St Filippus, Stockholm

 Dt går sakta med församlings-bildningen på Södermalm. Det finns flera orsaker till det som jag inte ska försöka rapportera om här. Men i söndagen 1 advent var en höjdpunkt, se bilden. 

Här var femton personer samlade till högmässa. Det är inte många, enligt vissa, men vem har sagt att antalet är det viktiga? Inte Jesus i alla fall. Han talade om två eller tre samlade i hans namn. Jag vet att många av oss präster använt det som ett trösteord därför att folk inte längre kommer till högmässan, men det är inte ett trösteord. Det är ett ord som säger att antalet inte är det viktiga utan det är hans närvaro som är det viktiga.

Det är ingen hemlighet att jag tror på nödvändigheten av nya församlingar. Det är särskilt mitt sätt att omdefiniera begreppet som ligger bakom. Den bibliska församlingen grundar sig på troheten till Guds ord, inte på antalet anställda eller en kyrkobyggnad. Inte heller på antalet besökare.

Det helt avgörande för en kristen församling (till skillnad mot en muslimsk församling eller annat) är  Jesus närvaro genom Ordet. Om du vill lägger jag till genom att förtydliga med ämbetet och sakramentsförvaltningen.

Efter högmässans slut bjöds det på advents kaffe med lussebullar. Och en mycket god gemenskap. Det är verkligen angenämt att se hur en mindre grupp människor kan ordna med allt detta och att kalla en präst som mig att leda högmässan tills de på lördag får en egen präst!

Kyrkomötet, dag 8

 I går var sista dagen för kyrkomötet 2022. Det verkar som att många är mycket trötta, även om fler än jag drog sig tillbaka i förtid i går kväll. Det finns gränser för hur länge en människa kan sitta utan pauser.

Onsdagen blir en halvdag, men vi har hunnit med allt det vi ska. 

Det togs beslut om att ta bort förbudet för svenskkyrkliga begravningsbyråer. Positivt uttryckt betyder det att det är fritt fram för församlingarna att starta egna begravningsbyråer. Jag tyckte det kunde beslutats om för tjugo år sedan, men som det heter i de här sammanhangen; tiden var inte mogen. Nu var den tydligen det. Det kommer att innebära att flera församlingar startar begravningsbyråer, men inte alla kommer att klara det smärtfritt utan det blir nog till att lösa problem och svara på kritik allteftersom. Röstningen utföll så att 156 var positiva och 82 negativa. 

Ett annat angeläget beslut var att det skulle tillsättas en parlamentarisk utredning för att undersöka hur man kan övergå till indirekta av stiftsmöte och kyrkomöte. Det skulle i så fall betyda att du, det vill säga alla, "bara" kan rösta lokalt till kyrkofullmäktige. Därifrån utses sedan elektorer som skickas till stiftet för att rösta fram eller utse folk till stifts- och kyrkomöte. Fördelen är dels ekonomisk, dels tror man att bara de riktigt intresserade kommer att ingå i stifts- och kyrkomöte. Som det är nu kan ju allmänheten rösta in vem som helst (som är på listan) direkt in i stifts- och kyrkomöte. Jag undrar om man klarar detta till nästa kyrkoval eller kanske blir det 2029? Om det händer alls.

Torbjörn Aronsson (KD i Svenska kyrkan) hade skrivit en intressant motion om att skriva om Svenska kyrkans grundläggande uppdrag som för närvarande är gudstjänst, undervisning, mission och diakoni. Han ville se allt som mission och förklara detta med att församlingen ska ägna sig åt gudstjänst, undervisning, evangelisation och diakoni. Den gick inte igenom och jag tror att det åtminstone tills vidare var bra. Mission har i praktiken omdefinierats så att allt det församlingen gör räknas som mission. Kanske återkommer motionen om tio år ...

Sedan det bästa utav allt! Frimodig kyrkas motion skriven av Bert Löndahl gick igenom! Kyrkomötet har nu gett kyrkostyrelsen i uppdrag att ta initiativ till nationella missionskampanjer om kristen tro inför storhelgerna. Hur det kommer att se ut i praktiken återstår att se, men tanken är att svenska folket ska informeras om vad jul, påsk och pingst innebär. Vad betyder dessa helger för något?

Vi får väl se vad kyrkans hus kan åstadkomma i detta avseende. Något att be för! Motionen gick igenom med rösterna 134 mot 105. Vilka som var emot? Gissa!

Kyrkomötet, dag 7

 Så har det gått ännu en dag. Nja, inte riktigt. Klockan är visserligen snart 22.00, men "de" håller fortfarande på. I går blev kl 23.45. Det är lite för sent för mig.

I dag hade vi omröstningen av motionerna 71 och 83. De av er som är intresserade har sannolikt redan läst nyheten någonstans. Jesper Eneroths förslag att sådan som jag ska avkragas avslogs med siffrorna 135 emot, men med 112 för (2 avstod). Det var en oerhört lång diskussion i går med ett femtiotal talare och det var osäkert hur det skulle gå i omröstningen. Jag har hela tiden trott att "vi" skulle segra, men med liten marginal. Så blev det nu. Resultatet är logiskt och riktigt. Det motsatta hade varit helt fel och föga att gära med en kristen kyrka. Hela diskussionen kom tyvärr att handla om moral. Att diskriminera är dålig moral. Det är vi emot. Men i sak handlar det om läran om äktenskap, om prästernas löfte att hålla sig till den och om biskoparnas rätt att själva bestämma. Allt detta var som bortblåst på det hela taget. Det sades, men ingen verkade höra. 

(S) kan naturligtvis inte finna sig i detta utan kommer att hålla på tills det blir som dem vill. Jag tycker många av dem uppträder respektlöst och arrogant. Det gick att se ett liknande beteende när det kom till motionen om "omvändelse-terapi". Den skulle bara igenom och den gick igenom med överväldigande majoritet. 208 röstade för den, 34 emot och 7 avstod. Jag hörde själv till dem som avstod. Det kändes lite fegt, men ärligt. Jag har aldrig hört talas om begreppet "omvändelse-terapi". Vad är det? Det sades att man, vilka de kan vara, försöker omvända folk med våld, genom omprogrammering. Var sker det någonstans? Det är klart att man är emot det, men är det vad som menas? Eller syftar begreppet på själavård och förbön på begäran? Jag vet inte ens vad som menas ... Av debatten framgick hur som helst att det inte fanns någon riktig definition av begreppet. Vad gör en sådan motion på kyrkomötet?

Under eftermiddagen har vi diskuterat ett antal motioner, några ganska intressant. Till exempel den om att häva förbudet mot svensk-kyrkliga begravningsbyråer. Här visade det sig att Frimodig kyrka var oeniga. Tveksamheterna till kyrkliga begravningsbyråer är frågorna om skattemedel, huvudmannaskapet och konkurrenssituationen. Jag hör till dem som tycker att vi ska häva förbudet och låta de pastorat som vill bilda aktiebolag, det vill säga starta begravningsbyråer. Av pastorala skäl. När folk vänder sig till kyrkan och prästen ska vi kunna tillhandahålla alltihop. Det gör vi ju nästan ändå. De som inte vill det kan vända sig till andra byråer.

En annan motion som uppfattades som angelägen är den om Svenska kyrkans engagemang mot kärnvapen. Svenska kyrkan har tydligen drivit linjen mot kärnvapen sedan 1968, men för något eller några år sedan avvecklat sitt engagemang något. Då finns det en broder Peter Weiderud som envisas med att fortsätta den linjen. Och det nu - i en tid då Rysslands diktator vill splittra Europa! Ska Svenska kyrkan i dag samverka med andra kärnvapenmotståndare inom EU och så medverka till att förverkliga Putins vilja att se oss splittrade. Det var en ganska intressant diskussion. Själv hade jag (tack och lov) reserverat mig i utskottet. Vi ska stå enade tillsammans med de andra i NATO, men det finns skl att tänka igenom saken både en och två gånger.

Nu går jag och lägger mig. Sov gott.

Kyrkomötet, dag 6

 Klockan ringde 06.00. Efter morgon rutiner blev det frukost och sedan att bege sig iväg till Domkyrkan. Biskopen Fredrik och Växjö stift svarade denna dag för mässan och jag hade blivit ombedd att assistera. Så det gjorde jag.

När jag sedan begav mig mott Uppsala Konsert & Kongress snöade mycket, mycket ymnigt. Det vräkte ner, men väl framme satte det i gång.

Jag hade bestämt mig för att gå upp i talarstolen när vi kom till motionen om att obehörig förklara oss som inte vill viga samkönade. Jag hade lite problem med att anmäla detta och är jag väl lyckade blev jag placerat som den 38:e talaren. Det tog med andra ord ett par timmar innan det blev min tur. Här följer mitt anförande:

Herr ordföranden

Jag yrkar bifall till utskottets förslag, vilket innebär avslag på motionerna 2022:71 och 83.

Frågan om vigsel av samkönade är för många svenskar en svår fråga, men jag tror att vi rör oss i fel riktning om vi bifaller den här motionen. När jag tänker på utvecklingen från 2009 får jag intrycket av att tidsandan är viktigare än religionsfriheten för att inte tala om bibeln och bekännelsen. Och då är det ändå i bibeln vi finner den kristna läran.

Om vi blandar ihop lära och moral får vi stora problem och det är dessa vi nu debatterar. Vi ska inte göra vår egen bristfälliga moral överordnad den kristna läran. Svenska kyrkan har en läronämnd för att  bevaka och tillse att vi inte helt kommer bort från den kristna tron.

Även om vigsel till äktenskap inte är konstitutiv är det för mig en sakramental handling. Det är en gudstjänst som sker i Faderns, Sonens och den helige Andes namn och har sin plats i läran. Biskopar och präster kan inte förvalta det efter eget tycke utan har att följa den allmänneliga kyrkans ordning. Det gäller inte bara oss utan alla kristna kyrkor och samfund.

När det gäller motion 2022:83 Obehörigförklaring av präster som diskriminerar, konstaterar läronämnden att användningen av begreppet ”diskriminering” inte är i överensstämmelse med den rättsliga bestämningen i diskrimineringslag (2008:567). Det finns redan en diskrimineringslag som gäller oss alla.

Diskriminering är inte ok, men att handla efter tro och samvete är inte diskriminering. Blanda inte ihop lära och moral. Läronämnden håller fast vid läran i p 1 och p 2 blir därför en icke-fråga eftersom ”det strider mot kyrkans ordning att införa villkor av icke-konstitutiv karaktär som begränsar biskopens vigningsansvar”.  Kyrkomötet har inte befogenhet att ta sådana beslut. Saken borde därmed vara klar.

Det ekumeniska perspektivet lyser helt med sin frånvaro, som om den klassiska synen på äktenskapet inte ska få finnas. Att avkraga präster på grund av att de håller fast vid den kyrkliga synen på äktenskapet är en ekumenisk provokation och politisk arrogans. Svenska kyrkan ska inte uppträda sekteriskt. Det ökar bara polariseringen. och därför avslag.

 Jag hade skrivit ner vad jag ville ha sagt, men i vanlig ordning ser jag också hur jag hade kunnat vara tydligare. Det är it helt enkelt att få med det man vill på 3 minuter. Fastr jag tror att de flesta fick med sig vad jag ville även om motionären Jesper Eneroth (S) frågade mig hur jag menade med sammanblandningen lära - moral. Det blir problem när moral, det vill säga uppförande, blir överordnat läran. 

I morgon ska vi rösta om motionen.

Kyrkomötet, dag 5

Det är dag fem, söndag, eftersom andra sessionen är en fortsättning på första sessionen vi hade i oktober. Första dagen innebär förutom resdag,  möte med nomineringsgruppen. Så på eftermiddagen satt vi och gick igenom de betänkande (förslag till beslut) som de åtta utskotten levererat. Jag tror det det var organisationsutskottet som bestod av 120 sidor text så det är inte gjort i en handvändning. Det handlar om hundratals sidor, mer eller mindre intressanta. Dessa betänkanden förutsätts att vi läst innan vi kommer samman. Det hade jag gjort.

Själva genomgången gick hyfsat snabbt och enkelt. Det är inte ofta vi behöver diskutera olika åsikter inom Frimodig kyrka. Vi är rätt samspelta, men det händer att vi både delger varandra åsikter och strategier. Vem ska gå upp och tala? Hur många av oss? Vad tjänar det till?

På kvällen hade vi, Frimodig kyrka, gemensam middag med BA, borgerlig allians. Det är spännande att vi och Kristdemokraterna, kanske också delar av liberaler och centerpartister börjar finna varandra. Första sessionen lunchade vi tillsammans och den här gången hade BA som sagt bjudit in FK på middag. Middagen fick karaktären av !att lära känna varandra".

Betlehemskyrkan

I går reste jag till Stockholm för att "jobba" lite i Betlehemskyrkan. SJ var kraftigt försenade så jag kom en och en halv timme senare än planerat. Det gjorde nu inte så mycket. Nästan tvärtom, jag fick mer tid att redigera min nästa bibelkommentar, den över 2 Korintierbrevet. Men det var ganska många som i högtalaren fick veta om nästa buss. Inte så roligt. Det verkar som att man behöver planera sin resa med eventuella förseningar i åtanke.

Om någon timme eller så börjar gudstjänsten i Betlehemskyrkan. Det var i den här församlingen som EFS mer eller mindre startade. Betlehemskyrkan invigdes i oktober 1840 och är Sveriges första frikyrkobyggnad. Men då hette det Engelska kapellet eftersom den engelske metodistpastorn Georg Scott kom hit redan 1830. Han predikade i en vanlig lokal, men antalet åhörare växte så att man till slut kunde bygga kapellet nära nuvarande Hötorget. EFS bildades formellt 1856 och kunde fortsätta "verksamheten" i Engelska kapellt under CO Rosenius ledning. Han predikade där i drygt tio år.

Engelska kapellet blev Betlehemskyrkan 1857

Betlehemskyrkan, ovan,  revs 1953 och i stället invigdes den nuvarande kyrkan 1956. Den ligger på Luntmakargatan i Vasastan. 

CO Rosenius i predikstolen. Den finns fortfarande kvar placerad  i Betlehemskyrkan.

Jag minns under mina år som skolpräst i Stockholm, 1978-1981 att Betlehemskyrkan var i fokus även om jag själv aldrig var där. Jag hade ju tjänst i Katarina, men jag tror att Torsten Josefsson var pastor vid den tiden. Det var han som fick mig tillbaka till Stockholm. Sedan har han efterträtts av flera bekanta sådana som Eskil Hofverberg, Klas Lindberg, Kristoffer Abrahamsson med flera  SESG eller Credo har alltid inte minst genom dessa haft en relation till Betlehemskyrkan.

Tiderna förändras och sedan en tid tillbaka är församlingen inte lika framträdande, men det är onekligen så att det vilar en kallelse över den.

I eftermiddag reser jag vidare till Uppsala för kyrkomötets andra session.

Domkapitlets beslut, del 2

 Vilka konsekvenser får domkapitlets beslut för mig? Som jag meddelat tidigare blev jag frikänd från båda anmälningarna mot mig. Dels den om bloggen 7 och 13 januari detta år, dels för att ha firat mässan i privathem, för att citera anmälaren, min egen kontraktsprost.

Vad gäller bloggen innehöll den en hel del kritik mot Svenska kyrkan. Det var inte första gången jag uttalade den i yttrandefrihetens namn. Samtidigt får jag se upp med att inte namnge dem jag kritiserar. Det vill jag inte heller eftersom jag vill skilja mellan sak och person. Det är inte alltid så lätt. Den norm jag vill följa är Kyrkans, det vill säga Jesus som Herren och bibeln som Guds ord och vittnesbördet om honom. Jag misstänker att det finns ett pris att betala för det, i synnerhet under tider som kommer.

Svenska kyrkan är känslig för kritik, både nationellt och lokalt. Det beror nog på att innerst inne är den medveten om det sluttande plan den befinner sig på. själv har jag nästan helt lagt ner kritiken. Den är inte lika angelägen idag som tidigare. De flesta förstår problemet och man ska inte sparka på den som redan ligger. Till saken hör också att jag har mer än nog med att försöka svara mot andras önskemål om bibelundervisning och mässfirande. Så nu något om det viktigaste vi kan vara med om.

Det finns (eller fanns) något som heter sjukkommunion. Det är dags att ändra beteckningen även om teologin bakom kan vara densamma. Låt oss kalla den för huskommunion eller som man gör inom Svenska kyrkans fria synod för "huskrets" eller att fira mässan "i själens nöd". 

Jag gör inga teologiska utläggningar här, men konstaterar bara att det förekommer lite varstans, - oftast i skymundan, eftersom husmässan misstänkliggöra till exempel genom begreppet "privatmässa". Det är dåligt eftersom alla mässor är offentliga. Alla som vill få del av Kristi sanna kropp och blod är välkomna.

Nu får inte prästen ägna sig åt sådant därför att folk ska komma till kyrkan, läs en särskild byggnad och vara under kyrkoherdens kontroll. Det är den inte i hemmen.

Jag fick aldrig någon förklaring till varför jag fick gå fri från anmälningarna, men tror att det finns ett särskilt skäl. Förklaringen är att prästen inte får sätta igång något, men måste gå när han kallas! Om det finns människor som önskar att prästen ska komma med nattvarden går det knappast att hindra.

Slutsats: Det är dags för lekmännen att vakna upp och förstå att deras husgrupp, studiecirkel, bönegrupp eller vad den än kallas ÄR per definition en församling. Om dessutom prästen kallas dit för att räcka dem Guds ord och förvalta sakramenten kan jag inte se annat än att det är fritt fram. Tänk om vi fick se en väckelse i det här avseendet?

CU och Credo

 Det är söndags morgon, söndagen före Domsöndagen. Jag sitter på hotellrummet och skriver detta innan jag ger mig i väg till högmässan i Buråskyrkan, Göteborg. Credo har "storsamling" den här helgen. Det verkar som att Credo är på uppgång igen efter några års tillbakagång. Årsmötet i går samlade nästan 150 personer. Visserligen alla åldrar inräknade, men i alla fall. Den nye generalsekreteraren Lasse Axelsson har fått vara med om en förnyelse som förhoppningsvis bara är i början.

Nästa år fyller Credo, förut SESG, hundra år och en bättre present än en förnyelse kan man knappast önska sig. Det är särskilt roligt att se ungdomarna i CU (Credos ungdomsutbildning). För närvarande är det ett knappt trettiotal som under tre år går igenom HåVi:s bibelskola-on-line, 25 klipp per år. Vid varje tillfälle får vi möjlighet att reda ut oklarheter, ventilera frågeställningar och dra slutsatser. För mig är det oerhört stimulerande och jag hoppas att allt fler kommer att ägna sig åt bibelstudier. Faktum är att intresset för bibelkunskap verkar öka. Det är min känsla och andra bekräftar den.

Apropå  bibelstudier. På måndagskvällarna leder jag (snarare föreläser jag) i en studiecirkel i Lagan utanför Ljungby. Där samlas drygt tjugo personer, de flesta äldre, för att ta sig igenom boken Roten som bär dig. Också här märker jag av en stark hunger efter grundläggande undervisning. Det är som om att en översiktlig undervisning får bitar att falla på plats.

Som du kanske anar räcker det till. På lediga stunder arbetar jag på att förfärdiga en bibelteologisk kommentar till 2 Korintierbrevet. Kanske kan den komma ut någon gång i februari. Och jag lovar dig att så fort den går i tryck börjar jag med en kommentar i samma serie över Romarbrevet. Tänk att som präst och bibellärare få möjlighet att leva sin kallelse! Det önskar jag fler.

Sedan finns det en vardag och till den hör. åtminstone understundom, kyrkomötet. I veckan som nu ligger framför oss får jag ägna mig åt betänkanden, det vill säga förslag som ska upp i plenum innan beslut. Inte lika roligt, men jag ser fram emot att få träffa många av mina vänner.

Domkapitlets beslut, del 1

 Usch vad tiden går. Jag har så mycket att skriva om så kanske gör det mig skriv-förlamad. Det handlar om min dagliga forskning, just nu, om kyrkans första femton år. Tänker att det ska bli en serie video-klipp. Sedan handlar det förstås om kyrkokampen, dels om hur jag friades av domkapitlet och vad det betyder, dels om det förestående kyrkomötet då (S) och Jesper Eneroth ska besegras.

Det är nu ett par veckor sedan jag fick protokollet från domkapitlet där de meddelar beslutet. Där står:

§ 130 Prästs förhållningssätt

Beslut

Domkapitlet beslutar avskriva ärendet från vidare handläggning.

Jag erkänner att jag blev förvånad när stiftsjuristen ringde någon gång i juni och meddelade att domkapitlet gjort mig till, inte bara ett utan två tillsynsärenden. Efter att advokaten Andreas Stenkar Karlgren och jag talat ut med domkapitlets utredningsgrupp, som för övrigt spelades in på band, har jag inte hört något från det förrän protokollet kom. Beslutet har du ovan. I ärendebeskrivningen står att läsa:

"Utredningsgruppen träffade Håkan Sunnliden med ombud den 8 september 2022 för ett samtal. Domkapitlet har att ta ställning till om det finns anledning att vidare utreda om Håkan Sunnliden agerat på ett sätt som borde föranleda en åtgärd enligt 31 kap. 11-12 §§ kyrkoordningen".

Det fanns det tydligen inte. Jag kan förstå att domkapitlet ville ta upp detta att jag "firat nattvardsgudstjänster i privatbostäder", men att man sedan la till ett ärende om mina blogga från den 7 och 13 januari gjorde mig misstänksam. Det är väl uppenbart att domkapitlet var ute efter något? Eller?

När jag sände tillbaka mitt vigselförordande till Kammarkollegiet 2010 kände jag mig lurad av domkapitlet, ja, till och med av biskopen. Han fick mig att "erkänna att jag varit illojal" utan att jag var medveten om att det var ett brott som skulle kunna leda till avkragning.

Nu är vi där igen. (S) lägger en motion om att en präst kan "diskriminera" han eller hon inte viger samkönade. Är inte detta ett sätt att forma om den kristna tron? Ett sätt att skrämma präster och än mer blivande präster? Ska Svenska kyrkan syssla med åsiktrsegistrering? Ska den vara en domstol vid sidan om Svensk domstol? Ska den inför egna diskrimineringslagar? 

Det är egentligen helt otroligt vad som pågår och än mer att så lite protester hörs - även om jag vet att det planeras samtal inom EFS och OAS, men de ska äga rum efter beslutet.

Jag tycker, för egen del, att beslutet något öppnar för en ljusare framtid. Mer om det senare.