Vävarnas barn

För några veckor sedan såldes föräldrahemmet i Katrineholm. Mor och far, 92 år gamla, har fått en servicelägenhet. Det betydde också att vi fick ta över en del grejer och till min glädje fick jag ta emot tre böcker av Per Anders Fogelström (1917-1998). Trots att jag bara kan använda bara en hand har jag nu läst den första av de tre, Vävarnas barn, en berättelse om urbefolkningen på Södermalm. Även om jag inte har vuxit upp på Södermalm har jag bott där i två omgångar och har en stor del av mitt hjärta där, dess folk och historia. 

Visst känner jag till en del av Södermalms geografi. Vävarnas barn utspelar sig på den östra delen av Södermalm.Visst känner jag till Kanalplan, Vita Bergen och Danvikstull. Och visst har jag ofta promenerat på Erstagatan,vi bodde på Folkungagatan 127 och Bondegatan, men boken utspelade sig öster om dessa platser ner mot Hammarby Sjö, på en plats kallad Barnängen. Förlåt min okunnighet men jag hade ingen aning om att det kända varumärket härstammade därifrån. 

Boken handlar om Johannes och Maja Kron och deras barn. Familjen kom till klädesfabriken 1749 och levde under svåra förhållanden. Fogelströms ingående beskrivningar drabbar läsaren med kraft. Det var hemska förhållanden för de fattiga för att inte tala om de som straffats med arbete på Spinnhuset vid Långholmen eller Tukthuset på Kungsholmen. Johannes och Maja har två barn, Per och Sofia. Sofia tillbringade tre hemska år på Tukthuset. Till skillnad mot många andra överlevde hon trots att de ofta behandlades sämre än djur.

Det är underbart att följa barnen Per och Sofia genom boken, eftersom de båda gör något av en klassresa. Per blir tjänsteman och Sofia finner sin frihet som tvätterska. Boken slutar med år 1779, de båda barnen har nu egna familjer och bättre förutsättningar inför framtiden än föräldrarna. 

På den hör tiden fanns inte Sofia församling som bildades först 1917 utan hela området sorterade under Katarina församling. Katarina kyrka byggdes redan 1695, brann 1723 men återuppbyggdes och finns på plats i boken. Kyrkoherden Lars Portuan var en av de första i staden som lät bygga ett fattighus (1752). När Per och Sofia skulle gifta sig fick de ta ut lysning hos prästen efter att först ha fått redogöra för sina kristendomskunskaper. Det var en annan tid.

Det här är ingen recension men jag är både intresserad och tagen av Fogelströms förmåga att berätta. Det finns ytterligare två böcker i denna trilogi Krigens barn och Vita Bergens barn. Trilogin föregår och knyter an till serien Mina Drömmars Stad. Sammanlagt blir det åtta volymer som spänner över 200 år av Södermalms historia. Jag kan varmt rekommendera böckerna för dem som har något historiskt intresse. Nu ser jag fram emot nästa bok: Krigets barn. Jag har ju tid att läsa nu när jag orkar.