Kanske är det dags att säga något om krisen i Egypten. Men det är inte lätt. Som teolog har jag hört om Egypten i 5 000 år, det vill säga sett ur det lilla landet Israels perspektiv. Det har alltid varit en kamp om världsherraväldet mellan Assyrien/Babylonien, nuvarande Iran/Irak och Egypten. Israel har varit ett genomgångsland, eftersom det i fredstider varit ett genomgångsland när de stora handelskaravanerna vandrat mellan stormakterna. Och nu är vi där igen! Hur ska vi då förstår det som sker i Egypten i dag?
Det finns inget självklart svar, men jag lutar år det borgeliga alternativet. President Mubarak ska bort och kommer att försvinna, men frågan är vad som kommer efteråt. Det är avgörande att det läggs en rätt grund, en demokratisk grund. Sedan får det innebära att president Mubarak avgår nästa vecka eller i september, Jag har faktiskt ingen synpunkt på det, därför att det vet vi inte förrän vi har facit i hand. Och kanske inte ens då.
Det finns en annan insikt jag vill förmedla, nämligen att islam inte är ett entydigt begrepp. Jag har försökt att följa med nyhetsutvecklingen. Det blir mer och mer uppenbart för mig att islam inte är ett entydligt begrepp lika lite som begreppet kristenhet. Det finns många ortodoxa muslimer, liberala muslimer och allt däremellan. Det muslimska brödraskapet vill gärna införa Sharialagarna, men bara på demokratisk väg. Låt oss be till Gud att Hans vilja sker. Fråga mig inte vad som är bäst, men låt oss be att inte bara Guds vilja sker framöver utan också att vi svenskar får upp ögonen så vi rätt kan urskilja och värdera islam. Det är inte minst viktigt med tanke på problemet med terroristerna. Det är lätt att rent generellt vara emot islam därför att vi är kristna, men hur är det ur en politiskt vinkel? Det är frågan.
3 kommentarer:
Det enda vi med säkerhet vet, är att det är muslimer som kommer att leda landet, även i framtiden.
Balanserat inlägg. Ödmjukt, gillar det. Det är rätt förhållningssätt till saken.
Jag tror att det bästa vi kan göra är att stödja de liberalt politiska muslimer som vill arbeta för demokrati. Hur det nu ska gå till. Kanske får vi börja på hemmaplan.
Skicka en kommentar