En av de många som har besökt mig heter Torbjörn N. Jag lärde känna honom därför att han regelbundet har kommit på mina Bibelförklaringar. Han är en god broder, medlem i Missionskyrkan men också flitig i kyrkans gudstjänster något som också kännetecknade många av dem som förr kallades "läsare". Jag tror att Torbjörn kan kallas "läsare" och vid sitt besök hade han med sig en bok som Kari och jag just nu läser högt ur. Det är egentligen två böcker, Mästaren vid gränsen och De goda fotspåren, i en volym skriven av Viktor Myrén (1883-1941). Den har underrubriken "Kulturskildringar ur folkväckelsens historia" och består av en rad berättelser knutna till historiska personer som Olle Glader, Eljas i Nolby, Lax på Udden och så vidare. De levde i mitten av och i slutet på 1800-talet Nössemark, en liten plats i nuvarande Dals-Eds kommun på gränsen till Norge.
Författaren har samlat berättelserna om väckelsen och resultatet är att vi kan läsa sådant vi aldrig annars kunnat få del av eftersom den här typen av berättelser sällan eller aldrig kommer med i normal historieskrivning. Här redovisas sådant som annars inte hade synts, vad som hände när de besökte haugianernas möten i Norge, när Frälsningsarméns sånger nådde byn och hur mor Dårdi blev helbrägdagjord. Här kan vi höra om hur det gick till när det väcktes misstroende mot Eljas som kyrkvärd. Kort sagt här kan vi känna av väckelsens underströmmar. Boken är utgiven av Dals-Eds Missionsförsamling i nytryck så sent som år 2004 så den som vill torde kunna få tag på ett ex.
Apropå underströmmarnas betydelse måste jag passa på att tacka Magnus Olsson som fäste min uppmärksamhet på dem. (Kanske läser du också det här. Då vill jag också säga att jag fick din hälsning och jag tackar dig för visad omtanke i samband med olyckan.) Magnus Olsson skrev en artikelserie om "Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten" i tidningen Kyrka och Folk. Du hittar de fyra artiklarna genom att klicka här. De visar på underströmmarnas betydelse och tänker särskilt på vad Magnus berättar om den välkände prästen Viktor Södergren (1878-1962). Södergren var i Stockholm och på Södermalm innan han kom till Göteborg. Han hade ett rikt kontaktnät i Stockholm som Magnus redogör för efter att ha forskat i diverse protokoll och artiklar och som åtminstone för mig varit helt okänt utan denna forskning. Södergren var bland annat med om att bilda Sällskapet för kyrklig själavård som hade sitt säte i "min gamla kyrka", Allhelgonakyrkan. Det är klar att jag läste artiklarna med stort intresse.
Magnus visar att arbetet med kyrklig själavård förenade personer från olika kyrkoskiljande frågeställningar. I den "synliga" historieskrivningen placeras betydande personer i fack och sällan blir de gränsöverskridande kontakterna synliggjorda, - och ändå var det kanske just under den tiden personen i fråga formades som mest.
Det är ingen överdrift att säga att artiklarna om "Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten" gjort att jag nu också läser Viktor Myrén med nya ögon.
Författaren har samlat berättelserna om väckelsen och resultatet är att vi kan läsa sådant vi aldrig annars kunnat få del av eftersom den här typen av berättelser sällan eller aldrig kommer med i normal historieskrivning. Här redovisas sådant som annars inte hade synts, vad som hände när de besökte haugianernas möten i Norge, när Frälsningsarméns sånger nådde byn och hur mor Dårdi blev helbrägdagjord. Här kan vi höra om hur det gick till när det väcktes misstroende mot Eljas som kyrkvärd. Kort sagt här kan vi känna av väckelsens underströmmar. Boken är utgiven av Dals-Eds Missionsförsamling i nytryck så sent som år 2004 så den som vill torde kunna få tag på ett ex.
Apropå underströmmarnas betydelse måste jag passa på att tacka Magnus Olsson som fäste min uppmärksamhet på dem. (Kanske läser du också det här. Då vill jag också säga att jag fick din hälsning och jag tackar dig för visad omtanke i samband med olyckan.) Magnus Olsson skrev en artikelserie om "Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten" i tidningen Kyrka och Folk. Du hittar de fyra artiklarna genom att klicka här. De visar på underströmmarnas betydelse och tänker särskilt på vad Magnus berättar om den välkände prästen Viktor Södergren (1878-1962). Södergren var i Stockholm och på Södermalm innan han kom till Göteborg. Han hade ett rikt kontaktnät i Stockholm som Magnus redogör för efter att ha forskat i diverse protokoll och artiklar och som åtminstone för mig varit helt okänt utan denna forskning. Södergren var bland annat med om att bilda Sällskapet för kyrklig själavård som hade sitt säte i "min gamla kyrka", Allhelgonakyrkan. Det är klar att jag läste artiklarna med stort intresse.
Magnus visar att arbetet med kyrklig själavård förenade personer från olika kyrkoskiljande frågeställningar. I den "synliga" historieskrivningen placeras betydande personer i fack och sällan blir de gränsöverskridande kontakterna synliggjorda, - och ändå var det kanske just under den tiden personen i fråga formades som mest.
Det är ingen överdrift att säga att artiklarna om "Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten" gjort att jag nu också läser Viktor Myrén med nya ögon.
2 kommentarer:
Det Glädjer mig att du nu har ork och kraft, evangeliet är ju inte blott ord om något utan Ordets kraft, att kunna läsa och reflektera! En detalj: Viktor Södergren var inte med och grundade sällskapet, som tonåring på 1890-talet, men var anställd av det som diakonipräst på Södermalm. Glädjer mig också att du ser underströmmarnas betydelse, att förena och influera, blanda och röra runt, under ytlighetens yta, i det hav, som är Gud själv. Kanske kan man säga att det som förenar under ytan är att släppa fokus på sin förmåga eller oförmåga, sin egen kraft eller brist på sådan, och våga möta svagheten, den i vilken Gud verkar, så som kraften är störst i svaghet.
Denna söndagsmorgon, då en väg är en väg man går på och en väg mer leder till, mindre egen aktivitet, mer stillhet, en smal balansväg som få finner, men som blir funnen av den som bultar på dörren, porten, med rop i Anden, rop utan ord, det ursprungliga språket, barnets språk som inte formats till inlärt talspråk eller tagit sig uttryck i skriftspråk, och som blandas med Andens rop utan ord, ljud!, så önskar jag dig en fortsatt bättring, både på hälsans smala väg som det inre livets dito. / Magnus Olsson
Mycket intressant läsning man får ta del av i din blogg.
Önskar fortsatt tillfrisknande och hoppas vi snart får lyssna på dig i predikan igen.
Monika
Skicka en kommentar