De första kristna hade inga byggnader att gå till. De hade med andra ord ingen kyrka att gå till heller. Förklaringen är enkel. De själva utgjorde kyrkan, Kristi kropp på jorden. Kyrkan eller församlingen var och är en helig gemenskap. Jag tror att denna enkla sanning behöver återerövras och att den bara går att återerövra i hemmet, i vardagsmiljön. Observera att detta inte betyder att vi måste göra oss av med kyrkbyggnader eller präster.
När jag har förstått att de första kristna samlades i hemmen blir Nya Testamentet som nytt. Praktiskt taget hela NT utspelas i hemmiljö. Om jag hoppar över evangeliernas berättelser om Jesus och hans hem och går till Apostlagärningarna och Paulus-breven ser jag först att lärjungarna tillsammans med bland andra Maria höll ihop under ständig bön. Förmodligen var de samlade hemma hos evangelisten Markus vars mor som också var moster till Barnabas sålt hemmet på Cypern och köpt ett ganska stort hus i Jerusalem. Där samlades de första kristna. Där var Petrus och där hade nog också Paulus och Lukas vistats bland många andra.
När Paulus på sin andra missionsresa kom till Filippi mötte han Lydia. Hon var den första som tillsammans med sitt hushåll kom till tro på Kristus. Hennes hem blev basen för församlingen i Filippi och tänker jag mig; det var där Filippebrevet lästes för första gången.
I Korint träffade Paulus Akvila och Priscilla. Han bodde hos dem och där började församlingen bli till. Eller var det hemma hos synagogföreståndaren Crispus som kom till tro med hela sitt hushåll? Eller var det hemma hos Stefanas och hans hushåll församlingen samlades? Jag tror de samlades på alla tre ställena och senare i ännu fler hem eftersom församlingen växte numerärt. Vad de gjorde när de samlades? Det kan du läsa om i 1 Kor 10-14. När Paulus och hans medarbetare var på väg hem stannade de i Troas där de träffades i ett hem. Paulus undervisade till midnatt, så länge att Eutychos somnade och föll ut genom fönstret. Där firade de också mässan.
När jag läste Michael Breen var han mån om att vi inte tänker oss ett hushåll som vi tänker hushåll idag. Vi ska inte tänka oss en kärnfamilj eller ens en utvidgad sådan till 10-15 människor, utan vi ska tänka oss ett hushåll med 20-70 människor. För min del betyder det en förskjutning från cell till zon. Zonen består av 3-6 celler. Den har olika namn i olika sammanhang, som till exempel pastorate, cluster, koinonia, kommunitet, missional community med mera. Eller varför inte husförsamling? 20-40 människor, inte fler än att de kan samlas i ett hem.
När vi kommer till Romarbrevet vet vi att församlingen bestod av flera, rent av många, husförsamlingar. Dessa firade mässan var för sig i olika hem. Låt säga 50 ellet kanske 60 människor i varje hem, då inklusive kvinnor och barn. Hur hörde dessa olika församlingar samman? De delade tron på Herren Jesus. De var förenade genom dopet. De lyssnade till Guds Ord, firade mässan eller tillbad i den Helige Ande oavsett om de var hemma hos Akvila, hos Febe, Andronikus eller någon av alla de andra Paulus nämner vid namn. Av slutversarna i Apostlagärningarna förstår vi att många också senare firade hemma hos Paulus.
Av bland andra de brev Paulus skriver till Timoteus verkar det som att det fanns en biskop i varje stad, en i Korint, en i Rom och så vidare. Sedan hade biskopen en präst till varje husförsamling. Så förutom att de var förenade genom den gemensamma tron, liturgin i den Helige Ande var de också förenade genom det apostoliska ämbetet!
Varför skulle inte vi i Värnamo kunna ha det på samma sätt?
När jag har förstått att de första kristna samlades i hemmen blir Nya Testamentet som nytt. Praktiskt taget hela NT utspelas i hemmiljö. Om jag hoppar över evangeliernas berättelser om Jesus och hans hem och går till Apostlagärningarna och Paulus-breven ser jag först att lärjungarna tillsammans med bland andra Maria höll ihop under ständig bön. Förmodligen var de samlade hemma hos evangelisten Markus vars mor som också var moster till Barnabas sålt hemmet på Cypern och köpt ett ganska stort hus i Jerusalem. Där samlades de första kristna. Där var Petrus och där hade nog också Paulus och Lukas vistats bland många andra.
När Paulus på sin andra missionsresa kom till Filippi mötte han Lydia. Hon var den första som tillsammans med sitt hushåll kom till tro på Kristus. Hennes hem blev basen för församlingen i Filippi och tänker jag mig; det var där Filippebrevet lästes för första gången.
I Korint träffade Paulus Akvila och Priscilla. Han bodde hos dem och där började församlingen bli till. Eller var det hemma hos synagogföreståndaren Crispus som kom till tro med hela sitt hushåll? Eller var det hemma hos Stefanas och hans hushåll församlingen samlades? Jag tror de samlades på alla tre ställena och senare i ännu fler hem eftersom församlingen växte numerärt. Vad de gjorde när de samlades? Det kan du läsa om i 1 Kor 10-14. När Paulus och hans medarbetare var på väg hem stannade de i Troas där de träffades i ett hem. Paulus undervisade till midnatt, så länge att Eutychos somnade och föll ut genom fönstret. Där firade de också mässan.
När jag läste Michael Breen var han mån om att vi inte tänker oss ett hushåll som vi tänker hushåll idag. Vi ska inte tänka oss en kärnfamilj eller ens en utvidgad sådan till 10-15 människor, utan vi ska tänka oss ett hushåll med 20-70 människor. För min del betyder det en förskjutning från cell till zon. Zonen består av 3-6 celler. Den har olika namn i olika sammanhang, som till exempel pastorate, cluster, koinonia, kommunitet, missional community med mera. Eller varför inte husförsamling? 20-40 människor, inte fler än att de kan samlas i ett hem.
När vi kommer till Romarbrevet vet vi att församlingen bestod av flera, rent av många, husförsamlingar. Dessa firade mässan var för sig i olika hem. Låt säga 50 ellet kanske 60 människor i varje hem, då inklusive kvinnor och barn. Hur hörde dessa olika församlingar samman? De delade tron på Herren Jesus. De var förenade genom dopet. De lyssnade till Guds Ord, firade mässan eller tillbad i den Helige Ande oavsett om de var hemma hos Akvila, hos Febe, Andronikus eller någon av alla de andra Paulus nämner vid namn. Av slutversarna i Apostlagärningarna förstår vi att många också senare firade hemma hos Paulus.
Av bland andra de brev Paulus skriver till Timoteus verkar det som att det fanns en biskop i varje stad, en i Korint, en i Rom och så vidare. Sedan hade biskopen en präst till varje husförsamling. Så förutom att de var förenade genom den gemensamma tron, liturgin i den Helige Ande var de också förenade genom det apostoliska ämbetet!
Varför skulle inte vi i Värnamo kunna ha det på samma sätt?
4 kommentarer:
Håkan,
så bra skrivet och tänkt! Så här vill vi ha det. Det knepiga är att gå från ord till handling. Det är ingen kritik. Däremot pekar det rätt mot mig själv.
Att bygga ett yttre ideal på en kontext som inte är jämförbar, är i mitt tycke att kritisera en organisationsform med en annan och undvika det väsentliga. Detta finner jag inte bara mindre bra, utan som ett uttryck för en aktuvitetslusta som jag finner högst betänklig. Fö hänvisar jag till mitt svar på föregående blogg. Det som istället borde vara föremål för fördjupning är betydelsen av diakoni och andligt liv, att gestalta Kristi liv, inte blott något kallat hans kyrka. Det är menar jag en flykt att för mycket stanna vid kyrkosyner, och missa Mt 25, en skarp vidräkning med alla kyrkliga sk ämbetsbärare. / Magnus Olsson
Fortsättning på föregående blogg-kommentar. Jag är helt införstådd med den nya födelsens nödvändighet, Nya Testamentets enda "måste". Men mina bloggar om den lokala visionen handlar om vad som sker efter den nya födelsen.
Det är för min del inte fråga om att bygga ett yttre ideal i ny kontext utan om att gestalta en inre verklighet!
Det har blivit en övertygelse hos mig genom åren att Gud har en önskan Han vill se uppfylld hos oss. Jag har kallat det för det eskatologiska perspektivet, det Paulus frekvent använder sig av också när det gäller att bidra till Jesu byggande av gemenskapen. "När ni kommer tillsammans har var och en något att bidra med ..."
Utmaningen som jag upplevet svår och påträngande är att inte stå ivägen eller verka kontraproduktivt. Mer om det i nästa blogg. Än en gång tackar jag för hjälpen att komma vidare.
Daniel, visst är det svårt,att ,gå från ord till handling, men Jesus ger oss det yppersta kärleksbudet så handlar det om vår nästa.
Sverige har världsrekord i ensamhushåll, (egoism?)men vi har alla en nästa att börja med. En granne finns alltid.
Börjar vi bygga upp det,kristna hemmet familjen så,få.vi naturlig samlingsplatser, där vi dessutom har yttrandefrihet.
Skicka en kommentar