Det var någon som tyckte att debatten med Dag Sandahl var svår att förstå. Det fick mig att tänka efter. Jag vill inte att bloggen ska innehålla teologi som går över huvudena på folk. Det är möjligt att både Dag och jag är lite fackidioter, men, nä jag tror inte debatten är onödig. Vi talar faktiskt om Svenska kyrkans kris på ett konstruktivt sätt. Vi vill hitta sätt på vilka vi kan komma ur låsningarna. Hur det ska gå till. Därför blev jag glad över att Dag vill fortsätta debatten.
Jag har läst en bok som jag rekommenderar åtminstone till prästerna och andra anställda inom Svenska kyrkan. Det är Göran Häggs bok Gud i Sverige, men innan jag kommenterar den låt mig bara få återge vad som kommit ur min kyrkoherdes mun några gånger. Han är införstådd med att antalet (stöd-)medlemmar inom Svenska kyrkan kommer att minska drastiskt, MEN det betyder inte att antalet gudstjänstbesökare kommer att göra det, fortsätter han. Jag tror han har helt rätt och det är denna insikt vi behöver ta vara på. Antalet kristna ska öka!
Nu till Göran Hägg. Han menar att det i dagens Sverige egentligen bara finns två kristna profiler som sticker ut inför allmänheten. Dessa är KG Hammar och Helge Fossmo. Tyvärr kanske han har rätt. Nu har det gått några dagar och min kritik mot hans bok är att det är just dessa två linjer som går genom hela boken. Den ena beskriver institutionen statskyrkan och den andra dårarna genom århundranden. Det var kanske lite grov uttryckt, men faktum är att det finns inte mycket normal kristendom i boken. Men det är väl så en sekulariserad historiker förstår Gud i Sverige. Han gör ändå några intressanta iakttagelser som jag vill lyfta fram.
Hägg skriver efter att ha gått igenom Högmässans plats och betydelse:
Men den centrala riten, även om den var förstådd och upplevdes som nödvändig för den egna saligheten efter döden, var på inte sätt tillräcklig för de andliga behoven i vardagen. (sid 51)
Det du, Dag, är väl något att bita i, för visst har Hägg rätt? Hur organiseras livet med Jesus under vardagen om det inte är tillräckligt med Högmässan? Jag tror inte du menar att enskilda kristna ska uppmuntras till att läsa fler kapitel i Bibeln eller göra längre förbönslistor. Betydligt mer måste till. Hägg har svar också på denna utmaning. Han fortsätter med att skriva: Kulten av helgonen ... fyllde vardagsbehov i detta livet och var dessutom som vi strax ska se på ett helt annat sätt lokalt utformad med hänsyn till individuella problem och förhoppnngar. (sid 51) Kan det vara svaret på Svenska kyrkans nöd?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar