S:t Pauli i Göteborg

Idag har jag firat högmässa i S:t Pauli kyrka i Göteborg. Det var mycket angenämt. Kyrkan var i princip fullsatt och det brukar den visst vara. Förutom läktarna förstås. Det går att få in ett par hundra till gissar jag. Och kanske kan det behövas eftersom folk tydligen reser från alla delar av Göteborg för att få fira högmässan där. Som S. som satt vi samma bord som R. och mig vid lunchen; hon firar högmässan i S:t Pauli men betalar kyrkoavgift till en annan församling- När ska kyrkomötet ändra i systemet?

Kyrkoherden Daniel Bennsten celebrerade och predikade. Han hölls sig till den GT-liga berättelsen och gav oss goda insikter. Till exempel står det i texten om djur "som HERREN Gud hade gjort." Och sedan när Eva frestas säger ormen: "Har Gud verkligen sagt ..." Som ni ser av texten står det först två namn på Gud: HERREN, som är det personliga namnet och sedan Gud som är det allmänneliga ordet för Gud. Tolkningen blev att HERREN är personlig och vill ha en personlig relation med oss, men att ormen vill se bort från den personliga relationen. Genast är Eva ute på farlig mark eftersom hon plötsligt glömt bort den Gud som umgåtts med henne personligt och nära. Nu är Gud opersonlig och långt borta. Ja, det är sannerligen tänkvärt. Tänk vad viktig den personliga relationen ändå är?!

Efter kyrklunchen talade jag och svarade på frågor. Ämnet för dagen var de smågruppernas stora betydelse. Ämnet är inte särskilt nytt eller på det sättet utmanande för mig efter 20 år. Men jag tyckte verkligen att de var lyhörda. Jag kunde se hur många längtade efter att få praktisera det jag berättat om. Och kanske får de det. Kyrkoherden vill tydligen uppmuntra livet i hemmen. Det kan jag förstå. Om nu folket är utspritt över hela staden kan de träffas i sina hem och sedan på söndagen komma samman till en härlig högmässa och en gång i månaden ha en storsamling som den idag. Det behöver inte vara ett långt steg från tanke till handling.

Annars får jag nog förutom några "obligatoriska" TV-inslag ägna kvällen år förberedelser. I morgon börjar jag fortbildningen av kontraktets präster och diakoner. Ja, det vill säga med dem som har anmält sig. Vi är ett drygt tiotal som ska studera Romarbrevet och jag ser mycket fram emot det. Min bön är naturligtvis att studierna ska ha betydelse för deras fortsatta kamp inom Svenska kyrkan. Och till glädje förstås. Kanske vara en uppmuntran i den personliga relationen med Gud.

TV-programmen? Ja, först Idévärlden. I kväll handlar det om nationalismen. Jag har tyckt ända sedan Sverigedemokraterna fick luft under vingarna att problemet knappast är deras människosyn. Inte heller att hela partiet skulle vara nazistiskt för det tror jag inte på. Jag har förundrat mig över att media inte har adresserat just nationalismen! Tvärtom har de andra partierna tävlat om vilka som kan vara mest nationalistiska! Kom ihåg Almedalen.

I kväll kommer idéhistorikern Sven-Eric Liedman att varna för nationalismen som sprider ut sig i Europa. Men mot honom och hans tes ställs statsvetaren Katarina Barrling och historikern Lars Trädgårdh. Både dessa opponenter har respekt med sig så jag ser verkligen fram emot att få lyssna till dem kl 20.00. Om du vill går det säker att se det i efterhand på SVT-play.

Det andra programmet jag vill se är förstås Agenda men vad det innehåller har jag i skrivande stund ingen aning om. Det har över tid varit rätt blandad kvalité på inslagen och lite för många inslag på den korta på kort tid programmet har till förfogande, men Aktuellt-redaktionen och Agenda har skärpt sig sedan Trump blev president. Det går inte att beklaga sig över att 63 miljoner amerikaner röstat fram Trump hur länge som helst. Nu har tiden kommit att i stället tänka över de egna reflektionerna. Kanske Trump säger något, till exempel om Sverige, som vi svenskar behöver höra? Jag tror det.

Nej, innan dess blir det lite förberedelser. Återkommer i morgon.