Är det inte märkligt hur saker och ting kan samverka. Ni minns kanske att jag skrev två bloggar om dopet i den Helige Ande. Exegeten James Dunn visar med tydlighet i sin bok med samma namn att dopet i den Helige Ande är detsamma som det Guds verk i en människa som gör henne till kristen. Den som önskar läsa bloggarna kan klicka här. En månad senare läser jag N.P. Wetterlunds häfte om Guds tempel och hedningarnas förgård, från 1903, inte 1913 som jag tidigare felaktigt angett. N.P. Wetterlund säger egentligen detsamma som Dunn även om han använder ett annat språkbruk. Wetterlund talar helst om hur det första budet, det dubbla kärleksbudet, tar en människa i besittning som svar på bön. Dessa människor beskriver han sedan bland annat som tempelmänniskor medan "alla andra kristna" beskrivs som förgårdskristna, människor som i bästa fall är på väg in i templet. Det är ute på förgården som statskyrkan regerar enligt Wetterlund. Här predikas inte första buds kristendomen utan allt möjligt annat. Jag ställde frågan men vad med oss som lever och verkar på förgården? Och här kommer några påståenden.
För det första talar vi inte om territorier när vi talar om templet och förgården, utan om herravälden. Vem regerar i ditt och i mitt liv? Även om Jesus är Herren finns det ingenting som hindrar att vi lever och verkar på förgården. Wetterlund nämner Ansgar som en första buds missionär som verkat på förgården, men efter honom har hundratals, ja tusentals verkat i hans efterföljd. Men det förnämsta budet har alltid varit föraktat av de många. Och så är det än idag. Många av de vilseförda "glöder av nit för statskyrka och kristendom". Hur var det då profetordet ljöd?
Men templets yttre gård ska du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna ...
Orden lämna därhän kan också översättas utelämna eller med ett starkt kasta ut. Wetterlund exemplifierar med Jesu agerande när han stötte omkull månglarnas bord och kastade ut dem från templet. "Tempelfolket", som Wetterlund kallade dem, kan gärna uppträda på förgården positivt och aktivt. Gå hedningarna inpå livet, avslöja och angripa "horeriet" så att det också kastas ut som oduglig kristendom. Kan det lyckas, frågar Wetterlund. Nej, Jesus lyckades inte med det, men genom att tala ut första buds kristendomen
1) tvingades människor till omvändelse eller förhärdelse
2) räddar tempelmänniskorna genom sin frimodighet sina egna liv
3) säkrades förgården för fortsatt Guds verk där
Jag citerar:
Gud kräver icke att tempelfolket ska kunna utrota statskyrkans horerigård, utan blott att det ska oförskräckt och med risk av förföljelse och ihjälpinande skoningslöst avslöja, angripa och utkasta densamma ... Härmed vinnes också det, att tempelfolket frälsar sina själar. Ty kastas icke horeriet ut, ut, så tränger det in, in i dem och sätter sig fast i dem till själarnas undergång.
Jag hittar också en passus riktad till kyrkomötet och kan inte låta bli att citera också den:
Och att flertalet i kyrkomötena icke finner det skamligt och förödmjukande att stå och bocka inför den världsliga tronen för att lämna högsta styrelsen över Guds hus åt den världsliga överheten och därmed åt vilddjuret, det är ju helt naturliga ting av en världs- och hednakyrka.
Som ni förstår skräder inte Wetterlund orden. Jag har inte citerat de värsta delarna. Tvärtom har jag till dels censurerat orden. Jag förstår att han inte var populär bland den tidens biskopar och kyrkomötesledamöter. Men han har onekligen något att säga också in i vår tid.
I slutet av det lilla häftet finner jag ett hopp. Det består däri att folket kommer att tröttna på horerikyrkan. Det kommer en dag när folket ser och ångrar sin ohörsamhet och folkfrälsningen blir möjlig. Med de orden slutar jag den här bloggen. Jag tackar Magnus Olsson för kortet på N.P. Wetterlunds och hustrun Marias grav som står på Sandsborgskyrkogården i Stockholm. Wetterlund dog 1928.
För det första talar vi inte om territorier när vi talar om templet och förgården, utan om herravälden. Vem regerar i ditt och i mitt liv? Även om Jesus är Herren finns det ingenting som hindrar att vi lever och verkar på förgården. Wetterlund nämner Ansgar som en första buds missionär som verkat på förgården, men efter honom har hundratals, ja tusentals verkat i hans efterföljd. Men det förnämsta budet har alltid varit föraktat av de många. Och så är det än idag. Många av de vilseförda "glöder av nit för statskyrka och kristendom". Hur var det då profetordet ljöd?
Men templets yttre gård ska du lämna därhän och inte mäta, ty den har getts åt hedningarna ...
Orden lämna därhän kan också översättas utelämna eller med ett starkt kasta ut. Wetterlund exemplifierar med Jesu agerande när han stötte omkull månglarnas bord och kastade ut dem från templet. "Tempelfolket", som Wetterlund kallade dem, kan gärna uppträda på förgården positivt och aktivt. Gå hedningarna inpå livet, avslöja och angripa "horeriet" så att det också kastas ut som oduglig kristendom. Kan det lyckas, frågar Wetterlund. Nej, Jesus lyckades inte med det, men genom att tala ut första buds kristendomen
1) tvingades människor till omvändelse eller förhärdelse
2) räddar tempelmänniskorna genom sin frimodighet sina egna liv
3) säkrades förgården för fortsatt Guds verk där
Jag citerar:
Gud kräver icke att tempelfolket ska kunna utrota statskyrkans horerigård, utan blott att det ska oförskräckt och med risk av förföljelse och ihjälpinande skoningslöst avslöja, angripa och utkasta densamma ... Härmed vinnes också det, att tempelfolket frälsar sina själar. Ty kastas icke horeriet ut, ut, så tränger det in, in i dem och sätter sig fast i dem till själarnas undergång.
Jag hittar också en passus riktad till kyrkomötet och kan inte låta bli att citera också den:
Och att flertalet i kyrkomötena icke finner det skamligt och förödmjukande att stå och bocka inför den världsliga tronen för att lämna högsta styrelsen över Guds hus åt den världsliga överheten och därmed åt vilddjuret, det är ju helt naturliga ting av en världs- och hednakyrka.
Som ni förstår skräder inte Wetterlund orden. Jag har inte citerat de värsta delarna. Tvärtom har jag till dels censurerat orden. Jag förstår att han inte var populär bland den tidens biskopar och kyrkomötesledamöter. Men han har onekligen något att säga också in i vår tid.
I slutet av det lilla häftet finner jag ett hopp. Det består däri att folket kommer att tröttna på horerikyrkan. Det kommer en dag när folket ser och ångrar sin ohörsamhet och folkfrälsningen blir möjlig. Med de orden slutar jag den här bloggen. Jag tackar Magnus Olsson för kortet på N.P. Wetterlunds och hustrun Marias grav som står på Sandsborgskyrkogården i Stockholm. Wetterlund dog 1928.
7 kommentarer:
Den heliga skrift behöver kompletteras med N.P Wetterlund! /Olof Olsson
Kompletteras?
Bra att någon lyfter fram Wetterlund, Gustavssons erfarenheter.
Möjligen hjälper "fäderna" oss att fatta mod att våga tro, låta Den Helige Ande föra oss vidare i helgelseprocess också i våra liv. tex 1 Petr 1:2,13 f.
Jesus säger i Joh 3 "... vårt vittnesbörd tar ni inte emot.."
Det är skillnad att läsa om andra som hört Guds röst och handlat på det och att "höra" själv. I dag skriver vi kyrkohistoria. AT
Bibeln måste alltid tolkas. Den första och viktiga frågan är den om vilka kriterier vi ska använda oss av.
För att i någon mån förstå såväl NPW syn på samhälle/ värld och kyrkosamfund, kan med fördel läsas i verket Andens lag, vad han skriver dels om tidens rörelser ( arbetarrörelsen, kvinnorörelsen, fredarörelsen osv) och de sju församlingarna i Johannes uppenbarelse, vilka båda ses utifrån dels Hesekies vision om hjulet, dels just templet. Det är en av NPW poänger att han sammanför historiesynen med själva innebörden i trons centrum och ser Guds försyn som det avgörande. Detta beror på att hans verklighetsuppfattning inte är metafysisk kamp utan imanent kamp mellan makter dvs hans eskatologi är i sak redan klar, den skall s à s bara förverkligas. Intressant är att växjöbiskopen Elis Malmestrröm läste W ( under sin tid i Strängnäs som domprost kom han i kontakt med kvarlevande personer ur den sk Flodbergkretsen, som hade en del kopplingar inte minst till gårdarna runt sjön Båven där det bland adel och herrskap fanns kopplingar till kretsen kring hovpredikanten, enslingen på Rosenvik i Sthlm, Carl Henrik Bergman) och ett inflytande från NPW tankar kan skönjas i dennes psalm 217. Det är ett av alla små underströmmars betydelse i det andliga och kyrkliga livet, som pekar på vad just tempelmänniskorna, är, folket på berget, Sions berg. Det berg som sammanfattar alla de andra. / Magnus Olsson
Olof, Var det ett satanistband du länkade till på min blogg? Eftersom jag uppfattade det så tog jag bort din länk.
Jag brukar inte och vill inte medvetet ta bort kommentarer men det har hänt. Hoppas du har förståelse för detta.
Jag diskuterar gärna tolkningsprinciper men till dem hör inte den Onde.
Det är din blogg. Skulle snarare tro det är en kommentar till den kristna kyrkan, vilket kan utläsas ur intervjuer med bandet. Vill du inte veta mer så är det också din sak. /Olof Olsson
Intressant att du läst Wetterlund. Jag håller ännu på med första bandet. Texten är väldigt välsignande att läsa, men så tätskriven att man bara läser få sidor i sänder. Gillar konsekvensen. Bra indelning med första budet. Rensar faktiskt bort allt onödigt som vi håller på med i vår tid och diskuterar hit och dit, samt allt avguderi.
Skicka en kommentar