Barnmorskan, del 2

Det har nått oss att barnmorskan Ellinor Grimmark kommer att överklaga till EU-domstolen. Det gör hon rätt. 

För det första: Saken som sådan är principiellt viktig. Vilken ställning har samvetsfriheten? På vilket sätt ska makter och väldigheter behandla människor med samvete?

För det andra: Oavsett vad man tycker är det viktigt att människor med samvete behandlas väl. Det kan aldrig vara rätt för en majoritet att förtrycka en minoritet. Det går att lösa problemet med arbetsschemat - om man vill. Problemet är när myndigheter och institutioner av ideologiska skäl låter bli, som i fallet med Grimmark. Värnamo sjukhus borde ha löst det här ärendet och inte backat för den politiska ideologin.

För det tredje är den enskildes rätt att överklaga viktig. Ellinor Grimmark gör rätt som använder sig av den rätten och inge borde beklaga sig över det. Det man kan beklaga sig över är att det ska kosta henne en hel förmögenhet att få sin sak prövad.

Som kristna får vi ofta höra att vi ska lyda. Visserligen från mindre insiktsfulla men ändå. Många har fått för sig att en kristen lever under lagens lydnad fast det inte alls är på det sättet. Då citeras Rom 13 som jag jobbat mycket med under senare år. Där står:

13:1 Varje människa ska underordna sig den överhet hon har över sig. Det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är tillsatt av honom. ² Den som motsätter sig överheten går därför emot Guds ordning, och de som gör så drar domen över sig själva.

Lägg märke till att Paulus inte bara talar till kristna utan till varje människa. Varje människa ska underordna sig. Det grekiska verbet hypotassein visar att det inte bara handlar om att lyda utan just om att underordna sig. Varje människa ska veta sig vara underordnad den överhet hon har över sig, se också Titus 3:1 och 1 Petr 2:13f. Paulus huvudargument är att all överhet är av Gud. Gud är källan och det är Gud som står bakom överheten, 2 Sam12:8, Ordspr 8:15f, Jer 27:5, Jes 45:1, Dan 2:21, 37, 4:17. Det är med andra ord inte folket som fritt väljer och tillsätter. Den överhet som finns är tillsatt av Gud. Följden av den förståelsen är självklar. Paulus fortsätter:

3 De styrande är ju inget hot mot dem som gör det goda, utan mot dem som gör det onda. Vill du slippa vara rädd för överheten? Gör då det goda, så får du beröm av den. ⁴ Överheten är en Guds tjänare till ditt bästa. Men gör du det onda ska du vara rädd, för överheten bär inte svärdet utan orsak. Den är en Guds tjänare, en hämnare som straffar den som gör det onda. ⁵ Därför måste man underordna sig, inte bara för straffets skull utan även för samvetets.

Paulus upprepar Paulus v 1: överheten är en Guds tjänare. Det var den också enligt svensk lag fram till år 1974 då den inleddes med orden ”All makt utgår från Gud …”. men så är det inte längre. Sedan 1974 heter det att all makt utgår från folket, rätt eller fel. I vår tid är det värt att stryka under det bakomliggande skälet att överheten är Guds tjänare till ditt bästa. Till detta goda hör också att Gud sätter gränser för ondskan, se 1 Tim 1:8f. Paulus menar inte att det är fel av oss att protestera när vi behöver det, att överklaga beslut eller ens vad vi kallar civil olydnad. Nej, det är kriminaliteten i sina grövsta former som ska bestraffas. Överheten bär inte svärdet utan orsak. Den straffar den som gör det onda.

Paulus skriver vidare att man måste underordna sig … för samvetets skull. Samvetet bör vara i harmoni med Gud och med överheten. En kristen ska leva med trons lydnad.

Det har hänt mig att jag mitt samvete har lett mig att överklaga. Jag tvekade först men såg sedan att Paulus vädjar till oss att följa vårt samvete. Det är vår kristna tro. Och nu är det faktiskt så att barnmorskan har rätt att överklaga. Och för sitt samvetes skull ska hon överklaga. Bara så kan hon bevara sin tro.

Nu är det svårt att tro att hon kommer att vinna målet. Det handlar om vad som är överordnat och underordnat. Kanske är arbetsplatsen överordnad samvetet. Samvetsskäl är inte tillräckligt, men det är just det som ska prövas.

Ellinor Grimmark gör helt rätt oavsett utgången av målet. Värnamo sjukhus däremot, myndigheter och institutioner som inte respekterar detta och inte vill försöka lösa praktiska problem, gör fel.

348 timmar

Denna kväll har jag haft Bibelförklaring och också avslutat Romarbrevet. Helt oväntat höll en av deltagarna ett tacktal till mig och som om det inte räckte kom ännu en med en bukett blommor. Jag som normalt inte uppskattar den typen av tack kände mig tacksam.

År 2003 hölls den första Bibelförklaringen. Då gjorde vi en genomgång av Evangelium enligt Matteus, Vi tog det i lämplig takt och det blev en genomgång på 79 timmar. Innan jag tog mig an uppdraget förvissade jag mig om att förklaringen skulle dokumenteras genom en inspelning. Den kom sedan att veckan därefter sändas på närradion. Jag bad också pastoratet att lägga ut Bibelförklaringen på Närradion och det skedde. Några av förklaringarna kom dessutom att spelas in och sändas på Kanal 10. Det här har gjort att jag har känt mig väldigt motiverad i mina förberedelser.

I kväll har jag haft min sista Bibelförklaring i Värnamo kyrka. Det behöver inte betyda att jag aldrig mer kommer att ägna mig åt att förklara Bibeln, men för tillfället och just i Värnamo kyrka. Det blev sammanlagt 348 timmars undervisning. Under 14 år har vi gått igenom

Evangelium enligt Matteus
Galaterbrevet
Apostlagärningarna
Jakobs brev
1 Thessalonikerbrevet
2 Thessalonikerbrevet
Evangelium enligt Markus, de unika verserna
1 Korinthierbrevet
2 Korinthierbrevet
Romarbrevet

Egon Tedenstad från Missionskyrkan tackade mig med en bukett blommor.

Någon fotograferade händelsen och bilden har Kari hämtat från Facebook.

Människor har frågat mig varför jag inte fått förtroendet att fortsätta undervisa i Värnamo kyrka. Blir det någon fortsättning någon annanstans, frågar man. Det kan tänkas att många inom Värnamo pastorat ogillar undervisningen men kyrkoherden har lovat att jag får fortsätta trots att jag sagt upp mig, åtminstone under hösten. men jag tror inte att det blir läge för det. Även om jag har slutat min anställning har jag uppdrag så det räcker. Det ska jag erkänna att jag gärna vill fortsätta, men nu får det vägas mot andra uppdrag. det finns gränser för vad en pensionär hinner med.

Jakobs brev kommer jag att ge ut som bok om än inte på något kristet bokförlag. Jag har fört samtal med flera men de kristna bokförlagen anser inte att den här typen av kommentarer säljer tillräckligt. Jag får nog ge ut det på eget förlag i sådana fall, men det tänker jag göra. Mer om det senare.

För den som undrar finns alla 348 timmarna tillgängliga på Internet. Du kan klicka från denna blogg, se spalten till höger. Där finns också skriftliga kompendier utlagda. Jag vet att ganska många av dem som lyssnar bor i Finland. Jag vet också att teologie studerande har fått hjälp av mina populärvetenskaplig bibelförklaringar. Det gläder mig ofantligt.

348 timmar - håll till godo!

Bajen bäst i Sta´n

Så var det åtminstone för tillfället ett dokumenterat faktum: Bajen är bäst i Sta´n. För bara några timmar sedan besegrade Hammarby AIK med 2-1. Oförtjänt enligt några, men inte enligt mig. Tänk att bara ha 35% bollinnehav och ändå vinna. Det visar väl på styrka. Eller kanske ska man säga att AIK hade 65% bollinnehav men lyckades ändå inte vinna.

Dessutom sa Bajens tränare Michael Jakobsen att eftersom AIK är det bättre laget så lägger vi oss på försvar och kontrar in segern. Sagt och gjort.

Nåja, man ska inte dra alltför höga växlar på den här segern. det är 27 omgångar kvar, det vill säga ytterligare 57 poäng att spela om så visst är vi bara i början. Men alla matcher räknas.

Texten talar sitt tydliga språk

Bajen har i år ett nytt lag och en ny tränare som knappt har hunnit flytta in än. Det kommer att ta tid innan laget har spelat sig samman. Jag tror verkligen att det kommer att bli bättre. Det finns flera klasspelare i Bajen men eftersom de ännu inte har spelat sig samman kommer de sannolikt bara att bli bättre för varje match.

Men bäst av allt är publiken ... nästan

 Det var cirka 32 000 åskådare på matchen. Alla var inte Bajare men frågan är om inte de hördes bäst ändå. I alla fall var de gladast efter matchen.

Efter matchen skulle Hasse Backe leka expert. I vanlig ordning gjorde han ner Hammarby och menade att allteftersom kommer det att visa sig hur dåliga de är. Och det ska han säga som välförtjänt fick sparken från sitt senaste uppdrag. Han skulle träna Finlands landslag men jag tror inte de vann en match. Nej,  de så kallade experterna ger jag inte mycket för. I alla fall inte när de talar emot Bajen.

Tänk att bara ha 35% bollinnehav och ändå vinna?! Då måste man säga att Bajen är bäst i Sta´n. Än så länge 'är kanske bäst att tillägga.

Påskdagen

Joh 20:1-18 

Inl. I en tid av ökad fientlighet mot kristen tro är det kyrkans största utmaning att hävda det mest grundläggande, Jesu uppståndelse från de döda. Den förändrade världshistorien på ett sätt som är värt att fira i evighet.

1. Tidigt på morgonen efter sabbaten medan det ännu var mörkt, kom Maria från Magdala ut till graven.

a) Den första berättelsen av nio ägde rum medan det ännu var mörkt. Graven var tom. Det faktum att graven var tom utgör inget bevis för uppståndelsen, men kräver en förklaring. 1. Någon skulle ha rövat bort graven (vaktstyrkan missade stenen, linnebindlarna, gjort av med kroppen, sedan gemensamt gått ut i världen och sagt att han lever) 2. Jesus var skendöd (blod och vatten) eller 3. Lärjungarna hallucinerade (Maria förstod ingenting, v 2, 13 och 15, Thomas tvivlade, otro, prat och full av undran enligt Mark 16;14, Luk 24:11f)

b)Vårt problem tycks vara låsningen vid en inomvärldslig världsbild. Trots denna har skaror av människor kommit till tro och fått sina liv förvandlade.

c) Det är inte de kristnas ansträngningar som får dem att hålla fast vid den Treenige Guden och hans frälsningsverk utan det att Gud har visat sig och fortsätter att visa sig för oss på ett begripligt sätt.

2. (de) såg bindlarna ligga där, liksom duken som hade täckt huvudet, men den låg inte tillsammans med bindlarna utan hoprullad på ett ställe för sig.

a) När Johannes såg linnebindlarna ligga där, huvudduken var omsorgsfullt hoprullad och låg tillsammans med bindlarna förstod han att kroppen inte var stulen. Han såg och trodde. Han som senare gick genom väggar hade på samma sätt gått ur linnebindlarna.

b) Nu förstår också vi att Jesus inte återvände till något jordiskt liv iklädd linnebindlar utan att det finns en ny dimension, tidigare okänd, för mänsklig existens, en eskatologisk. Jag kommer att tänka på Paulus när han skriver att vi ska lägga av oss de jordiska kläderna och ikläda oss de himmelska.

c) Jesus har visat att det finns ett annat sätt att leva, ett radikalt annorlunda sätt. Men lärjungarna var tvungna att gå utöver den egna världsbilden för att kunna leva ”i Jesus Kristus”. Vi kan leva våra jordiska liv i gemenskap med den Uppståndne. Det är mötet med den Uppståndne som förändrar allt. Det heter om Maria att

3. hon … vände sig om och såg Jesus stå där, men hon förstod inte att det var han.

a) Jesus mötte henne, men trots det var det inte lätt att förstå. Först när han tilltalade henne vid namn förstod hon att det verkligen var han, v 17.

b) När den Uppståndne tilltalar en människa vid namn förändras hennes liv. Han blir centrum i en ny världsbild och den nya måttstocken. Jesus regerar, ber för oss och är i allt närvarande. Han är och lovar att förbli hos dig oavsett vad som händer. Det är denna Guds kärlek som öppnar våra ögon.

c) Det är lätt att ropa ”Kristus är uppstånden” men en annan sak när vi hotas av trakasserier eller död. Vi behöver minnas att lärjungarna hade överbevisats av Guds trofasthet på ett sådant sätt att de inte kunde förneka honom.

Långfredagen

Långfredagen

Jesu död på korset var inte symbolisk. Hans död stannade inte vid ett skådespel. Den var ingen formalitet. Hans död var offerlammets död utan att de närvarande förstod vad som skedde.

Se, Guds Lamm som borttager världens synder

1) Han var som lammet som leds till slakt, Jes 53

a) Det judiska folket var inte främmande för offerlammets betydelse. När det lämnade Egypten hade varje familjefar fått en Herrens befallning att slakta ett lamm. Och blodet skulle strykas på dörrposterna. Genom att lyda denna Herrens befallning försonades folket med den Gud som låtit dem bo i Egypten så många år. Lammet gav dem ny styrka och Lammets blod blev både deras skydd och ett tecken. Det var deras sista måltid i Egypten men det var också deras första måltid på vägen mot den stora befrielsen. Alla skulle få del av Lammet och inget fick förspillas. Så gjorde folket då och så har de gjort sedan dess därför att det skulle vara en oföränderlig ordning och den skulle firas av alla kommande generationer. Alla visste vad det handlade om. Men det var svårare att förstå varför profeten Jesaja talade om den lidande Tjänaren som en plågad man, en som man vänder sig bort ifrån. En som var utan värde, en som blev slagen och förnedrad. De kunde förstå att de inte lyckats hålla sina löften. De kunde förstå att de var på fel väg och att de bar på skuld, men de kunde inte förstå vilka konsekvenser det skulle få.

b) Egentligen skiljer vi oss inte särskilt mycket från det judiska folket. Vår svenska historia ser annorlunda ut. Vi har andra seder och bruk, men vår fallna natur är densamma.

Igår publicerades en artikel i SvD (5/4 2012) under strecket med rubriken Den skyldige är alltid någon annan. Den handlar om ett av våra grundläggande behov, vårt behov av syndabockar. Det tycks vara en mänsklig instinkt, att reflexmässigt lägga skulden för felsteg, misslyckanden och olyckor på någon annan. ”Det var inte mitt fel”, ”det var han som började”, ”jag lydde bara order”. Vi har en inbyggd oförmåga att acceptera konsekvenserna av våra handlingar, särskilt de dåliga. Men om du tänker så ska du veta att alla andra också tänker så. Därför går ekvationen inte ihop och istället utser vi människor syndabockar, oftast de svagaste individerna, minoriteter eller marginaliserade grupper. Det blir plötsligt ett ”alla-mot-en”-beteende. Det här är vad som händer Jesus, Guds Son. Han var som lammet som leds till slakt. Evangeliet i detta elände är att hädanefter behövs inga fler offer.

c) Jesus Kristus är Guds Son. Det är ingen mindre än han som först blir vårt mobbningsoffer och sedan vårt offer. Men det är vår synd han bär. Han är oskyldig, men vi verkar inte bry oss. Vi behöver en syndabock. Gud låter det ske och i sin kärlek till oss tar han vår skuld, tecknar oss med Lammets blod och kallar oss att bli och vara Jesu lärjungar. Vem kunde ana något sådant? Ingen till en början, förutom några utvalda som till exempel Abraham som fick tillbaka sin son Isak från de döda. Från den stunden visste Abraham att Gud inte vill vare sig mobba eller döda någon enda människa. Och kanske förstod också Johannes döparen mer än vi först tänker oss när han förkunnade:

2) Se Guds Lamm som tar bort världens synd

a) Johannes döparen kände Skriften och han fick veta att tiden nu är inne. Han pekade ut Jesus där vid flodstranden och sa: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd. … Det var om honom jag sade: Efter mig kommer en man som är före mig, ty han var före mig. Och jag kände honom inte. Men … jag såg Anden komma ner som en duva från himlen och bli kvar över honom. … Jag kände honom inte, men han som sände mig att döpa i vatten sade till mig: Den som du ser Anden komma ner och bli kvar över, han är den som döper i den Helige Ande. Och jag har sett det och jag har vittnat att han är Guds Son.”

b) Detta var också den insikt som födde och formade den kristna Kyrkan. Hela kyrkan vittnar ett och detsamma. Hon pekar på Jesus och säger: Se, Guds Lamm som borttager världens synder.

Nu finns det i våra dagar röster som försöker göra gällande att vi människor inte är så dåliga att vi behöver försonas med Gud. Det började med kyrkoherdefrun som i Kay Pollacks film Såsom i himmelen i sin förtvivlan skrek: Det finns ingen synd! Den finns bara i ditt huvud! Men hon är inte ensam. Hennes tomma rop ekar fortfarande och det finns människor som inte gärna vill förstå än mindre erkänna sin delaktighet i korsfästelsen. När den präst som förnekade sin delaktighet i korsfästelsen skulle förklara sig, sa hon i Kyrkan Tidning, KT 48/2011: ”Det är många människor från hela landet som har ringt och stöttat mig. Det gläds jag åt. Vanliga människor som uttryckt att jag gett dem tillbaka tron på deras kyrka.” Så kan det låta i vår tid.

c) Idag firar vi inte mässan, men varje gång vi gör det sjunger vi ”Se, Guds Lamm som borttager världens synder”. Den sången uttrycker inte endast vem Jesus är. Inte heller begränsas den till nattvardens liturgi. Djupast sett uttrycker den hela den kristna trons kärna. Vår tro utgår från och handlar om lammet som offras för världens synd. Så blir nattvardens måltid för oss slutet på fångenskapen och ett föregripande av den himmelska måltiden

3) Saliga är de som är bjudna till Lammets måltid

a) Aposteln Johannes fick en syn. Han såg in i himmelen och där såg han en stor skara som ingen kunde räkna av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer. Och de ropade med hög röst: Frälsningen finns hos vår Gud, som sitter på tronen, och hos Lammet”. … En av de äldste frågade: Dessa som är klädda i vita kläder, vilka är de och varifrån kommer de? Han sade till mig: Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron, och de tjänar honom dag och natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tält över dem. De skall inte längre hungra och inte längre törsta, varken solen eller någon annan hetta skall träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och leda dem fram till livets vattenkällor, och Gud skall torka alla deras tårar från deras ögon.”

b) Gud kräver inga människooffer. Det är människorna som kräver det och Långfredagen gör oss pinsamt medvetna om det. Men samtidigt får vi inte, denna förfärliga dag, glömma att Långfredagen, ur ett gudomligt perspektiv, är en triumfens dag. Herren Jesus kom för att ta bort skulden ifrån oss, för att ge sitt blod, det vill säga sitt liv, till oss. Det var på Golgata kors han fullbordade denna sin tjänst. Därför har Gud upphöjt honom och gett honom det namn som är över alla namn.

c) I Värnamo kyrka finns nu bilden av det slaktade lammet på två ställen. Dels på dörren till Sakramentsskåpet framme i koret (där nattvardselementen förvaras) och dels i den Series Pastorum, tavlan som sedan några dagar hänger i vapenhuset. När du ser bilden ska du tacka Gud för att Han burit fram sig själv till försoning för dina synder. Om Han har gjort är det nog. Men du ska också lägga märke till segerfanan som visar hans triumf. Döden på korset var inte symbolisk. Det var Guds sätt att friköpa oss. Det var det medel genom vilket han vann mänskligheten för sig. Och tack vare Jesu död på korset kan vi lämna synd, djävul och död bakom oss. Och i stället se fram mot det som ska komma.

Barnmorskan, del 1

Barnmorskan Ellinor Grimmark förlorade i Arbetsdomstolen. Det var kanske inte så förvånande. Det är inte lätt för enskilda privatpersoner att vinna några krig mot statsmakterna. Därmed inte sagt att det finns tillfällen då man kan eller ska försöka. Eller tillfällen då man måste försöka. Grimmark har sannolikt handlat efter sitt samvete och det är alltid rätt, särskilt om man är en kristen. Det hör för övrigt till en av kyrkans stora förluster att så få kristna handlar efter sitt samvete. I denna blogg vill jag sätta fingret just på detta.

Den som har följt fallet Grimmark kan se att allt fokus har hamnat på hennes enkla person. Hon har haft och har ett oerhört tryck på sig alltifrån det att hon första gången berättade för arbetsgivaren att hon inte ville utföra aborter, men hoppades att det skulle gå bra ändå fram till nu och sannolikt för lång tid framöver. Jag måste säga att jag beundrar henne och ber till Gud att hennes inre människa inte ska ta skada för den process hon går igenom. Hon har säkert haft en hel del stöd som gjort att hon orkat fortsätta alternativ känt sig tvingad att fortsätta. Inte minst kan ett större ekonomiskt stöd pressa henne att fortsätta. Hoppas verkligen hon kan bevara sin inre människa utan att besvikelsen eller bitterheten tar över.

Men som kristna behöver vi förstå vad som sker. Urskiljningen är Guds gåva och inte sällan den viktigaste gåvan. Den insikt vi behöver leva med, ta hänsyn till och handla i enlighet med är att

Sverige är ett extremt okristet land om vi får tro undersökningar som World Value Survey.

Vi brukar nöja oss med att säga att Sverige är ett sekulärt land. Riktigt men vad betyder det i praktiken? Jag tror att behandlingen av Grimmark exemplifierar detta. Ett annat exempel är att politikerna nu talar om att förbjuda religiösa skolor. Ur det sekulära perspektivet är detta begripligt.

Det som behövs nu är insikten att Sverige inte är ett land som styrs av kristna värderingar utan av världsliga. När det står klart, särskilt för Svenska kyrkan, är det tid att tänka om. Hur är vi kyrka i ett sekulärt samhälle? Är det tillräckligt att tända ljus vid katastrofer? Eller att fira påsken med att äta ägg och sill? Kan kristna överleva bara genom att förvalta olika slag av traditioner och sedvänjor? Är musikgudstjänster svaret på människors innersta längtan? Om inte vad krävs då i stället?

Kyrkan behöver en nyorientering. En människas samvetsfrihet eller religiösa tro är inte viktig för ett sekulärt samhälle. Tvärtom kan det vara oönskat, något som ska motarbetas med statliga medel. Sekularismen fungerar i praktiken som vilken annan ideologi som helst. Den är till sitt väsen intolerant och respektlös mot dem som inte är med på vägen. "Alla ska med", basunerar Socialdemokraterna ut - om så med tvång. Men de flesta av oss uppfattade det som något positivt att alla ska med. Men jag kan lova att de flesta muslimer inte är med på det och på grund av att det sekulariserade Sverige kan komma att fortsätta driva sekulariseringen som sin nya religion kommer polariseringen att växa.

Var befinner sig Svenska kyrkan i denna kamp? Det är uppenbart. Svenska kyrkan är för utvecklingen. Jag tror inte att Grimmark får hjälp om hon försöker ta hjälp av biskoparna. Hennes samvete väger lätt i förhållande till andra rättigheter.

Jag beklagar mig inte men inser att vi kanske måste hitta nya vägar. Fallet med barnmorskan är principiellt angeläget. Låt oss be för henne men också för svenska kristenhets förmåga att urskilja och handla enligt Guds vilja.

Anmäld till Domkapitlet - igen

Om jag minns rätt är detta tredje gången jag på typ tio år blir anmäld till Domkapitlet. Det är inte utan skäl att jag känner mig lite jagad. Kan det vara så att "makten" eller "falska bröder", som Paulus skulle uttryckt sig, eller andra är ute efter mig? Var det verkligen så helt fel att döpa enligt Svenska kyrkans ordning i en dopgrav (friades), att avstå Kammarkollegiets vigselförordnande (prickad, men inte av Kammarkollegiet)  och nu för denna blogg. Jag måste vara en urusel präst eller ...

Pressekreteraren i Västerås stift har anmält mig till Domkapitlet. Anmälan stämplades in i Växjö den 17 mars. Idag kom den som kopia till mig med en kallelse att infinna mig den 4 maj kl 14.00. Anmälan utgår från den artikel som publicerades den 2 mars i Kyrkans tidning. Du kan läsa den genom att klicka här.  1348 präster inom Svenska kyrkan svarade på frågan om vad de tror om uppståndelsen från de döda. Det visade sig att 75,5% i stort sett instämde i den kristna tron. Med andra ord kunde 25% inte oreserverat stämma in. Denna artikel ledde till viktiga diskussioner bland annat inom bloggosfären.

Nu anmärker anmälaren på att jag skuldbelagt just Västerås stift, att jag feltolkat rapporten som ju omfattar hela Svenska kyrkan, inte bara Västerås. Det kan han ha rätt i. Möjligheten är förstås att siffran är högre i Västerås stift eftersom "två stift, Stockholms och Västerås, sticker ut med präster som är påtagligt 'friare'" enligt artikeln. Jag tror jag förstår varför pressekreteraren i Västerås stift inte utan vidare tycker om siffrorna. Men det borde inte vara skäl att tolka min blogg som en viss potentat läser Bibeln.

Pressekreteraren som i och för sig stryker under att han anmält mig helt privat menar att jag för ett resonemang om hur dessa präster bör straffas. Eftersom jag tycker artikeln pekar på något alldeles förskräckligt ville jag påminna om hur Svenska kyrkan hanterade denna typ av förnekelser förr i tiden. Inte att jag ville ha tillbaka 1600-talet kättarbål. Men påminnelsen kan ändå peka på hur allvarligt man förr såg på förnekelsen. Även om jag tycker att Svenska kyrkan borde haft kvar någon form av kyrkotukt vill jag ändå inte hävda att kättarbål var ett bra sätt att lösa problemet. Men så gjorde staten/kyrkan förr. Pressekreteraren undrar om jag har utnämnt 100-talet präster i Västerås stift till häxor. Jag kallar ju förnekelsen för högförräderi. Ja, det är starka ord men jag tror jag menar det.

Om Jesus Kristus inte har uppstått från de döda bygger Svenska kyrkan på en lögn!

Kan det vara så att 25% av prästerna menar det? Det kan väl åtminstone vara värt en blogg i sådana fall. För resten ska inte en blogg uppfattas som en genomtänkt uppsats, en offentlig deklaration än mindre som vetenskaplig med angivande av källor. Bloggen är personliga tankar och reflektioner. Och ibland reaktioner. Som bloggare ska jag inte behöva inordna mig under "maktens pekpinnar". Bloggare måste få tänka fritt och uttrycka sig öppet. Det är styrkan med bloggen. Och den måste värnas.

Anmälaren påstår att jag idylliserar häxprocesserna och kallar 100 präster för häxor. Det uppfattar jag som ett påhopp och det är onödigt. Han kunde väl ha skrivit en kommentar, mailat eller ringt mig. Varför gjorde han inte det? Därför att han är en av dem som jag "oliktänkande", som vill statuera exempel eller tysta sådana som mig. Som om det inte räckte med den behandling högkyrkliga utsatts för i decennier. Det är inte särskilt svårt att genomskåda en anmälan som denna. Den säger mer om anmälaren än om mig. Jag kommer säkert att bli frikänd och om inte ... ja, då säger det ganska mycket om läget inom Svenska kyrkan.

Jag ska försöka hålla er uppdaterade. Det är styrkan med bloggen.