Genom stormen

Vi har fortsatt med högläsning, gumman och jag. Härom dagen kom Ulla och Stig på besök och de hade med sig Hans Weichbrodts bok Genom stormen. De tyckte väl att den passade bra. Och det gjorde den. Weichbrodts bok är speciell. Det är inte ofta man får del av allegoriska bibelutläggningar, men det fick vi här. Jag kan inte minnas att jag någonsin läst något liknande.  Här är det berättelsen om hur Paulus och Lukas led skeppsbrott i Apg 27-28 som utgör bakgrunden. Det är en lång berättelse och Weichbrodts grundhållning är den allegoriska. Det betyder självklart inte att han förnekar den historiska händelse.  Tvärtom är det den historiska händelsen som ligger till grund för allegorin. Boken består av tio kapitel och vi tyckte bäst om de två första och de två sista kapitlen. I dessa kapitel förmedlar Weichbrodt en hel del historiska fakta med den frommes ton. Näst intill gripande var det att läsa om officeren Julius förhållande till Paulus som kom till uttryck flera gånger under den stormiga resans gång.  Eller om hur Paulus kunde hälsa på de kristna som han tidigare förföljd i Sidon. Det fick han med Julius goda minne. Det kan också berott på Julius att Paulus väl i Rom fick egen bostad.

När det kommer till det mer allegoriska utläggningarna, som till exempel att båten är Kyrkan, att måltiden närmast var sakramkental eller att räddningen upp på stranden skulle kunna vara eskatologisk blir vi mer osäkra. Det är aldrig fel att sväva ut med bibliska utläggningar så länge de inte upphäver texten, enligt rabbinerna. Åtminstone så länge utläggningarna är uppbyggliga. Jag håller med dem om det. Men ibland blir det svårt att följa med när tolkningarna övergår i pastoral teologi, själavård eller dogmatik. 

Det var kyrkofadern Origines (185-254 e Kr) som introducerade den allegoriska bibeltolkningen, men den används numera sällan. 

I de två sista kapitlen får vi läsa om Paulus ankomst till Rom. Det var ett antal etappers vandring innan de nådde Rom. Lukas berättar att de långt innan de nådde staden möttes av kristna bröder och systrar. Paulus hade stor kärlek till de kristna i Rom, något som blivit klart för mig i mina förberedelser av Bibelförklaringarna till Romarbrevet. I Rom kom den kristna församlingen skilts från den judiska befolkningen något som Paulus gjorde allt vad han kunde för att förhindra. Paulus kallar till sig de judiska ledarna och talar med dom om Israels hopp, Apg 28:20, en angelägenhet för alla judar för att så förmå dem att ta emot evangelium. Weichbrodt avslutar boken med att redogöra för de olika teorier som finns angående det abrupta slutet av Apg. 

Vi uppskattar att han genomgående redogör för olika alternativa tolkningar och inte bara slår fast vad han själv tror.

När vi efteråt samtalade om boken frågade jag Kari om Paulus, som avrättades med svärd, verkligen tog sig igenom stormen?! Det gjorde han naturligtvis i en mening eftersom han räddades till evigheten. Men var det så vi skulle uppfatta Weichbrodts bok ?  Jag får fråga honom då jag träffar honom.