Nyss hemkommen från Växjö stifts präst- och diakonmöte och kan därför bara förmedla några spontana tankar. Detta prästmöte kan ha varit det bästa jag har varit med om. Hur som helst har det överträffat mina förväntningar. Ni kanske minns att jag satt med i planeringsgruppen och att jag var frågande efter vårt andra planeringsmöte eftersom det tycktes mig som om de vi pratat om försvunnit. Jag skrev en blogg om detta den 8 maj och du finner den genom att klicka här. Nu har vi som sagt genomfört präst-och diakonmötet under dagarna tre och det ungefär som vi inledningsvis hoppats. Vad som hänt under planeringens gång vet jag inte men mötet har överträffat mina förväntningar.
1. Biskop Johansson predikade i mässan som inledde mötet i torsdagsmorse. Det är inte lätt att minnas så här i efterhand när man inte har antecknat, men orden kärlek och enhet återkom. Om, säger om, han använt dessa ord vid förra eller förrförra mötet hade fler än jag gått i taket. Förmodligen därför att det hade saknats trovärdighet. Men nu? Det verkar som att tiden har mognat på så sätt att det idag tycks oss lättare att "stå ut med varandra". För mig var detta slående.
2. Det var genomgående en god stämning dessa dagar. Det är klart att det skvallras lite här och där, men jag märkte aldrig av hatiska blickar, dåliga attityder eller förlupna ord. Var det så förr? Ja, till dels vågar jag nog påstå det. Men inte nu. Kanske har jag samma förståelse för detta som ovan. Vi har gått in i en annan tid. Ytterligare en förklaring kan vara biskop Johansson rätt oförargliga person. Detta var hans präst- och diakonmöte och det märktes att han gladdes över det. En biskop utgör den sammanhållande länken. Han är garanten för enhet trots olikheterna och han inte bara predikade över detta utan han personifierar också detta.
3. Det fanns en tydlig linje genom hela mötet. Vi började med att tala om vigningstjänsten. Efter biskopen ämbetsberättelse talade först SvK analyschef Jonas Bromander och sedan Pastoralinstitutets rektor i Lund Ingegerd Sjölin. Bromander talade statistik, analyserade demografin i Växjö stift och försökte säga något om framtiden. Sjölin talade över ämnet "vigningstjänsten i framtiden". Planeringsgruppen hade önskat att särskilt diakonens roll skulle belysas. Jag förde inga anteckningar utan lyssnade tillbakalutad och kan inte säga mer än att hennes syn på ämbetet för de flesta antar jag var okontroversiell. Men jag som ofta försöker lyssna lite mer tyckte mig förstå att hennes syn på ämbetet är genomgående funktionell. Det kanske inte heller är förvånande men det betyder att SvK har ett obearbetat jätteproblem, vilket inte minst Dag Sandahl brukar tjata om. Om jag bara "jobbar som präst" med samma villkor som andra anställda behövs strängt taget ingen vigning alls och när anställningen upphör, upphör också alla rättigheter och skyldigheter. Är vi redan där?
4. På kvällen firades minnesgudstjänst för de präster som avlidit sedan förra präst- och diakonmötet. Denna gång var de 38 stycken och prosten Lars Aldén tecknade förtjänstfullt vars och ens minne. Det tog sin tid men är oerhört väl använd tid eftersom alla vi som sitter i bänkarna kan identifiera oss med raden av präster, deras kamp och glädje.
5. Fredagen sorterade under rubriken våra verksamheter alltifrån barn- och ungdomar till ideella och pensionerade. Det fanns tio seminarier att välja mellan och jag valde seminariet: "Pensionerad ämbetsbärare - vad gör jag med min vigning, vad gör kyrkan med min vigning". Det var riktigt bra. Kyrkoherden em Leif Norrgård inledde med att ge oss den syn på ämbetet som Sjölin inte kunde. Och jag förstod hur avgörande synen är på ämbetet inte bra för mig som anställd utan än mer för mig som pensionär. Om vår syn på ämbetet försvinner och den risken är påtaglig kommer det att verka förödande på de nya prästgenerationerna. Usch, jag vill inte tänka på det.
6 På eftermiddagen var det prästerna förhandlingar med bland annat val av ledamot till Domkapitlet. För andra gången i rad valdes en diakon, en ung kvinnlig sådan. Det är bara att önska lycka till och som ersättare valdes kyrkoherden i Värnamo PM Möller. Ytterligare kommentar behöver jag knappast göra eftersom jag motionerat i kyrkomötet om att lägga ner otidsenliga och rättsosäkra domkapitlen.
7. På kvällen var det serverades en festmåltid i Myresjö Arena. God mat med god underhållning av Staffan Gerdmar med familj. Efter middagen var vi bjudna till biskopsgården Östrabo, vi fick till glädje se det nyss avtäckta porträttet på förre biskopen Sven Thidevall.
8. Idag lördag var vi alla samlade i Växjö konserthus tillsammans med inbjudna förtroendevalda och lekmän från stiftets olika församlingar. Dagens ämne var vår gemensamma framtid. Förmiddagen inleddes med ett anförande om gränslöshet. Hhm och sedan kunde vi välja olika seminarier om framtiden. Jag var på ett som leddes av Emanuel Karlsten, en baddare på social medier. Du hittar honom här. Helt klart en duktig kille som visste att använda både blogg, Facebook, Twitter och allt vad det heter. På eftermiddagen lyssnade jag till Patrik Hagman som skrivit boken Efter Folkkyrkan, den som jag beställde häromdagen. Jag hade faktiskt missat att han skulle komma, men upptäckte det i tid. Du hittar honom här och jag ber att få återkomma till honom när jag läst boken.
9. Jag misstänker att det framgår av bloggen att mötet överträffade mina förväntningar. Kanske säger det också något om mina lågt ställda förväntningar. Men jag kommer gärna på skam i det här avseendet. Nu ska det bli spännande att följa utvecklingen i stiftet.
1. Biskop Johansson predikade i mässan som inledde mötet i torsdagsmorse. Det är inte lätt att minnas så här i efterhand när man inte har antecknat, men orden kärlek och enhet återkom. Om, säger om, han använt dessa ord vid förra eller förrförra mötet hade fler än jag gått i taket. Förmodligen därför att det hade saknats trovärdighet. Men nu? Det verkar som att tiden har mognat på så sätt att det idag tycks oss lättare att "stå ut med varandra". För mig var detta slående.
2. Det var genomgående en god stämning dessa dagar. Det är klart att det skvallras lite här och där, men jag märkte aldrig av hatiska blickar, dåliga attityder eller förlupna ord. Var det så förr? Ja, till dels vågar jag nog påstå det. Men inte nu. Kanske har jag samma förståelse för detta som ovan. Vi har gått in i en annan tid. Ytterligare en förklaring kan vara biskop Johansson rätt oförargliga person. Detta var hans präst- och diakonmöte och det märktes att han gladdes över det. En biskop utgör den sammanhållande länken. Han är garanten för enhet trots olikheterna och han inte bara predikade över detta utan han personifierar också detta.
3. Det fanns en tydlig linje genom hela mötet. Vi började med att tala om vigningstjänsten. Efter biskopen ämbetsberättelse talade först SvK analyschef Jonas Bromander och sedan Pastoralinstitutets rektor i Lund Ingegerd Sjölin. Bromander talade statistik, analyserade demografin i Växjö stift och försökte säga något om framtiden. Sjölin talade över ämnet "vigningstjänsten i framtiden". Planeringsgruppen hade önskat att särskilt diakonens roll skulle belysas. Jag förde inga anteckningar utan lyssnade tillbakalutad och kan inte säga mer än att hennes syn på ämbetet för de flesta antar jag var okontroversiell. Men jag som ofta försöker lyssna lite mer tyckte mig förstå att hennes syn på ämbetet är genomgående funktionell. Det kanske inte heller är förvånande men det betyder att SvK har ett obearbetat jätteproblem, vilket inte minst Dag Sandahl brukar tjata om. Om jag bara "jobbar som präst" med samma villkor som andra anställda behövs strängt taget ingen vigning alls och när anställningen upphör, upphör också alla rättigheter och skyldigheter. Är vi redan där?
4. På kvällen firades minnesgudstjänst för de präster som avlidit sedan förra präst- och diakonmötet. Denna gång var de 38 stycken och prosten Lars Aldén tecknade förtjänstfullt vars och ens minne. Det tog sin tid men är oerhört väl använd tid eftersom alla vi som sitter i bänkarna kan identifiera oss med raden av präster, deras kamp och glädje.
5. Fredagen sorterade under rubriken våra verksamheter alltifrån barn- och ungdomar till ideella och pensionerade. Det fanns tio seminarier att välja mellan och jag valde seminariet: "Pensionerad ämbetsbärare - vad gör jag med min vigning, vad gör kyrkan med min vigning". Det var riktigt bra. Kyrkoherden em Leif Norrgård inledde med att ge oss den syn på ämbetet som Sjölin inte kunde. Och jag förstod hur avgörande synen är på ämbetet inte bra för mig som anställd utan än mer för mig som pensionär. Om vår syn på ämbetet försvinner och den risken är påtaglig kommer det att verka förödande på de nya prästgenerationerna. Usch, jag vill inte tänka på det.
6 På eftermiddagen var det prästerna förhandlingar med bland annat val av ledamot till Domkapitlet. För andra gången i rad valdes en diakon, en ung kvinnlig sådan. Det är bara att önska lycka till och som ersättare valdes kyrkoherden i Värnamo PM Möller. Ytterligare kommentar behöver jag knappast göra eftersom jag motionerat i kyrkomötet om att lägga ner otidsenliga och rättsosäkra domkapitlen.
7. På kvällen var det serverades en festmåltid i Myresjö Arena. God mat med god underhållning av Staffan Gerdmar med familj. Efter middagen var vi bjudna till biskopsgården Östrabo, vi fick till glädje se det nyss avtäckta porträttet på förre biskopen Sven Thidevall.
8. Idag lördag var vi alla samlade i Växjö konserthus tillsammans med inbjudna förtroendevalda och lekmän från stiftets olika församlingar. Dagens ämne var vår gemensamma framtid. Förmiddagen inleddes med ett anförande om gränslöshet. Hhm och sedan kunde vi välja olika seminarier om framtiden. Jag var på ett som leddes av Emanuel Karlsten, en baddare på social medier. Du hittar honom här. Helt klart en duktig kille som visste att använda både blogg, Facebook, Twitter och allt vad det heter. På eftermiddagen lyssnade jag till Patrik Hagman som skrivit boken Efter Folkkyrkan, den som jag beställde häromdagen. Jag hade faktiskt missat att han skulle komma, men upptäckte det i tid. Du hittar honom här och jag ber att få återkomma till honom när jag läst boken.
9. Jag misstänker att det framgår av bloggen att mötet överträffade mina förväntningar. Kanske säger det också något om mina lågt ställda förväntningar. Men jag kommer gärna på skam i det här avseendet. Nu ska det bli spännande att följa utvecklingen i stiftet.
1 kommentar:
Det finns tre biskopar som pekat på nått väsentligt : Herrlin och Fjärstedt i Visby och Thidewall i Växjö, Btrf folk och dess behov av sakramentala handlingar. Tyvärr är det förbisett. Fö ett mycket bra porträtt. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar