Nu har jag läst och försöker smälta boken Krigens barn. Den beskriver tiden på Södermalm mellan åren 1788 och 1814. Boken börjar med att fattiglappen Håkan Larsson kommer till Stockholm för att överleva. Han får arbete på Barnängen men får också sparken efter att ha på grund av hunger tagit mat ifrån grisarna. Han tvingas ta värvning och det dröjer sedan inte länge förrän han får dra ut i krig. Han får knektnamnet Rapp. Det är Gustav III som går i krig mot Ryssland. Detta är så impopulärt att han mördas 1792. Kriget slutar med att Sverige får lämna ifrån sig Finland 1809.
Men innan det sker hinner mycket hända och för att hålla kvar berättelsen på Södermalm får Sofia släppa iväg sonen Johannes som då bara är tio år. Tänk att det inte är mer än 200 år sedan vi skickade ut våra barn i krig. Johannes överlever men tvingas amputera vänster arm. Jag kan för tillfället förstå hur det kändes för honom att komma tillbaka och försöka fungera hemma med bara en arm. Senare får Sofia också avstå nästa son, Per, men när han kommer hem är han svårt medtagen och dör i Stockholm utan att han hinner få träffa sina föräldrar. Tragiskt.
Den här delen handlar till stor del om svensk krigs historia. Jag inser när jag läser att svensk kungahistoria inte är min bästa gren. Här får jag läsa pm Gustav III, Gustav IV Adolf, Karl XIII och inte minst om hur Jean Bernadotte kom till Sverige och blev kronprins Karl Johan sedermera Karl XIV Johan. Jag påminns om hur det gick till när Sverige förlorade Finland och när vi fick Norge 1814.
Och ändå är det livet på Södermalm som lockar mig till läsningen. Folket fick skicka sina söner i krig, ekonomin raserades och folket förleddes till uppror. Det var svåra tider.
Boken slutar med att Håkan Rapp kommer "hem" till Sofia och hennes familj på Bergsprängargränd som ligger i den västra delen av Vita Bergen. De ska fira jul AD 1814. Nu set jag fram emot den tredje delen som heter just Vita Bergens barn.
Men innan det sker hinner mycket hända och för att hålla kvar berättelsen på Södermalm får Sofia släppa iväg sonen Johannes som då bara är tio år. Tänk att det inte är mer än 200 år sedan vi skickade ut våra barn i krig. Johannes överlever men tvingas amputera vänster arm. Jag kan för tillfället förstå hur det kändes för honom att komma tillbaka och försöka fungera hemma med bara en arm. Senare får Sofia också avstå nästa son, Per, men när han kommer hem är han svårt medtagen och dör i Stockholm utan att han hinner få träffa sina föräldrar. Tragiskt.
Den här delen handlar till stor del om svensk krigs historia. Jag inser när jag läser att svensk kungahistoria inte är min bästa gren. Här får jag läsa pm Gustav III, Gustav IV Adolf, Karl XIII och inte minst om hur Jean Bernadotte kom till Sverige och blev kronprins Karl Johan sedermera Karl XIV Johan. Jag påminns om hur det gick till när Sverige förlorade Finland och när vi fick Norge 1814.
Och ändå är det livet på Södermalm som lockar mig till läsningen. Folket fick skicka sina söner i krig, ekonomin raserades och folket förleddes till uppror. Det var svåra tider.
Boken slutar med att Håkan Rapp kommer "hem" till Sofia och hennes familj på Bergsprängargränd som ligger i den västra delen av Vita Bergen. De ska fira jul AD 1814. Nu set jag fram emot den tredje delen som heter just Vita Bergens barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar