Eva Hamberg

Idag har jag fått veta att professorn och dubbeldoktorn Eva Hamberg, ledamot av av Läronämnden inom Svenska kyrkan har lämnat. Hon ville inte bli omvald till Läronämnden utan har i stället lämnat sin långt framskjutna plats inom Svenska kyrkan, avsagt sig prästämbetet och begärt utträde ur den, en begäran som sannolikt kommer att beviljas. Då finner jag att jag måste förnya vad jag tidigare försökt skriva på den här bloggen. Det är hög tid att skilja mellan Svenska kyrkan och Kristi kyrka, så till den grad att vi ifrågasätter SvK som en kristen kyrka. Det finns faktiskt objektiva kriterier för vad som konstituerar en kristen kyrka och SvK som organisation lever inte längre upp till dessa kriterier. Om vi inte skiljer dessa båda enheter åt får vi stora problem med vår syn på vad en kristen kyrka är. Dags att vakna.

Då säger några till  mig att jag måste lämna SvK. Men min slutsats är den motsatta. Just därför ska jag vara kvar i SvK, Sveriges största och mest sekulariserade organisation. Eva Hamberg har under decennier professionellt studerat den svenska sekulariseringen och förskräckts. De senaste fyra åren har hon suttit med i Läronämnden och uppenbarligen uppfattat sig själv som gisslan. Nu säger hon ifrån och alla seriösa biskopar, präster och andra borde tänka igenom det som har hänt, något som knappast kommer att ske. Att stoppa huvudet i sanden har varit modellen under decennier.

Jag försökte på tidigare bloggar, utan större framgång, förklara varför jag alls varit med. Jag blev ju kyrkopolitiker. Om jag inte skiljer mellan SvK och en kristen kyrka blir det svårt förutsatt att jag alls intar en kritisk hållning. Det finns faktiskt många okritiska röster särskilt de som representerar (S) och (C), men även andra. Jag talar gärna med N.P. Wetterlund om folkkyrkan som hedningarnas förgård och är det inte där vi ska vara med vårt vittnesbörd, undrar jag.

Jesus säger, och orden kan passa in också på vår om vår andliga överhet,:

På Moses stol sitter de skriftlärde och fariséerna. Allt som de säger skall ni göra och hålla, men deras gärningar ska ni inte ta efter. Ty de säger ett men gör ett annat.

I vårt fall är det om möjligt än värre eftersom biskoparna inte ens säger det rätta. De verkar ha övergett den allmänneliga kristna tron, skapat sin egen och har mage att saluföra den. Det här blev helt enkelt för mycket för Eva Hamberg som nu lämnar i SvK i protest.

Tidigare motionerade FK i kyrkomötet om att vi behöver sätta till en framtidskommission. Motionen avslogs i vanlig ordning, men nu kommer den igen i annan skepnad. Det ska bli intressant att se hur debatten kommer att föras.

Är det för sent för SvK att komma rätt igen? Jag tror det, men hoppas naturligtvis att jag har fel. Det kan vara viktigt också att påpeka att när jag klart och tydligt skiljer SvK från Kristi kyrka är det organisationen och det politiska styret jag åsyftar. Det har praktiskt taget ingenting att göra med kristen tro. Om jag tala om SvK sådan hon uppträder i sin allmänneliga bekännelse är det en annan sak. Men det är just där den inte befinner sig. Ska den komma tillbaka dit krävs en hel del.

Den som vill kan nu läsa mer om detta i tidningen Dagen, Kyrkans Tidning och Världen idag.