Kyrkomötets sista dag

Nu går första sessionen mot sitt slut. Återstår endast en frivillig föreläsning med chefsideologen Christina Grenholm och avslutningsmötet. Jag hoppar föreläsningen. Den handlar om projektet: Dela liv - dela tro. Svenska kyrkan beslutade förra året att satsa på undervisning till "folket". Kostnad 60 miljoner. En storstilad satsning med andra ord - ur ett ekonomiskt perspektiv. Satsningen kan anses som en del av de påtryckningar bland annat Frimodig kyrka gjort om mission i Sverige. Men om den läggs upp som jag anar blir jag bara ledsen om jag lyssnar till föreläsningen. Hellre avstår jag. De vänner som går på föreläsningen får berätta för mig vad den innehöll. Min fördom är att satsningen vänder sig till stiftskanslierna och handlar om hur viktig skapelsen är. Vi får väl se om jag får rätt.

Det är allmänt svårt att Svenska kyrkan mer och mer rör sig på skapelsens plan, det vill säga har värnandet om miljön, mänskliga rättigheter och religionsdialog i centrum. Det är naturligtvis inte alls fel men sker på bekostnade av frälsningens perspektiv. Det är ända så att den första kallelsen delar vi med alla människor av god vilja. De må sedan vara judar, muslimer, agnostiker eller till och med ateister. Vi har alla en förpliktelse att vårda, förvalta och förmera skapelsen. Likaså att vi ska arbeta för fred och försoning. Men det finns en andra kallelse som bara Kyrkan kan arbeta med och det är att sprida evangeliet om Jesus Kristsus. Det skulle förvåna mig om den för oss kristna särskilda kallelsen ens berörs i föreläsningen och ändå är det just den som särskilt vi ska stå till svars för på domens dag. Om jag har fel blir jag glad och tacksam.

Avslutningsmötet innebär i stort sett att vi ajournerar oss till novembersessionen då vi ska diskutera i plenum och fatta beslut. Den andra sessionen äger rum 19-21 november. Som jag redan har antytt hoppas Frimodig kyrka att bli delaktiga i två beslut som går vår väg. Kanske inte de viktigaste motionerna men ändå. Vi kommer att vara med i viktigare diskussioner, som den om Lagen om Svenska kyrkan eller den om begravningsverksamheten. Andra motioner som förmodligen går oss emot, är den om att också arbetsledande komministrar ska skriva på ett papper där de lovar att tjänstgöra med andra oavsett kön, den om att församlingarna ska HBT certifieras eller den om solidaritet med det ofödda barnet. Den här typen av motioner, liksom den om ytterligare 100 miljoner eller så, till gemensam IT-plattform (GIP) tycks gå igenom utan att ledamöterna hinner blinka. En expert på GIP berättade för mig att den teknik Svenska kyrkan redan investerat mer än 300 miljoner i sannolikt kommer att kosta lika mycket till innan den fungerar och är på plats redan är på väg ut. Tekniken går så fort framåt att allt naturligtvis skulle ha lagts i det så kallade molnet, det vill säga trådlöst. Det är lätt att bli uppgiven. En av de våra hävdar att inte ens djävulen skulle kunna ta bättre beslut i syfte att förskingra arvet.

Kl 17.11 sätter jag mig på tåget hem till Värnamo. Jag är ledig lördag-söndag och det kan behövas. Vi har dessutom börjat renovera i lägenheten så det bli till att ägna sig åt helt andra saker i helgen. Jag ber att få återkomma.