Så har det gått ännu en dag och det har blivit sent. Ikväll var det nämligen dags för stiftsmiddagarna. Det är tydligen en gammal god sed att ledamöterna från ett och samma stift samlas till gemensam middag en kväll. Vi var på en restaurang som heter Kött, kök och bar. När jag berättade att vi skulle dit kommenterade någon att då blir det väl knappast något vegetariskt. (Det finns nämligen en motion som handlar om att vi ska äta mer vegetariskt. Den lär inte gå igenom.)
I kyrkorättsutskottet, varifrån jag inte får berätta något, hade vi särskilt två intressanta betänkanden, det vill säga slutförslag till nästa sessions plenum. Det första handlar om att den gamle riksdagskvinnan Berit Friggebo skrivit en motion som går ut på att vi ska verka för att Lagen om Svenska kyrkan upphör. Denna lag stiftades av riksdagen i samband med att kyrkan skulle skiljas från staten. Den anger vissa ramar inom vilka vi har att verka. Vi är med andra ord inte fria, utan styrda, av staten.
Eftersom jag inte kan utelämna alltför mycket vill jag bara skriva följande. Det fanns dem som menade att riksdagen redan har börjat tumma på lagen, på den överenskommelse som gjordes när skiljandet ägde rum och att mycket talar för att det även i framtiden kommer att tummas. Som exempel kan nämnas att riksdagen ensidigt bestämt att ta ifrån Svenska kyrkan folkbokföringen och att det nu beslutats om en gemensam begravningsavgift för hela riket trots att Svenska kyrkan satt sig emot detta. Det verkar som att riksdagen inte bryr sig om vare sig överenskommelsen eller våra remissvar. Så är det säkert. Motionen går ut på att Svenska kyrkan själv måste ta initiativ för att inte hamna i ett all sämre förhandlingsläge. Här protesterar naturligtvis främst (S) och (C). De ondgör sig över att vi ifrågasätter staten. De vill bevara Svenska kyrkans särställning och tycker absolut inte att vi sk ta några initiativ. Tvärtom ska vi låta staten sköta det. Staten är snäll, generös och utgör inget hot mot Svenska kyrkan, menar man. Det är bra som det är.
Det finns några argument som är värda att lyfta fram. Det påminns till exempel om att staten ger oss 480 miljoner för att sköta om kyrkbyggnaderna. Lagen om Svenska kyrkan ålägger oss att sköta om kyrkorna och därför är det rimligt att vi också får pengar till det. Nu sägs det att om vi verkar för att lagen ska upphöra kommer dessa miljoner att försvinna och då kommer vi inte att kunna underhålla våra kyrkor. Alltså måste vi stå på god fot med staten. Ett annat exempel är att staten i och för sig vill föra över huvudmannaskapet för begravningsverksamheten till kommunerna, men att kommunerna inte vill ha det ansvaret. Då är vi i Svenska kyrkan räddaren i nöden. Vi sköter detta perfekt och nu ska det fortsätta så. Att vi tjänar som nyttiga idioter är det ingen som säger, men faktum är att vi gör det ingen annan vill göra. Så varför ska staten bråka med oss? Låt det därför vara som det är, lyder argumentet. Men få tänker sig att det kanske kan ändra sig inom en snar framtid, till exempel förändras begravningssederna. Jag kan förstå att staten är nöjda med att Svenska kyrkan som en lydig tjänare tar hand om möglande kyrkbyggnader och perfekt sköter begravningsverksamheten. Det kan väl vara så, men samtidigt kommer Svenska kyrkan att utvecklas till ett redskap i statens hand och civilreligionen bli förhärskande.
Några i utskottet framhärdade och menade att vi ändå kunde initiera ett samtal med staten. Kanske kunde vi öppna för en diskussion med staten om nästa steg. Men icke. Majoriteten verkar vara livrädda för förändringar. Svenska kyrkan kommer att rasa samman om vi inte får behålla vår särställning. Jag bara undrar; hur naiva får vi vara? Ska vi fortsätta att agera som en statskyrka B, skild från övriga trossamfund? Hur realistiskt är det på en skala? Sedan inser jag att samma (S) och (C) som sitter i riksdagen sitter i kyrkomötet. Lite jobbigt med andra ord.
I morgon tar vi ett steg närmare mot nästa periods mandatfördelning. Tänk om vi kunde ta lite mer plats? När det gällde motionen om Lagen om Svenska kyrkan gick det till votering. Utfallet blev 10-5. Om någon tillsammans med FK får ytterligare två mandat skulle siffrorna blivt 8-7. Det kommer att med andra ord att kunna svänga inom en rimlig framtid.
I kyrkorättsutskottet, varifrån jag inte får berätta något, hade vi särskilt två intressanta betänkanden, det vill säga slutförslag till nästa sessions plenum. Det första handlar om att den gamle riksdagskvinnan Berit Friggebo skrivit en motion som går ut på att vi ska verka för att Lagen om Svenska kyrkan upphör. Denna lag stiftades av riksdagen i samband med att kyrkan skulle skiljas från staten. Den anger vissa ramar inom vilka vi har att verka. Vi är med andra ord inte fria, utan styrda, av staten.
Eftersom jag inte kan utelämna alltför mycket vill jag bara skriva följande. Det fanns dem som menade att riksdagen redan har börjat tumma på lagen, på den överenskommelse som gjordes när skiljandet ägde rum och att mycket talar för att det även i framtiden kommer att tummas. Som exempel kan nämnas att riksdagen ensidigt bestämt att ta ifrån Svenska kyrkan folkbokföringen och att det nu beslutats om en gemensam begravningsavgift för hela riket trots att Svenska kyrkan satt sig emot detta. Det verkar som att riksdagen inte bryr sig om vare sig överenskommelsen eller våra remissvar. Så är det säkert. Motionen går ut på att Svenska kyrkan själv måste ta initiativ för att inte hamna i ett all sämre förhandlingsläge. Här protesterar naturligtvis främst (S) och (C). De ondgör sig över att vi ifrågasätter staten. De vill bevara Svenska kyrkans särställning och tycker absolut inte att vi sk ta några initiativ. Tvärtom ska vi låta staten sköta det. Staten är snäll, generös och utgör inget hot mot Svenska kyrkan, menar man. Det är bra som det är.
Det finns några argument som är värda att lyfta fram. Det påminns till exempel om att staten ger oss 480 miljoner för att sköta om kyrkbyggnaderna. Lagen om Svenska kyrkan ålägger oss att sköta om kyrkorna och därför är det rimligt att vi också får pengar till det. Nu sägs det att om vi verkar för att lagen ska upphöra kommer dessa miljoner att försvinna och då kommer vi inte att kunna underhålla våra kyrkor. Alltså måste vi stå på god fot med staten. Ett annat exempel är att staten i och för sig vill föra över huvudmannaskapet för begravningsverksamheten till kommunerna, men att kommunerna inte vill ha det ansvaret. Då är vi i Svenska kyrkan räddaren i nöden. Vi sköter detta perfekt och nu ska det fortsätta så. Att vi tjänar som nyttiga idioter är det ingen som säger, men faktum är att vi gör det ingen annan vill göra. Så varför ska staten bråka med oss? Låt det därför vara som det är, lyder argumentet. Men få tänker sig att det kanske kan ändra sig inom en snar framtid, till exempel förändras begravningssederna. Jag kan förstå att staten är nöjda med att Svenska kyrkan som en lydig tjänare tar hand om möglande kyrkbyggnader och perfekt sköter begravningsverksamheten. Det kan väl vara så, men samtidigt kommer Svenska kyrkan att utvecklas till ett redskap i statens hand och civilreligionen bli förhärskande.
Några i utskottet framhärdade och menade att vi ändå kunde initiera ett samtal med staten. Kanske kunde vi öppna för en diskussion med staten om nästa steg. Men icke. Majoriteten verkar vara livrädda för förändringar. Svenska kyrkan kommer att rasa samman om vi inte får behålla vår särställning. Jag bara undrar; hur naiva får vi vara? Ska vi fortsätta att agera som en statskyrka B, skild från övriga trossamfund? Hur realistiskt är det på en skala? Sedan inser jag att samma (S) och (C) som sitter i riksdagen sitter i kyrkomötet. Lite jobbigt med andra ord.
I morgon tar vi ett steg närmare mot nästa periods mandatfördelning. Tänk om vi kunde ta lite mer plats? När det gällde motionen om Lagen om Svenska kyrkan gick det till votering. Utfallet blev 10-5. Om någon tillsammans med FK får ytterligare två mandat skulle siffrorna blivt 8-7. Det kommer att med andra ord att kunna svänga inom en rimlig framtid.
1 kommentar:
Om lagen har jag, detta bedrövliga ord, ingen offentlig åsikt men Btrf maten säger jag som förra gången, jag höjer på ögonbryna. Fö ser jag fram emot att se debatt/samtal på webben och särskilt en av era ledamöter från Lunds stift som gjorde ett synnerligen gott intryck förra gången! Hans tonläge skulle nog FK må bra av att ta till sig mer. / Magnus Olsson
Skicka en kommentar