Jag har just lagt på telefonluren efter att ha samtalat med P4, radio Jönköping om "det glömda valet", det vill säga kyrkovalet. (Den som vill kan lyssna genom att klicka här, men du måste 45 min in i programmet.) På linjen fanns också Margaretha Andersson (C) som för övrigt är ordförande i kyrkorättsutskottet, det utskott där jag själv sitter med som ersättare för Frimodig kyrka (FK). Programledaren sände först en enkät gjord på Värnamos gator som visade att de flesta inte kommer att rösta. Sedan sändes en faktaruta om valet och så lite musik förstås innan det blev dags.
Det var intressant att höra Margaretha Andersson argumentera för det nuvarande systemet om än nästintill obegripligt för mig. Därför om (C) förfäktar kyrkobyggnader, allas rätt till gudstjänst och verksamheter med mera så är väl det möjligt att förverkliga utan partipolitik, menar jag. Jag är själv inte med i (C) men kan ändå gå till kyrkan och som medlem få del av allt vad Svenska kyrkan bjuder.
SPT:s ledare förklarade för övrigt i nr 17/2013 under rubriken Kyrkovalet är över oss varför valet är det glömda valet. De politiska partierna sitter sannolikt så tryggt i sadeln att de helst inte vill ha någon diskussion om systemet och valet. Som bekant röstar inte 90% av medlemmarna och helst ska de inte väckas utan kyrkopolitikerna ska ha arbetsro. Men som bekant börjar det mullra i leden. Ledare i SvD, Aftonbladet och andra tidningar ställer de obehagliga frågorna. Varför ska de politiska partierna fortsätta styra i kyrkan? Och ingen vill egentligen svara eftersom det inte finns något bra svar. Jag kan förstå de kyrkopolitiska makthavarna som i lugn och ro kan sitta och bestämma också över de rent teologiska frågorna, men ur kyrkans synvinkel är det naturligtvis helt oacceptabelt.
FK:s gruppledare Bertil Murray skrev en motion, och jag är något delaktig i den också, om demokratifrågan i Svenska kyrkan så frågan kommer upp på kyrkomötet. Den kommer lika litet som någon annan motion skriven av en opolitiska nomineringsgrupp att gå igenom, men frågan väcks och den ska bearbetas. Jag såg till min förvåning och min glädje att förre riksdagsledamoten Birgit Friggebo som sitter för Folkpartiets räkning har skrivit en motion där hon vill att kyrkomötet verkar för att Lagen om Svenska kyrkan ska upphöra. Den lag som anger de ramar inom vilka vi måste bo och verka. Friggebo tycker att kyrkan själv ska ta det ansvaret. Tänk att jag kommer att få tillfälle att stödja henne!? Undrens tid är inte förbi!
Det finns många kristtrogna som inte kommer att rösta därför att de vill inte upprätthålla systemet. Jag förstår dem och har själv vägt för och emot, men nu är det som det är för min del. Det är klart att jag önskar att alla ni som inte har tänkt att röst ändå ska ta er till vallokalen och lägga er röst på FK, det verkliga alternativet i kyrkovalet. Kanske kan vi på¨lite sikt inte bara göra oss av med Lagen om Svenska kyrkan utan också göra om valsystemet, återta förlorad mark och reparera våra ekumeniska relationer. Statskyrkosystemet är på väg ut. Det är en epok som ligger bakom oss men vi behöver hjälpas åt för att kränga av oss det oket. Det betyder knappast att allt är frid och fröjd när det är gjort men våra förutsättningar för att gå den väg Herren kallar oss att gå blir annorlunda.
Så tror jag att jag slutar med ett citat av rektorn och prästen Fredrik Sidenwall:
Jag älskar Svenska kyrkan (där höll jag på att sätta i halsen men det gick över när jag läste fortsättningen, min anm.) som hon är i sin bekännelse, historia och andliga arv men sörjer djupt när hon av olika skäl inte får vara sig själv.
Det var intressant att höra Margaretha Andersson argumentera för det nuvarande systemet om än nästintill obegripligt för mig. Därför om (C) förfäktar kyrkobyggnader, allas rätt till gudstjänst och verksamheter med mera så är väl det möjligt att förverkliga utan partipolitik, menar jag. Jag är själv inte med i (C) men kan ändå gå till kyrkan och som medlem få del av allt vad Svenska kyrkan bjuder.
SPT:s ledare förklarade för övrigt i nr 17/2013 under rubriken Kyrkovalet är över oss varför valet är det glömda valet. De politiska partierna sitter sannolikt så tryggt i sadeln att de helst inte vill ha någon diskussion om systemet och valet. Som bekant röstar inte 90% av medlemmarna och helst ska de inte väckas utan kyrkopolitikerna ska ha arbetsro. Men som bekant börjar det mullra i leden. Ledare i SvD, Aftonbladet och andra tidningar ställer de obehagliga frågorna. Varför ska de politiska partierna fortsätta styra i kyrkan? Och ingen vill egentligen svara eftersom det inte finns något bra svar. Jag kan förstå de kyrkopolitiska makthavarna som i lugn och ro kan sitta och bestämma också över de rent teologiska frågorna, men ur kyrkans synvinkel är det naturligtvis helt oacceptabelt.
FK:s gruppledare Bertil Murray skrev en motion, och jag är något delaktig i den också, om demokratifrågan i Svenska kyrkan så frågan kommer upp på kyrkomötet. Den kommer lika litet som någon annan motion skriven av en opolitiska nomineringsgrupp att gå igenom, men frågan väcks och den ska bearbetas. Jag såg till min förvåning och min glädje att förre riksdagsledamoten Birgit Friggebo som sitter för Folkpartiets räkning har skrivit en motion där hon vill att kyrkomötet verkar för att Lagen om Svenska kyrkan ska upphöra. Den lag som anger de ramar inom vilka vi måste bo och verka. Friggebo tycker att kyrkan själv ska ta det ansvaret. Tänk att jag kommer att få tillfälle att stödja henne!? Undrens tid är inte förbi!
Det finns många kristtrogna som inte kommer att rösta därför att de vill inte upprätthålla systemet. Jag förstår dem och har själv vägt för och emot, men nu är det som det är för min del. Det är klart att jag önskar att alla ni som inte har tänkt att röst ändå ska ta er till vallokalen och lägga er röst på FK, det verkliga alternativet i kyrkovalet. Kanske kan vi på¨lite sikt inte bara göra oss av med Lagen om Svenska kyrkan utan också göra om valsystemet, återta förlorad mark och reparera våra ekumeniska relationer. Statskyrkosystemet är på väg ut. Det är en epok som ligger bakom oss men vi behöver hjälpas åt för att kränga av oss det oket. Det betyder knappast att allt är frid och fröjd när det är gjort men våra förutsättningar för att gå den väg Herren kallar oss att gå blir annorlunda.
Så tror jag att jag slutar med ett citat av rektorn och prästen Fredrik Sidenwall:
Jag älskar Svenska kyrkan (där höll jag på att sätta i halsen men det gick över när jag läste fortsättningen, min anm.) som hon är i sin bekännelse, historia och andliga arv men sörjer djupt när hon av olika skäl inte får vara sig själv.
1 kommentar:
Jag har en mor som suttit i Kyrkomötet för (M). Idag skulle vi nog inte vara så överens om det goda i det...
Jag är djupt osäker på om jag skulle rösta i valet, trots mycket stort intresse, om jag inte inför förra funnit FK.
Skicka en kommentar