f Dag Sandahl

Det är en stor förmån att kunna planera och disponera sin dagtid. Det kan man göra när man som jag inte längre är anställd. Tyvärr har jag nog tillbringat lite för mycket tid idag med att följa talmansrundan. I grund har ingenting förändrats och ändå lyssnar jag intresserat till argumenten. Det ska verkligen bli intressant att att se hur (C) och (L) tar sig ur det här. För det blir alltmer uppenbart att någon eller några partier måste ge efter på sina löften. Men samtidigt behöver de inte skämmas över det därför att sådant är livet ibland.

Men titt som tätt har mina tankar vandrat tillbaka till f Dag. Hoppas och tror att det blev en fin dag igår. Undrar om han fick den där elcykeln till sist? Såg på kommentarerna att f Torbjörn varit där. Hade han rest ändå från Luleå? Förmodligen. Dag har sedan många år ett kontaktnät långt utöver det normala. Han har varit närvarande på en oräknelig massa möten och sammanträden, deltagit i planeringsgrupper och rådslag, tagit initiativ till och genomfört aktioner och så vidare. Jag har inte studerat vid Lunds universitet utan lärt känna Dag så sakteliga eftersom jag varit i Växjö stift i mer än 35 år. Några gånger mötte jag honom på 80-talets prästmöten. Prästerna flockades omkring honom för att lyssna och diskutera.

Min teologiska lärofader är f Gunnar och på det sätter fick jag mycket gemensamt med Dag, men det tror jag inte att han riktigt uppfattade. Eller också ville han inte. Som alla vet kan Dag vara lite burdus och ofin. Mig kallade han redan från början för frimicklare eller frikyrklig. Jag är osäker på om han verkligen trodde det själv men håller det inte för otroligt. Man kan inte vara informerad om allt.

Framför allt fick vi tillfälle att samtala när det kom till Frimodig kyrka. Dag var en av dem som såg till att Frimodig kyrka bildades. Den teologiska linje han förespråkade och förespråkar än idag gick inte hem i POSK och gör väl knappast nu heller. Som ledamöter i såväl stiftsfullmäktige som kyrkomöte fick jag lyssna mer till honom, men usch, nu skriver jag som vore han död. Dag är i högsta grad levande och så länge han lever kommer han, är jag övertygad om, att vara aktiv men hur? Bloggen som varit hans plattform och forum är ju endast en liten, om än mycket synlig och läst, del av hans tjänst. Det ska bli spännande att se hur fortsättningen kommer att se ut.

Kanske består fortsättningen av tjänstgöring i församlingar? Han har vikarierat en hel del under de senaste åren och i tider av prästbrist behövs ju alla - nästan.

Om jag fick önska skulle jag vilja att Dag var med om att ordna något slag av skuggutbildning för blivande präster och fortbildning för verksamma präster. Nu verkar det inte finnas så många blivande präster men säkert många i tjänst som skulle vilja lyssna till Dag. Inte bara till teologiska insikter utan lika mycket till rådgivning och nätverksbyggande. Kanske blev Svenska kyrkans fria synod för ambitiös? Eller kom för tidigt? Kanske blev Frimodig kyrka för politisk? Skulle inte Frimodig kyrka kunna arbeta för att vara kyrka? Skulle det inte kunna ordnas en skuggutbildning?

Till sist funderar jag över hur värdefullt är bloggandet? Det är klart att jag tänker på min egen också. Lönar det sig? Dag anser uppenbarligen att han bloggat färdigt. Jag förstår att man efter mer än 2 000 starka bloggar kan tänka så. Kanske med rätta. Lönar det sig att blogga? Mitt svar är att det beror på vilken måttstock man använder sig av.

Den kristnes kamp är alltid en god kamp. Det är kampen Herren Jesus redan har vunnit. Det är segern över synd, djävul och död som ska spridas. Men till kampen hör också den profetiska dimensionen som avslöjar, river ner, tillintetgör och visar på alternativen. Det är en kamp som utkämpas i Sanningens Ande. Där har vi måttstocken! Det är min övertygelse att många av de analyser som Dag serverat oss och fortsättningsvis kommer att servera oss är sanna. När det det blir uppenbart för alla stannar det inte vid ett: vad var det jag sa, utan då skakar grundvalarna. Jag tycker faktiskt att de redan gör det och jag är tacksam för att Dag bestämt sig för att betala priset. För det finns alltid ett pris, en avbetalning, att betala till Honom som är Sanningen.

Vuxna politiker?

Så var jag hemma igen. Alltid skönt att komma hem. Kari och jag i eftermiddag har rest med bil från Västerås till Värnamo. På vägen hem lyssnade jag på presskonferensen med Ulf Kristersson. Jag tyckte han gjorde bra ifrån sig. Raka, klara och tydliga besked. Journalisterna försökte i vanlig ordning locka in honom i en del spekulationer, men Kristersson gick aldrig i fällan. Han var inte ens i närheten. Det var spännande att lyssna till honom. Höra honom lägga tillrätta en del rykten, förklara saken och visa på alternativen.

Samtidigt nästan skäms jag över (C) och (L). Först är de med om att avsätta Lövén och sedan håller de på och schackrar med hela svenska folket. Det är riktigt dåligt. Hade det inte varit för (C) och (L) hade saken varit klar. Nu blir det i stället en ny runda med samtliga partiledare i morgon och då får vi se om någon har ändrat sig. Annars är det vad jag förstår fortsatt låst läge som gäller. I min värld är det svårt att se hur Lövén ska kunna bli statsminister igen. Då har riksdagen i sådana fall först avsatt honom och sedan tillsatt honom! Sannolikt får (C) och (L) betala ett mycket högt pris för ett sådant beteende. Har de alls något att göra på den här nivån?

Det är möjligt att (S) återtar makten tillsammans med (C) och (L). I sådana fall skulle den stora segern för (C) och (L) vara att man lyckats hålla (SD) utanför. Och vad ska man med den pyrrhussegern till? (C) har under hela valrörelsen ingett oss hopp genom att "aldrig sätta sig i en regering med (S). Tyvärr litar jag av hävd inte på (C) på någon nivå. Hur var det den gamle C-ledaren Gunnar Hedlund sa? "C har alltid velat och kommer alltid att vela". Jo, så var det och så är det.

Om det inträffar att vi får en så kallad mittenregering med (S), (C) och (L) får vi samtidigt en ny starkare opposition än tidigare i (M), (KD) och (SD), det vill säga ett nytt slag av blockpolitik.

Det verkar uppenbart att det som nu utspelar sig har väldigt lite med att göra med Sverige och svensk sakpolitik. Det har mer att göra med begäret efter makt, makt och makt. I ett sådant spel kan vad som helst hända. Ingen vinner men alla förlorar. Politikerföraktet kommer sannolikt att öka om det inte redan har gjort det. Jag är inte dummare än att jag förstår att här måste finnas ett visst taktikspel men vuxna människor borde kunna tala öppet och entydigt med varandra. Bestämma sig för hur de vill ha det och se till landets bästa, inte i första hand till sitt eget.

Det går till på samma sätt i kyrkopolitiken kan jag berätta om någon tvivlar. Inte bara på nationell nivå utan också lokalt. Jag ogillar detta i hög grad.

Därför heder åt Kristersson och hans sonderingar. Sedan är det bara att beklaga att här finns folk som spelar med sina egna spelregler, men skeendet har det goda med sig att det kommer att bli alltmer uppenbart var vi har våra politiker. Och kanske ska det tilläggas; vi får sådana ledare vi förtjänar, både inom partipolitiken och kyrkopolitiken.

Fortsättning följer.

Apg 4:23-31

Efter sitt frisläppande söker apostlarna upp de sina. När möter bröderna förenar de sig i bön.

4 ²³ När de blivit frisläppta gick de till sina egna och berättade allt vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem. ²⁴ När de hörde det, ropade de tillsammans till Gud och bad: "Herre, du som gjort himmel och jord och hav och allt som finns i dem, ²⁵ du har genom den helige Ande talat genom vår fader David, din tjänare:

Varför rasar hednafolken, varför tänker folken tomma tankar? ²⁶ Jordens kungar reser sig och furstarna gaddar ihop sig mot Herren och hans Smorde.

²⁷ Ja, de gaddade verkligen ihop sig i denna stad mot din helige tjänare Jesus som du har smort. Herodes och Pontius Pilatus gick samman med hedningarna och Israels stammar ²⁸ för att utföra det som du med din hand och ditt beslut hade förutbestämt.²⁹ Och nu, Herre, se hur de hotar oss! Hjälp dina tjänare att frimodigt förkunna ditt ord, ³⁰ genom att du räcker ut din hand och låter helande, tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." ³¹ När de hade bett skakades platsen där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och förkunnade Guds ord med frimodighet.

Här är det inte fråga om bönerna i liturgisk mening, utan om ett spontant och enigt rop till Gud. Bönen som är hållen i gammaltestamentlig-judisk stil men med kristologiskt tillägg. Den påminner om bönen i 2 Kon 19:15-19 och Jes 37:16-20. Bönen är knappast ordagrann utan vittnar mer om att Lukas visste hur de brukade be. Bönen inleds med att de åkallar och ärar den Allsmäktige, alltings Skapare och Uppehållare, se även 2 Mos 20:11 och Ps 146:6.

Denna bön avslöjar samtidigt för oss vad de trodde om Gud. Vi får deras bild av Gud. De uttrycker vidare, i v 25, att Gud talat genom sin Ande i Ps 2. Ps 2 tolkades av judar i allmänhet som en messiansk psalm och de första kristna menade att Jesus är denne Messias. Kungarna representeras i bönen av Herodes och furstarna av Pontius Pilatus.

V 28-30 låter oss ännu en gång förstå att ”allt samverkar enligt Guds plan”, se 2:23 och 3:18. Bönen når sin kulmen i v 29-30 när de ber om fortsatt frimodighet att predika i Jesu namn och att Gud ska låta än fler under ske.

1. Vi ser att de bad enligt Skriften.
2. Vi ser att bönen och uppfyllelsen av den Helig Ande hör samman på ett särskilt sätt.
3. När de drabbas av svåra motgångar försöker de inte gå till rätta med Gud, utan de sätter sin tro till honom.
4. De ber aldrig om att få slippa kors och lidanden utan vet att det hör till det kristna livet på ett särskilt sätt.
5. Bönen började med att de åkallade himmelens och jordens Skapare och att Gud verkligen har all makt det bekräftas av den jordbävning som äger rum enligt v 31.

I det första summariet, 2:42–47, fann vi 12 kännetecken. Lukas stryker under ett av dem i inledningen av bönen när han skriver att de endräktigt ropade till Gud, v 24. I själva bönen urskiljer vi ett andra kännetecken när de ber att Gud ska fortsätta göra tecken och under genom församlingen.

På samma sätt som det första summariet, 2:42–47 föregicks av Pingstdagens andeuppfyllelse så föregås det andra summariet av andeuppfyllelse.  

Det andra summariet påminner om det första men betonar ett tredje kännetecken nämligen endräkten och egendomsgemenskapen mer än det första.

Apg 4:13-22

4 ¹³ När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. ¹⁴ Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. ¹⁵ De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. ¹⁶ De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. ¹⁷ Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."

¹⁸ De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. ¹⁹ Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. ²⁰ Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." ²¹ Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. ²² Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.

V 13-17 Den här gången blir det inte någon omvändelse, men de förvånar sig över att dessa enkla och olärda män kan uppträda med en sådan frimodighet. Enligt gängse rabbinsk praxis överlägger de så med varandra innan de kallar in Petrus och Johannes och meddelar sin dom. Liberalteologer har emellanåt ironiserat över att Lukas inte kan veta vad de sagt eftersom överläggningarna skedde bakom slutna dörrar. Men faktum är att Saulus mycket väl kan ha varit närvarande, om inte så var säkert Gamaliel, Saulus lärare, närvarande.

V 18-19 Förbudet att vidare tala i Jesu namn är totalt. Detsamma gäller naturligtvis botandet av sjuka i Jesu namn. I och med detta beslut är kristendomen stämplad som en olaglig rörelse och grunden lagd för de kommande förföljelserna. 5:17 ff, 28.

V 20-22 Hur reagerar då apostlarna och den första kristna församlingen? De vägrar att lyda och hänvisar till högre instans. Är det verkligen Rådets mening att man inte ska lyda Gud? De första kristna måste vittna om vad de sett och hört, 1:22, 4:2, 20, 10:39 f. Det kan verka förvånande att Rådet i släpper dem trots denna oförsonlighet. Men dels hade de ännu inte begått någon ny överträdelse och dels var de ängsliga för att vara alltför provokativa eftersom de inte hade folket med sig. Och dessutom – mannen hade faktiskt blivit botad!

Apg 4:5-12

4 ⁵ Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. ⁶ Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. ⁷ De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?" ⁸ Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! ⁹ Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, ¹⁰ så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. ¹¹ Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. ¹² Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

I v 5-7 ställs apostlarna inför Stora Rådet, det vill säga de äldste, skriftlärda, översteprästen och andra ur det högre prästerskapet, sammanlagt 71 personer, även om knappast alla var samlade vid det här tillfället.[1] Situationen påminner om när Jesus ställdes inför samma män, Joh 18:12 ff. Lukas skriver att detta skedde i Jerusalem, v 5. Det är för Lukas viktigt att det betona detta eftersom Jerusalem är den heliga staden, se Luk 9:31, 451, 13:33 f, 19:41, 24:47, Apg 1:4 och v 8. Man förde fram dem och ställde dem i mitten, enligt den grekiska texten.[2]

Ska apostlarna redan nu gå samma öde till mötes som Jesus? Det är emellertid inte den juridiska processen som är det viktiga för Lukas utan den frälsningshistoriska som utgår från Jerusalem och sträcker sig till världens ände. Vad anklagas de då för?

I v 7 anklagas apostlarna för att ha verkat i Jesu namn. Anklagelsen ställer allt på sin spets och öppnar för att i ett andra steg anklaga dem för trolldom. När det heter att Petrus uppfylls av Anden är det en fullbordan av Jesu löfte i Luk 12:11 f.

I v 8-12 håller så Petrus sitt tal, det tredje Lukas återger. Det är uppbyggt på ungefär samma sätt som de tidigare, det vill säga sedan han knutit an till situationen, ger han först en koncentrerad förkunnelse, kerygmat, v 10 och sedan hänvisar han till Skriften, Ps 118:22, Jes 28:16. Petrus anklagar Rådet genom att säga att hörnstenen kastades bort av er.

I talets avslutning uppmanar han indirekt till omvändelse, när han säger att det inte finns frälsning hos någon annan. Frälsningen, grekiska soteria, innebär att den slutliga frälsningen, frälsningen i alla dess aspekter finns hos Jesus. Gud har handlat genom honom, jämför Joh 14:6. Min egen reflektion är huruvida Jesu ord ska förstås inklusive eller exklusivt. Om det går att tolka föredrar jag en inklusive förståelse, det vill säga ”alla som blir frälsta blir det på grund av Jesus”.

Det är ingen tvekan om att de första kristna knyter hela frälsningen till Jesus, eller namnet Jesus, Apg 2:38, 3:6, 16, 4:7, 10 eller 10:43. Detta är ett oerhört frimodigt tal med tanke på att det hålls inför dem som nyligen dömt Jesus till döden. 

---

[1] Det händer att det ibland står översteprästerna, i pluralis, fast det enligt Skriften bara ska finnas en överstepräst. Den troliga förklaringen är att romarna vid den här tiden skötte utnämningarna och belönade mer än en person med denna titel. Det var översteprästen som till tillsammans med 70 bisittare utgjorde Stora Rådet. De äldste representerades av de mest inflytelserika lekmannafamiljerna i Israel, en av dem var Josef från Arimataia, Luk 23:50. Bland de skriftlärde finner vi bland andra Nikodemos, Joh 3:1 ff, 7:50 och 19:39, och Gamaliel I, Saulus (Paulus) lärare, Apg 5:34 och 22:3).

[2] Lövestam berättar i sin kommentar till Apostlagärningarna att ”enligt uppgifter i Mishna satt rådsmedlemmarna i halvcirkelformade rader, som stegvis höjde sig bakåt liksom på en teater … Ordföranden (översteprästen) tycks ha suttit nedtill i mitten, kanske på ett podium. Vid sidorna stod två skrivare, av vilka den ene skulle anteckna friande och den andre fällan yttranden av rådsherrarna. Ibland fanns även en tredje, som skulle skriva ned uttalanden både för och emot den anklagade, så att de i bägge fallen blev dubbel registrering av två vittnen. Mitt över satt rabbinlärjungarna i tre rader (med 23 i varje) enligt en given ordning. Vid ifrågavarande tid får Saulus från Tarsos – den store Gamaliels lärjunge – antas ha haft en plats här.”

Efter kyrkomötet

Det blev inget skrivande från Uppsala. Det främsta skälet är helt enkelt att jag inte kom åt min blogg. Men ett annat skäl är att vi suttit hela veckan i utskottsförhandlingar och att vi fått stränga order att inte rapportera från dessa. Så det jag hade kunnat rapportera hade varit rent allmänt.

Rent allmänt kan jag säga att det varit god stämning. Det var vad som sas från alla utskotten i alla fall i vår grupp. Det har visserligen skrivit ett antal reservationer från vår sida. Kanske kan jag berätta om det i nästa vecka när texterna kommer till oss. I mitt utskott, Förvaltarutskottet, samtalade vi om motionen som vill att Svenska kyrkan ska ta fram en nationell klimatstrategi. Den motionen bifölls och jag medger gärna att jag i mitt hjärta bejakade denna.

Miljö- och klimatfrågor har aldrig varit mitt ämne. Ofta har jag tyckt att dessa frågor fått alldeles för hög prioritet i Svenska kyrkan. Jag har sett det som att det skett på de existentiella och teologiska frågornas bekostnad. Miljö och klimat har stått emot det andliga och existentiella. Jag ville se att miljö och klimatfrågorna springer ur evangeliet. Och det var just vad som poängterades i utskottet. Tyvärr finner inte utskottet anledning att betona detta, men det finns där. Och när jag vet att det finns där gäller det bara för mig att vara vaksam i fortsättningen. Just nu kan jag till och med tänka mig att i plenum slå ett slag för motionen i det att jag betonar skapelseteologin som grund. Tänk bara på bibelställen som Apg 17:28, Rom 11:36 eller Kol 1:23.

Jag kom hem sent fredag kväll, men bilade redan på lördagen till Karlskrona. Jag hade lovat en bibelförklaring över Jakobs brev. Det var långt att köra tur och retur men härligt att få komma i tjänst. Det blir mer av den varan i veckan eftersom bibelförklaringarna i Arken, Värnamo fortsätter på onsdag och eftersom jag ska till Halmstad på torsdag. Också där handlar det om Jakobs brev.

För övrigt har jag idag sysslat med spännande släktforskning, varit på högmässan i Mariakyrkan och inte minst sett Bajen besegra Brommapojkarna med 4-2 även om det satt långt inne.

Jag tror jag lägger ut lite mer av bibelförklaringen till Apostlagärningarna och så får vi se hur vi går vidare med veckan. Stiftsstyrelsen samlas visst på tisdag och jag planerar att resa till Växjö inte minst för att jag då också kanske hinner besöka Fortbildningsveckan som har hundratals deltagare från hela Växjö stift. 

Apg 4:1-4

Efter att budskapet om Jesus Kristus predikats mobiliserar motståndarna. Vi får nu läsa om tre sataniska angrepp. De har var för sig olika karaktär. I det första angrips de av den religiösa  överheten. I det andra sker angreppet inifrån den egna kretsen och i det tredje handlar det om apostlarnas risk för underlåtelser. Alla tre angreppen går igen också i vår tid. En översikt kan se ut som nedan.

4:1–22 Petrus och Johannes anklagas av Stora Rådet och förbjuds att förkunna

4:23–31 Församlingen reagerar med frimodig bön till Gud och fylls med den Helig Ande

4:32–37 Vi läser det andra summariet och studerar särskilt egendomsgemenskapen 

5:1–11 Ananias och Safira försöker bedra den Helig Ande

5:12–16 Det tredje summariet pekar på Urförsamlingens liv

5:17- 42 Ny konfrontation med Stora Rådet

6:1-7 Apostlarna försummar det för dem enda nödvändiga

6:8–15 Stora Rådet griper Stefanus

Men samtidigt läser vi om Urförsamlingens trosvissa reaktioner. Den första konfrontationen äger rum i 4:1–22 då apostlarna ställs till svars inför Stora rådet. Vi läser de fyra första verserna.

4 ¹ Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, ² upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen från de döda. ³ De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. ⁴ Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

V 1-2 låter oss få veta att det är undret vid Sköna Porten som utlöser förföljelsen. Lukas nämner att prästerna, det vill säga de leviter som för dagen tjänstgjorde vid templet och tempelkommendanten, han som förde befälet över dem plötsligt kom störtande tillsammans med sadducéerna. 

Saddukeerna

Namnet anses härstamma från Sadok som var överstepräst på kung Davids tid, 2 Sam 15:24 ff, 17:15 ff och 20:25. Han var sadducéernas stamfader. Sadducéerna utgjorde ett religiöst och politiskt parti som tillhörde de socialt och ekonomiskt starka i samhället. De var konservativa och ansåg sig stå över fariséerna som ansågs liberala och var mer folkligt förankrade. Vi kan kalla dem för ett kyrkopolitiskt parti. De var mest intresserade av livet på jorden och hur det skulle levas. De trodde inte på dem dödas uppståndelse, änglar eller andar. Det är möjligt att de endast betraktade de fem Moseböckerna som heliga. I vart fall ville de inte veta av De Äldstes Stadgar som var så viktiga för fariséerna.

Politiskt stödde sadducéerna de inhemska, hasmoneiska furstarna, men sedan romarna tagit över makten gav de dem sitt stöd.[1] Översteprästen och andra högre präster rekryterades därför från sadducéerna.

Det var särskilt sadducéerna som var upprörda över Petrus förkunnelse om de dödas uppståndelse, den riktigt ömma punkten, se 5:30–33 och 23:8. Apostlarna talade om att eftersom Jesus har uppstått från de döda har ändens tid brutit in och andra kommer att uppstå i Jesu efterföljd.

Jesus hade överbevisat sadducéerna om de dödas uppståndelse i Matt 22:23-33 och sadducéerna hade svarat med att få honom korsfäst och nu har just Jesus av alla uppstått från de döda, som vore han uppståndelsen och livet.

V 3-4 Efter den här händelsen var antalet troende män 5 000. Det grekiska ordet ton andron, här översatt med män kan också syfta på personer, det vill säga inkludera kvinnor och barn.

---

[1] Efter mackabéerupproret, som för övrigt är omvittnat i 1 och 2 Mackabéerboken, ledde Johannes Hyrkanus 134-104 f Kr . Han var inte av Sadoks stam. Hans stamfar var Hasmon och från och med fram till mordet på Ceasar år 48 f Kr nu kallas den judiska härskarsläkten hasmonéer. Efter hasmonéertiden regerade först Antipater och sedan lyckades sonen Herodes, av idumeisk (edomitisk) släkt utverka att han utnämndes till konung av Judéen. Han regerade från 34 f Kr till 4 e kr.