15 maj 2014

Inne i i bilen sitter från vänster Hans Sundberg, undertecknad och Samuel Robertsson.
Kort är taget när vi anlände Hetauda för att undervisa blivande pastorer.

I dag är det fyra år sedan olyckan, en händelse som kom att förändra mitt perspektiv. Jag är tacksam för att jag lever och vill förvalta den tid jag har kvar på bästa sätt. Så hjälp mig Gud.

Mina tankar har idag särskilt gått till familjen Robertsson som förlorade sin Samuel i olyckan. I går kväll var jag och talade över Galaterbrevet i Ulriksbergskyrkan i Växjö. Efter bibelförklaringen fick jag en fråga om Gal 6:5 där det står att var och får bära sin börda. Frågan gick ut på att det i v 2 står att vi ska bära varandras bördor. Hur hänger det ihop? Det finns olika slag av bördor. Självklart ska vi bistå varandra så långt som möjligt, MEN det finns också bördor som vi måste leva med, själva bära genom livet. Dit hör sorgen efter en älskad.

Vi kan inte styra än mindre befalla livet. Det är bara att begripa att livet alltid har två sidor, en positiv och en negativ. Tillvaron i den här världen är genomsyrad av synd och ofta tar den ut sin rätt. Då är det gott att veta att vår Gud alltid är med oss oavsett vad som sker. Den Gud som har visat sig själv för oss i Jesus Kristus och som har uppväckt honom från de döda är vår Gud. Och Han har fött oss till ett levande hopp om att vi en dag ska få se Honom sådan Han är. Det hoppet är vårt och vi gläder oss över det också i våra lidanden. Honom tillhör äran i evighet.

Samuel Robertsson