Ämbetet

Idag är det Apostladagen. Det betyder att den kommande veckan handlar om ämbetet, det särskilda prästämbetet. Det gläder mig att tro att ämbetsfrågan kommer upp på nytt. Därför att det är en så grundläggande och central fråga i kyrkan. När frågan kommer till ytan i våra sammanhang handlar det ofta om kvinnliga präster eller beslutet 1958, men sakfrågan är bibelteologisk. Innan vi kommer till 1958 måste frågan diskuteras ur ett bibliskt perspektiv. Har Jesus instiftat ett ämbete? Jag tror visst att Han har gjort det,och i den allmänneliga kyrkan är prästvigningen ett sakrament. 

När Paulus i 1 Korinthierbrevet skriver att kvinnan ska tiga i församlingen skriver han också att det är ett Herrens bud. När jag kommenterade kapitlet i mina Bibelförklaringar betonade jag skapelseperspektivet. Men idag anser jag att jag borde ha utvecklat uttrycket Herrens bud bättre. Vad betyder det? Här kommer i all korthet fem nytestamentliga argument som visar att Jesus har instiftat ett särskilt prästämbetet. 

1. Han utvalde, bland många lärjungar, 12 till apostlar. De skulle till fullo representera honom och gå i god för fortsättningen. Det betyder att inte vem som helst kan bli apostel. Ingen har rätt till ämbetet, vare sig någon man eller kvinna. Det är Herren Jesus själv som utväljer, utrustar och bekräftar ämbetet.

2. Jesus säger till Simon Petrus att han och hans bekännelse är den klippa på vilken Jesus ska bygga sin församling. Detta förstår jag som ämbetets instiftelseord och det knyts till en bestämd person. Jesus gör ämbetet till kyrkans grund och centrum eftersom han själv är verksam genom det.

3. När Jesus instiftar nattvarden säger han till apostlarna: så ofta ni, det vill säga apostlarna, gör detta ... Apostlarna får i uppdrag att leda nattvardsfirandet och hålla samman kyrkan och församlingen.

4. När Jesus uppstått från de döda andades han på apostlarna och sa: om ni, det vill säga apostlarna, förlåter synder så är de förlåtna. Förlåtelsen ger apostlarna på Guds uppdrag, i Guds namn, på försoningens grund.

5. De första kristna tog emot detta ämbete som en gåva från Herren Jesus. Det står att de höll fast vid apostlarnas undervisning   Detta är sannolikt en självklarhet för de första kristna och självklarheten gick i arv från generation till generation. Därför kom det att heta i trosbekännelsen, hundratals år senare, att vi håller oss till en apostolisk kyrka. 

Detta är verkligen något att tänka på under veckan som kommer, kanske samtala med någon om det, innan man börjar prata om kvinnliga präster eller kvinnoprästmotståndare. Är det för mycket begärt?