Häromdagen fick jag besök av läraren och kyrkvärden Thomas S, inte att förväxla med den tidigare frisören och kyrkvärden Thomas B. Jag visste sedan tidigare att Thomas S hade inhandlat Ulf Ekmans memoarer så när han ringde och ville besöka mig bad jag honom ta med dem. Och så blev det. Memoarerna lockade mig därför att jag kunnat följ Ulf på ganska nära håll. Vi kom samtidigt till Uppsala hösten 1970. Våra vägar korsades emellertid först några år senare. Jag tror först hösten 1975 då vi startade Den Kristna Bokstugan. Vi var i det här fallet Hans Lundaahl, Arne Selander och undertecknad. Kanske var det redan 1974 vi tre gick omkring Uppsala Universitet och bad att Herren skull visa oss den blivande lokalen. Och så plötsligt låg den där framför oss med skylten "att hyra". Det finns många minnen från den tiden, men saken var den jag anhållit om och beviljats vapenfri militärtjänstgöring. Och efter avslutad grundutbildning på Rosersberg lyckades jag placera mig själv som anställd på den Kristna Bokstugan. Min uppgift blev att beställa hem sortimentet och det var Ulf som ville vi skulle sälja Kenneth Hagins böcker. Och så blev det.
När jag började läsa den första delen av hans Memoarer gick det fort. Jag sträckläste den inte, men nästan. Det var oerhört intressant att läsa hur Ulf uppfattat tiden i Bokstugan, tiden som studentpräst i SESG/Uppsala (jag var ju samtidigt skolpräst i SESG/Stockholm) och om hur han vistades USA och sedan följa berättelsen om hur Livets Ord växte fram. Del 1 av memoarerna omfattar tiden fram till 1983 då Bibelskolan ska starta och del 2 omfattar tiden 1983 till och med år 1994. Jag ska omedelbart fortsätta att läsa den.
Jag känner igen Ulfs uppriktiga berättelse och delar beskrivningen, men på en punkt hävdar jag att han minns fel. Och det på en väsentlig punkt. Han skrivet nämligen på sid 294: "Någon tanke på att själva starta en församling fanns inte i oss. Denna tanke hade inte slagit mig en enda gång under hela året i USA ...". Detta stämmer inte med min bild. Ulf minns fel. Det vet jag därför att innan de ens reste till USA där de var läsåret 1981-82 var vi båda fortfarande anställda i SESG och på våren 1981 undervisade vi båda på ett skol- och studentläger någonstans i Stockholms skärgård. När vi på eftermiddagen tog en promenad på tu man hand frågade Ulf mig om jag ville vara med om att starta Livets Ord. Av personliga skäl tackade jag nej, men visst fanns tanken där.
Detta är nu mer än 30 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Nu har Ulf, radikal som han alltid har varit, konverterat till Rom som bekant. Jag hör till dem som inte är förvånad och inte kritisk. Tvärtom gläder jag mig över hans förklaringar. Så nu när jag hittade hans aktiva blogg vill jag gärna länka till den. Du hittar den i spalten till höger och/eller kan klicka här. Där förklarar Ulf konverteringen
När jag började läsa den första delen av hans Memoarer gick det fort. Jag sträckläste den inte, men nästan. Det var oerhört intressant att läsa hur Ulf uppfattat tiden i Bokstugan, tiden som studentpräst i SESG/Uppsala (jag var ju samtidigt skolpräst i SESG/Stockholm) och om hur han vistades USA och sedan följa berättelsen om hur Livets Ord växte fram. Del 1 av memoarerna omfattar tiden fram till 1983 då Bibelskolan ska starta och del 2 omfattar tiden 1983 till och med år 1994. Jag ska omedelbart fortsätta att läsa den.
Jag känner igen Ulfs uppriktiga berättelse och delar beskrivningen, men på en punkt hävdar jag att han minns fel. Och det på en väsentlig punkt. Han skrivet nämligen på sid 294: "Någon tanke på att själva starta en församling fanns inte i oss. Denna tanke hade inte slagit mig en enda gång under hela året i USA ...". Detta stämmer inte med min bild. Ulf minns fel. Det vet jag därför att innan de ens reste till USA där de var läsåret 1981-82 var vi båda fortfarande anställda i SESG och på våren 1981 undervisade vi båda på ett skol- och studentläger någonstans i Stockholms skärgård. När vi på eftermiddagen tog en promenad på tu man hand frågade Ulf mig om jag ville vara med om att starta Livets Ord. Av personliga skäl tackade jag nej, men visst fanns tanken där.
Detta är nu mer än 30 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Nu har Ulf, radikal som han alltid har varit, konverterat till Rom som bekant. Jag hör till dem som inte är förvånad och inte kritisk. Tvärtom gläder jag mig över hans förklaringar. Så nu när jag hittade hans aktiva blogg vill jag gärna länka till den. Du hittar den i spalten till höger och/eller kan klicka här. Där förklarar Ulf konverteringen
2 kommentarer:
Kan din och Ulfs minnesbild möjligen kombineras så att det som Ulf hade i åtanke under samtalet med dig var bibelskolan och att tanken på församlingen kom senare?
Hej Torbjörn. Jag har tänkt tanken. Men jag vet inte. Hade också ett kort samtal med Sten Nilsson. Då handlade det definitivt om ny församling men kan inte minnas om det var före, under eller efter Ulfs vistelse.
Skicka en kommentar