Mycket bra ledare!

 I dag kom tidningen Världen idag. Den innehöll en mycket bra ledare. Olof Edsinger pekade på den verkliga utmaningen. Jag fick tillåtelse att publicera den här på bloggen så håll till godo.

På lördag arrangeras Jesus Conference på Conventum Arena i Örebro. Målgruppen är unga vuxna mellan 18–30 år, och totalt tar man in 3 500 deltagare. Dock är det inte någon idé att anmäla sig längre. På hemsidan låter man nämligen hälsa att eventet redan är fullbokat!

Detta är ett av flera tecken på vad som de senaste åren har kallats för ”Jesus­trenden” i den unga generationen. Och det är inte bara i Sverige som det sker saker. Liknande signaler kommer från övriga Norden, liksom från Storbritannien, Frankrike och ytterligare ett antal väst­europeiska länder.

Det är ett glädjeämne av stora mått. Men det är också ett ansvar – på flera sätt. Först och främst så att kyrkan inte schabblar bort vad som i grunden måste vara ett Herrens verk. Ett närmast övertydligt exempel på detta kommer från Svenska kyrkan, där ett antal präster och pedagoger har uttryckt oro för ”radikaliseringen” av den unga generationen.

Och nog för att det kan finnas inslag både av omognad och okristliga attityder hos en del av dessa ungdomar och unga vuxna. Men en ärlig vilja att ta Bibeln och tron på allvar kan rimligen inte vara ett problem, utan en möjlighet. Låt oss be att detta ska bli en självklar hållning också i teologiskt liberala kyrkor!

Men även i väckelsekristna miljöer behöver bemötande­frågan tas på allvar. Finns det, till exempel, en beredskap att ta tag i de ämnen som den unga generationen lyfter i sociala medier, men som de senaste åren har varit mer eller mindre tabubelagda i många kristna ungdoms­grupper? Jag tänker på sådant som abort, hbtq, manligt och kvinnligt, kvinnligt ledarskap, himmel och helvete. Svåra frågor, absolut. Men just nu är de på den unga generationens radar, och måste därför adresseras på ett tydligt, och självklart också respektfullt, sätt.

Och så finns det ju också ett helhetstänk kring detta med att forma lärjungar, som vi ibland har tagit för lätt på i de kristna ungdoms­grupperna. Med den norske teologen Erling Birkedals formuleringar behöver tron, om den ska hålla i längden, hämta sin näring ur tre olika dimensioner: den kognitiva, den emotionella och den sociala. Eller med andra ord: den intellektuella, den känslo­mässiga och den gemenskaps­inriktade.

Men en ärlig vilja att ta Bibeln och tron på allvar kan rimligen inte vara ett problem, utan en möjlighet.

För att Jesusrörelsen ska hålla i det långa loppet behöver alla dessa dimensioner vara tillgodo­sedda. Det räcker helt enkelt inte med evangelistiskt pep-talk. Inte heller räcker det med tajt gemenskap, eller för den delen med en enbart intellektuell tro.

Men när alla dessa tre tas i beaktande, och när olikheten i våra personlighets­grundade behov blir mötta, finns det goda chanser att Jesus­trenden ska bli något annat än bara en trend. Låt oss be om detta, på lördag och alla dagar!