Är man kallad så är man

Oj då, nu gick det en vecka igen, men nu kan jag lova en blogg om dagen för veckan som kommer. Just nu sitter jag på tåget till Stockholm för att i morgon döpa och på söndag fira högmässa. På kvällen reser jag så vidare till Uppsala för kyrkomötet nästa vecka. Ska sitta i ekumenik-utskottet och diskutera motioner hela veckan. Jag tror inte att det medför några större svårigheter. Vi får se.

Ett skäl till att jag legat lågt ett tag är att jag gjorts till biskopens tillsynsärende x 2. Jag nämnde om det i en tidigare blogg. För någon eller ett par veckors sedan var jag på förundersöknings-intervju och väntar på att få vidare besked. Det har gjort att jag inte velat skriva på bloggen, i alla fall inte i den saken. Jag är i och för sig inte ängslig för att skriva vad jag tycker, men det känns onödigt att skriva om det skulle påverka saken negativt.

Förhöret gick bra. Jag fick svara på vänliga, men uppriktiga frågor. Även om ärendet gällde att jag firar mässan i hemmen låg det i luften att de ville veta mer om min relation till Missionsprovinsen. Då var det ganska skönt att kunna berätta att jag reser till Stockholm utan förordnande från biskop Bengt eller konsistoriet. Jag reser till Stockholm därför att det finns människor som vill att jag ska komma med nattvarden. Då är det väl närmast en prästs plikt att genast ge sig i väg? Dessutom var det inte relationen till Missionsprovinsen anmälan mot mig gällde.

Jag kunde vidare erkänna (?) att jag är accepterad av och upptagen i Missionsprovinsens prästkollegium utan att ha lämnat Svenska kyrkan. Min förståelse säger att kan man vara med i Frimurarorden (vilket jag inte är, men andra biskopar och präster inom Svenska kyrkan) då kan man väl vara med i Missionsprovinsen?

Nu verkar det som att ärendet inte kommer att gå vidare, men jag har inte fått något besked ännu från stiftet. Jag håller inte längre reda på när domkapitlet sammanträder, men kan konstatera att kvarnarna mal långsamt. Det var väl i april som anmälningarna gick till domkapitlet? Om den anmälde är nervös eller mentalt svag måste det vara plågsamt med sådana handläggningstider.

Nåja, jag berättar för er när beskedet eller beslutet kommer. 

I morgon är det dags för dop - ute på Sandhamn! Drygt två timmars båtresa genom den stockholmska skärgården. Jag har aldrig varit där tidigare, men blev ombedd att döpa ett barn. Och som präst är man (nästan) skyldig att på något svara på en sådan förfrågan, eller ...

Eftersom jag aldrig varit i Sandhamn passade jag på att se några avsnitt av serien Morden i Sandhamn, så nu är jag lite försiktig. Jag kommer att vara obeväpnad. Är man kallad så är man.

Sunnlidens lilla katekes

Tidningen Dagen var visst innehållsrik idag. Här hittade jag en recension skriven av Bo Wettéus Det var länge sedan jag träffade honom. Han var en gång i tiden pastor i Baptistkyrkan i Aneby och engagerad i Ralingsås, både med bibelskolan Livskraft och Kronobergs missionen. Han måste vara omkring 80 år vid det här laget. Det är roligt att han läst min bok.

Det är roligt att Bo läst boken dels därför att han är baptist och jag har försökt vara ekumenisk, dels på grund av sin ålder vilket är en garanti för att han har förståelse för vad jag skriver. Jag saxar något ur recensionen:

I boken beskriver han sin egen tro och vad det är som gjort att han blev kristen och fortfarande är det. Det är en stark betoning på Bibeln, dopet och frälsnings visshet som den döpte kan leva i. Undervisningen är starkt Jesus-centrerad och författaren avfärdar alla andra frälsnings vägar som återvändsgränder.

I kapitlet "Dopet i den helige Ande" berättar han om hur han påverkats av den karismatiska väckelsen. Han förstod hur viktigt det var att synliggöra dopet i den helige Ande ... han vill undvika att se andedopet som bara en teori utan som en erfarenhet grundad i en historisk händelse.

 

Alla goda lutheraner, speciellt inom högkyrkligheten, kanske inte skulle hålla med om dessa ord, men Sunnliden vill förena god och sund teologi med starka andliga erfarenheter.

Att kalla boken "Sunnlidens lilla katekes" är kanske att ta i, men den ger mycket grundläggande undervisning om vad det är att vara och förbli en levande kristen och kan säkert hjälpa många på trons väg. 

Det var goda ord från en broder som levt hela sitt liv i en baptistisk tradition. Det visar att när vi vill hålla oss till Jesus och den heliga Skrift är inte skillnaderna så avgörande. Att kalla boken för Sunnliden lilla katekes är som sagt att ta i, men vackert.

Boken kan köpas i bokhandeln, beställas från förlaget Semnos eller direkt av mig, 225;- plus frakt.

kyrkomötet 2022-2025

 I dag får bloggens rubrik ställa en fråga vad som borde ha ett självklart svar, Det är klart att en kristen gemenskap, en trosgemenskap, måste innehålla olika åsikter liksom den innehåller olika människor. Olika människor har olika åsikter. Den kristna trosgemenskapen förenas genom tron, en gemensam insikt, i Guds hemlighet, snarare än genom åsikter. Hemligheten är uppenbara i Jesus från Nasaret, nedtecknad  i den heliga Skrift och omvittnad i bekännelsen. Ganska enkelt. En sådan trosgemenskap står över politiska nycker. Den borde den göra också inom den i mycket politiskt styrda Svenska kyrkan.

Kyrkoledamoten Jesper Eneroth har skrivit en motion till kyrkomötet som jag hoppas ska hamna i papperskorgen. Problemet tycks vara (S) och (C) har så mycket att säga till om i kyrkomötet att jag inte kan vara helt säker på att de politiska ideologierna inte vinner. Det är en olustig känsla. Detta att inte kunna lita på att Svenska kyrkan leds av sin egen bekännelse. Men i det här fallet tror jag det ordnar sig. 

Mina goda vänner Torkel Lindahl, Maria Andersson och Leif Nordlander, alla aktiva inom nomineringsgruppen Frimodig kyrka, har i dag skrivit en utmärkt artikel i tidningen Dagen. Du kan läsa den genom att kan du klicka här. Nu är det ett par veckor kvar innan kyrkomötets första session börjar. Då ska den här motionen och en rad andra diskuteras i utskott och leda fram till ett förslag. Förslaget ska sedan diskuteras och det ska fattas beslut i november då kyrkomötet samlas till en andra session.

"Linjalerna" blir kvar i Riksdagen

 Den här kan jag inte bara undanhålla er. Håll tillgodo genom att klicka här!

Den gröne jägaren

 Bilden är någon vecka gammal. Den är från dagen då jag spelade in ljudboken. Vi tog lunch, gick tvärs över Götgatan och stannade hos Den gröne jägaren. Där kunde vi äta den godaste Fish and Chips jag någonsin ätit. Plus att jag hade direkt utsikt mot min barndoms gata Kocksgatan. Den börjar på andra sidan Götgatan, Götgatan 64.

När jag läser lite mer om restaurangen får jag veta att Jacob Johans Anckarström lär ha ätit sin middag här den 16 mars 1792, innan han tog sig ner till operamaskeraden där han sköt ihjäl kung Gustav III med en pistol laddad med metallskrot.

Restaurangen Den gröne jägaren såg dagen ljus redan på 1600-talet. Då låg den visserligen ett par kvarter längre nordöst till, men i alla fall. Då hette ön Åsön. Det var först 1868 som namnet blev Södermalm.

 

Det var ganska lugnt på restaurangen vid den hör tiden, men när det är matchdag, det vill säga när Hammarby spelar match hemma, är restaurangen fylld av supporters. Några timmar innan och några timmar efteråt för eftersnack.

Roten som bär dig blev ljudbok

 Så är jag äntligen hemma igen efter fem dagar i Stockholm. Två av dessa dagar har jag ägnat åt att spela in Roten som bär dig. Den kommer nu att bli ljudbok. Vad jag har förstått är statistiken för antalet pappers böcker på väg ner och för ljudböcker på väg upp. Nyligen bildade Sjöbergs förlag i samarbete med andra  en sådan ljud-central för kristna böcker. Den går under namnet Keystory och du hittar dit genom att klicka här. Jag tror inte att min inläsning kommer att dyka upp där, åtminstone inte ännu. "Mitt" förlag Semnos föredrar tills vidare att satsa på typ Bookbeat eller vad det kan heta. Vi får väl se i sinom tid.

Det tog två dagar att läsa in boken. Slutresultatet kommer att bli mellan sex och sju timmar. Den gode ljudteknikern Torbjörn Frisk kommer att använda en dag framöver för att redigera. Det är viktigt att slutresultatet blir bra så eventuella störningar tas bort. 

Det här var min andra ljudbok och jag hoppas de blir tillgängliga för allmänheten under hösten. Jag säger till när jag vet. Kanske kan jag vid ett senare tillfälle spela in Det vi inte ser. Den är mer omfattande.