En ny tid

Vi var två präster på fars begravning. Det blev en mycket fin gudstjänst som leddes av pastor Göran Hallberg som i mångt var fars själasörjare under senare år. F Göran står till vänster och jag  till höger. Vi var med andra ord två präster. Nedan ber vi Fader vår samtidigt som vi håller våra händer på fars bår. Jag har inte varit med om det tidigare men det blev ett tydligt tecken på den gemenskap vi har genom tron på Herre Jesus.

Det finns en tid att riva ner och en tid att bygga upp, en tid att gråta och en tid att skratta ... säger Predikaren i 3:4. Det finns en tid för allt och det blir allt mer uppenbart för mig hur viktigt det är att urskilja tiderna.  Nu lämnar jag sorgen även om saknaden kommer att följa mig. Far är genom begravningen definitivt överlämnad i Guds händer. Nu är det Guds sak att leva upp till sina löften, inte min. Mor och vi andra som ska fortsätta jordevandringen får nu inrikta oss på "i dag". 

Det har blivit extra tydligt för mig eftersom jag dels har slutat min anställning och dels får börja den nya tiden med 8 söndagen efter Trefaldighet som var den dag år 1965 som Gud kallade mig första gången. Talet 8 står som ni vet för den nya dagen och den nya skapelsen.

Låt Din vilja ske på jorden såsom i himmelen!

Begravning

Vecka har så här långt förflutit i stillhet. I morgon, fredag, är det begravning. Far har själv valt psalmerna 313;-, 258:1-5 och 172;-. De säger var för sig något om honom. De är alla skrivna under hans livstid. Mittenpsalmen kommer ursprungligen från den danske prästen N.F.S. Grundvig (1783-1872). Den översattes och bearbetades något av Emil Liedgren (1879-1963), musik av Strängnäsbiskopen Gustaf Aulén (1879-1979). Jag kan med lätthet se far framför mig när vi sjunger:

Du levande hopp, / som stiger förnyat ur dopkällan opp,
o, giv mig de vingar som Anden dig gav,
att lätt jag mig svingar långt, långt bortom hav,
dit bort där Guds sol lyser evig och stark
på paradismark.

Det var hans kamp, en kamp han inte alltid uppfattade som en god kamp. Det var något som skymde, men hoppet gick inte att ta miste på. Jag försökte att peka på Jesus, den Jesus han bekände sig till. Och det tog han mer än gärna till sig. Nu är hans kamp över och i morgon tar vi farväl och sedan börjar en ny tid.

Far tyckte om att sjunga psalmer och under många år har han varje morgon sjungit en psalmvers eller två för mor.

Nu är det min innerliga bön till min himmelske Far att min jordiske far med full styrka på vägen till paradismark ska sjunga just denna vers 5.

Far i minne

I lördags publicerades dödsannonsen efter far. Och tidningen Katrineholms-Kuriren skrev nedanstående.

Artikeln blir lite svårläst, men den som vill kan också klicka här för att se artikeln i sin helhet. Begravningen blir på fredag denna vecka.

7 veckan efter Trefaldighet

Idag på Kristi Förklarings dag predikar jag för sista gången som anställd i Svenska kyrkan och Värnamo pastorat. Nja, det är naturligtvis inte sista gången jag predikar. Så länge Gud ger nåd vill jag fortsätta, men inte som anställd. Nja, anställd och anställd. Jag kan förstås bli anställd för enskilda uppdrag. Vi får se vad Gud vill och tillåter.

Denna "sista dag" vill jag tala om Gud, Fadern, Sonen och den Helige Ande och jag hoppas att det talet aldrig ska tystna.

Mark 9:1-13 

• Gud är tre personer, Fadern, Sonen och Anden.
• Var och av dem är helt och fullt Gud
• Det finns bara en Gud men i förhållande till sig själv är Han tre personer.

Så beskriver Kyrkan Guds väsen. Dagens evangelium är fyllt med anspelningar till Skriften. Vi måste därför välja en aspekt och det blir uppenbarelsen av Gud som tre personer.

1. Då kom ett moln och sänkte sig över dem

a)      Den helige Ande kommer över dem som en molnsky. Så kom Anden också till det gamla Israel. Tänk på hur de följde molnstoden genom öknen, 2 Mos 13:21f. Eller hur Anden fyllde först tabernaklet, 2 Mos 40:34 och sedan templet med Guds härlighets moln, 1 Kon 8:10. Efter uppståndelsen från de döda lyfts Jesus in i denna molnsky, Apg 1:9. Det är den helige Ande som ger oss liv och anda, både i skapelsen, frälsningen och helgelsen. Petrus, Jakob och Johannes förstod vem molnet och var starkt tagna av händelsen på berget.

b)      Det finns många människor som inte kan tro och det är inte underligt eftersom endast Anden kan ge tron på Gud. Den helige Ande ”har kallat mig genom evangelium” heter det i katekesen. Anden vill dra oss allt djupare in i Guds närvaro.

c)      Det är också den helige Ande som ”har behållit mig i en rätt tro”. Utan Anden går det inte att leva i gemenskap med den Uppståndne. Kanske började det gå upp för lärjungarna efter händelsen på berget. ”Du lyfter mig/i tron till dig, till frid och ljuvlighet”, 165:2.

2. Och en röst hördes ur molnet

a)      Den rösten är Faderns röst. Vi har en Gud som talar. Han talar på många sätt, i bibelordet, i bönen, kanske genom andra människor, men främst och normativt talar Han genom sin Son. Joh 3:16. Han har sänt sonen till jorden för att undanröja synden. Synden skiljer oss från Honom. Ingen annan än Gud själv kan undanröja synden. Jesus från Nasaret är den kvinnans säd vi läser om i 1 Mos 3:15 och som ska söndertrampa ormens huvud. Orden ”avlad av den helige Ande, född av jungfrun Maria” visar att frälsningen helt och hållet är Guds verk. I Jesus Kristus förenas Gud och människa. Han är i allt som vi men utan synd, Hebr 4:15. Och ändå, eller just därför, blir han till ett syndoffer. ”Det är fullbordat”. Jesus, den andra personen i gudomen, är den ende som kan bära det hela och fulla straffet för människornas synd. Det är goda nyheter som församlingen har att förvalta och ge vidare.

b)      Martin Luther talar om det särskilda predikoämbetet för utan predikan kan ingen komma till tro, Rom 10:14f. Vi kan alla i allmän mening dela ansvaret för att vittnesbördet sprid, men några har ett särskilt ansvar och ska svara inför Gud. Ingen av oss kan eller ska försöka övertala någon att bli kristen. Omvändelsen är personlig och Gud handlar med var och en som Han vill.

c)      Genom förkunnelsen från Jesus Kristus kommer den ende sanne Guden till oss, Rom 10:17, samtidigt som Jesus kan be för oss och föra vår talan inför Fadern eftersom han är sann människa. Han är vår talesman, vårt föredöme och exempel. Detta bekräftas av den röst som hördes ur molnet. Rösten säger:

  

3. Detta är min älskade Son

a)      Ungefär så löd orden när Gud skapade människan vid tidens början. Han skapade henne till sin Avbild och det är till denna Avbild han talar i vår text. Här på Förklaringsberget står människan i sin härlighet, Petrus skriver: ”jag hade med egna ögon sett honom i hans majestät” när ”han mottog ära och härlighet från Gud, sin fader”, se ep I årg. Och Johannes som också var med skriver detsamma i Joh 1:14. Människan är kallad till gemenskap med Gud, Men Jes 53:6 och Rom 3:23.

b)      Människor som inte är i molnet ser ingenting och hör ingenting. De saknar helt enkelt förutsättningarna för att se och höra. Och ändå vill Gud uppenbara sig för var och en genom evangeliets ord, ofta i liknelser eller genom tecken och under. Tecken och under är ett viktigt inslag i förkunnelsen då Gud vill uppenbara sin härlighet för oss, Joh 2:11.  

c)      Vad talade Jesus med Moses och Elia om? De talade om vandringen till Jerusalem, Jesu nödvändiga död och uppståndelse, Luk 9:30f. Och lagen och profeterna sa inte emot. De visste att bara den andra personen i gudomen kan medla och att i inget annat namn finns frälsning. 

I 1 Mos 18 berättas om tre män som besöker Abraham. Dessa tre är Herren Gud som uppenbarar sig för Abraham, se särskilt 18:1 och 20. Det är ett fantastiskt kapitel väl värt att läsa när ni kommer hem. I det berättas också om måltiden de åt. Idag får vi sitta ner tillsammans med de tre männen, Abraham och med hela Guds hushåll.

• Gud är tre personer, Fadern, Sonen och Anden.
• Var och av dem är helt och fullt Gud
• Det finns bara en Gud men i förhållande till sig själv är Han tre personer.

Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande.

Nu och alltid och för evig. Amen.

Några dagar i tystnad

Denna vecka har det inte blivit någon blogg. Det har sina förklaringar.

Den första förklaringen är att min far, Allan Sunnliden, somnade in i väntan på Uppståndelsens morgon i början av veckan. Kari och jag har varit hemma hos mor i Katrineholm ett par dagar och jag har behövt några dagar i tystnad. Det är många tankar som ska tänkas och bearbetas samtidigt som en del praktiska bestyr tar sin början.

Relationen till far hör till det privata och därför skriver jag ingenting om honom här även om mycket gott kan sägas. Hans och mors trofasthet i bönen står fram för mig på ett särskilt sätt denna vecka. Jag önskar att någon fyller hans plats i det avseendet och att jag själv också fortsättningsvis ska minnas detta och lära av honom. Far, må du vila i frid. Och må vår gemensamma tro förvandlas till åskådning.

Den andra förklaringen är att jag slutar min anställning i Värnamo pastorat och Svenska kyrkan på söndag. Det innebär att "flyttlasset" har gått från min arbetsplats hem. Det är framför allt mitt bibliotek som flyttats. Det har varit ett drygt arbete och jag tackar härmed särskilt sönerna Victor och Jacob som har ställt i ordning med hyllorna och burit ett 30-talet flyttlådor med böcker. Den som har flyttat böcker vet vad det innebär. Vidare tackar jag Lennart och Sebastian på vaktmästeriet som hjälp mig att frakta och som får anledning att städa upp efter att jag lämnat kontoret. Tack till er alla.

Tänk att jag fick in allt hemma på Smultronvägen. Bilden visar  den västra väggen
 men den östra ser ut ungefär på samma sätt.

6 veckan efter Trefaldighet

Inledning: Efter Caesarea Filippi händelsen då vår Fader som är i himmelen hade uppenbarat för Simon Petrus vem Jesus är, försökte han hindra Jesus från att gå till Jerusalem. Han var rädd för att Jesus skulle trakasseras och dödas. Då blev det tid för Jesus att avslöja ytterligare något om lärjungaskapets villkor.

1. Om någon vill följa mig …

a)      Vid den här tiden var det möjligt för de unga att välja sig en läromästare och att följa denne. Simons bror Andreas hade valt att följa Johannes döparen men denne hade hänvisat honom till Jesus.

b)      I vår tid är sker de ungas val i regel omedvetet och det är långt ifrån alltid de stannar kvar hos dem de valt att följa. Så är det också för många som av födsel och ohejdad vana vuxit upp i våra kyrkor och samfund. Det är inte säkert att de blir kvar.

c)      Jesus anger tre kriterier för efterföljelsen. Han säger för det första att om någon vill följa honom måste denne förneka sig själv. För det andra måste han bära sitt kors och för det tredje måste de följa eller lyda honom och inte som Petrus försöka hindra honom.

2. Den som mister sitt liv för min skull

a)      Det är nödvändigt att förstå vad som menas med att mista sitt liv. Det handlar om att mista sin självupptagenhet, sin egoism. Det går inte att följa Jesus på sina egna villkor och den som försöker kommer att misslyckas.

b)      Gud är nådig och barmhärtig så det går säkert att vara självisk och att följa Jesus, men bara till en viss gräns. När den gränsen är nådd måste människan ge upp sig själv och erkänna Jesu herravälde.

c)      En kristen människa är en människa som har mistat sitt liv. Då visar det sig att när egenviljan bryts och Jesus blir den nya, pånyttfödda viljan gör människan en sagolik vinst. Hon vinner syndernas förlåtelse, evigt liv och salighet. Hon förklaras rättfärdig och helig för Jesus skull. Hon har plötsligt vunnit sitt liv.

3. Han skall löna var och en efter hans gärningar

a)      Detta var säkert svårt att höra för lärjungarna. Den egna viljan och prestationen var i sig otillräcklig. Som om det inte räcker ska lärjungen dessutom bedömas därefter. Kanske upplevde de att domen hängde som ett hot över dem. Det finns en risk att missa målet.

b)      Det är förmodligen nödvändigt för människan att lära känna Jesus som Herren för att alls kunna ta emot ett ord som det ovan. Men en kristen människa vet att förlusten av den egna viljan och prestationen i själva verket var en befrielse. Hon kan till och med längta efter att mista sitt liv eftersom vinsten är så mycket större. Och det redan här i tiden.

c)      På domens dag då våra gärningar ska synas kommer det att visa sig vad som fanns i hjärtat. Det går inte längre att dölja vem vi har följt. Även om våra gärningar varit otillräckliga kommer hjärtats tro på Herren Jesus att rädda oss. Han är vår räddare och på domens dag ska vår tro förvandlas till åskådning.

Israelskonferens i Värnamo

I torsdag tog arbetskamraterna ut mig på "fest", till "Sussies café", ett litet ställe utanför Ljungby. Där bjöds det på god mat, hölls tal och tackades. Först var jag lite tveksam om detta var en bra idé. Ska man avtackas för att man sagt upp sig? Nej, men för god gemenskap med arbetskamrater! Jag är glad att det blev av. Kamraterna skickade med mig svensk psalm 257;-, en mycket fin psalm författad av J.A. Eklund. Jag har just läst alla fem verserna. Rekommenderas för läsning!

Fredagen ägnade jag åt Israels-konferensen som Israels vänner håller för fjärde året i rad här i Värnamo. I Värnamo Nyheter står det att nästan 700 personer deltar och det är naturligtvis en förmån att få undervisa för så många människor på en och samma gång.

Lägg till bildtext

Ämnet var "det eskatologiska Israel" och jag försökte ge en översikt av det nya förbundet. Det gjorde jag med hjälp av följande sex punkter:

1. Hur det gamla förbundet blev det nya
2. Det nya förbundet var fördolt i det gamla 
3. Förbundet fullbordas av, i och genom Jesus
4. Paulus förklarar Guds frälsningsplan
5. Paulus förklarar Israels fall
6. Paulus förklarar Israels framtid