Alkoholfri nattvard - finns det?

Diskussionen har pågått sedan 70-talet. Jag har mött den förut, men aldrig uipplevt den som något hot. Men nu är vi där. Det motioneras om det på Kyrkomötet. Det har redan genomförts i ganska många församlingar. Och nu lobbar nykterhetsrörelserna för det överallt. Det kom upp på Hela Människans sammanträde hjäromdagen. Jag har avgett ett särksilt yttrande. Inte uttömmande men ändå. Det är emellertid såpass långt att det får bli två bloggar. Här kommer den första:

Alkoholism är en utbredd folksjukdom som Hela Människan vill arbeta mot, gärna på ett förebyggande sätt, som till exempel genom arbetet med De Glömda Barnen, Vara Vettig Vuxen eller genom den öppna verksamheten RIA. Arbetet mot alkohol, narkotika, tobak och doping hör till Hela Människans kärnverksamhet. Det betyder inte att hela Människan är en nykterhetsrörelse i historisk mening. Krafter inom Hela Människan försöker nu verka för ”nattvard utan alkohol” som det heter i debatten och i protokollen. Enligt min uppfattning kan det inte vara Hela Människans uppdrag att försöka göra om de historiska kyrkornas tusenåriga traditioner. I ett kort yttrande som detta vill jag endast antyda tre huvudinvändningar.

I. Ärendet ligger utanför Hela Människans uppdrag
Denna fråga har aktualiserats, menar jag, därför att vi blandar samman kampen mot alkoholism och nykterhetspolitik med nattvardens sakrament och själavård. Hela Människan bör värna om alkoholister på andra sätt än att utöva påtryckningar på Svenska kyrkans präster och nattvardspraxis. Det hjälper vare sig alkoholisten eller prästen i en svår situation att införa ”alkoholfri nattvard”.

Argumenten för ”nattvard utan alkohol” är ofta osammanhängande. Ibland handlar det om alkoholisten och dennes luktsinne eller halten av alkohol, andra gånger om prästen eller instiftelseorden. Intrycket av debatten blir därför att här bedrivs alkoholpolitik. Hela Människan kan och ska driva alkoholpolitik som en del av sin verksamhet, men det är olämpligt att använda nattvarden som ett instrument. Varför är det då så viktigt att nattvarden innehåller bröd och vin också i vår tid? Det har att göra med den allmänneliga kyrkans tro på nattvarden som sakrament.

II. Nattvarden är ett sakrament
Att nattvarden är ett sakrament innebär att Jesus har befallt detta, att vi lyder honom i detta avseende och han uppfyller sitt löfte att närvara ”i, med och under gestalterna av bröd och vin”, som vår Svenska kyrkas Bekännelseskrifter säger. Det är också vad prästen lovade i samband med sin vigning och det är en svår sak att gå emot Bibeln, Bekännelseskrifterna och vigningslöftena.

Det finns förespråkare för ”nattvard utan alkohol” som menar att vin inte nödvändigtvis behöver innehålla alkohol, ett förvirrande argument. Då anförs Jesu ord från Matt 26:29 om att han ska ”dricka av det som vinträdet ger”. Förespråkarna menar att dessa ord kan syfta på druvsaften innan den jäst, innan det blivit vin. Det kallas i Nya Testamentet för ”nytt vin” eller i gamla översättningar för ”must”. Sverre Aalen, professor i nytestamentlig teologi har emellertid utförligt analyserat orden i ”dricka av det som vinträdet ger” och konstaterat att uttrycket alltid används i samband med vin, det som dricks vid måltiderna. Vin är alltid en alkoholdryck och på Jesu tid var vinet i regel så starkt att det vanligtvis späddes med vatten. Vin är emellertid inte i första hand ett kemiskt begrepp utan en mänsklig erfarenhet, alla vet vad som är vin och vad som inte är vin. Vinet kan visserligen övergå till surt vin, ättika eller vara alltför utspätt med vatten, men då upphör det att vara vin i ordets egentliga mening.