Så tar jag upp bloggandet igen. Den här gången närmast som en dagbok. Bloggen formas av min iver att få se unga människor bli rotade i tron på Kristus och nya små församlingar växa fram. Jag kommer också att rapportera från kyrkomötet eftersom jag sitter med under åren 2022-25. Självklart kommer jag också att berätta om den fortsatta produktionen av bibelskolan-on-line, bibelteologiska kommentarer och andra böcker. Är du intresserad är du välkommen hit.
tisdag, november 16, 2010
Avund är ingen skam
Detta är en alldeles särskild dag för familjen Sunnliden, särskilt för Kari och mig. Vi har begåvats med tre underbara barn, två pojkar och en flicka. Nu har det hänt att bröderna intervjuats i Svenska Dagbladet. Det händer inte precis varje dag.
SvD har sedan några dagar en artikelserie på Idag-sidan på temat avund. Victor och Jacob intervjuas om nu om avundsjuka mellan bröder. Det är en mycket välgjord intervju och jag tycker både dem, Kari och jag kan vara stolta över den. De är ju båda kristna och det lyser igenom på ett förtjänstfullt sätt, redan i rubriksättningen. Avund som är en av de sju dödssynderna bor inom oss, menar de, men ska inte levas ut. Den ska hanteras. Vi behöver inte skämmas för att högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja bor inom oss. Vi är ofullkomliga människor. Men vi ska lära oss att hantera dessa makter, - så gott det går.
Jag tror inte jag skriver så mycket mer om detta utan jag rekommenderar istället intervjun. Journalisten Maria Carling har gjort ett bra jobb. Men jag vet att hon arbetat med intervjun också. Det lönar sig att arbeta och vi kan hoppas att allt fler journalister, inte minst i de mindre sammanhangen, lär sig den läxan. Läs själv!
Jag har talat med dem båda och bett först Jacob att gästblogga hos mig. Det kommer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst är kärnan i artikeln bra. Samtidigt så är det stora i den kristna kyrkan att kärnfamiljen är utmanad och att vi i kyrkan kan hitta bröder och systrar att anförtro oss åt.
Visst är det fint när två bröder kan prata om allt. Men det är också ganska naturligt. Att då kunna erbjudas, upmuntras och vägledas till den typen av relationer inom kyrkan känns större och viktigare.
Anonym: Du har helt rätt. Vi ska vara som bröder och systrar mot varandra. Det hör den kristna Kyrkan till!
I det här sammanhanget blev vi ombedda att vara med just för att vi är biologiska bröder. De tidigare artiklarna i serien tog upp avund mellan systrar, barn osv.
/Jacob Sunnliden
Skicka en kommentar