Igår var ett 30-tal personer samlade i Församlingshemmet för att lovsjunga Gud och för att samtala om framtiden. Samlingen avslutades med en lovsångs- och förbönsgudstjänst. Det var ganska länge sedan jag skrev om Cellkyrkan. Kanske blev boken De heligas gemenskap - om celler inom Svenska kyrkan sammanfattningen och avslutningen på en fantastiskt lärorik tid. Det finns många människor som vill betygsätta det som varit. Men vad de inte förstår är att medlemsskap i cellerna inte varit och/eller är medlemskap i ett program eller en aktivitet med början och slut. Att vara en kristen är en livsgemenskap och oragnisatoriskt kan den gemenskapen skifta från tid till annan. Det är också en del av poängen med Cellkyrkan och det nya paradigmet. Det anpassar sig till situationen.
När vi samlades igår var det som att att träffas igen, som en nystart. Men det var inte en nystart från noll. De erfarenheter som cellmedlemmarna gjort under det första seklet av 2000-talet utgör grunden för nystarten. De som nu sker och kommer att ske kallas för fortsättningen. Detta är mycket spännande. Jag lovar att återkomma allteftersom skeendet går framåt.
Iår stod det klart att våra medel är av andlig art. De är Guds Ord, bönen, gemenskapen och nattvarden. Vi håller fast vid dessa och vi gör det tillsammans i en anda av tro, hopp och kärlek. Jag vet att det låter flummigt. Det är bara det att det inte är flummigt, utan verkligt och kraftfullt. Jesus vill bygga sin församling. Men han gör det tillsammans med oss. Kommer vi att vara med på det?
3 kommentarer:
Upplever det som rätt vanligt att man ö.h.t. ser sitt kristna liv som något man valt, som sin grej liksom. Inte som något man blivit utvald till. Att vara en del i något, en lem i kroppen, en sten i huset.
Lite svårt att hitta rätt ord, men jag har stött på detta sätt att tänka så pass ofta. Undervisning behövs! Och en vilja från oss människor att inordna oss i detta större.
Tyvärr har du nog rätt. Tiden verkar inte för de kristna. Men hur ska de kristna kunna foga sig i ett större sammanhang om det inte finns något? Ju mindre sammanhangen är desto lättare blir det förstås. Det är därför vi kommer att få se hur celler och kommuniteter av olika slag kommer att bildas.
Hej, av en händelse hittade jag din blogg. Är med i en församling som aktivt jobbar med cellgrupper (efter G12-visionen). Eftersom du nämner cellgrupper och att du själv arbetat med celler antar jag att du också hört talas om G12. Jag har varit med i den ovannämnda församlingen i många år och också följt/varit del av utvecklingen sedan G12:s inträde. Jag har dock, från och till, haft en rad funderingar kring G12 och främst utifrån bibliskt och teologiskt perspektiv. Mina funderingar går kring huruvida en del av det som undervisas/sägs är bibliskt,förenligt med Guds ord. Det har varit periodvis tungt att bära på funderingarna, särskilt då utrymme inte ges att dryfta dessa i församlingen.
Vad är din syn på G12-visionen (utgår från och hoppas att du känner till G12, önskar bara få höra en "utomståendes" perspektiv)?
tack på förhand
Mvh
Skicka en kommentar