fredag, april 22, 2011

Tankar på Långfredagen

Denna dag har vi fyra gudstjänster i Värnamo kyrka. De två första har redan ägt rum, Laudes och Sext. Vi var ett tiotal på morgonen, men bara sex mitt på dagen. Jag är inte förvånad, men glad över att Kyrkans liv kommer till uttryck denna dag. Jag tror att antalet gudstjänstbesökare kommer att öka allteftersom människor får upp ögonen för vem Jesus är. Men det är klart att vi alltmer framstår som en motkultur.

Dag Sandahl reflekterar över sekulariseringen på sin blogg. Han berättar om hur han plötsligt lyssnade till rösten på P 1:

Då annonseras i P1 "Äggets högtid", den vi nu ska fira. Radio-idioti eller larm för allvarligt sinnade om en annalkande kris för Sveriges folk och för Svenska kyrkan? Jag vet inte. Men detta är ju sekulariseringen. Ta bort innehållet och sätt fokus på någon liten ingrediens, som plötsligt får bli själva innehållet! Vemodet grep mig. Detta är det svenska folk, vars majoritet är döpt, och det svenska folk för vilket Jesus gav sitt liv på korset. Detta folk går alltså att fira "Äggets högtid". Och jag fruktar att idiotin är det som ska ge uppbyggelse och glädje åt detta arma folk. Fyll på med lite underhållning i tv så blir idyllen komplett.

I går var det Skärtorsdagen och texterna påminde mig om att när lärjungarna samlades inför den sista måltiden (som för övrigt sedan kom att bli den första) diskuterade de vem av dem som skulle ha hederplatsen. Jag tror att Simon Petrus gärna hade tagit den. Vem som fick den? Judas Iskariot fick hedersplatsen och Johannes skriver därför i sitt evangelium om Jesus: Han älskade dem till slutet.

Men det står också skrivet att "de första ska bli de sista och de sista ska bli de första". Judas blev sist och Simon Petrus först.

Vi som samlas till gudstjänst kan aldrig vara säkra på att det i sig är en merit. Vi blev frälsta av nåd, lever av nåd och kommer att vara helt beroende av nåden vår sista dag. Det är därför jag är så tacksam för Kyrkans liv. Det räcker liksom inte för mig att vara kristen. Jag vill leva i gemenskap med alla de andra, sitta vid samma bord. Jag vill leva Kyrkans liv.

Svenska kyrkan är djupt splittrad liksom lärjungarna tycktes vara vid den sista måltiden, ja förmodligen värre än så. Då är det hög tid att förstå att vi alltmer framstår som en motkultur. Låt oss se till att den motkulturen växer sig allt starkare!

Jag önskar mina läsare en god fortsättning på de tre heliga dagarna!

Inga kommentarer: