Nu står det klart vilka ledamöter som valts in i kyrkomötet för mandatperioden 2014-2017. Som vi redan vet har Frimodig kyrka tappat ett mandat, nämligen mitt. Växjö stift tappade röster. Vi har inte längre två utan endast ett mandat, Dag Sandahl. Men jag menar att en Dag Sandahl är som två Håkan Sunnliden eller kanske till och med tre.
Just när jag var klar med den här bloggen redovisades personrösterna. Då visade det sig att Dag fick 652 röster mot mina 643. Jag trodde aldrig att det var så jämnt. På tredje plats kom Håkan Persson med 271 röster. Det är just vi tre som nu får sitta med som ordinarie i Växjö stiftsfullmäktige. Som jämförelsesiffra kan sägas att Kristdemokraternas starke man, Bertil Olsson, kom in i kyrkomötet med 149 röster och i POSK som gick så stort fram hade förste man (kvinna) Sofia Rosenquist 555 röster. Jag vet inte hur det räknas men det verkar som att både Dag och jag gjort ett bra val. Tack alla ni som röstade på mig. Var inte ledsna! Låt oss komma igen - om det blir någon nästqa gång.
Idag fick jag tidningen Kyrka och Folk, en tidning jag rekommenderar för oss konservativa. Ledaren skrevs av Fredrik Sidenvall som för övrigt också sitter kvar i kyrkomötet. Tack och lov. Han förutsåg att jag skulle få lämna kyrkomötet nen hade godheten att i ledaren beklaga detta. Den som vill kan läsa ledaren här.
Jag kunde konstatera att FK:s Berit Simonsson har fått 1292 kryss och att bara Wanja Lundby-Wedin har fått fler, till och med 2871 röster. Det är väl fantastiskt att Berit har fått så många personröster. Det är bra att hon och även Hans Weichbrodt sitter kvar. Övriga som sitter kvar är Bertil Murray, Leif Nordlander, Mikael Grenstedt, Dan Sarkar och Berth Löndahl. Till dessa kommer så tre nya; Nasrin Sjögren, John-Erik Sturesson och Stefan Aro. Den sistnämnde har varit ersättare under perioden som strax ligger bakom oss. Stefan är en härlig broder som jag ska få förmånen att arbeta ihop med 7-9 februari 2014 då vi båda ska tjäna i en bibelhelg i Finland.
Jag är inte ledsen för att jag inte sitter med i kyrkomötet nästa mandatperiod. Det har varit roligt att lära känna vännerna och det har varit intressant och lärorikt att skriva motioner. Det har också varit en förmån att få se spelet bakom kulisserna. Det imponerar inte kan jag säga. Jag kan ha större förståelse för det, men är knappast mindre kritisk. Vi måste göra oss av med det, menar jag som tror att vi vill vara en del av den allmänneliga kyrkan, rent förkunna Guds Ord och rätt förvalta sakramenten. Nu är det som det är och om Antje Jackelen blir ärkebiskop blir det ekumeniska läget än värre. Om det nu kan bli värre. Vad jag förstår är det inte bara de ortodoxa kyrkorna och Mekane Yesus kyrkan som markerat avstånd utan också den Romerska katolska kyrkan börjar ge upp oss. Snart är det väl bara Svenska kyrkan i hela världen som "har den rätta läran."
Ikväll har jag varit i Råhults missionshus som ligger någon mil utanför Värnamo. Det var verkligen ett gammalt hederligt läsarmöte med efterföljande servering. Jag inser att jag för en stund förflyttades åtskilliga decennier bakåt i tiden. Samtidigt förundras jag över att dessa små församlingar med sina missionshus ändå finns kvar. Jag har svårt att tro att vi någonsin får uppleva en sådan folkväckelse igen, men kanske på andra sätt. För Gud är ingenting omöjligt.
Just när jag var klar med den här bloggen redovisades personrösterna. Då visade det sig att Dag fick 652 röster mot mina 643. Jag trodde aldrig att det var så jämnt. På tredje plats kom Håkan Persson med 271 röster. Det är just vi tre som nu får sitta med som ordinarie i Växjö stiftsfullmäktige. Som jämförelsesiffra kan sägas att Kristdemokraternas starke man, Bertil Olsson, kom in i kyrkomötet med 149 röster och i POSK som gick så stort fram hade förste man (kvinna) Sofia Rosenquist 555 röster. Jag vet inte hur det räknas men det verkar som att både Dag och jag gjort ett bra val. Tack alla ni som röstade på mig. Var inte ledsna! Låt oss komma igen - om det blir någon nästqa gång.
Idag fick jag tidningen Kyrka och Folk, en tidning jag rekommenderar för oss konservativa. Ledaren skrevs av Fredrik Sidenvall som för övrigt också sitter kvar i kyrkomötet. Tack och lov. Han förutsåg att jag skulle få lämna kyrkomötet nen hade godheten att i ledaren beklaga detta. Den som vill kan läsa ledaren här.
Jag kunde konstatera att FK:s Berit Simonsson har fått 1292 kryss och att bara Wanja Lundby-Wedin har fått fler, till och med 2871 röster. Det är väl fantastiskt att Berit har fått så många personröster. Det är bra att hon och även Hans Weichbrodt sitter kvar. Övriga som sitter kvar är Bertil Murray, Leif Nordlander, Mikael Grenstedt, Dan Sarkar och Berth Löndahl. Till dessa kommer så tre nya; Nasrin Sjögren, John-Erik Sturesson och Stefan Aro. Den sistnämnde har varit ersättare under perioden som strax ligger bakom oss. Stefan är en härlig broder som jag ska få förmånen att arbeta ihop med 7-9 februari 2014 då vi båda ska tjäna i en bibelhelg i Finland.
Jag är inte ledsen för att jag inte sitter med i kyrkomötet nästa mandatperiod. Det har varit roligt att lära känna vännerna och det har varit intressant och lärorikt att skriva motioner. Det har också varit en förmån att få se spelet bakom kulisserna. Det imponerar inte kan jag säga. Jag kan ha större förståelse för det, men är knappast mindre kritisk. Vi måste göra oss av med det, menar jag som tror att vi vill vara en del av den allmänneliga kyrkan, rent förkunna Guds Ord och rätt förvalta sakramenten. Nu är det som det är och om Antje Jackelen blir ärkebiskop blir det ekumeniska läget än värre. Om det nu kan bli värre. Vad jag förstår är det inte bara de ortodoxa kyrkorna och Mekane Yesus kyrkan som markerat avstånd utan också den Romerska katolska kyrkan börjar ge upp oss. Snart är det väl bara Svenska kyrkan i hela världen som "har den rätta läran."
Ikväll har jag varit i Råhults missionshus som ligger någon mil utanför Värnamo. Det var verkligen ett gammalt hederligt läsarmöte med efterföljande servering. Jag inser att jag för en stund förflyttades åtskilliga decennier bakåt i tiden. Samtidigt förundras jag över att dessa små församlingar med sina missionshus ändå finns kvar. Jag har svårt att tro att vi någonsin får uppleva en sådan folkväckelse igen, men kanske på andra sätt. För Gud är ingenting omöjligt.
3 kommentarer:
Det finns spel också i sammanhang där det i ord utövas kritik av spelet men vore klädsamt om det något kritiserades med samma kraft. Det imponerar inte med endast externkritik. / Magnus Olsson
Magnus Olsson - jag förstår verkligen inte alls vad du menar. Väldigt dunkelt uttryckt, eller är det min fattningsförmåga som brister? Leif W. Östborg
Tyvärr kan jag inte besvara den frågan som riktas till mig. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar