Sven och Erik

 På den här resan till Grekland har fokus varit på sol och bad. Det har vi fått  hr mycket som helst av. Men jag reser sällan ut att ha med mig någon eller några böcker. Enda nackdelen är att de oftast tynger packningen. Självklart har jag med mig bibeln, men inte min stora Folkbibel utan faktiskt Bibel 2000. Det beror dels på att den väger mindre, dels på att jag för tillfället läser apokryferna, närmare bestämt Mackabéerböckerna. Sedan har jag med mig två gamla böcker som tidigare inte blivit lästa. Den ena handlar om Paulus, utkom 1967 och är skriven av Sven Svensson. Den andra är en kommentar till Filipperbrevet och Kolosserbrevet skriven av Erik Bernspång 1979. Den senare är jag bekant med, men vem är den förre? Jag googlade och fann följande på Wikipedia:

Svenson började på Svenska Morgonbladet som krigskorrespondent och utrikesredaktör i Finland. År 1953 blev han redaktionschef och chefredaktör för Svenska Journalen, en tidning med ambitionen att informera om världsvid mission. Svenson gjorde många resor och mötte många miljöer och människor som beskrevs med reportage i tidningen samt i flera böcker. År 1958 tog han initiativet till en insamling för ett missionssjukhus, något som senare blev grunden för Svenska Journalens Läkarmission.^[4]

År 1969 blev han chefredaktör för Svenska Baptistsamfundets tidning Veckoposten samt chef för Westerbergs bokförlag.

Jag vet inte varifrån boken jag fann i min bokhylla kom ifrån, men Paulus intresserar mig. Det visade sig att boken är en reseskildring med anknytning till Paulus och hans resor framför allt i Mindre Asien, men även Grekland och Italien. Den gav mig mycket eftersom den i grund handlar om den miljö Paulus färdades i. Bokens titel är Det började i Tarsus.

Så här kan det se ut från vår balkong när solen går ned.

När väckelsen spred sig på Fjellstedtska skolan 1972-1973 var Hans Sundberg ledande. Hur det gick till kan jag inte säga för jag vet inte, men vid ett tillfälle var några av oss samlade i Munkfors varifrån Hans kommer. Då var Erik Bernspång behjälplig. Om han råkade ha några möten där eller om hans avsikt var att träffa oss vet jag inte. Kanske kan Han kommentera detta? Några år senare skrev han min medhavda kommentar. Tänk att jag skulle läsa den mer än fyrtio år senare ...

Cliff Bay hotel, Paleros

Oj, vad det är varmt. Bra att det finns skugga, men där är 37 grader. Tänk att det är möjligt att ligga timmar i en pool! Flera gånger om dagen. 

Denna 10 söndagen efter Trefaldighet handlar om förspillda tillfällen. Jag vet inte om jag just i dag gillar den rubriken. Det är nog bra att rubriken finns i Evangelieboken, men kom samtidigt i håg att dessa rubriker fanns inte från början. De är konstruerade efteråt så det är lite kluvet. Bibeltexterna är levande ord som ska talas i stunden och fungera som tilltal i en predikan. Inte sorteras in eller styras av konstruerade rubriker. men inget ont utan att det har något gott med sig. På det här sättet arbetar sig församlingen eller åtminstone  prästen igenom trosläran, eller ... 

 Bilden ovan visar något av poolen och restaurangen, men det är utsikten som är bedårande. Tänk att vi har valt bort den för att i stället ha utsikten åt andra hållet - mot bergen. Bilden nedan är tagen från vår balkong som har skugga från och med middagstid. I framkanten ligger en mäktig olivlund och där finns också ett och annat fikonträd. de är förresten mogna att nu plocka från trädet och äta direkt.

Grekland

 Så underbart! Kari och jag befinner oss för närvarande i Paleros i Grekland. Kari har jobbat hela sommaren och jag tillbringade hela förra veckan i Transtrand så nu kopplar vi verkligen av. Det blir sol och bad för hela slanten. Nästan. Idag (tredje dagen) behöver vi faktisk vila från solen. Den är oerhört intensiv och vi blir snabbt brända. 

Så vi har nu lyssnat till en inspelning av Christian Braw. Oerhört bra och lärorikt. Den som vill veta mer om kyrkans historia i Sverige ska absolut lyssna på detta klipp och ett liknande som kom i dag  Vill du lyssna på dagens så klicka här..

Christian ger perspektiv på kyrkan i Sverige och eftersom jag är lite insatt sedan tidigare drar jag efter andan när jag hör honom. Till exempel lyfter han detta enkla faktum att kyrkan är en. Reformationen ändrade inte på det. Vidare får jag veta att Martin Luther knappast var den viktigaste personen när det kom till reformationen i Sverige. Kort sagt: mycket intressant och lärorikt. Rekommenderas.

I morgon ska vi ut på en båtresa i det joniska havet. Vi har gjort den tidigare, men ser ändå fram emot den. Vi kommer bland annat besöka Porto Katsiki som har en av de vackraste stränderna som finns här, Vidare Ithacha, platsen där legenden om Odysseus utspelade sig. och ön där Aristoteles Onassis bodde. Ja, det ska bli skönt med denna dagsutflykt.

Ska försöka återkomma med några andras tankar senare i veckan. önskar er allt gott tills vidare.

CREDOS Ungdomsutbildning

 Det är fredag och jag har varit med om en fantastisk vecka som inte är slut än. I morgon har jag mina två sista lektioner, GT 12 om tiden fram till Andra templet och sedan Dogm 14 om Guds ord och sakrament. Därefter är det endast ett klipp kvar för denna vecka och vi har gått igenom 14 videoclip från Bibelskolan-on-line. Under året som sedan ligger framför oss gör vi ytterligare 11 visningar och går i mål. Då har "eleverna" gått igenom alla 75 avsnitten och ägnat ungefär en timme åt varje avsnitt. Gissa om de är taggade och gissa om dem är sugna på att besöka din skola!

Jag måste sägas att jag imponeras av dessa ungdomar från 16 år och uppåt. De flesta tror jag har fyllt 18. De är i stort sett handplockade och kommer oftast, men inte alltid, från kristna uppväxtmiljöer. De har goda förkunskaper. Bättre än många församlings anställda. De ställer gärna frågor och fördjupar samtalen. De har lätt för att diskutera eftersom de är så "hungriga" efter att lära känna Gud.

CREDO hette på min tid för SESG. Rörelsen bytte namn 1997. Annars har rörelsen har funnits i nästan 100 år (sedan 1924). Det var till en början en samverkan mellan studenter i Norden och finns nu separat i vart och ett av de nordiska länderna. Jag hade min första prästtjänst i CREDO, med inriktning just på skolungdomar. Därför är det extra fantastiskt att jag nu får undervisa via Bibelskolan-on-line och följa dessa "elever" under tre år. Så lång tid tar det att gå igenom de 75 videoklippen. Såg förresten att det nu fattas fyra elever för att antalet ska bli 700 personer! Det är klart att jag är tacksam!

 Klockan är sju på morgonen. Solen lyser och allt är stilla. I går kväll gick jag ut en sväng. Då var Sveavägen fylld av festande människor. Trafikljusen var släckta och folkskarorna rörde sig fritt på gatan medan de mest fantastiska bilar sakta smög fram. Stora vrålåk från 1950-talet blandades med mer kända märken. Sta´n förvandlades för en stund till en enda stor marknadsplats. Musiken dånade ur bilarnas högtalare och det var inte svårt att se glädjen.

Nu är det tyst och jag börjar dagen med att söka Gud. Eftersom jag glömt min bibel i bilen som står parkerad några kvarter bort plockar jag fram datorn och söker upp bibeltexterna på dator. Där hittar jag en sida med flera olika översättningar och jag kan till och med klicka så jag får texterna jag sökt upplästa. I stället för att läsa lyssnar jag. Här finns 1917 och Folkbibeln, men också Nu-bibeln och Svenska kärnbibeln. Jag läser dagens texter och jämför. Kärnbibeln har gott om kommentarer och flera av dem berikar mig. Om du själv vill se på sidan hittar du den genom att klicka här. Den är värd ett besök och för den som vill studera är den ett fynd. Jag sparar den.

Sedan går jag ut på You Tube för att sätta på lite lovsång. Då hittar jag ett fantastiskt spår. Det är en lovsångskväll från Filadelfiakyrkan som börjar med en recitation för att sedan gå över till en ljuvlig lovsång. Vill du lyssna kan du klicka här.

Innan jag skriver de här raderna går jag ut på balkongen. Solen skiner och jag ser ut över hustaken bort mot Observatorielunden. Bra början på 8 söndagen efter Trefaldighet. Jesus talar i veckans evangelium om att inte bara höra utan också göra. Det är en text som passar bra när jag senare i eftermiddag ska ta mig till Gotlandsgatan för att celebrera mässan. Jag ser redan fram emot den.

St Filippus, Stockholm

I dag är det exakt 57 år sedan Herren Jesus visade mig Vägen. Det är märkligt att jag fortfarande så lång tid efteråt berörs av det. Söndagen var den 8:e efter Trefaldighet och jag fick för första gången i mitt liv komma till nattvardsbordet. Datumet var 8 augusti och året var 1965.

Helgen vi har framför oss har jag blivit ombedd att komma till Södermalm för att först fira högmässan med en tilltänkt församling. Ja, tilltänkt och tilltänkt, den finns ju redan om än inte formaliserad. Efter högmässan serveras kaffe och så blir det församlingsmöte. I det mötet ska det diskuteras om framtiden. Är tiden nu mogen att formalisera gemenskapen? Är vi tillräckligt många för att vara och bära församlingen vidare in i framtiden? Är det dags att kalla en präst att ansvara för det lokala arbetet? Kanske fira högmässa varje söndag i stället för som nu varannan? Hur ska allmänheten informeras om beslutet? Och bjudas in till något slag av introduktionskurs till kristen tro? Det sägs att Stockholm vaknat något och att människor på gatan frågar efter meningen med livet.

Bilden fanns på Wikipedia och föreställer St Filippus.

Efter högmässan reser jag till Credos fjällgård i Transtrand, Sälen för att undervisa ett 30-tal ungdomar utifrån Bibelskolan-on-line. Tänk vilken nåd att få göra det 57 år senare?! Om du inte tidigare har besökt hemsidan är adressen www.sunnliden.se och Bibelskolan hittar du genom att klicka här. 

Så önskar jag dig en välsignad helg!

Pride i dag

 Det ska erkännas att jag alltid varit skeptisk mot HBTQ-rörelsen i allmänhet och Pride-tåget i synnerhet även om jag aldrig skulle kalla mig själv för homofob. Det är det bara andra som gör.

Det kan finnas många skäl för en kristen att ställa sig kritisk till de friheter som brett ut sig under min tid, det vill säga från 1960-talet. Det starkaste skälet utifrån mitt kristna perspektiv är nog att människans lössläppthet i slutänden skadar henne. Det finns vad jag förstår ingen människa som är fri eller ens fri att göra som man själv vill. I stället är det en fråga om vem man tjänar eller vem man vill tjäna.

I dagens nummer av Världen idag har Per Ewert skrivit en upplysande ledare. Den handlar om hur verkligheten börjar komma i fatt rörelsen. Jag citerar från inledningen av den:

Årets Pridevecka har illustrerat hur arrangemanget krockar alltmer med det övriga samhällets intressen. På två områden, transfrågan och apkoppsviruset, går Pride helt tvärs mot vårdens behov och slutsatser. 

Pride har förstås rätt att ställa sig utanför samhället, men det borde då rimligen få konsekvenser för hur politiker och myndigheter ställer sig till fenomenet.

Jag citerar inte mer än så utan den som vill läsa fortsättningen kan själv klicka här.

Även om jag måste vara lite försiktig med vad eller hur jag skriver, åsiktsfriheten är tämligen begränsad i mitt sammanhang, undrar jag om detta inte är en fråga för biskoparna. Är det inte olämpligt att aktivt stödja en rörelse som uppenbarligen leder människorna så fel?