15 veckor

Idag har Hammarby gästat Värnamo.  Matchen har just slutat och Bajarna kan åka hem med en 2-0 seger. Skönt eftersom det alltid är lite nervöst när Bajen spelar.  Men i år har det känts tryggare och det ser ljust ut inför de återstående sju matcherna. Sedan får vi se hur långt det är räcker.

Häromdagen var jag på återbesök på Värnamo sjukhus.  Det är nu 15 veckor sedan olyckan. Doktorn var inte nöjd. Han verkar mer otålig än jag. Skadan i armvecket och såret på överarmen läker inte som vi hoppats. Distriktssköterskan lägger om såren varannan dag och använder då ett medel som heter Protosan. Nu ska det bytas mot ättiksyragele med början i slutet av veckan. Det är först när såren läkts som armen kan opereras. Förmodligen i Linköping eftersom en nerv också är skadad.

I fredags träffade jag en sjukgymnast. Så nu har jag fått ett träningsprogram som jag ska göra tre gånger om dagen. Det handlar om rörelse,  uthållighet och styrka. Jag hoppas mycket på detta även om jag aldrig får tillbaka full rörlighet. Kotorna tre-sju är ju fixerade med  två titanplattor. Läkarna i Kathmandu sägs ha gjort ett utmärkt jobb.

Som ni kanske lagt märke till har jag kunnat läsa en del. Nu står Vita Bergens barn på tur, den sista delen. Per Anders Fogelströms åtta böcker om Södermalm imponerar.

Kanske skulle jag läsa några av de 109 motioner som lämnats in till årets kyrkomöte, åtminstone dem som skrivits av Frimodig kyrkas ledamöter. Eftersom jag inte valdes in denna gång får jag följa det hela på webben. I den första sessionen arbetas i de olika utskotten. Bakom stängda dörrar. Men i den andra sessionen diskuteras i plenum och kan jag följa på webb-TV. Men det blir först i november. Jag måste emellertid erkänna att just känns kyrkopolitiken långt borta och ointressant.

Om helgelsen

Det har blivit en del läst under de senaste veckorna. Jag har ju tid nu och är glad att orka sitta och läsa. Den bok jag nu ska nämna fick jag av goda vännerna Sven-Erik och Margareta E som hade godheten att hälsa på.  Boken heter The Kingdom, Power & Glory med underrubriken The Overcomers Handbook. Den är skriven av makarna Chuck och Nancy Missler. Det är en bok nästan 400 sidor men jag har läst den och funnit den intressant.  Jag kan avslöja att jag själv knappast hade köpt den dels för att de båda var helt okända för mig och dels för att den återfinns i en mycket reformert tradition, vilket inte är min tradition.  Men det går att lära sig av alla. Om du vill hittar du deras hemsida genom att klicka här.

Författarna beskriver hur jag som kristen lär mig övervinna djävulen, världen och mitt eget kött, ett ämne som borde intressera varje kristen. Det kan för en lutheran vara en frestelse att avvisa sådana anspråk men det tycker jag är dumt. Det större problemet tycker jag är att makarna Missler utgår från tanken om Tusenårsriket som en självklarhet. Som skäl för helgelsen anges att vi efter det så kallade uppryckandet ska regera med Kristus i tusen år. Tanken är långt ifrån självklar biblisk och inte alls allmänkyrklig. Hur det än är med den saken är det många gånger givande att ta del av deras undervisning om helgelsen.

En annan komplikation är den för fler svenskar kända användningen av mönstret ande, själ och kropp. Här sägs inte att människan är ande, har en själ och bor i en kropp, men de tre delarna är ändå tydliga var för sig. Kanske var det ungefär så här det tidigare undervisades på Livets Ord? I en mer allmänkyrklig miljö skulle man inte tala om människan på det sättet  eftersom hon är ande, själ och kropp i förening. Jag talar gärna om andliga, själsliga och kroppsliga relationer och är inte alldeles bortkommen i Bibelns föreställningsväg. Därför kan jag oftast förstå hur Misslers menar och tolka dem till det bästa. Jag tycker uppriktigt att det var intressant att läsa dem och en hel del sammanfaller också med allmänkyrklig tradition.

Det är tråkigt att undervisningen om helgelsen är så reducerad i vår egen svenska tradition. Det skulle behövas mer av den varan i våra svenskkyrkliga sammanhang. Vandringen i och med Kristus innehåller då mycket mer än syndabekännelse och avlösning. 

Ulf Ekmans memoarer, del 2

Det gick fort att läsa memoarerna. Språket flyter bra och spänningen hålls vid liv. Det händer oerhört mycket dagligen på Livets Ord under åren 1983-1994. Dessa år råkar sammanfalla med vår tid i Hjälmseryd. Jag blev kyrkoherde där i mars 1983 och lämnade tjänsten i april 1994. Som ni kanske vet samlades tusentals människor i Hjämseryd under dessa år och det är för mig tydligt att Guds Ande gjorde något alldeles unikt under 1980-talet. Den karismatiska väckelsen hade verkat under hela 1970-talet och nu var det dags för nya gemenskaper.

I Uppsala hade hundratals kommit till tro på Jesus och jag tror mig veta att Ulf tyckte bildandet först av bibelskolan och stiftelsen och sedan av församlingen var helt nödvändig.Det framgår av memoarerna att han också efter konverteringen anser det. Och jag tror han har rätt i det. Den för svenska förhållanden stora numerära tillväxten tycker jag också talar för det. Idag har församlingen cirka 3500 medlemmar och mycket talar för fortsatt tillväxt.

Men det gick verkligen inte utan smärts. Ulf ger flera exempel på ren mobbning och förföljelse.  Mobbning när vuxna spottar barn i ansiktet och förföljelser när hus bombas. För att inte tala om allt förtal och alla tidningsskriverier. Men fanns det inte skäl att kritisera?  jo, men det är väl något annat.

Ulf skriver på flera ställen att han inte vill eller kommer att försvara sig men att han vill förklara dig. Det är hans grundhållning även om han också ber dem som farit illa om förlåtelse. Det är nog en klok hållning.

Det är begripligt att han aldrig tog några djupare samtal med sina kritiker även om det är lätt att vara efterklok. Det hände ju så otroligt mycket varje dag under dessa år.

Memoarerna är innehållsrika och bjuder på många upplysningar.  Det var särskilt intressant och imponerande att läsa om den kamp Livets Ord kämpade för att få acceptans för sin och senare sina skolor.

Jag får nog läsa del 3 också. När kommer den ut? Memoarerna är utan tvekan ett stycke kyrkohistoria.

Ulf Ekmans memoarer, del 1

Häromdagen fick jag besök av läraren och kyrkvärden Thomas S, inte att förväxla med den tidigare frisören och kyrkvärden Thomas B. Jag visste sedan tidigare att Thomas S hade inhandlat Ulf Ekmans memoarer så när han ringde och ville besöka mig bad jag honom ta med dem. Och så blev det. Memoarerna lockade mig därför att jag kunnat följ Ulf på ganska nära håll. Vi kom samtidigt till Uppsala hösten 1970. Våra vägar korsades emellertid först några år senare. Jag tror först hösten  1975 då vi startade Den Kristna Bokstugan. Vi var  i det här fallet Hans Lundaahl, Arne Selander och undertecknad. Kanske var det redan 1974 vi tre gick omkring Uppsala Universitet och bad att Herren skull visa oss den blivande lokalen. Och så plötsligt låg den där framför oss med skylten "att hyra". Det finns många minnen från den tiden, men saken var den jag anhållit om och beviljats vapenfri militärtjänstgöring. Och efter avslutad grundutbildning på Rosersberg lyckades jag placera mig själv som anställd på den Kristna Bokstugan. Min uppgift blev att beställa hem sortimentet och det var Ulf som ville vi skulle sälja Kenneth Hagins böcker. Och så blev det.

När jag började läsa  den första delen av hans Memoarer gick det fort. Jag sträckläste den inte, men nästan. Det var oerhört intressant att läsa hur Ulf uppfattat tiden i Bokstugan, tiden som studentpräst i SESG/Uppsala (jag var ju samtidigt skolpräst i SESG/Stockholm) och om hur han vistades USA och sedan följa berättelsen om hur Livets Ord växte fram. Del 1 av memoarerna omfattar tiden fram till 1983 då Bibelskolan ska starta och del 2 omfattar tiden 1983 till och med år 1994. Jag ska omedelbart fortsätta att läsa den.

Jag känner igen Ulfs uppriktiga berättelse och delar beskrivningen, men på en punkt hävdar jag att han minns fel. Och det på en väsentlig punkt. Han skrivet nämligen på sid 294: "Någon tanke på att själva starta en församling fanns inte i oss. Denna tanke hade inte slagit mig en enda gång under hela året i USA ...". Detta stämmer inte med min bild. Ulf minns fel. Det vet jag därför att innan de ens reste till USA där de var läsåret 1981-82 var vi båda fortfarande anställda i SESG och på våren 1981 undervisade vi båda på ett skol- och studentläger någonstans i Stockholms skärgård. När vi på eftermiddagen tog en  promenad på tu man hand frågade Ulf mig om jag ville vara med om att starta Livets Ord. Av personliga skäl tackade jag nej, men visst fanns tanken där.

Detta är nu mer än 30 år sedan och mycket har hänt sedan dess. Nu har Ulf, radikal som han alltid har varit, konverterat till Rom som bekant. Jag hör till dem som inte är förvånad och inte kritisk. Tvärtom gläder jag mig över hans förklaringar. Så nu när jag hittade hans aktiva blogg vill jag gärna länka till den. Du hittar den i spalten till höger och/eller kan klicka här. Där förklarar Ulf konverteringen

Krigens barn

Nu har jag läst och försöker smälta boken Krigens barn. Den beskriver tiden på Södermalm mellan åren 1788 och 1814. Boken börjar med att fattiglappen Håkan Larsson kommer till Stockholm för att överleva. Han får arbete på Barnängen men får också sparken efter att ha på grund av hunger tagit mat ifrån grisarna. Han tvingas ta värvning och det dröjer sedan inte länge förrän han får dra ut i krig. Han får knektnamnet Rapp. Det är Gustav III som går i krig mot Ryssland. Detta är så impopulärt att han mördas 1792. Kriget slutar med att Sverige får lämna ifrån sig Finland 1809.

Men innan det sker hinner mycket hända och för att hålla kvar berättelsen på Södermalm får Sofia släppa iväg sonen Johannes som då bara är tio år. Tänk att det inte är mer än 200 år sedan vi skickade ut våra barn i krig. Johannes överlever men tvingas amputera vänster arm. Jag kan för tillfället förstå hur det kändes för honom att komma tillbaka och försöka fungera hemma med bara en arm. Senare får Sofia också avstå nästa son, Per, men när han kommer hem är han svårt medtagen och dör i Stockholm utan att han hinner få träffa sina föräldrar. Tragiskt.

Den här delen handlar till stor del om svensk krigs historia.  Jag inser när jag läser att svensk kungahistoria inte är min bästa gren. Här får jag läsa pm Gustav III, Gustav IV Adolf, Karl XIII och inte minst om hur Jean Bernadotte kom till Sverige och blev kronprins Karl Johan sedermera Karl XIV Johan. Jag påminns om hur det gick till när Sverige förlorade Finland och när vi fick Norge 1814.

Och ändå är det livet på Södermalm som lockar mig till läsningen.  Folket fick skicka sina söner i krig, ekonomin raserades och folket förleddes till uppror. Det var svåra tider.

Boken slutar med att Håkan Rapp kommer "hem" till Sofia och hennes familj på Bergsprängargränd som ligger i den västra delen av Vita Bergen.  De ska fira jul AD 1814. Nu set jag fram emot den tredje delen som heter just Vita Bergens barn.

Kennedy Bakircioglü

Ni minns kanske att jag fick en tröst ifrån Hammarbys högkvarter, Paketet kom anonymt och det tog några veckor innan hemligheten, avsändaren, avslöjades. Under tiden kunde jag "skryta" med att jag fått affischen från laget, kanske Kennedy själv ... eller Pablo, Stefan Batan eller någon av de andra riktigt stora stjärnorna. Tills det avslöjades att en god vän och pastorskollega ordnat det hela. Därmed kunde man tänka att saken var klar ... tills idag.

Idag har kung Kennedy själv hört av sig och det är riktigt stort. Det är nästan jag blir frisk av bara farten. Jag kan ju inte tvivla. Se och hör själva och gläd er med mig. Det är bara att klicka här.

Imorgon söndag spelar vi, just det vi, en moralisk seriefinal mot Ljungskile. En vecka innan matchstart var arenan utsåld! Det betyder 31 000 sålda biljetter! Inte i Allsvenskan utan i Superettan! Bajen är fantastisk!

Jacob lyckades få en plåt och kommer att direkt rapportera till mig. Han får representera alla oss som inte fick plats. Jacob - hälsa Kennedy från mig!

Håll tummarna med mig, TV12 klockan 18.15.

Kanal 10

Häromdagen tittade Ruben Agnarsson in tillsammans med en kameraman. Ruben som är journalist och författare var tidigare en av initiativtagarna till tidningen Världen idag. Nu jobbar han deltid hos Kanal 10 och har ett eget nyhetsprogram kallat Nyhetsforum. Det sänds på lördagar kl 21.00, det vill säga imorgon kväll. Han ville göra ett inslag med mina reflektioner efter olyckan i Nepal. Det fick han.

Kanal 10 har sedan den startade skaffat sig en egen profil. Cymbal TV, ett annat produktionsbolag med kristen profil, spelade in mina Bibelförklaringar över Galaterbrevet som sedan sändes i Kanal 10. Jag vill minnas att det blev 20 timmars sändning plus ett antal nattliga repriser. Man kan fundera över om det finns människor som sitter uppe mitt i natten för att lyssna till bibelundervisning, men jag kan intyga att det gör det. I samband med de sändningarna skickade jag ett mail och väckte frågan om kanalen kunde tänka sig att utvidga det ganska teologiskt snäva programutbudet med till exempel helgmålsbön på lördagarna. Jag fick aldrig något svar.

Nu har åren gått och även om kanalen numera producerar fler egna program, som till exempel Rubens nyhetsforum, har profilen blivit starkare och tydligare. Det finns som bekant olika traditionsströmmar inom den kristna traditionen och Kanal 10 framstår som en mycket snäv reformert kanal. Det tycker jag är tråkigt och undrar om det verkligen håller i längden när vi lever i en alltmer ekumenisk tid. Cymbal TV spelade in mina bibelförklaringar över 1 Thessalonikerbrevet, men de sändes aldrig i Kanal 10 förmodligen därför att Paulus där undervisar om Tusenårsriket eller gör han det. Reformert teologi utgår som ni vet i hög utsträckning från just Tusenårsriket och undervisar strängt om vikten av helgelse i det att den använder sig av vad som kallas lagens tredje bruk.

Särskilt tydligt blev kanalens profil när man ägnade rejält med tid åt att ensidigt diskutera Birgittas och Ulf Ekmans konvertering. Visst fanns det ett nyhetsvärde i deras konvertering och viss var det på sin plats att samtala om den, men konverteringen beskrevs endast som ett felsteg och det fanns ingen som kunde förklara vad allmänkyrklig tro är för något. Ett annat nästan övertydligt exempel på reformert anabaptistisk lära blir synlig i Pascal Andréassons bortförklaringar av alla oss som döptes som barn till kristna föräldrar. Har Kanal 10 verkligen råd med detta?

Det stör mig inte numera att det finns olika traditioner men varför då inte återspegla det? Kan det vara som historien säger att alla andra kristna underkänns så att kvar blir till sist bara "jag och min bror"?

Kanske inte bara eller alls som ett resultat av denna trångsynthet har nu istället den lutherska kanalen TV16 dykt upp. Den uppträder än så länge endast som webb TV, men innehåller en hel del sevärd undervisning.

Underströmmar

En av de många som har besökt mig heter Torbjörn N. Jag lärde känna honom därför att han regelbundet har kommit på mina Bibelförklaringar. Han är en god broder, medlem i Missionskyrkan men också flitig i kyrkans gudstjänster något som också kännetecknade många av dem som förr kallades "läsare". Jag tror att Torbjörn kan kallas "läsare" och vid sitt besök hade han med sig en bok som Kari och jag just nu läser högt ur. Det är egentligen två böcker, Mästaren vid gränsen och De goda fotspåren, i en volym skriven av Viktor Myrén (1883-1941). Den har underrubriken "Kulturskildringar ur folkväckelsens historia" och består av en rad berättelser knutna till historiska personer som Olle Glader, Eljas i Nolby, Lax på Udden och så vidare. De levde i mitten av och i slutet på 1800-talet Nössemark, en liten plats i nuvarande Dals-Eds kommun på gränsen till Norge.

Författaren har samlat berättelserna om väckelsen och resultatet är att vi kan läsa sådant vi aldrig annars kunnat få del av eftersom den här typen av berättelser sällan eller aldrig kommer med i normal historieskrivning. Här redovisas sådant som annars inte hade synts, vad som hände när de besökte haugianernas möten i Norge, när Frälsningsarméns sånger nådde byn och hur mor Dårdi blev helbrägdagjord. Här kan vi höra om hur det gick till när det väcktes misstroende mot Eljas som kyrkvärd. Kort sagt här kan vi känna av väckelsens underströmmar. Boken är utgiven av Dals-Eds Missionsförsamling i nytryck så sent som år 2004 så den som vill torde kunna få tag på ett ex.

Apropå underströmmarnas betydelse måste jag passa på att tacka Magnus Olsson som fäste min uppmärksamhet på dem. (Kanske läser du också det här. Då vill jag också säga att jag fick din hälsning och jag tackar dig för visad omtanke i samband med olyckan.) Magnus Olsson skrev en artikelserie om "Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten" i tidningen Kyrka och Folk. Du hittar de fyra artiklarna genom att klicka här. De visar på underströmmarnas betydelse och tänker särskilt på vad Magnus berättar om den välkände prästen Viktor Södergren (1878-1962). Södergren var i Stockholm och på Södermalm innan han kom till Göteborg. Han hade ett rikt kontaktnät i Stockholm som Magnus redogör för efter att ha forskat i diverse protokoll och artiklar och som åtminstone för mig varit helt okänt utan denna forskning. Södergren var bland annat med om att bilda Sällskapet för kyrklig själavård som hade sitt säte i "min gamla kyrka", Allhelgonakyrkan. Det är klar att jag läste artiklarna med stort intresse.

Magnus visar att arbetet med kyrklig själavård förenade personer från olika kyrkoskiljande frågeställningar. I den "synliga" historieskrivningen placeras betydande personer i fack och sällan blir de gränsöverskridande kontakterna synliggjorda, - och ändå var det kanske just under den tiden personen i fråga formades som mest.

Det är ingen överdrift att säga att artiklarna om "Stockholmsmystiken och gammalkyrkligheten" gjort att jag nu också läser Viktor Myrén med nya ögon.

Mysterium

Det är många som har uttalat sitt stöd och visat omtanke sedan jag kom hem efter olyckan. Bland all uppvaktning fanns länge ett mysterium. Det kom ett paket ifrån Hammarby fotboll, klubben i mitt hjärta. Jag har levt med klubben under många år och följt laget i med- och motgång. Under senare åt har det mest varit motgång eftersom förväntningarna på en snar återgång till Allsvenskan varit stora. Det har ofta sett lovande ut och så har det blivit snöpliga baklängesmål, osäkerhet och bu-rop. Spelarna har inte räckt till, inte pallat för trycket och klacken har inte gjort det lättare för dem när frustrationen riktats mot spelarna.

Men så i år verkar det till min och mångas glädje hålla. Vi har en erfaren, stabil och kunnig tränare i Nanne Bergstrand och tillsammans med den nye sportchefen Mats Jingblad har ett nytt lugn nått klubben. I år finns också en spelartrupp jämnare, starkare och skickligare än på många år. Jag gläder mig som ett barn när vi besegrar lag efter lag. Senast idag blev det en bortaseger i Degerfors och nu toppar vi Superettan. Som ett sant fan räknar jag alltid med seger, men är också medveten om att bollen är rund och att det kan svänga snabbt.

Så döm om min förvåning när jag fick nedanstående affisch från klubben utan någon annan avsändare än just klubben.

Här är årets trupp med samtliga spelares autografer under rubriken "Krya på dig Håkan". Mysteriet bestod i att här inte fanns någon personlig avsändare. Ingen av dem jag kunde gissa mig till, Kari. Jacob, Kristoffer eller andra närstående var ansvarig. Kan det ha varit någon av spelarna? Kennedy? Hopf? Pablo?

Mysteriet har fått sin lösning. Det var Jan Folkesson, pastor i Klevshult som ringt Hammarby fotboll. Jan och hans hustru bor i Värnamo och det här var hans sätt att skicka en uppmuntran. Han är själv fotbollsfantast i det han följer Elfsborg så han vet vad det är att tillhöra och följa en fotbollsklubb. Nu är inte Elfsborg och Hammarby rivaler eftersom de inte spelar i samma serie, men i alla fall. Kanske är vi i samma serie nästa år.

Tack Jan. Jag vet att det låter överdrivet men du har visat vad gemenskapen i Kristus kan betyda. Och om än mysteriet i en mening är avslöjat, är det samtidigt så att mysteriet Kristus växer. Hoppas vi ses snart.

Lag		M	+/-	P
1.	Hammarby IF	18	21	36
2.	Ljungskile	17	19	33
3.	GIF Sundsvall	17	9	31
4.	Jönköpings Södra IF	17	8	28
5.	Varbergs BoIS FC	18	-2	27
6.	Östersunds FK	17	2	26
7.	Syrianska FC	18	-5	26
8.	IK Sirius FK	17	6	24
9.	IFK Värnamo	17	-1	24
10.	Östers IF	18	-1	21
11.	Degerfors IF	18	-6	20
12.	Ängelholms FF	17	-11	19
13.	Landskrona BoIS	17	-8	18
14.	Husqvarna FF	17	-10	18
15.	GAIS	17	-7	16
16.	Assyriska FF	18	-14	16