från andra genom dopet, men det kanske socialdemokratin har missat. Eller så vill man göra om Svenska kyrkan som det hette i början på 1900-talet eller som det heter nu på 2000-talet att man vill använda kyrkan i sitt samhällsbygge.

Jag älskar Svenska kyrkan men tycker riktigt illa om att socialdemokrater med stöd från andra grupperingar bryter ner Svenska kyrkan och bygger upp en ny, den nya tidens kyrka ledda av den nya tidens biskopar och den nya tidens kyrkoherdar.

Det är dags för staten att gripa in, säga ifrån och avsäga sig dessa dumheter. Märker inte staten att Socialdemokraterna tydligen åter vill göra Svenska kyrkan till statskyrka, en sekulär sådan? Eller vill de andra partierna de också? 

Claphaminstitutet

Hemkommen från vespern och Bibelförklaringen i Värnamo kyrka är det dags att lägga ut en ny blogg. Som jag nämnde tidigare har jag blivit en så kalla "fellows" till Claphaminstitutet och dess verksamhet. Clapham är en del av London, den del där bland andra William Wilberforce (1759-1833) levde och verkade. Wilberforce var en kristen apologet, parlamentsledamot och verkade för mänskliga rättigheter.

Den svenska, kristna tankesmedjan Claphaminstitutet grundades år 2008. De var inte mindre än 75 personer som hjälptes åt för att få institutet på plats. Bland stiftarna fanns biskop Bertil Gärtner, Bengt Holmberg, Eva Hamberg med flera, med flera. Tankesmedjan "bekänner sig till" den så kallade Lausannedeklarationen som bekräftade år 1974. Denna deklaration får nog betraktas som evangelisk men med ekumeniska anspråk. Tanken är att "stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro"

Institutet producerar och vill publicera en artikel i veckan i olika svenska media. Hur det fungerar i sociala medier som Facebook eller Twitter vet jag inte eftersom jag själv inte är där, men det finns en blogg där du kan hitta alla artiklar och regelbundet få del av nya. Du hittar den genom att klicka här.

Institutets ordförande är för tillfället riksdagsmannen Tuve Skånberg (KD) och dess direktor är Per Ewert. De har hållit seminarier i Riksdagen och inte minst regelbundet i Almedalen. Dessa seminarier brukar finnas tillgängliga på hemsidan. Tanken är naturligtvis densamma som Wilberforce stod för, kristen apologetik och att sprida kunskap om kristen tro. Det är sannerligen en mycket viktig uppgift i en tid som denna. Institutet är opinionsbildande. Det formar och samarbetar gärna med nätverk av olika slag. Arbetet stöds av de svenska frikyrkorna men också av Trosrörelsen, Romersk-katolska kyrkan, Syrisk-ortodoxa kyrkan, ICCC, olika lutherska sällskap med flera, så det är brett förankrat.

Eftersom det är dags för svensk kristenhet att vakna, komma ut ur grottorna och stå upp för Kyrkan är jag glad för att institutet finns. Om du och jag kan bidra på något sätt är det också bra. Låt oss be för dem som arbetar med det viktiga uppdraget att verka för kristne tro. Och låt oss läsa vad som distribueras. Och kanske kommentera i de media där vi finns och verkar.

Studiecirkel om Israel

I kväll har jag varit på studiecirkel. Jag trodde jag hade nämnt om den men hittar ingen blogg om den när jag bläddrar. Den började 5 september och ska hållas en gång i månaden under höst och vår för att sedan avslutas med en resa. Jag hade nöjet att få inleda första gången. När man blir kallad att inleda på en studiecirkel tänker man sig 15 eller 20 deltagare om det blir många. Några dagar innan när jag stämde av förstod jag att läget var ett annat. Då hade drygt 70 personer anmält sig. Jag fick därför förbereda en föreläsning. När jag sedan kom dit på måndagskvällen hade 120 personer anmält sig! Mitt ämne var Israel i Bibeln.

I kväll hölls den andra samlingen som mer kom att likna ett möte. Journalisten Sivert Öholm talade och hans ämne blev Israel sett ur en journalists synvinkel. Sivert började frimodigt att deklarera sin kristna tro och därmed var infallsvinkeln given. Han gjorde sedan en bra genomgång av den moderna staten Israels utveckling och särskilt hur den svenska staten förhållit sig till Israel. Han började med att redogöra för Tage Erlanders positiva hållning, fortsatte med Olof Palmes omsvängning. Palme var till en början inte kritisk men politiken ändrades när han tog Arafat i hand och banade väg för denne in i FN-huset. Det blev en milstolpe inte bara för Sverige utan också för FN.

Tydligen fanns det vid den här tiden ett gäng Palestina-anhängare inom SSU. Kan det ha varit dem jag mötte under mina år på Fjellstedtska 1970-1973? Var det inte då de unga på vänsterkanten började klä sig i Palestina-schalar? Jag minns hur de först försökte övertala mig och under min första resa till Israel med klassen försökte få mig att ta ställning. Antingen var man pro-Israel eller pro-palestinier. Något mellanting fanns inte vid den här tiden. Diskussionerna kunde bli ganska hätska och argument från Bibeln var inte att tänka på.

Sedan lugnade det ner sig, åtminstone för min del, men tydligen inte inom politiken. Den anti-israeliska propagandan hade fortsatt inom SSU och Margot Wallström var tydligen en av de drivande. Andra som drev saken så hårt att de fick inreseförbud i Israel var Gustav Fridolin för att inte tala om Mehmed Kaplan som samarbetade med Muslimska Brödraskapet. När dessa kom i regeringsställning började de med att erkänna Palestina som stat trots att det kan sättas i fråga om landet ens finns, om det finns säkra gränser, om det finns en armé som kontrollerar området, om det alls finns något folk som kan kallas palestinier ...

Journalisten Sivert Öholm visste att Sverige skickat ner miljarder i bistånd. Pengar som aldrig varit villkorade. Pengar som omdirigerades av Arafat direkt till hans privata konton i Schweiz. När Arafat dog var han en av världens rikaste personer. Idag lever hans hustru på dessa pengar som bland annat kommer från svenska skattebetalare. Palestinierna själva har inte kunnat åtnjuta alla dessa miljarder som ständigt strömmar in från olika delar av världen som ett understöd till Palestina. Förresten stannar det inte vid pengar. Iran och andra arabländer förser Hamas i Gaza med ett flöde av allt modernare vapen.

I detta läge tar Svenska kyrkan av någon outgrundlig anledning mer eller mindre ensidig politisk ställning mot Israel! I går tittade jag igenom några av motionerna till årets kyrkomöte. Jo, mycket riktigt där fanns en motion från en politiker inom Öppen kyrka för all (ÖKA) med förslag till kyrkomötet att kontrollera om Svenska kyrkans församlingar nu verkligen har följt tidigare beslut taget i kyrkomötet 2012. Då beslutades att Svenska kyrkan med dess församlingar ska följa uppmaningarna som kommer från Palestina att "avbryta alla investeringar, införa sanktioner och bojkotta företag och produkter från de israeliska bosättningarna på de ockuperade palestinska områdena, Västbanken och Östra Jerusalem."

Men inte nog med det; dessutom bör kyrkomötet uppmana den svenska regeringen att ... nä, jag orkar inte ens skriva ut förslaget.

Efter kvällens föredrag i en fullsatt Allianskyrka i Värnamo, uppskattningsvis över 200 personer, ställde sig gode vännen och brodern Erik upp och önskade se en Israels rörelse i svensk kristenhet. vem vet kanske är det nu dags att stå upp för Israel för tusentals räddhågsna kristna. I går höll jag Bibelförklaring i Pingstkyrkan i Vrigstad med ganska mycket folk samlat, idag detta i Värnamo och på onsdag och torsdag talar KG Larsson i Missionskyrkan i Forsheda. Kanske, kanske kan vi få se en motrörelse till svensk kristenhets mer politiska linje.

Kyrkomötet igen och något om Israel

Puh, det blev en lång dag men innehållsrik.

Eftersom jag inte måste läsa alla motioner till kyrkomötet denna gång har jag inte heller gjort det. Men den där om att tvinga kandidater till att förrätta vigsel av par av samma kön tar väl ändå priset. Hur kan man ens komma på tanken? Jo, därför att vigselförordnandet är ett statligt uppdrag. Det skickas ut från Kammarkollegiet och det måste sticka rejält i ögonen på politikerna att det för närvarande finns präster som är undantagna från svensk lag. Äktenskapet är enligt lag könsneutralt och den präst som inte godtar det bör naturligtvis inte heller ha något förordnande eftersom denne inte kan följa lagen. Naturligtvis måste kyrkomötet på sikt justera detta hur okristligt det än kan uppfattas.

Varför är då Svenska kyrkan så mån om att tillgodose statens behov? Och varför är staten så mån om att behålla en särskild lag om Svenska kyrkan? Är det inte så enkelt att svenska folket tydligen vill ha det så? Det spelar då ingen roll vad Bibeln eller bekännelsen säger. Men det stora mysteriet tycker jag ändå är, inte att staten vill kontrollera Svenska kyrkan, utan att staten samtidigt som den ska vara sekulär samarbetar intimt med Svenska kyrkan. Samarbetar? Ja, vigseln är ett bra exempel, men också begravningsväsendet. Kyrkbyggnader, kyrkogårdar för att inte tala om krishantering av olika slag. Det är klart att det är skönt för staten att slippa sådant!

Förutom att de kristtrogna bör ge sig på staten kanske de skulle samarbeta med Humanisterna. Christer Sturmark kan väl inte vara främmande för att verka för civiläktenskap, göra kommunerna till huvudmän för begravningsverksamheten eller läsa dikter när det krisar? Hur som helst kan inte jag se annat än att här behöver göras några rejäla omtag. Vi lever faktiskt inte på 1900-talet, än mindre på 18-, 17-, eller 1600-talet.

---

Jag hade tänkt publicera en artikel från Claphaminstitutet men det visade sig bara vara arbetsmaterial än så länge. Så det får anstå. Jag vet inte om du känner till Clapham, men från och med idag länkar jag till hemsidan här i högerspalten sedan återkommer jag när artikeln blir offentlig.

---

För övrigt har Kari och jag tillsammans med diakonissan idag firat högmässan i Rydaholm. Där celebrerade f Thomas som assisterades av f Stefan Sträng. det blev ett kärt möte för det var länge sedan jag träffade Stefan. Han har nu gått i pension från sin kyrkoherdetjänst så kanske blir det fler tillfällen att ses.

Sedan på eftermiddagen har jag haft Bibelförklaringar över Romarbrevet. det är Missionskyrkan och Pingstkyrkan i Rydaholm som har bett mig att under fem söndagar gå igenom kapitlen 9-11. Det är kärt arbete och verkar uppskattas eftersom det var mycket folk samlade. Roligt. Dessa kapitel om Israel och dess utkorelse är högaktuella i dagsnyheterna men nyheterna speglar självklart inte ur ett bibliskt perspektiv. Men människorna lyssnar när jag går igenom det bibliska perspektivet. Paulus erkänner Israels företräden men håller det också ansvarigt för att inte ha levt upp till dessa. Men det är tveklöst så att Israel enligt Paulus har en viktig plats i Guds frälsningsplan för mänskligheten.

Förvirringen på grund av okunskap om vad Bibeln lär om Israel är numera vida utbredd också i kristna sammanhang. Det finns två diken som jag ser det. I det ena diket bortser man helt från Israel och i värsta fall tillämpar man någon variant av ersättningsteologi. I det andra diket missförstår man Israels företräden och inbillar sig att Israel skulle ha något slag av genväg till Guds hjärta.

Nu dröjer det två veckor till nästa jag får tillfälle att fortsätta genomgången. Då ska vi ta oss an den andra delen, 9:30-10:21. Tänk jag ser redan fram emot det!

Förresten hade inte kyrkomötet att besluta något om Israel denna gången? Jag tror det. Ska kolla.

Kyrkomötets första session

Det finns flera skäl till att jag lämnat min anställning inom Svenska kyrkan. På Kanal 10 kunde jag informera tittarna om Lag om Svenska kyrkan, den ramlag som gör hela Svenska kyrkan till statens förlängda arm. Börje Claesson och Kjell Lindstedt hade ingen aaaaning om detta. Nej, och de flesta svenska har knappast det. Den lagen föreskriver att Svenska kyrkan ska vara öppen, demokratisk och territoriell.

I praktiken betyder det att det är mycket svårt för Svenska kyrkan att säga nej till riksdagsbeslut eftersom då blir Svenska kyrkan i något avseende sluten. Svenska kyrkan kan knappast säga nej till något. Att Svenska kyrkan är demokratisk betyder i sammanhanget att den är partipolitiskt styrd som redan har sett flera exempel på. Jag tänker förstås på ämbetsfrågan och vigselfrågan. Att Svenska kyrkan är territoriell förhindrar att min medlemsavgift hamnar utanför territoriet och förhindrar människor från att bilda nya församlingar. Det låter så fint med ord som öppen, demokratisk och territoriell men är förödande.

I det kyrkomöte som nu avslutat sin första session och förberett inför den andra sessionen i november har en motion 2016:29, du kan läsa den genom att klicka här, föreslagit att:

Kyrkomötet beslutar att uppdra till kyrkostyrelsen att till kyrkomötet återkomma med ett förslag till ändring i kyrkoordningen, som innebär att det blir ett villkor för vigning till präst att ha förklarat sig beredd att förrätta vigsel av par av samma kön.

Motionen är undertecknad av folk från Socialdemokraterna, Folkpartister i Svenska kyrkan, Öppen kyrka, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Nu hör det till behandlingen att Läronämnden ska uttala sig i denna fråga. De har yrkat avslag. När materialet sedan behandlades i utskottet röstade 8 personer att motionen ska avslås, men 7 att den ska röstas igenom! Det betyder att nästan halva utskottet går emot biskoparna som alla sitter i Läronämnden.

För att bli prästvigd i Svenska kyrkan krävs:

1. dop och konfirmation
2. medlemskap
3. har förklarat sig beredd att i alla uppgifter tjänstgöra tillsammans med andra som vigts till uppdrag i kyrkans vigningstjänst oavsett deras kön.

Nu vill kyrkopolitikerna införa ett fjärde krav; att man har förklarat sig beredd att förrätta vigsel av par av samma kön.

Teologiskt sett, om teologi har någon betydelse, är detta helt förkastligt. Biskopen ensam bestämmer vem han bedömer som lämplig för prästvigning. Har Svenska kyrkan upphört att vara episkopal i ordets rätta mening? Jag tror det.

Frågan är nu om politikerna kommer att köra över biskoparna i den andra sessionen i november. Jag håller inte det för omöjligt. Skälet är politiskt. Om jag förstått saken rätt är det Staten som genom Kammarkollegiet delar ut vigselförordnanden och de kräver att den som innehar ett vigselförordnande också är beredd att viga par av samma kön. Präster inom Svenska kyrkan ska inte kunna förvägra att utföra vad som är svenska lag. Om det finns sådana präster, och det gör det än så länge, ska de politiskt sett inte ha tillgång till ett vigselförordnande. Samvetsfrihet kan på den här punkten inte gälla på sikt.

Det finns bara ett sätt att lösa detta på; Ta bort Lag om Svenska kyrkan och inför civiläktenskap.

Till saken hör emellertid att Svenska kyrkan med sitt kyrkomöte inte kan fatta sådana beslut. det kan bara staten göra genom riksdagsbeslut.

Därför önskar jag att detta blir en valfråga till nästa val. det är dags att hålla staten ansvarig för kyrkans prekära situation. Hur kan staten stoltsera med att vara sekulär samtidigt som den hanterar kyrkan på detta sätt? Kräv att staten skiljer Svenska kyrkan ifrån sig!

Jag vet inte hur kyrkomötet kommer att rösta i november. På ett sätt spelar det ingen roll. Det ändrar ingenting för oss på kort sikt, men går beslutet igenom kommer Svenska kyrkan att bli än mer sekterisk.

Härom dagen fick jag en intressant artikel till mig via Claphaminstitutet. I en kommande blogg, efter att den publicerats, ska jag publicera och kommentera den.