Jag noterar intressanta reaktioner på min förra blogg. De är intressanta därför att jag undrar hur vi tänker kring detta med Svenska kyrkan, fortsättningsvis endast kallad kyrkan. Hur ser synen på kyrkan ut?
När jag 2010 blev inkryssad i kyrkomötet möttes jag av gratulationer från vissa och med hån från andra. Några gratulerade därför att ... ja, man kan undra. Andra menade att nu har du också blivit en kyrkopolitiker. Du som egentligen är emot. OK, låt oss försöka reda ut detta något.
Frimodig kyrka (FK) har som första punkt i sitt valmanifest att arbeta för att partipolitiken ska ut ur kyrkan. Är det bra att lägga kraft på det? Är det meningsfullt? Det är inte självklart.
1. Det finns de som menar att vi ska arbeta för att visa på och hålla oss till Bibeln och Bekännelsen. Att bråka om och med kyrkopolitiker är sekundärt. Dem får Gud ta hand om. Vi ska vara profetiska i kyrkomötet men framför allt utveckla församlingslivet lokalt. Indirekt accepterar man med andra ord status quo. Det går inte att göra någonting, säger man. Några säger att det är ingen idé att rösta alls. Än mindre att verka kyrkopolitiskt. Jag tror jag förstår även om jag inte håller med.
2. Det finns de som tror att det går att förändra kyrkan inifrån med hjälp av kyrkopolitik. Det tror jag inte heller. Det går i bästa fall att ändra organisationen till det bättre, men det i sig förändrar inte det andliga klimatet i Sverige. Vi kan be och arbeta på det men bara Gud kan ändra på det, göra så att människor kommer till tro på Kristus. Därmed har jag antytt en medelväg på så sätt att vi ska be och arbeta, Gud ska svara på bön och verka genom vår goda vilja.
3, Jag menar att det finns olika kallelser för oss alla och det är sannolikt att några har kallelsen att arbeta politiskt och andra inte. När jag har ställt mig till förfogande och kliver in i kyrkomötet kommer jag emellertid in på en spelplan där det spelas efter vissa regler. Även om jag inte tycker om spelet kan jag inte verka utanför det. Plötsligt sitter jag i samma båt som de kyrkopolitiker jag anser ska verka för ett annat system, en förändrad organisation. Reglerna är desamma för var och en och det krävs många och långa processer för att ändra i systemet. Det går inte med protester utan bara genom samverkan och/eller genom att komma i majoritet. Är det otydligt? Har någon några andra förslag?
Egentligen är det väl inte bara vi som valts in som förtroendevalda som uppehåller systemet. Det gör alla präster, diakoner och andra anställda. Om man nu protesterar går det bra att lämna kyrkan eller på andra sätt verka för förändringar. I en kommentar till förra bloggen talas det om underjordiska rörelser? Vilka är de om jag får fråga. Jag har i många år arbetat inom kyrkan genom att bilda celler som samlas i hemmen. Det är det sätt jag tror på och om detta har jag mycket att skriva. Samtidigt måste vi arbeta på alla sätt vi kan för att synliggöra enheten i Kristus, menar jag.
Finns det statskyrkovänner inom FK? Nej, det vill jag inte påstå, men det finns de som menar att relationen till staten utgör ett skydd och legitimerar oss i relation till folket, som önskar att med fortsatt god relation till staten också fortsättningsvis kunna leva efter Bibel och Bekännelse. Själv tror jag att staten vill gynna ofarlig religiös mångfald, kanske också se en utveckling av civilreligionen.
När OAS-rörelsen växte sig stark talade man ofta om kyrkans förnyelse i meningen att Svenska kyrkan skulle kunna reformeras inifrån om jag förstod det rätt. Jag tror inte på det. Det finns väl ingenting inom organisationen Svenska kyrkan att förnya. Ska vi tillbaka till 1600-talet? Nej, det som ska förnyas är Guds närvaro i Ord och Sakrament. Och det sker knappast genom kyrkopolitik. Nej, jag tror inte på någon förnyelse av Svenska kyrkan, men jag vill tro på förändring om så genom lidande och kors. Ungefär där befinner vi oss. En god vän påminde om orden: "Ju sämre desto bättre." De som nu representerar FK i kyrkomötet har att försöka göra det bästa för att förändra kyrkan inifrån och om någon frågar vad som ska förändras får jag väl hänvisa till valplattformen och dess tio punkter. Den första handlar om att få ut partipolitiken ur kyrkan. Jag tror det går, men vad kommer sedan ...
Självklart inser jag att en blogg som denna inte kan vara heltäckande men kan väcka nya frågor. Jag tar den risken.
När jag 2010 blev inkryssad i kyrkomötet möttes jag av gratulationer från vissa och med hån från andra. Några gratulerade därför att ... ja, man kan undra. Andra menade att nu har du också blivit en kyrkopolitiker. Du som egentligen är emot. OK, låt oss försöka reda ut detta något.
Frimodig kyrka (FK) har som första punkt i sitt valmanifest att arbeta för att partipolitiken ska ut ur kyrkan. Är det bra att lägga kraft på det? Är det meningsfullt? Det är inte självklart.
1. Det finns de som menar att vi ska arbeta för att visa på och hålla oss till Bibeln och Bekännelsen. Att bråka om och med kyrkopolitiker är sekundärt. Dem får Gud ta hand om. Vi ska vara profetiska i kyrkomötet men framför allt utveckla församlingslivet lokalt. Indirekt accepterar man med andra ord status quo. Det går inte att göra någonting, säger man. Några säger att det är ingen idé att rösta alls. Än mindre att verka kyrkopolitiskt. Jag tror jag förstår även om jag inte håller med.
2. Det finns de som tror att det går att förändra kyrkan inifrån med hjälp av kyrkopolitik. Det tror jag inte heller. Det går i bästa fall att ändra organisationen till det bättre, men det i sig förändrar inte det andliga klimatet i Sverige. Vi kan be och arbeta på det men bara Gud kan ändra på det, göra så att människor kommer till tro på Kristus. Därmed har jag antytt en medelväg på så sätt att vi ska be och arbeta, Gud ska svara på bön och verka genom vår goda vilja.
3, Jag menar att det finns olika kallelser för oss alla och det är sannolikt att några har kallelsen att arbeta politiskt och andra inte. När jag har ställt mig till förfogande och kliver in i kyrkomötet kommer jag emellertid in på en spelplan där det spelas efter vissa regler. Även om jag inte tycker om spelet kan jag inte verka utanför det. Plötsligt sitter jag i samma båt som de kyrkopolitiker jag anser ska verka för ett annat system, en förändrad organisation. Reglerna är desamma för var och en och det krävs många och långa processer för att ändra i systemet. Det går inte med protester utan bara genom samverkan och/eller genom att komma i majoritet. Är det otydligt? Har någon några andra förslag?
Egentligen är det väl inte bara vi som valts in som förtroendevalda som uppehåller systemet. Det gör alla präster, diakoner och andra anställda. Om man nu protesterar går det bra att lämna kyrkan eller på andra sätt verka för förändringar. I en kommentar till förra bloggen talas det om underjordiska rörelser? Vilka är de om jag får fråga. Jag har i många år arbetat inom kyrkan genom att bilda celler som samlas i hemmen. Det är det sätt jag tror på och om detta har jag mycket att skriva. Samtidigt måste vi arbeta på alla sätt vi kan för att synliggöra enheten i Kristus, menar jag.
Finns det statskyrkovänner inom FK? Nej, det vill jag inte påstå, men det finns de som menar att relationen till staten utgör ett skydd och legitimerar oss i relation till folket, som önskar att med fortsatt god relation till staten också fortsättningsvis kunna leva efter Bibel och Bekännelse. Själv tror jag att staten vill gynna ofarlig religiös mångfald, kanske också se en utveckling av civilreligionen.
När OAS-rörelsen växte sig stark talade man ofta om kyrkans förnyelse i meningen att Svenska kyrkan skulle kunna reformeras inifrån om jag förstod det rätt. Jag tror inte på det. Det finns väl ingenting inom organisationen Svenska kyrkan att förnya. Ska vi tillbaka till 1600-talet? Nej, det som ska förnyas är Guds närvaro i Ord och Sakrament. Och det sker knappast genom kyrkopolitik. Nej, jag tror inte på någon förnyelse av Svenska kyrkan, men jag vill tro på förändring om så genom lidande och kors. Ungefär där befinner vi oss. En god vän påminde om orden: "Ju sämre desto bättre." De som nu representerar FK i kyrkomötet har att försöka göra det bästa för att förändra kyrkan inifrån och om någon frågar vad som ska förändras får jag väl hänvisa till valplattformen och dess tio punkter. Den första handlar om att få ut partipolitiken ur kyrkan. Jag tror det går, men vad kommer sedan ...
Självklart inser jag att en blogg som denna inte kan vara heltäckande men kan väcka nya frågor. Jag tar den risken.
1 kommentar:
Självklart måste du få ha dina tankespår men det förvånar mig mycket att när du skriver om trons frågor räknar du med en faktor som det tycks mig saknas när du skriver om din syn på svk. Det finner jag, detta bedrövliga ord, intressant. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar