Nu är behandlingen av ärenden i full gång. Men det har gått ovanligt fort så här långt och jag tycker mig ana en viss uppgivenhet när ledamöterna argumenterar. FK:s ledamöter har varit uppe i några ärenden. Först ut var Leif Nordlander som gjorde ett tilläggsyrkande redan på första betänkandet. Det första betänkandet handlar om ekonomin på den nationella nivån. Leif visade sig missnöjd framför allt med vad som kalla GIP och GAS. Här spenderas miljoner och miljoner på att samordna datasystemen, men det går långsamt och kompetensen är sådan att Leif tyckte vi skulle yrka på en revision. Imorgon ska det röstas.
Lite grann i samma riktning gick det när Niclas Grahn (POSK) beklagade sig över att det beslut vi tog för fyra år sedan om en nationell plan för konfirmationsverksamheten ännu inte verkställts. Efter några inlägg försvarade sig utskottet med att motståndet varit för stort ifrån stiften. Jag förundras.
När sedan Anders Novak (KR) menade att databasen för inomkyrklig clearing var svåråtkomlig och behövde uppdateras och utskottet höll med började jag fråga mig själv vad de håller på med i Kyrkans Hus.
Så kom vi till frågan om evangelister. Ingen talare var föranmäld förutom att biskop Tuulikki Koivunen Bylund talade för utskottet och Marianne Kronbäck (KR) la ett ord för sin motion. Och biskopen slog mig med häpnad. Hon gjorde två uttalanden. Hon sa att "alla är evangelister" och vidare att "det räcker med fyra evangelister, eller kanske fem". Det var allt. Men hur kan en biskop bete sig så? Vi är inte alls alla evangelister. Evangelisten är ett särskilt ämbete i Nya Testamentet. Vet hon inte det? Vidare räknar man med att ungefär 10% av församlingens medlemmar sannolikt bär på evangelistens kallelse. Men det låg tydligen bortom biskopens horisont. Och med de fyra evangelisterna åsyftade hon Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Men vem är den femte, frågade ordföranden, varvid biskopen går fram och säger Johan Sebastian Bach och sedan går och sätter sig. Jag häpnar och inser att det inte är någon idé att yttra sig i detta ärende.
Sedan var det dags för mötet att behandla frågan om arbetsledande komministrar. Bo Hansson (ÖKA) vill att alla arbetsledande ska skriva på ett papper där de lovar att samarbeta med motsatt kön. Här fanns en rad talare. Vilka? I tur och ordning Anna Sara Walldén (C), Dag Sandahl (FK), Bertil Olsson (KR), Bert Lönndahl(FK), Torbjörn Lindahl (FK) och Fredrik Sidenvall (FK). Alla dessa var kritiska till förslaget och hade mycket goda argument. Den enda som talade för utskottets vilja var Karin Långström Vinge (FiSK), - tyvärr. Och vilka argument de bar fram! Dag talade om att tragedin håller på att övergå till komedi. Bertil om att vi nu plötsligt har två olika slag av komministrar, några som behöver skriva på och andra som inte behöver skriva på. Det hierarkiska systemet byggs ut. Bert menade att att inget papper behövs eftersom arbetsledningen sker på delegation från kyrkoherden. Torbjörn berättade att det inte varit någon behandling i utskottet utan bara ett konstaterande att ett sådant papper måste vi ha. Han frågade sedan: "Vad är problemet" och hävdade att vi behöver försoning i ämbetsfrågan. Fredrik menade att detta är en fråga som hör hemma i svensk arbetsrätt och kan bli ett ärende för EU. Vad blir det då av alla dessa goda argument? Sannolikt ingenting. Det hela känns rätt meningslöst måste jag säga. Jag tappade fullständigt lusten att över huvud taget yttra mig idag eller imorgon.
Sedan diskuterades vilka titlar som ska gälla för prästerna. Någon menade att det ska släppas fritt eftersom det redan är fritt och någon annan menade att detta ska styras upp. Men handen på hjärtat; gör inte pastoratet som arbetsgivare som det vill? Ibland upplever jag det som att SvK faller sönder i sina beståndsdelar.
Sedan behandlades också Betil Murrays och min motion om det sätt SvK hanterar sin demokrati. Motionen har behandlats välvilligt och det låter som att demokratin kommer att diskuteras mer framöver. Den motion som kommer att gå igenom är skriven av Sven Kragh (C) och han uttryckte att vi "måste göra något för samtalet mellan förtroendevalda och vigda, - för det gnisslar". Jag förvånas över tonen och kastas plötsligt mellan hopp och förtvivlan. Tänk om det blir goda samtal eller tänk om det blir kompromisser som gör det ännu svårare för meningsskiljaktligheter.
Jag är inte ledsen för att nästa mandatperiod slippa det här spektaklet.
Lite grann i samma riktning gick det när Niclas Grahn (POSK) beklagade sig över att det beslut vi tog för fyra år sedan om en nationell plan för konfirmationsverksamheten ännu inte verkställts. Efter några inlägg försvarade sig utskottet med att motståndet varit för stort ifrån stiften. Jag förundras.
När sedan Anders Novak (KR) menade att databasen för inomkyrklig clearing var svåråtkomlig och behövde uppdateras och utskottet höll med började jag fråga mig själv vad de håller på med i Kyrkans Hus.
Så kom vi till frågan om evangelister. Ingen talare var föranmäld förutom att biskop Tuulikki Koivunen Bylund talade för utskottet och Marianne Kronbäck (KR) la ett ord för sin motion. Och biskopen slog mig med häpnad. Hon gjorde två uttalanden. Hon sa att "alla är evangelister" och vidare att "det räcker med fyra evangelister, eller kanske fem". Det var allt. Men hur kan en biskop bete sig så? Vi är inte alls alla evangelister. Evangelisten är ett särskilt ämbete i Nya Testamentet. Vet hon inte det? Vidare räknar man med att ungefär 10% av församlingens medlemmar sannolikt bär på evangelistens kallelse. Men det låg tydligen bortom biskopens horisont. Och med de fyra evangelisterna åsyftade hon Matteus, Markus, Lukas och Johannes. Men vem är den femte, frågade ordföranden, varvid biskopen går fram och säger Johan Sebastian Bach och sedan går och sätter sig. Jag häpnar och inser att det inte är någon idé att yttra sig i detta ärende.
Sedan var det dags för mötet att behandla frågan om arbetsledande komministrar. Bo Hansson (ÖKA) vill att alla arbetsledande ska skriva på ett papper där de lovar att samarbeta med motsatt kön. Här fanns en rad talare. Vilka? I tur och ordning Anna Sara Walldén (C), Dag Sandahl (FK), Bertil Olsson (KR), Bert Lönndahl(FK), Torbjörn Lindahl (FK) och Fredrik Sidenvall (FK). Alla dessa var kritiska till förslaget och hade mycket goda argument. Den enda som talade för utskottets vilja var Karin Långström Vinge (FiSK), - tyvärr. Och vilka argument de bar fram! Dag talade om att tragedin håller på att övergå till komedi. Bertil om att vi nu plötsligt har två olika slag av komministrar, några som behöver skriva på och andra som inte behöver skriva på. Det hierarkiska systemet byggs ut. Bert menade att att inget papper behövs eftersom arbetsledningen sker på delegation från kyrkoherden. Torbjörn berättade att det inte varit någon behandling i utskottet utan bara ett konstaterande att ett sådant papper måste vi ha. Han frågade sedan: "Vad är problemet" och hävdade att vi behöver försoning i ämbetsfrågan. Fredrik menade att detta är en fråga som hör hemma i svensk arbetsrätt och kan bli ett ärende för EU. Vad blir det då av alla dessa goda argument? Sannolikt ingenting. Det hela känns rätt meningslöst måste jag säga. Jag tappade fullständigt lusten att över huvud taget yttra mig idag eller imorgon.
Sedan diskuterades vilka titlar som ska gälla för prästerna. Någon menade att det ska släppas fritt eftersom det redan är fritt och någon annan menade att detta ska styras upp. Men handen på hjärtat; gör inte pastoratet som arbetsgivare som det vill? Ibland upplever jag det som att SvK faller sönder i sina beståndsdelar.
Sedan behandlades också Betil Murrays och min motion om det sätt SvK hanterar sin demokrati. Motionen har behandlats välvilligt och det låter som att demokratin kommer att diskuteras mer framöver. Den motion som kommer att gå igenom är skriven av Sven Kragh (C) och han uttryckte att vi "måste göra något för samtalet mellan förtroendevalda och vigda, - för det gnisslar". Jag förvånas över tonen och kastas plötsligt mellan hopp och förtvivlan. Tänk om det blir goda samtal eller tänk om det blir kompromisser som gör det ännu svårare för meningsskiljaktligheter.
Jag är inte ledsen för att nästa mandatperiod slippa det här spektaklet.
4 kommentarer:
Lyssnade på vebben. Det luktar kött från talarstolen med några få undantag. Så går det när diakonin inte lyfts fram. / Magnus Olsson
Kyrkomötet började idag med en urusel andakt. "Vår Gud är oss en väldig borg" skulle sjungits istället för "jagets kråksång"
Kom hem, älskling. Kom hem!
När Tuulikki Koivunen Bylund talar tystnar stenarna.
De tycker att det är genant att argumentera mot de med lägre intelligens.
(Ja nu var jag elak, men begreppet stendum räcker inte för att beskriva galenskapen.)
Om nu alla döpta är evangelister, varför räcker det då med fem?
Sanningen är väl att utskottet inte vill ha fler bibeltroende bland medlemsskaran?
Samtalet mellan förtroendevalda och vigda gnisslar.
Resultatet av den motionen blir väl att de vigda måste utforma gudstjänsterna efter de förtroendevaldas vilja, eller?
Skicka en kommentar